Världens dyraste toppmöte

Så är vi då med i pakten. För 100 miljarder kr får Reinfeldt delta i ett toppmöte.
Här hemma kramar vi ur den offentliga välfärden till sista (svett)droppen och personalen går på knä medan elever, patienter och gamla far illa i riskkapitalverksamheter (och även kommunala med de få resurser som ställs till buds).
Infrastrukturen skriker efter underhåll, det talas i parti och minut om att vi måste satsa på grön teknik och grön ekonomi, men investeringar lyser i stort sett med sin frånvaro.
Forskningen behöver pengar för att genomföra oberoende forskning.
Vi måste hålla i pengarna och tänka på utgiftstaket, gnäller Borg. Men när det gäller att få sitta med vid de storas bord skys inga medel. Då är 100 miljarder peanuts.
Hur kan denna regering fortfarande ha någon ekonomisk trovärdighet?

En kår att skämmas för

Jag måste rikta uppmärksamheten mot en klockren krönika om journalistdrevet mot Juholt som Maria-Pia Boëthius skriver i senaste ETC.
Hon skriver bl a:
"Själva försäkrar de [journalisterna min anm]att allt gått rätt till och att Juholt har sig själv att skylla. Utifrån ser det inte klokt ut. Medan klyftorna ökat mest i Europa i Sverige, människor lider svårt av att utförsäkras och den ena skandalen efter den andra som gäller privatisering och utförsäljning pågår, de unga är arbetslösa på en nivå som är en nationell tragedi, skolor säljs på blocket, medan sjukhusen är överfulla och Sverige har färre sjukhusplatser per invånare än andra länder i Europa, förtidspensionerna fördubblats och skolkunskaperna minskat, medan vi är på väg in i en ekonomisk kris och klimathotet tilltar och bankerna uppför sig som arroganta penningpåvar, inte sänker räntor och slutar hantera kontanter och medan inget annat land låter riskkapitalister köpa upp skolor och sjukhus och göra jättevinster på skattepengar, så har den svenska journalistkåren drevat mot Håkan Juholt, oppositionsledaren, sen i mars förra året och gjort det till den politiska huvudfrågan i Sverige i tio månader.
Samtidigt får vi läsa hyllningsartiklar om alliansens ministrar som liknar det gamla Östeuropas politbyråmaterial. Det verkar röra sig om en massförträngning hos journalistkåren. I Sverige ligger nu den politiska, ekonomiska och mediala makten i samma händer – och de är inte Juholts – och då borde fria journalister granska de styrande, den ekonomiska makten och mediemakten som aldrig tidigare. Istället gör de tvärtom. De granskar sönder förlorarna och klagar på att det inte finns någon opposition. Medan oppositionen måste ägna all tid åt att hålla undan för mediedrevet."
Visst nämndes ovanstående händelser, men aldrig att de ansvariga får stå till svars. Journalisterna klarar visst inte att gå på de ansvariga inom alliansen. Filippa Reinfeldt kommer undan Serafenförsäljningen med att skylla på en kollega. Det var Arkelsten som fick stå till svars för moderaternas historieförfalskning och henne skrattade man åt, som om hon var dum i huvudet och inte förväntades veta bättre. Men programmet är självklart sanktionerat på högsta ort. Ingen går på partileledaren.
Maria-Pia Boëthius tycker journalisterna bör skämmas. Själv är jag glad att jag lämnat kåren.

Sverige bakbinds i europakten

Kapitalismen har till slut löpt sådan amok att man på World Economic Forum i Davos börjar fråga sig om det som händer i vår globaliserade värld är rimligt. T o m de som brukar jubla över bonusar och ekonomisk bärsärkagång har fått en bekymrad rynka i pannan.
Anders Borg är där, men förstår han vad som händer. Eller håller han fast vid dödsdömda idéer som europakten, där han vill sitta med för att få umgås med "de stora". Något inflytande lär inte lille Borg få, trots att han drar med Sverige i överstatliga regler för den ekonomiska politiken som kommer att bakbinda oss när vi behöver investera istället för att spara och skära ned i en kommande lågkonjunktur.
Och sossarna är med. Nu när högerkrafterna fått mark under fötterna igen i partiet vågar de inte riskera att missa chansen att så småningom få tillgång till de viktiga beslutsrummen. De har ställt villkor, men det ska bli ytterst intressant att se om de hoppar av när villkoren inte uppfylls. Makt är alltid viktigast. Och makten sitter allt längre ifrån Sverige. .

