Man ska ju vara skeptisk mot opinionsundersökningar och ta dem med en nypa salt. Ändå måste jag glädjas åt den undersökning DN presenterar idag. I riksdagsvalet har de rödgröna 52,4 procent och V och MP är jämnstora (9,4 och 9,9). Ett valresultat med mumma för det blir svårt för S att bortse från V i detta läge.
Alliansen får sammanlagt 36,6 procent, men då har DN räknat in C och KD, som båda faller under spärren. I själva verket har de borgerliga endast 30 procent.
Smolket i bägaren är förstås SD som får 7,6 procent. Men Reinfeldt har ju lovat dyrt och heligt att aldrig alliera sig med dem (vilket för övrigt inte skulle hjälpa). De blir i alla fall inte vågmästare med detta resultat.
M a o, framtiden är ljus, åtminstone till nästa opinionsmätning.
fredag 23 maj 2014
onsdag 21 maj 2014
Försämrad insyn när R&D läggs ner
Nu går riksdagens utmärkta tidning Riksdag & Departement i graven. Det beslutade riksdagen häromdagen. Endast V och MP var emot.
Motivet till nedläggningen var ekonomisk heter det. Men man undrar. R&D har varit en utmärkt informationskälla för dem som velat hålla sig uppdaterade om vad som händer i riksdag och regering. Här har man fått snabb insikt i vad de senaste besluten gått ut på, vilka propositioner som lagts och artiklar om förslag som varit kontroversiella och där regering och opposition varit oeniga.
Riksdagens ekonomiska grupp hävdar att man kan finna allt det här på regeringens och riksdagens hemsidor. Ja, det kanske man kan, men man får det inte sammanfattat och förklarat på ett journalistiskt vis. På regeringens hemsida handlar det mesta om statsrådens göranden och låtanden kantat med eviga hälsningsbilder eller en minister som förundrat står och tittar på verkligheten någonstans i Sverige. Med överskrifter istället för rubriker.
Den som vill veta mer får leta bra mycket och en hel del är inte uppdaterat på länge.
Inga snabba översikter som i R&D med journalistiska rubriker.
Man kunde åtminstone ha behållit webbversionen. Nu försämras insynen i regeringskansliet och riksdagen. Varför har jag svårt att tro att det enbart är av ekonomiska skäl.
Motivet till nedläggningen var ekonomisk heter det. Men man undrar. R&D har varit en utmärkt informationskälla för dem som velat hålla sig uppdaterade om vad som händer i riksdag och regering. Här har man fått snabb insikt i vad de senaste besluten gått ut på, vilka propositioner som lagts och artiklar om förslag som varit kontroversiella och där regering och opposition varit oeniga.
Riksdagens ekonomiska grupp hävdar att man kan finna allt det här på regeringens och riksdagens hemsidor. Ja, det kanske man kan, men man får det inte sammanfattat och förklarat på ett journalistiskt vis. På regeringens hemsida handlar det mesta om statsrådens göranden och låtanden kantat med eviga hälsningsbilder eller en minister som förundrat står och tittar på verkligheten någonstans i Sverige. Med överskrifter istället för rubriker.
Den som vill veta mer får leta bra mycket och en hel del är inte uppdaterat på länge.
Inga snabba översikter som i R&D med journalistiska rubriker.
Man kunde åtminstone ha behållit webbversionen. Nu försämras insynen i regeringskansliet och riksdagen. Varför har jag svårt att tro att det enbart är av ekonomiska skäl.
måndag 19 maj 2014
Charlatan tillbaka i skolvärlden - varnar för V
Läste att Anders Hultin, f d vd för skolkoncernen John Bauer, nu äger andra skolor, Fria läroverken. Det är ju makalöst. Vem har släppt in denne charlatan i skolvärlden på nytt?
En bråkdel av svenska folket tycker att riskkapitalbolag i skolan är bra (förmodligen den bråkdel som äger aktier i dessa bolag). De övriga drygt 90 procenten vill ha bort dessa ur skolan. Inte underligt att skolägarna grips av panik.
