Björklund biter sig fast i hopplös modell

Återpublicerar här ett inlägg från 2010 apropå att det nu finns forskning som visar att det fria skolvalet ger segregation. Det förstod man ju redan från början, men Björklund sitter fast i sitt ideologiska spännbälte.

Systemfel i hela skolan


Så är det åter dags för det som kallas valfrihet i skolan. Man har gjort skolan till en marknadsplats. Vår skolminister tror att pekpinnar och disciplin ska lösa skolans problem. Han har inte förstått att skolans grundfel ligger i konkurrens om pengar. Hela utbildningsväsendet börjar alltmer känna av de senaste tio årens oerhörda experimenterande som bygger på ett antal systemfel. Några av dessa, som nu börjar visa sig underminera utbildningen är:

1. Kommunaliseringen av skolan. Det passade förmodligen bra att vältra över skolkostnaderna på kommunerna lagom till den stora krisens genomslag i början på 90-talet. Men det har lett till ojämn resursfördelning och därmed ojämlik kvalitet på skolorna i olika kommuner, beroende på kommunens ekonomi.

2. En skolpeng som följer eleven. Det leder till en väldig fokusering på att locka till sig elever. En skola med goda resultat, dvs hög procent godkända elever, lockar fler att söka till den skolan. Den skolan får alltså mycket pengar. En skola med problem och färre godkända elever får färre sökande elever och alltså mindre pengar. Trots att den skolan kanske snarare har behov av mer resurser. Detta i sin tur leder till betygsinflation, så att skolan kan stå sig i konkurrensen och få fler elever. Kontentan av dessa glädjebetyg slår igenom på alla nivåer. Elever med stora kunskapsluckor går vidare till gymnasiet och högskolan..

3.Alltför många skolor. Systemet med möjlighet att få öppna skolor med alla möjliga inriktningar är nog bra för valfriheten. Men det leder till att resurserna utarmas än mer, när de sprids ut på allt fler händer.

4. Gymnasieskolan som arbetsmarknadsåtgärd. Eftersom det inte längre finns några jobb för ungdomar, har slutsatsen blivit att då måste de hållas utanför arbetsmarknaden så länge som möjligt. Alltså ska alla gå i gymnasiet. Det är ingen tillfällighet att det allra största programmet i gymnasieskolan idag är det s k individuella programmet. Det är mycket lättare att komma in på det naturvetenskapliga programmet än på många utbildningar inom IV-´programmet. Det i sin tur leder till att på de teoretiska programmen hamnar både de mest och minst motiverade eleverna. Med en sådan elevkombination blir undervisningen varken hackad eller malen.

Detta system slår sedan igenom på universitetet, där nu alltfler utbildningar måste erbjuda gymnasiekurser eller t o m hela basår för studenterna, för att dessa inte har tillräckliga kunskaper när de börjar.

5. Oviktad betygsintagning. För en del högre utbildningar, särskilt de med specifik yrkesinriktning, har man nu börjar vikta betygen, men på de flesta mer allmänna universitetsutbildningar är alla betyg lika värda och det är den sammanlagda betygssumman som räknas. Detta gör att många elever dessutom börjat taktikvälja ämnen för att komma in där de helst vill gå. Varför plugga svåra språk eller kemi och fysik, när musik, bild och idrott ger lika möjligheter att komma in på attraktiva utbildningar?

6. Vinst i skolan. Det för bort från skolans mål och fokus hamnar på företagsekonomiska överväganden.

Ser fram emot en ordentlig genomlysning av hela skolsystemet under nästa mandatperiod.

Ond cirkel när skolans kvalitet sjunker

Tecknen på de misslyckade privatiseringarna och "vård-skol- och omsorgsval" hopar sig. Skolinspektionen har rättat 70 000 nationella prov och konstaterar att var nionde elev får IG där läraren satt MVG.
Det visar på låg kompetens hos lärarna (oavsett skola), men också att flummandet med att kreti och pleti får starta skola och därmed utarma kommunernas resurser också ger den här typen av resultat. Och själva idén med konkurrens mellan skolor är ju förödande när några ska gå med vinst.
Och den här kvalitetssänkningen går genom hela skolsystemet upp på universitetsnivå (där många kurser börjar med ett basår för att studenterna överhuvudtaget ska kunna följa kursen). Och vidare ut i arbetslivet. Där kvaliteten också sjunker, särskilt med skrupelfria företagare som är mer intresserade av vinst än av kvalitet, oavsett vad de sysslar med.
Och det är vi medborgare som får betala det hela, både som skattebetalare och konsumenter.