Gratisjobb - ny lösning för offentlig sektor

Littorin vill skapa 100 000-tals praktikplatser för att frisera arbetslöshetsstatistiken. Något annat skäl är svårt att hitta. 6000 praktikanter bara till Skatteverket! Hur ska en redan slimmad organisation kunna ta hand om dessa?
Om det inte är så att man tänker slå två flugor i en smäll: Man vet att alla statliga och kommunala organisationer idag är slimmade in på bara revbenen. Många har anställningsstopp. Här har man chansen att erbjuda gratis arbetskraft! En massa kvalificerade människor går utan jobb, här erbjuds chansen att få ett. Visserligen utan lön, men det är ju en merit och arbetserfarenhet är det som efterfrågas idag.
En hel del statliga myndigheter, kommuner och landsting skulle nog inte dra sig för att utnyttja situationen i sitt arbetsmässigt prekära läge. Man kan t o m sätta det i system. Istället för att anställa en person kan man använda vissa "tjänster" för praktikantjobb. Se där ett sätt att hålla nere de offentliga utgifterna och bättra på statisitiken!

USA - en krackelerad förebild

Det stämmer, det som Jan Gulliou skriver i sin krönika. Men det finns en dimension till, förutom den intellektuella som Jan Guillou intar. Det finns ett emotionellt förhållningssätt till USA som har gjort att motsättningen mellan USA-kritiker och beundrare blivit så hätsk.
In the very beginning var vi alla USA-beundrare. USA var den stora segraren i andra världskriget, utan dem hade inte Europa klarat av nazismen och vinnaren skriver historien. Dessutom hade de Marshallplanen, som hjälpte också de forna fienderna att komma på fötter. Och för de unga var det ju i USA allt det häftiga och nya hände, inte minst musiken. Sverige blev ju snabbt det mest amerikaniserade landet i världen (vi hade ju också undgått krigets fasor och kunde snabbt ta till oss det nya).
Därför blev det en chock när USA invaderade Vietnam och vår forna idol plötsligt började uppföra sig som sina forna fiender. Vi som (medvetet eller omedvetet) sett USA som en förebild såg plötsligt landet i dess nakna maktlystnad, hörde dess hycklande patriotism. Inte underligt att vi blev förbannade!
För några var och är det omöjligt att släppa den glorifierade bilden av USA. TYvärr har många av dem jobb på landets ledarredaktioner.
Vi har inga förväntningar på odemokratiska länder som Iran, Nordkorea eller det forna Sovjetunionen. Men det har vi på USA och även på Israel. Det är därför vi fortsätter att peka ut dem som skurkstater när de fortsätter att uppföra sig som sådana. Av dessa länder förväntar man sig att de ska ta hänsyn till mänskliga rättigheter.

Ekonomisk cynism leder till kafferansonering

I Timrå kommun ransoneras nu kaffet på äldreboendet. För många äldre på ett sådant ställe är kaffestunderna kanske dagens höjdpunkter. Det är skrämmande hur vi kan behandla våra äldre. Hur cyniska kan kommunpolitikerna bli?
Vi är tillbaka i 90-talets hänsynslösa besparingar, då den förra regeringen skulle röja upp efter Bildtregeringens ekonomiska kaos. Nu hamnar vi i samma situation utan att det är nödvändigt. Idag kan privata aktörer ta ut vinst ur sinande kommunala skattekassor. Det minsta man kan begära är att det kommunala bidraget till aktörer som tar ut miljonbelopp ur verksamheten får en minskning av sitt bidrag.

Skattehöjning inget självändmål

Idag skriver Henrik Brors ledset i DN att för ett år sen var skiljelinjen klar mellan blocken: Sänkt skatt mot höjd skatt. Nu, menar han, verkar de rödgröna svikta.
Ja, vilken önskedröm för de borgerliga om valet kom att handla om dessa två ytterligheter (vilket många journalister för övrigt verkar intresserade av, det är ju lättare att bara tala om skattehöjningar och slippa förklara varför skatter eventuellt måte höjas).
Skattehöjningar är inget självändamål, vilket naturligtvis alliansen vill hävda, eftersom deras skattesänkningar är just det. De rödgröna måste undvika skattedebatter per se, de måste bli tydliga med vad de vill och varför. Varje krona i skattehöjning måste kunna redovisas från detta perspektiv.
Vi måste också komma ihåg att journalister tillhör den grupp som gynnats av alliansens politik, liksom övriga av de mest inflytelserika i samhället. Egenintresset talar alltid högst.