Och denne Anders Hultin har nu gått ut till sin personal och implicit varnat för att rösta på Vänsterpartiet. Om vinst försvinner kan de bli arbetslösa. Fast det blev ju de lärare som var anställda i John Bauerkoncernen också. Där blev inte vinsten tillräckligt stor och vd:n tog sig vatten över huvudet (eller var det fint vin?). Om skolpengen inte räcker till vinst i dessa företag lägger man nämligen ner.
Bättre att rösta på V och jobba i en riktig skola. Because you´re worth it!
En bråkdel av svenska folket tycker att riskkapitalbolag i skolan är bra (förmodligen den bråkdel som äger aktier i dessa bolag). De övriga drygt 90 procenten vill ha bort dessa ur skolan. Inte underligt att skolägarna grips av panik.
Och denne Anders Hultin har nu gått ut till sin personal och implicit varnat för att rösta på Vänsterpartiet. Om vinst försvinner kan de bli arbetslösa. Fast det blev ju de lärare som var anställda i John Bauerkoncernen också. Där blev inte vinsten tillräckligt stor och vd:n tog sig vatten över huvudet (eller var det fint vin?). Om skolpengen inte räcker till vinst i dessa företag lägger man nämligen ner.
Bättre att rösta på V och jobba i en riktig skola. Because you´re worth it!
tisdag 13 maj 2014
Maud Olofsson i farsen Nuon
Såg Maud Olofsson i Aktuellt ikväll. Vilken fars! Hennes trovärdighet ligger numera på den absoluta nollpunkten.
När man hör Maud dyker tre scenarier upp:
1. Maud informerar regeringen (Borg o Reinfeldt)som godkänner affären. Maud talar sanning i radiointervjun.
2. Maud Olofsson tycker den här affären är en höjdpunkt i hennes karriär som stadsråd men inser att om finansdepartementet får nys om den i förväg kan den gå i stöpet. Alltså informerar hon inte ens Borg och Reinfeldt för att få igenom detta köp. Men då är det rätt pinsamt att stå och ljuga i radion.
3. Hon informerar Borg och Reinfeldt, men de tycker att när Nuonfiaskot är ett faktum, de inte vill erkänna att de kände till affären i förväg. De låter Maud bära hundhuvdet.
Det som verkar svårast att tro på i denna härva är att finansdepartementet och därmed Borg, inte skulle känna till denna miljardaffär. Vad då koll på statens finanser!
Att Reinfeldt/Borg skulle få reda på något sånt här via media verkar fullständigt osannolikt. Likaså att Maud Olofsson skulle stå och ljuga i radion om att hon informerat dem.
Men är det så, är det ju minst lika illa. En regering som inte vet vad den andra handen gör i sådan här stor fråga. Det är betydligt trivialare saker som diskuteras på regeringssammanträdena. Eller så är det så här regeringen har fungerat hela tiden. Det är därför det ena huvudlösa förslaget efter det andra drivs igenom. De partier som är ansvariga för ett departement får göra som de vill.
Där faller Reinfeldts trumfkort om regeringsfähighet.
En fjärde variant kan ju också vara att de kommit överens om att agera på detta vis. Då börjar man tänka Nixon och Bush och andra goda kålsupare.
När man hör Maud dyker tre scenarier upp:
1. Maud informerar regeringen (Borg o Reinfeldt)som godkänner affären. Maud talar sanning i radiointervjun.
2. Maud Olofsson tycker den här affären är en höjdpunkt i hennes karriär som stadsråd men inser att om finansdepartementet får nys om den i förväg kan den gå i stöpet. Alltså informerar hon inte ens Borg och Reinfeldt för att få igenom detta köp. Men då är det rätt pinsamt att stå och ljuga i radion.
3. Hon informerar Borg och Reinfeldt, men de tycker att när Nuonfiaskot är ett faktum, de inte vill erkänna att de kände till affären i förväg. De låter Maud bära hundhuvdet.
Det som verkar svårast att tro på i denna härva är att finansdepartementet och därmed Borg, inte skulle känna till denna miljardaffär. Vad då koll på statens finanser!
Att Reinfeldt/Borg skulle få reda på något sånt här via media verkar fullständigt osannolikt. Likaså att Maud Olofsson skulle stå och ljuga i radion om att hon informerat dem.
