Finns bara en lösning på skolkrisen

Jag är trött på allt tal om skolan och dess brister. Förslagen om förbättringar duggar tätt: fler lärare, bättre pedagogik på lärarhögskolan, högre lön för lärare, "läslov", "förstelärare", lärlingsutbildningar. Allt gott och väl, men man talar inte om elefanten i rummet: de s k friskolorna. Det ultimata systemfelet; att i stort sett vem som helst får öppna en skola och dessutom ta ut vinst från kommunens gemensamma skattepott. Ett perverst system som gjort att utbildningsnivån i Sverige sjunker när målet för dessa skolor är vinst och inte kvalitet. När stora bolag ägnar sig åt börsintroduktion istället för god utbildning. Det behöver väl inte vara en motsättning, menar vän av fri företagsamhet. Jo, faktiskt. Målbilden ser ju helt annorlunda ut om man är ute efter vinst än att driva en skola enligt konstens alla regler.
Vi vet ju att lärartätheten är mindre på friskolor, att där inte alltid finns de pedagogiska hjälpmedel som krävs på en skola, som bibliotek, extra lärarstöd för elever med särskilda behov (om man inte helt enkelt väljer bort dessa elever vid antagningen, vilket är vanligt förekommande), gymnastiksal m m. För att inte tala om att man tillåter religiösa skolor i vårt sekulära land. Religion ska skötas på fritiden.
Det finns bara en lösning på detta: återförstatliga skolan. Det går alldeles utmärkt att ha skolor med olika inriktning med staten som huvudman (det fanns också innan marknaden tog över). Hur länge ska vi tolerera de vinstmaskiner eller rena lekskolor som förekommer idag?
Tyvärr finns inget att vänta från regeringen. Lagt kort ligger.

Björklund biter sig fast i hopplös modell

Återpublicerar här ett inlägg från 2010 apropå att det nu finns forskning som visar att det fria skolvalet ger segregation. Det förstod man ju redan från början, men Björklund sitter fast i sitt ideologiska spännbälte.

Systemfel i hela skolan


Så är det åter dags för det som kallas valfrihet i skolan. Man har gjort skolan till en marknadsplats. Vår skolminister tror att pekpinnar och disciplin ska lösa skolans problem. Han har inte förstått att skolans grundfel ligger i konkurrens om pengar. Hela utbildningsväsendet börjar alltmer känna av de senaste tio årens oerhörda experimenterande som bygger på ett antal systemfel. Några av dessa, som nu börjar visa sig underminera utbildningen är:

1. Kommunaliseringen av skolan. Det passade förmodligen bra att vältra över skolkostnaderna på kommunerna lagom till den stora krisens genomslag i början på 90-talet. Men det har lett till ojämn resursfördelning och därmed ojämlik kvalitet på skolorna i olika kommuner, beroende på kommunens ekonomi.

2. En skolpeng som följer eleven. Det leder till en väldig fokusering på att locka till sig elever. En skola med goda resultat, dvs hög procent godkända elever, lockar fler att söka till den skolan. Den skolan får alltså mycket pengar. En skola med problem och färre godkända elever får färre sökande elever och alltså mindre pengar. Trots att den skolan kanske snarare har behov av mer resurser. Detta i sin tur leder till betygsinflation, så att skolan kan stå sig i konkurrensen och få fler elever. Kontentan av dessa glädjebetyg slår igenom på alla nivåer. Elever med stora kunskapsluckor går vidare till gymnasiet och högskolan..

3.Alltför många skolor. Systemet med möjlighet att få öppna skolor med alla möjliga inriktningar är nog bra för valfriheten. Men det leder till att resurserna utarmas än mer, när de sprids ut på allt fler händer.

4. Gymnasieskolan som arbetsmarknadsåtgärd. Eftersom det inte längre finns några jobb för ungdomar, har slutsatsen blivit att då måste de hållas utanför arbetsmarknaden så länge som möjligt. Alltså ska alla gå i gymnasiet. Det är ingen tillfällighet att det allra största programmet i gymnasieskolan idag är det s k individuella programmet. Det är mycket lättare att komma in på det naturvetenskapliga programmet än på många utbildningar inom IV-´programmet. Det i sin tur leder till att på de teoretiska programmen hamnar både de mest och minst motiverade eleverna. Med en sådan elevkombination blir undervisningen varken hackad eller malen.

Detta system slår sedan igenom på universitetet, där nu alltfler utbildningar måste erbjuda gymnasiekurser eller t o m hela basår för studenterna, för att dessa inte har tillräckliga kunskaper när de börjar.

5. Oviktad betygsintagning. För en del högre utbildningar, särskilt de med specifik yrkesinriktning, har man nu börjar vikta betygen, men på de flesta mer allmänna universitetsutbildningar är alla betyg lika värda och det är den sammanlagda betygssumman som räknas. Detta gör att många elever dessutom börjat taktikvälja ämnen för att komma in där de helst vill gå. Varför plugga svåra språk eller kemi och fysik, när musik, bild och idrott ger lika möjligheter att komma in på attraktiva utbildningar?

6. Vinst i skolan. Det för bort från skolans mål och fokus hamnar på företagsekonomiska överväganden.

Ser fram emot en ordentlig genomlysning av hela skolsystemet under nästa mandatperiod.

Lönsamhet förgiftar mat

Jag har skrivit flera gånger om den kapitalistiska girigheten. Inget att förvånas över egentligen, den kommer till slut att ta oss till vägs ände om vi inte gör något.
Fler och fler områden belyses ur girighetens perspektiv, nu senast hur maten blir allt sämre pga lönsamhetsjakt. Det säger självt, tycker man, att råvaror som skapar på ett ställe, tillreds på ett annat och förpackas på ett tredje, inte kan vara bra mat. Hur kan den överhuvudtaget vara billigare? Den reser ju flera mil  runt jorden? Och hur kan närproducerat och ekologiskt vara dyrare?
Kostar inte gifterna någonting? Och transporterna? Bra mat har kort hållbarhet, därför blir den ur ett affärsperspektiv dyr.
Men det finns ett systemfel. Vill vi komma tillrätta med den allt giftigare och skadligare maten måste det sättas pris på kemikalier och transporter. Och de värsta gifterna måste helt förbjudas. Lena Ek, miljöministern, är engagerad i detta, men har noll stöd av sin partikamrat landsbygdsminister Erlandsson. När inte ens ett parti kan enas inom sig inser man hur långt vi står från fullgod livsmedelshantering.

Om Jonas kan tala könsmaktsordning

Vänsterpartisten Alice Åström har sagt att ett feministiskt parti som V bör ha en kvinnlig partiledare. Jag håller inte med.
Överhuvudtaget ogillar jag hela diskussionen om feminism. Det är ett begrepp som folk slår i huvudet på varandra vilket tar bort fokus från sakfrågan. Och saken handlar om att kvinnor på många områden i vårt samhälle och i världen är underordnade patriarkatet. Det betyder inte att varje enskild man förtrycker kvinnor utan det är ett systemfel.
Framför allt är det glädjande om män kan tala i de här termerna. Därför gör det inget om V får en manlig partiledare, så länge vederbörande kan se hur könsmaktsordningen ser ut och åskådliggöra den i politiken. Det hoppas jag att Jonas Sjöstedt kan och jag tror att han är den som har störst chans att matcha socialdemokraterna med en tydlig vänsterpolitik.
Kanske blir jag t o m medlem om det blir han.