Alliansens syn på företagande

Mona Sahlin ifrågasätter skatteavdrag för hushållsnära tjänster. "Men de har ju gett jobb", protesterar Fredrik Reinfeldt och undrar hur de rödgröna ser på företagande egentligen.
Det intressanta är hur alliansen ser på företagande, för det ser vi ju dagligen. Att 2000 jobb försvinner på Posten är helt i sin ordning, liksom besparingar i de offentliga systemen genom färre anställda i stat, kommuner och landsting. Där ska privata aktörer in för våra pengar. Det är nämligen inte så att företag i alliansens värld drivs av människor som vill satsa kapital på en idé och bygga upp den från grunden (á la Ikea). För alliansen betyder privat företagande att man använder skattemedel till företag som verkar i den offentliga sektorn, så att privata aktörer (ofta stora koncerner)kan ta ut miljonvinster för våra skattepengar. Tala om subventioner eller att leva på bidrag!
En variant är också indirekt stöd genom att de som utnyttjar en tjänst får skatteavdrag. Och här är höginkomsttagarna i klar majoritet. Dessutom finns vårdnadsbidraget som ett klart brott mot "arbetslinjen". Hellre ge pengar till friska människor så de kan vara hemma, än att gynna sjuka och arbetslösa.
Och så den absurda idén att sälja lönsamma företag i statens ägo, som Vin & Sprit, men skyffla in miljoner i konkursmässiga som SAS.
Alliansens idé om företagande är uppochnervända världen.

Jobb viktigare än vinst

Posten ska avskeda 2000 personer meddelas på nyheterna idag. Sedan Posten gick ihop med danska posten har redan 4000 sparkats. Någon som är förvånad? Det är det första som händer när vinstintresset får råda.
Verksamheter i offentlig regi som inte har vinstintresse som sin första uppgift har kvar sin uppgift att ta samhällsansvar. Det kan ligga i samhällets intresse att många människor har arbete. Förr hade staten t o m ett ansvar för att personer som av olika skäl hade nedsatt arbetsförmåga ändå kunde få ett jobb. Så mycket bättre de mådde, de betalade skatt och genererade inte andra extrakostnader i samhället.
Nu finns inget utrymme för detta. Organisationskonsulter som förläst sig på Milton Friedman och andra nyliberala ekonomer har gått fram i den offentliga sektorn som slåttermaskiner. Här ska tänkas företagsekonomiskt! Men offentlig verksamhet är inga företag. Den har andra mål än vinst.
Det är det här tänkandet vi nu ser när vårt moderna land inte kan hantera en snövinter. Vinst är viktigare än underhåll och personal. Och ska man nu sätta in personal så finns inte tillräckligt många utbildade att sköta jobbet.
Snöröjningen dröjer för att man måste gå ut på en EU-upphandling på 52 dagar för att få tag i fler entreprenörer.
Och även vanliga företag är så slimmade att man slarvar med kvaliteten. Tak rasar för att man inte byggt tillräckligt säkert. Det brukar heta att allt inte behöver vara i toppklass "good enough" räcker. Men det är inte ens "good enough".
När t o m ungdomar säger att det verkade vara bättre förr kanske det är dags att tänka om.

Jägarförbundet på jaktstigen igen

Jägarna är yra efter framgången med sin lobbying för vargjakt. Nu vill de skjuta fåglar också. Tranor och sångsvanar står på Jägarförbundets dödslista. Man får hoppas att politikerna, med Andreas Carlgren i spetsen, inte är lika handfallna som inför varglobbandet.
Denna gång har inte jägarna något annat argument än "egna upplevelser" enligt artikel i AB idag. Blodtörst är ett annat ord för det.