Löfvén attraherar M och SD

Stefan Löfven får nog anses vara ett högerkort. I alla fall om man ska tro opinionschefen på United Minds, Carl Melin, som skriver i ett debattinlägg att sossarna nog kan ta röster från både M och SD.
Det är ju knappast smickrande för socialdemokraterna om det är huvudfienderna man attraherar. Men visst, en medelålders man med arbetarbakgrund kanske kan appellera till en del av SDs grabbiga väljare.
Undersökningar visar att partiledaren är mycket viktig för hur folk röstar, speciellt bland dem som inte är speciellt förankrade i någon ideologi eller politisk övertygelse.
Man kan ju inte påstå att Stefan Löfven känns särskilt karismatisk. Tror aldrig jag hört honom tala fast han visst varit statsråd. Men för vad?
Nå, nu får han komma fram ur garderoben. Låt oss hoppas att han inte har något mer därinne.

Sossarna har bytt sida

Håkan Juholt må ha strulat och vimsat en del, men han var i alla fall klar över vissa saker. T ex att Sverige inte skulle gå med i europakten, denna centralistiska lösning på euroländernas ekonomiska politik.
Men ledarlösa som de var, bestämde sig de styrande socialdemokraterna för att nu kunde de göra upp med regeringen. Man kan sen säga att Löfven inte var med på beslutet, men å andra sidan lär han inte vara emot det. Men skulle han vara det, har man ju bakbundit honom.
Och väljarna kan ju knappast komma rusande när sossarna sätter sig i regeringens knä omedelbart efter att Håkan Juholt försvunnit. Vilken trovärdighet ger det som alternativ till den sittande regeringen?
Och är det den här politiken som sossarna vill tala hela tiden, så är det många som inte kommer att lyssna. Vi har hört det förut.

Snyltarsamhället

Rut-avdraget är populärast i Danderyd, menar Svenskan idag. Även i Täby och Lidingö utnyttjas det flitigt. Och det var ju knappast oväntat.
Alliansens reformer är till för de välbeställda. De kallar det "arbetslinje" och påstår att det skapar jobb. Ja, kanske en del vita företag i marginalen. Men andra undersökningar visar att svartjobben i branschen inte minskat. Och det är i den här branschen och restaurangbranschen som arbetskraftsinvandringen är som störst. Och här finns gott om oseriösa företag som utnyttjar människor som kommer hit utan kunskap om lagar och regler.
Men vad har vi fått för samhälle när välbeställda människor kan få skattereduktion vid köp av vissa tjänster, där vi andra indirekt får vara med och betala, medan sjuka får se högkostnadsskyddet höjt.
Argumentet för detta är att "det har inte höjts på tio år", vilket ju är ett ganska märkligt argument, när man samtidigt tycker sig ha råd med rut och rot och sänkt restaurangmoms. Men sjuka är ju en särskilt förhatlig grupp för alliansen.
"Man ska inte ligga samhället till last" är en gammal feodal devis. Men det är just vad rut leder till. Välbeställda människor som snyltar på dem som inte har råd.
Om det åtminstone vore inkomstprövat, så att man bara fick avdrag under en viss inkomst. Då kunde behövande pensionärer som inte orkar städa själva, men som inte har råd med hjälp få det. Medan de som har råd får betala själva. Fast många rika är nolltaxerare förstås..............

Rikta ljuset mot de ytterst ansvariga

Och för att vända blicken mot alliansens Sverige och inte socialdemokraternas partistrider, berättar Aftonbladet om den cancersjuka 12-åriga tjej som tillsammans med sin familj blir vräkt på grund av att våra sociala skyddsnät numera verkar helt söndertrasade.
För att få socialbidrag måste de sälja sin bostadsrätt (och hur många tvingas inte skuldsätta sig för att köpa bostadsrätt i brist på andra alternativ) och vilken hyresvärd erbjuder självmant en hyresrätt till dem. I bästa fall har socialen tillfälliga bostäder, men hur kul är denna osäkra situation för en tolvåring som just överlevt en livshotande sjukdom och hennes familj som först gått igenom ett helvete när barnet varit sjukt.
Det måste bli väldigt tydligt vilka som är ytterst ansvariga för att situationen ser ut på detta sätt. Det är viktigt att gå på beslutsfattarna som skapar ett samhälle som ställer folk på bar backe när de är sjuka.
Och det gäller för övrigt också de som säljer ut vår gemensamma välfärd i form av sjukhus, förskolor, äldreboenden, hyresrätter i allmännyttan och vinstdrivande statliga företag som drar in intäkter till staten. Frågan är varifrån skattemedlen till slut ska komma, när man kan dra av det mesta (0m man har tillräckligt mycket pengar för att kunna göra avdrag) och alliansen delat ut resten till riskkapitalbolag inom välfärden.
De ansvariga stavas ALLIANSEN och det är på tiden att fokus riktas tydligt mot vad de gör med Sverige.