Barn är inget miljöproblem

Jag har sett en ny trend bland dem som diskuterar miljöproblem. En av dem är Hanne Kjöller i DN.
Hon m fl talar om barn som ett miljöproblem. Närmast ännu ofödda barn. Att sätta barn till världen bidrar till att slita på planeten menar hon.
Det är klart att varje människa sätter ett miljöpåverkande fotavtryck. Men vad finns det för anledning att skuldbelägga också önskan om att skaffa barn. Att sluta flyga, skaffa elbil, äta mindre kött är ändå sådant som människor kan göra om det verkligen gäller. Men att få barn är ändå ett grundläggande mänskligt behov. Några avstår frivilligt av olika skäl, men knappast för att barn skulle vara ett miljöproblem.
Det är väl desto viktigare att fokusera på det som är verkligt miljöförstörande, som oljeutvinning, utfiskning av haven, spridande av farliga kemikalier m m, som stora, ofta internationella, företag sysslar med. Det är dessa som måste sluta med sina verksamheter, istället för att debattörer ska skuldbelägga människor för grundläggande behov.
Jag gläds åt Greta Thunberg och hennes kamp mot miljöförstöringen som leder till klimatförändringar. Men det är svårt att inte vara pessimist. Dessvärre tror jag redan det är för sent att stoppa klimatförändringarna. Men det betyder inte att man inte ska försöka. Tyvärr ser jag få tecken på det.

Lönsamhet förgiftar mat

Jag har skrivit flera gånger om den kapitalistiska girigheten. Inget att förvånas över egentligen, den kommer till slut att ta oss till vägs ände om vi inte gör något.
Fler och fler områden belyses ur girighetens perspektiv, nu senast hur maten blir allt sämre pga lönsamhetsjakt. Det säger självt, tycker man, att råvaror som skapar på ett ställe, tillreds på ett annat och förpackas på ett tredje, inte kan vara bra mat. Hur kan den överhuvudtaget vara billigare? Den reser ju flera mil  runt jorden? Och hur kan närproducerat och ekologiskt vara dyrare?
Kostar inte gifterna någonting? Och transporterna? Bra mat har kort hållbarhet, därför blir den ur ett affärsperspektiv dyr.
Men det finns ett systemfel. Vill vi komma tillrätta med den allt giftigare och skadligare maten måste det sättas pris på kemikalier och transporter. Och de värsta gifterna måste helt förbjudas. Lena Ek, miljöministern, är engagerad i detta, men har noll stöd av sin partikamrat landsbygdsminister Erlandsson. När inte ens ett parti kan enas inom sig inser man hur långt vi står från fullgod livsmedelshantering.

Döda vargen - då blir de fler

Vargslakten är igång. Man tror att man lever på George Orwells djurfarm när man hör den s k miljöministern uttala sig. Genom att döda utrotningshotade djur ska de bli fler. Tyvärr hinner väl de flera tusen jägarna skjuta minst 20 vargar, och i misstag förmodligen en och annan gråhund, innan EU-kommissionen får ändan ur vagnen.
Det är konstigt att vi inte bryr oss om EU-direktiv i detta sammanhang, när vi gladeligt infört varje i Sverige sen länge förbjuden kemikalie, när EU sagt att det utgör handelshinder att förb,juda dem.
Så sköts dagens miljöpolitik.

Skapa ett miljösmart BNP-mått

Nästa globala miljömöte har tagit sin början och ingen tror på någonting. Dystert.
Bo Ekman skrev på DN-Debatt häromdagen att utan tillväxt kan inte klimat och miljö räddas. Men det beror ju helt på hur man definierar tillväxt. Så länge vi har ett BNP-begrepp som definierar tillväxt som allt vi producerar, alltså även avfall, miljöfarliga kemikalier, kalhyggen, uranbrytning, utfiskning m m, och räknar alltihop som tillväxt i ett slags positivt mått av att "ju högre tillväxt desto bättre", kommer vi inte att komma tillrätta med miljö- och klimatproblemen.
Istället borde man omdefiniera BNP-begreppet, så att det som produceras som är positivt för miljön eller miljöneutralt räknas på plussidan, medan det som produceras och som är negativt (sådant som ovan) räknas som minusposter, så skulle man få ett avvägt mått, där man sedan också kunde sätta in åtgärder för dem som kanske t o m skulle hamna på ett minusmått.
Att börja utforma ett sådant BNP-mått kunde vara en konkret åtgärd för att ta med sig från miljömötet i Cancún.

Moderaterna har hållit miljölöftet

I ett debattinlägg i Nya Wermlandstidningen summerar riksdagsledamoten Stina Bergström (mp) alliansens insatser på miljöns område. Och de har gjort en hel del insatser. Men väldigt få har gynnat miljön. Tvärtom tar Sverige ständiga kliv bakåt på miljöområdet. Inom i stort sett alla områden har beslut tagits som missgynnar miljön.
Det gäller kemikalier, där vi nu tillåter kadmium i mat och skatten på konstgödsel har tagits bort. Det gäller rovdjurspolitiken där vi nu tillåter jakt på fridlysta djur (varg och val). Strandskyddet har urholkats. Slopandet av Djurskyddsmyndigheten har lett till minskad kontroll av djurbesättningarna. Vägar prioriteras framför järnväg. Nya kärnreaktorer blir tillåtna, stick i stäv med 1980 års folkomröstning. Och klimatmålen ska uppfyllas i andra länder, "för vi är ju så duktiga ändå och ligger så långt fram", enligt regeringens egen utsago.
Moderaterna sade inför valet 2006 att miljön inte var prioriterad. Det vallöftet har de i alla fall hållit.