Moderaterna har tappat det

Det är nästan komiskt att se hur desperat Ulf Kristersson och moderaterna är. I utspel efter utspel gör de allt för att matcha sverigedemokraternas politik. Ut med flyktingarna och fram med batongen är ungefär det budskap lite hårddraget som nu hamras fram från moderaterna. Här ska tas i med hårdhandskarna. Skatterna ska sänkas och bidragen ska i största möjliga mån bort (om det inte gäller stöd till rika i form av rut och rot förstås).
Men varför ska man rösta på moderaterna när det finns ett parti som är så mycket tydligare när det gäller att driva den här sortens politik? Och det är ju vad opinionsmätningarna visar. SD tar hem spelet när det gäller att ta i med hårdhandskarna. Så går det när man inte har något eget att komma med.
Också socialdemokraterna är dessvärre på väg åt det här hållet. Stefan Lövfen står under Annies och Nyamkos klackar. Men det kanske är bättre än att stå under trampande stövlar.

Det handlar alltid om pengar

Hanne Kjöller skrev i DN den 19 oktober att det inte bara är pengar som gör att människor "i förorten" lever kortare liv än de på Östermalm och Danderyd. Om man bytte plats med dessa människor, skulle östermalmsdamerna då sluta med yoga och börja äta frityrmat + läsk, resonerar hon. Nej naturligtvis inte,är hennes slutsats. Enligt samma tes skulle då skärholmenborna, som hon tar som exempel, inte sluta med frityrmat. De skulle ändå ha dålig tandhälsa, röka mer, vara överviktiga etc.
För Hanne Kjöller ser inte att just pengar är problemet. Om man har ett dåligt betalt jobb, har man kanske inte råd att gå på yoga eller äta ångad torskrygg, som de på Östermalm. Dålig ekonomi är själva grunden till fattigdom. Med brist på pengar följer att man köper billig mat, att röka kanske är den guldkant på tillvaron man kostar på sig (och man blir dessutom beroende så småningom). Allt det som Kjöller räknar upp som effekter av att bo i förorten, kommer sig främst av just dålig ekonomi. Dvs det handlar om pengar. Alltid.

Media ignorerar ofta V

I dagens "Agenda" i SVT tog man för ovanlighetens skull upp vänsterpartiet. Men självklart hittar man då en person, Rosanna Dinamarca, som lämnat politiken och hoppas att hon ska göra några kritiska uttalanden om partiet. De frågor som nämns i samband med intervjun med henne är som vanligt antirasism, feminism och mångkultur. Och visst, partiet är antirasistiskt och feministiskt.
Men som jag ser det, är det inte på dessa frågor man vinner nya väljare. Nu var ju också Jonas Sjöstedt intervjuad och han fick lyfta vissa andra av partiets viktiga frågor. Men det viktigaste var, tyckte SVT, att prata om ifall han kommer att avgå vid kongressen i vår.
I media vill man aldrig lyfta fram att vänsterpartiet är det parti som värnar mest om välfärden och har den tydligaste klimatpolitiken. V är sällan tillfrågat när man lyfter dessa frågor. Däremot har man börjat lyfta fram att SD minsann tycker att sjukvården är viktig. Det har V alltid tyckt och försökt agera därefter. Men i Stockholm är det svårt med moderaterna vid styret i snart 15 år. Men så ser det ju ut därefter.
Jag läser om borgerliga utspel varje dag. V hörs bara när de själva skriver något. Ändå är V fjärde största parti i opinionsmätningarna. När ska V få uppmärksamhet därefter?

