Förändrad roll ger fler kvinnliga poliser

På dagens DN Debatt skriver Fredrik Kärrholm på om antagningen till Polishögskolan. Han tycker det är märkligt att skolan de senaste två åren tagit in 50 % kvinnor trots att fler män söker totalt. Hans slutsats är: "En mycket allvarlig aspekt är att kvotering, verklig eller upplevd, kan försämra respekten för nya kvinnliga poliser. Kvinnor riskerar att betraktas som ett inkvoterat B-lag".
Mig veterligt är all kvotering offentlig, dvs det ska framgå vid ansökningstillfället att en viss del av de som ansöker kommer att kvoteras in. Den här mannen, som dessutom är medförfattare till Polishandboken, kan inte föreställa sig att fler av de kvinnor som söker är mer kvalificerade än merparten av de manliga sökande. Det kan ju faktiskt vara så att de kvinnor som söker till Polishögskolan är mer motiverade än många av männen som söker och därför mycket lämpligare. För en man som söker kan polis vara ett alternativ bland flera yrkesval, medan de kvinnor som söker absolut vill bli poliser.
Dessutom har polisrollen förändrats. Idag krävs mycket social kompetens av en polis och inte muskler och styrketräning i första hand. Det stärker kvinnornas konkurrenskraft.
Dessa självklarheter tycks helt ha undgått Fredrik Kärrholm. Han är fast i bilden av polisen som en machoman och risken är väl att han skrivit Polishandboken utifrån det också.
Som man känner sig själv känner man andra och uttalandet om inkvoterat B-lag står tydligt som hans egen åsikt. Det är tur att han inte deltar i uttagningen av de sökande.
Och med tanke på chefsrötägget själv, som äntligen står inför rätta, är det mer än bra med fler kvinnliga poliser.

Skärpning. Gå till attack rödgröna!

Ännu en deprimerande opinionsundersökning har redovisats med alliansen i ledning. Vare sig det stämmer eller inte kan man ju fråga sig vad de rödgröna håller på med, Varför kan de inte ta initiativet och vara lite proaktiva? Snart är det dags för politikerveckan i Almedalen. Då måste de rödgröna gå på offensiven och börja prata om systemskiftet (och kalla det för det) och sätta in alliansens (dvs moderaternas) politik i sitt långsiktiga sammanhang.
Hur moderaterna angripit fundamenten i den svenska modellen (a-kassan och därmed facket, sjukförsäkringarna och privatiseringarna som ska slå undan viljan att satsa gemensamma skattemedel på den offentliga sektorn) och nu sakta men säkert skapar ett alltmer ojämlikt samhälle av amerikansk/brittisk modell.
Så skärp er nu rödgröna! Det här vill vi höra i Almedalen.

Matriarkat = mamma på jobbet?

Matriarkatet är på väg, ropar Elise Claeson i en kolumn i gårdagens SvD. Som exempel tar hon kronprinsessan Victoria av alla människor, som nu lyckats skaffa sig en man som går två steg bakom henne. "Han har har lägre rang och vet sin plats", skríver hon. Jaha och vad bevisar det? Att Sverige var tillräckligt framsynt för 30 år sen för att införa kvinnlig tronföljd. Men inte fick vi något matriarkat för det.
Sedan fortsätter Elise Claeson: "Det postindustriella 2000-talets jobb finns inom servicesektorn och där passar kvinnorna in. Den av feminister utskällda moderliga vård-skola-omsorg-stereotypen är vad som efterfrågas: en empatisk, ordentlig, verbal och social person som hellre ser till andras behov än till sina egna - en mamma på jobvbet. Marknaden, inte feminismen, blev kvinnans bästa vän och är nu på väg att sänka patriarkatet"
Om det vore så väl. Består matriarkatet av att vara mamma på jobbet betackar jag mig. Det visar ju bara hur skribenten betraktar dessa jobb. Här krävs inte främst professionalitet, utan här kan vem som helst som har eller vill ha barn hoppa in. Blir kvinnornas inflytande större av det?
Sedan citerar Claeson en amerikansk essä med titeln "The end of men". Den skribenten hävdar att det som visar att framtiden tillhör kvinnorna är att föräldrar i allt högre grad önskar sig döttrar, inte bara i våst utan också i länder som Kina, Indien och Sydkorea. Claeson påpekar att det inte är politikens förtjänst, utan det är ekonomin som avgör.'
I Kinas, Indiens och Sydkoreas fall handlar det nog mycket om att det råder ett kvinnounderskott i dessa länder, då just patriarkatet velat ha söner och därmed har en trend att abortera flickfoster uppstått. Nu slår det tillbaka och alla dessa pojkar kommer att ha svårt att hitta kvinnor att gifta sig med. På detta sätt ökar naturligtvis döttrar i värde. Det kanske blir männens föräldrar som får stå för hemgiften framöver.
Det som faktiskt kommer att gynna kvinnor är högskoleutbildning och där har Claeson rätt, för alltfler kvinnor skaffar sig sådan. Men patriarkatet handlar om makt och det enda sättet för kvinnorna att bli jämlika (för i begreppet patriarkat och matriarkat ingår det ena könets underordning) är att utmana männen som har makt. Där krävs nog både politik och marknad.

