Sverige måste skaffa en cyberstrategi

En positiv nyhet idag. Äntligen har ÖB och den militära ledningen insett att vi behöver ett cyberförsvar. Det har stått klart i många år redan, men militärerna har varit helt fokuserade på sina militära stridsmedel i det traditionella försvaret.
Ryssland upplevs fortfarande som det stora hotet, som det gjort de senaste 200 åren eller mer. Men det kanske inte främst är ett traditionellt krig som hotar från Ryssland, utan just övervakning och spioneri i cyberrymden. Det är ju trots allt bara att slå ut elektriciteten i landet, så slutar allt fungera. Det kanske inte krävs miljarder till nya militära stridsmedel i första hand, utan en utarbetad cyberstrategi.
Militären och politikerna har varit extremt naiva inför de hot som är betydligt mer reella än anfall mot Gotland. Det visar inte minst den otroliga slapphet som präglat de myndigheter som hanterar känslig data. Vi får ju ständigt nya avslöjanden om hur säkerhetsklassad information sprids lite hur som helst.
Inte minst den osannolika optimismen för digitalisering är pinsam. Allt ska digitaliseras vilket ökar sårbarheten hundrafalt.
Så beskedet från ÖB idag var ett steg i rätt riktning.

Om krisen kommer är beredskapen inte god

Läste broschyren om "Om krisen eller kriget kommer". Det är väl bra att människor får en hum om att samhället kan kollapsa. Men samhället har ju gjort allt för att vi ska bli så sårbara som möjligt.
Det behövs ju bara ett elen slås ut så är vi helt oskyddade. Man har tagit bort de tidigare alternativen ett efter ett.
Snart finns inga analoga telefoner kvar. Kontanter försvinner i snabb takt och bankerna vägrar handskas med dem, liksom alltfler affärer. Vid data- eller elfel kommer inte en krona fram. Allt drivs ju med el i botten. Mobiltelefoner måste ständigt laddas. Andra sorters batterier räcker kanske längre, som ficklamps- och radiobatterier, men på det stora hela är vi extremt sårbara och samhället har låtit det ske, t o m uppmuntrat det. Vi ska helst ha all kontakt med myndigheter via nätet.
Broschyrens lista på förnödenheter är väl bra i sig, men i vilken enrummare kan man förvara allt det där, t ex dunkar med vatten, som dessutom ska stå mörkt och svalt.
I broschyren är det som om vi fortfarande levde som på 50-talet om det skulle bli en kris. Samhället tycker att vi ska klara en vecka, men vad händer sen? Hur ser beredskapen ut då?
Samhället borde kanske tänka lite självt om att inte göra oss så sårbara som man gör.