Men är det så, är det ju minst lika illa. En regering som inte vet vad den andra handen gör i sådan här stor fråga. Det är betydligt trivialare saker som diskuteras på regeringssammanträdena. Eller så är det så här regeringen har fungerat hela tiden. Det är därför det ena huvudlösa förslaget efter det andra drivs igenom. De partier som är ansvariga för ett departement får göra som de vill.
Där faller Reinfeldts trumfkort om regeringsfähighet.
En fjärde variant kan ju också vara att de kommit överens om att agera på detta vis. Då börjar man tänka Nixon och Bush och andra goda kålsupare.
onsdag 30 april 2014
Girighetens ansikten
Igår var Lars Calmfors tillbaka på DN med en ny kolumn om vikten av att sänka lägstalönerna. Han hånade alla som hade motargument mot detta.
Ett argument som han inte nämnde, men som är väl så viktigt, är hur människor med redan låga löner ska ha råd att leva i vårt samhälle, med stigande boendekostnader? Det är som om han inte förstår att det redan nu är hart när omöjligt för dem som arbetar i bemanningsföretag, är arbetsinvandrade m fl, ska klara sig i ett högkostnadssamhälle. När han debatterar är det bara lönens påverkan på viljan att anställa som räknas, inte det sammanhang som löntagaren befinner sig i.
Sedan har vi Urban Bäckström, som intevjuades i DN i förrgår.
Urban Bäckström lever i en helt annan dimension än vi vanliga löntagare. DN: "Fler skattesänkningar behövs, anser Urban Bäckström. Framför allt gäller det marginalskatterna, alltså den del av en inkomstökning som tas ut i skatt. Enligt honom har jobbskatteavdraget varit ett steg åt rätt håll, mén nu behövs reformer som gör att högre inkomsttagare får behålla mer. Dit hör ett slopande av värnskatten".
Urban Bäckström har inte ens förstått principen bakom jobbskatteavdragen, nämligen att ju mer du tjänar, desto högre blir skattereduktionen. Han kanske tror att bara för att effekten är progressiv, så är det något "vänsterinriktat" över det hela.
Själv tjänar han väl så mycket att han inte ens märker om han får mer. Ändå vill han och hans gelikar ha mer och mer.
Han är girigheten personifierad och uppbackad av ekonomer som Lars Calmfors.
Ett argument som han inte nämnde, men som är väl så viktigt, är hur människor med redan låga löner ska ha råd att leva i vårt samhälle, med stigande boendekostnader? Det är som om han inte förstår att det redan nu är hart när omöjligt för dem som arbetar i bemanningsföretag, är arbetsinvandrade m fl, ska klara sig i ett högkostnadssamhälle. När han debatterar är det bara lönens påverkan på viljan att anställa som räknas, inte det sammanhang som löntagaren befinner sig i.
Sedan har vi Urban Bäckström, som intevjuades i DN i förrgår.
Urban Bäckström lever i en helt annan dimension än vi vanliga löntagare. DN: "Fler skattesänkningar behövs, anser Urban Bäckström. Framför allt gäller det marginalskatterna, alltså den del av en inkomstökning som tas ut i skatt. Enligt honom har jobbskatteavdraget varit ett steg åt rätt håll, mén nu behövs reformer som gör att högre inkomsttagare får behålla mer. Dit hör ett slopande av värnskatten".
Urban Bäckström har inte ens förstått principen bakom jobbskatteavdragen, nämligen att ju mer du tjänar, desto högre blir skattereduktionen. Han kanske tror att bara för att effekten är progressiv, så är det något "vänsterinriktat" över det hela.
Själv tjänar han väl så mycket att han inte ens märker om han får mer. Ändå vill han och hans gelikar ha mer och mer.
Han är girigheten personifierad och uppbackad av ekonomer som Lars Calmfors.
måndag 28 april 2014
Public service ser valet som en tävling
Har just sett debatten mellan Reinfeldt och Löfven i Aktuellt. Ja, det blir nästan pinsamt när de anklagar varandra för samma sak. Allra pinsammast är Reinfeldt vars enda argument är att påpeka att Gustav Fridolin inte håller med Löfven. (MP är numera reducerat till Fridolin). Löfven gav i alla fall ett positivt besked: inga vinster i skolan. Ett första steg i rätt riktning.