Parkeringshus vinnare i Vällingby parkstad

Det slår aldrig fel; kan man välja ett hus som skapar avstånd och motvilja så gör man just det. En ny stadsdel ska byggas i Råcksta utanför Vällingby, Vällingby parkstad. I entrén till denna vill man ha en speciell byggnad som ska utmärka stadsdelen. Och då väljer juryn naturligtvis en betonggrå byggnad där våningarna ser ut som loftgångar från 60-talet eller som just ett parkeringshus där det inte är så viktigt med fönster utan mera med betong.
Varför skiljer sig arkitekternas smak så mycket från merparten av folk i allmänhet? Ritar de bara för varann?
I och för sig passar väl ett parkeringshus som inledning till en parkstad. Där ska man väl inte ha med sig bilen. Men fult är det.

Äkta kärlek berör och behövs

Monarki går emot alla mina principer. Det är motsatsen till demokrati. Dessutom har vi en nolla till statschef.
Ändå tittade jag på bröllopet på TV igår. Det är inte ofta, för att inte säga aldrig, som man får gå på bröllop med den högsta sociteten. Kungahuset hade verkligen satsat på öppenhet.
Men oavsett vad man tycker om monarkin och annat fjäsk, oberörd kunde man inte vara. Daniels tal till sin hustru var det vackraste jag hört.
Kanske är det så att vi attraheras av en saga som blir sann för en gångs skull. Att så många gillar det här för att sagorna om prinsen som får gifta sig med prinsessan och får halva kungariket, ändå ligger och gror i allas vår folksjäl. Att en sådan saga kan förverkligas ger också hopp om att andra sagor kan bli sanna. Det skapar kollektiv glädje och en positiv känsla i samhället, vilket vi mer än väl kan behöva (tyvärr lär det väl gynna den sittande regeringen).
För mitt i allt det ceremoniella kungafjäsket, alla glittrande tiaror och blänkande siden, såg man äkta kärlek. I bästa fall ser vi och känner det i vår omgivning, men det är inte ofta vi ser det på TV (där det mest är våld, både äkta och fiktivt) och just det känns viktigt att ta till sig.
Sen får man hoppas att detta par lämnas ifred ett tag.

EU straffar vattenrika länder

Ytterligare ett bevis på hur olönsamt det är för Sverige att vara med i EU visar sig. Kan tycka att nu är vi ju ändå med och varför tjata om EU-medlemskapet. Men så dyker en artikel som denna i Riksdag & Departement upp.
Sverige är Europas vattenrikaste land och det ska vi nu straffas för genom att betala högre avgifter, för alla vatten i Europa måste hålla en samma standard enligt EUs vattendirektiv.
Ännu ett exempel på likhetshysterin. Jag kan förstå att i länder med få färskvattentillgångar är det viktigt med fullgod vattenstandard överallt för att säkra dricksvattentillgången, men det gäller ju inte för alla.
Och vi verkar alltid dra det kortaste strået. Det gäller även det som får kallas hage där man håller betesdjur. För att få tillgång till EUs särskilda stöd för hagmark får där finnas bara ett visst antal träd. Sådana hagar som vi har i Sverige räknas inte i EU. Så antingen får svenska bönder hugga ner träden i sina hagar eller vara utan stöd. Och money talks, aldrig miljön.
Och det är alltid mellan- eller t o m Sydeuropa som är måttstocken när EU-regler klubbas igenom. Och till vattendirektivet röstade dessutom Sverige ja.
Europa är en mångskiftande kontinent. Låt inte medborgare i olika länder få betala extra för att allt ska vara likadant överallt. Det gynnar bara extremism och nationalism.

Ja blir nej i centerns värld

Dagens ledare i Aftonbladet om centern är verkligen helt suverän. Partiet som säger ett och gör motsatsen. Ett ja till kärnkraft gör att ingen vill satsa på den, ett ja till valjakt räddar valar, jakt på utrotningshotad varg gynnar biologisk mångfald.
Detta är dock inget som centern är ensamma om i alliansen, de är bara inte lika skickliga som moderaterna. Moderaterna har ju inte gjort något annat under mandatperioden än att tala om välfärden samtidigt som de monterar ned den.
Men det kanske räcker med att centern hamnar under spärren för att stoppa systemskiftet. Ingen kan ju ta dessa narrar på allvar. Hoppas man.