Avskaffa reavinstskatten och återinför förmögenhetsskatten

Bostadsbristen är ett av samhällets största problem. Man talar om låg rörlighet och inlåsningar.
Detta vill borgarna lösa med marknadshyror. En reform som skulle kasta ut en hel del människor på gatan och därmed öka samhällets problem.
Men varför inte göra något mycket enklare: avskaffa reavinstskatten och återinför förmögenhetsskatten. Då skulle inte en skatt direkt på en lägenhets/husförsäljning påverka affären. Däremot behövs en förmögenhetsskatt för att någorlunda stävja de ökande klyftorna. Det är orimligt att människor med stora inkomster (oftast inte från arbete)lever gott på vårt gemensamma utan att bidra till det.
Det måste finnas lösningar som inte går ut över dem som har sämre ekonomiska förutsättningar.

Alla vill väl göra bostadskarriär eller..?

Ett av borgarnas favoritord i bostadspolitiken är bostadskarriär. Det finaste som finns för dem är att kunna göra bostadskarriär. Ett ord som i sig innehåller en hierarki.
Från borgerligt håll duger det inte att bo i hyresrätt. Det är alltid ett övergående stadium innan man etablerat sig tillräckligt för att kunna köpa en bostad. Deras utgångspunkt är att ingen egentligen vill bo i hyresrätt. Det är därför man talar om karriär. Alla vill väl göra karriär eller? Och karriär är att äga en bostadsrätt, helst i innerstan, annars en villa i närförort.
Men vi är faktiskt många som vill bo i just hyresrätt. I allmännyttan har man stor frihet att själv tapetsera och beställa tillägg. Dessutom behöver man bara ringa om något som hör till lägenheten går sönder, så kommer någon snabbt och reparerar eller ger dig nytt (utan hyreshöjning).
En nackdel är att hyresrätten som boendeform är så missgynnad ekonomiskt i förhållande till bostadsrätt och villa. Och det är ett politiskt val.
Den andra nackdelen är att det finns för få hyresrätter (och att borgarna gör allt för att de ska bli färre med ombildningar och utförsäljningar). Det är den boendeform som är mest efterfrågad. Så kanske är det så att vi som faktiskt bor i hyresrätt, är de som verkligen gjort bostadskarriär.

De gör det bara för pengarna

Den senaste veckan har vi sett två snyftande liberaler. Dels Cecilia Wikström, som uppmanats välja mellan EU-parlamentet eller sina många styrelseuppdrag. Dels Emma Carlsson Löfdahl som hyr lägenhet av sin make, till ockerhyra dessutom, och som riksdagen betalar till henne (och maken får man förmoda).
Ingen av dem har någon som helst förståelse för att det kan finnas intressekonflikter eller moraliska aspekter på det de gör. Huvudsaken är att de kan kamma hem storkovan. Cecilia Wikström är nu petad från topplaceringen på EU-listan och klagar bittert i medierna.
Emma Carlsson Löfdahl uppmanades att lämna sin riksdagsplats. Istället lämnade hon partiet och sitter kvar som politisk vilde. Hon är så gnidig så hon vill sitta kvar och få ut pengar för sin oskäliga hyra så länge att hon kan ta ut riksdagspension.
Dessa kvinnor verkar inte ha något egentligt intresse av politiken, utan ser snarare en chans att håva in så mycket pengar som möjligt. De verkar sitta i riksdagen och politiken för att gynna egenintresset.

Barn är inget miljöproblem

Jag har sett en ny trend bland dem som diskuterar miljöproblem. En av dem är Hanne Kjöller i DN.
Hon m fl talar om barn som ett miljöproblem. Närmast ännu ofödda barn. Att sätta barn till världen bidrar till att slita på planeten menar hon.
Det är klart att varje människa sätter ett miljöpåverkande fotavtryck. Men vad finns det för anledning att skuldbelägga också önskan om att skaffa barn. Att sluta flyga, skaffa elbil, äta mindre kött är ändå sådant som människor kan göra om det verkligen gäller. Men att få barn är ändå ett grundläggande mänskligt behov. Några avstår frivilligt av olika skäl, men knappast för att barn skulle vara ett miljöproblem.
Det är väl desto viktigare att fokusera på det som är verkligt miljöförstörande, som oljeutvinning, utfiskning av haven, spridande av farliga kemikalier m m, som stora, ofta internationella, företag sysslar med. Det är dessa som måste sluta med sina verksamheter, istället för att debattörer ska skuldbelägga människor för grundläggande behov.
Jag gläds åt Greta Thunberg och hennes kamp mot miljöförstöringen som leder till klimatförändringar. Men det är svårt att inte vara pessimist. Dessvärre tror jag redan det är för sent att stoppa klimatförändringarna. Men det betyder inte att man inte ska försöka. Tyvärr ser jag få tecken på det.