Nåja, debatten gick ju ändå an. Allra sämst i detta inslag var istället Aktuellts eftersnack med rubriken Vem vann debatten? För public service är valet nu reducerat till en tävling där vinnare och förlorare ska utkoras. Innehållet i politiken är ointressant. Och så ska ledarskribenter från vardera lägret svara på vem som vann. Tala om nyansfritt!
Public services´ roll måste väl vara att komma med fakta i de olika frågorna. Ställa sig över käbblet. Hur ser arbetslöshetsstatistiken ut, med källhänvisning osv. Nu blir valet reducerat till Robinson m fl liknande program. Vem vann denna deltävling? Förloraren får inte möta samma person igen...
Fast till slut får vi alla rösta i alla fall. Frågan är om vi då förstår på vad.
Nåja, debatten gick ju ändå an. Allra sämst i detta inslag var istället Aktuellts eftersnack med rubriken Vem vann debatten? För public service är valet nu reducerat till en tävling där vinnare och förlorare ska utkoras. Innehållet i politiken är ointressant. Och så ska ledarskribenter från vardera lägret svara på vem som vann. Tala om nyansfritt!
Public services´ roll måste väl vara att komma med fakta i de olika frågorna. Ställa sig över käbblet. Hur ser arbetslöshetsstatistiken ut, med källhänvisning osv. Nu blir valet reducerat till Robinson m fl liknande program. Vem vann denna deltävling? Förloraren får inte möta samma person igen...
Fast till slut får vi alla rösta i alla fall. Frågan är om vi då förstår på vad.
söndag 27 april 2014
S blir aldrig ovän med kapitalet
Tillbaka efter en nyhetsfri vecka bland fåglarna uppdaterar man sig igen. Inte mycket verkar ha hänt under veckan.
Ännu fler är negativa till vinster i välfärden. Vilken överraskning! Ju längre riskkapitalbolagen får verka, desto mer ser svenskarna av deras härjningar. Ska sossarna våga ta steget mot ett förbud nu? Men de har ju alltid hållit sig väl med kapitalisterna. Vi, som i eftertankens blekhet kan ha verkat naiva när vi protesterade på 70-talet, såg i alla fall detta tydligt redan då. Sossarna vågade aldrig göra sig ovän med kapitalet.
Hörde att Arbetsförmedlingens nye generaldirektör tänkte förbättra kontakten med arbetsgivarna. Vilken insikt! AF har till slut förstått att det är arbetsgivarna som skapar jobb i alla samhällets sektorer? Istället för att kontrollera arbetssökandes jobbsökande in på minsta telefonsamtal i olika rapportformat, kanske man skulle prata med dem som söker folk. Men med den här regeringen (som ju styr AF via regleringsbrev och särskilda uppdrag)har sunt förnuft sedan länge lämnat varit en bristvara, offrat på ideologins altare.
Ännu fler är negativa till vinster i välfärden. Vilken överraskning! Ju längre riskkapitalbolagen får verka, desto mer ser svenskarna av deras härjningar. Ska sossarna våga ta steget mot ett förbud nu? Men de har ju alltid hållit sig väl med kapitalisterna. Vi, som i eftertankens blekhet kan ha verkat naiva när vi protesterade på 70-talet, såg i alla fall detta tydligt redan då. Sossarna vågade aldrig göra sig ovän med kapitalet.
Hörde att Arbetsförmedlingens nye generaldirektör tänkte förbättra kontakten med arbetsgivarna. Vilken insikt! AF har till slut förstått att det är arbetsgivarna som skapar jobb i alla samhällets sektorer? Istället för att kontrollera arbetssökandes jobbsökande in på minsta telefonsamtal i olika rapportformat, kanske man skulle prata med dem som söker folk. Men med den här regeringen (som ju styr AF via regleringsbrev och särskilda uppdrag)har sunt förnuft sedan länge lämnat varit en bristvara, offrat på ideologins altare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)