Färre hållplatser = mer biltrafik

Senaste dumnytt från vårt trafikborgarråd: för att busstrafiken ska komma fram fortare drar man in hållplatser, framför allt i förorterna.
Att ordna bussfiler, särskilda snabbsignaler vid rödljus för busstrafik och sådant är naturligtvis bra. Men att dra in hållplatser är däremot motsatsen. Det tar för mycket tid att stanna och ta upp folk, menar man. Jaha, men är det inte just det som kollektivtrafiken är till för.
Man säger att det inte är tillräckligt många passagerare på vissa hållplatser. Ja, men då kör man ju bara förbi. Tar ingen tid alls.
Att bussen stannar på ett visst ställe är kanske skälet till att man faktiskt åker kollektivt. Det finns andra alternativ, andra bussar från hållplatsen är ett argument. Men de kanske inte går dit just jag ska. Kanske måste jag byta en eller flera gånger istället, eller så går alternativet bara två gånger i timmen.
Istället för en snabbare resa tar min resa betydligt längre tid.
Du kan gå till närmaste alternativ är ett annat argument. Kan jag? En isig morgon i januari i mörker eller motsvarande kväll.? Om jag nu har lätt för att gå (rullator, käpp).
Daniel Hellden, ge dig på att alla som kan i ovanstående situationer hellre tar bilen, dvs motsatsen till vad du vill åstadkomma.
Kollektivtrafiken är till för att underlätta resande kollektivt, inte ett snabbrace från punkt A till B. Det är inte människor som stiger av och på som stoppar upp busstrafiken, det är bilköer och rödljus. Se till att åtgärda det i första hand,.

Vem pratar fram en lågkonjunktur?

Det talas överallt om att nu kommer lågkonjunkturen. Det har faktiskt talats om den i ett par år. Det är något skumt med detta.
I vems/vilkas intresse ligger det att det blir lågkonjunktur? För ju mer det tjatas om detta, desto troligare är det att det faktiskt kommer en lågkonjunktur. Företagen börjar dra öronen åt sig, när detta hela tiden slås fast. De slutar anställa, kanske skär ner, undviker dyra investeringar. Och vips har vi lågkonjunkturen här. Frampratad av vem/vilka?
För motsatsen gäller ju också. Det går väl att prata fram en högkonjunktur också. Men någon tjänar antagligen på att den tar slut.

Kulturskymning på förlagen

Åter på plats efter skön sommarledighet.
En sak som jag lagt märke till i de nyare böcker jag läst, är att förlagsredaktörerna/lektörerna inte verkar ha någon koll på andra länders kulturer. Ja, från början är det förstås översättarna som inte har någon koll, men det måste ju vara redaktörer/lektörer som i så fall korrigerar de horrörer jag nu ser allt oftare, nämligen att en "du-reform" verkar genomförd i många länder.
Exempel: "Vill du ha en kopp te mrs Smith?". Att inte förstå att när man tilltalar någon med titel säger man inte du utan ni till denna person. Jag ser det mer och mer. Detta stör läsningen.
Liksom ett annat språkfenomen som också har blivit vanligare, nämligen att utesluta bestämd pluraländelse.
Exempel: Han kom sist alla tre gånger. Ser otaliga exempel på detta. Är det sms:andet som utarmar vår språkdräkt?

Digital diktatur

Idag när jag kom ut från banken mötte jag en 90-årig dam som frågade om det var lång kö, hon behövde ta ut pengar. Men denna bank har nu också slutat med kontanthantering, liksom merparten av alla banker. Nu finns det bara ett kontor i city kvar som har kontanter (och detta var i en förort) Damen blev förtvivlad, hon hade alltid gått hit för att ta ut pengar, hon hade inte ens ett bankkort. Men det blir hon tvungen att skaffa nu, eller åka in till stan.
Själv känner jag en person som på grund av sjukdom inte kan hantera någon form av digitala medier eller ens en mobiltelefon. En av de tio procent i Sverige som blir alltmer utanför i ett samhälle som blir alltmer hysteriskt digitalt.
Ett exempel på denna hysteri är t ex att myndigheter förutsätter att alla har bredband, fast utbyggnaden av detta verkar stå stilla, åtminstone på landsbygden. Vi ska alla ha "mina sidor" på varenda myndighet och affär vi kontaktar. En miljon lösenord snurrar i huvudet och i vissa fall bestämmer datorn att du inte får använda samma lösenord på flera ställen.
Förutom att, samtidigt som man hela tiden talar om säkerhet, samhället blir alltmer sårbart. Vad ska vi med dyra vapensystem om några hackningar kan slå ut elektriciteten? Då kommer inget att fungera.
Sverige är ett mycket blåögt land när det gäller digitalisering.
Medan robotar sköter samhällsfunktionerna ska vi medborgare sitta hemma vid dator eller telefon och sköta vår administration utan kontakt med annat än andra datorer. Och nåde dem som inte hänger med.