Ska S driva allianspolitk?

Och nu kommer Björklund med en likartad kravlista till Stefan Löfven för att släppa fram S till makten. Bort med värnskatt och marginalskatter, marknadshyror i nyproduktion (är inte problemet att hyrorna redan är för höga för dem som mest behöver en hyresrätt), uppluckrad arbetsmarknad, lägre ingångslöner i enkla jobb för nyanlända, fler rutavdrag till allt möjligt m m
Vilka ska egentligen betala skatt i det här landet? Pensionärer och de som får jobb med extra låg lön?
Björklund säger att ovanstående är en förutsättning för att klara en kommande lågkonjunktur. Hör han inte själv vilka som kommer att drabbas av denna politik. Eller är han så långt från verkligheten?
Löfven ska driva allianspolitik om han ska få bli statsminister enligt C och L. Vilket trams! Inget av de här kraven finns i socialdemokraternas politik som ändå blivit rätt borgerlig. Om han nu skulle gå med på dessa krav kommer väl inte V att rösta för honom. Så då finns i alla fall inte mandat.
Vi sitter i en rävsax med dessa ultimata krav. Men vi får väl vänta till nyår innan beskedet om s k extraval kommer. Att det blir ett sånt är ganska uppenbart nu om inte alla ska svika sina vallöften.

Annie Lööf behöver sondera för att få trovärdighet

Så är vi inne i en ny talmansrunda. Det blir Annie Lööfs tur att få sondera. Och det är bra. När hon misslyckats blir det till slut möjligt att ta fram det enda alternativ som stått klart från början, nämligen en S-MP-C-L-regering med stöd av V. (Såvida nu inte Björklund-Lööf vägrar acceptera ett stöd från V, som de likställer med SD, otroligt nog). Då kan Lööf och Björklund med fog säga till sina väljare att de gjort allt i sin makt för att få till en borgerlig regering, men tyvärr tillåter inte valresultatet det. Och de kan med hedern i behåll ansluta till Stefan Löfven.
Annars blir det extraval. Det ligger i få partiers intresse att det blir det. De enda som har något att tjäna på det är sverigedemokraterna, som får mer stöd för sitt martyrskap av att hållas utanför. För L och MP kan ett nytt val bli så katastrofalt att de åker ur riksdagen.
Så låt Annie Lööf sondera, men hon behöver nog inte så lång tid. Kanske får vi den enda rimliga regeringen före jul.

Ta opinionsmätningar med en nypa salt

Opinionsundersökningarna kommer att dugga tätt under detta valår. Men de blir allt mindre tillförlitliga, det har vi ju sett både i Sverige och utomlands.
I Aftonbladets senaste undersökning får L bara drygt tre procent och Björklund förutses bli chockad. Men han kan förmodligen ta det lugnt.
Just nu skriver tidningarna mest om brott, lag och ordning och integration. Och vips - vad svarar folk är den viktigaste valfrågan? Lag och ordning och integration så klart. Eftersom det skrivs mest om det måste det ju vara viktigast eller? Och det är M och KD som talar mest om dessa frågor, därför har KD gått om L för tillfället (KD fick 4 procent).
Sen har ju knappast Aftonbladets undersökningsmetod, med s k webbintervjuer, dvs frågeformulär skickade i mail till dem som anmält sitt intresse att delta, någon större statistisk relevans. Inte ens SCB med sina grundliga halvårsundersökningar, får korrekt statistik, då många inte kan nås på telefon och många inte heller vill svara.
Så ta dem med en nypa salt. Dessvärre kan nog inte Björklund ens hoppas på att skolfrågan ska bli viktig, med tanke på att det är hans naiva skolpolitik som lett till skolans totala förfall. Det gäller också MP som inte velat få bort månglarna ur skolan.
Skola, vård och omsorg är nog fortfarande de hetaste frågorna för väljarna.

Låg lön leder till bidragsberoende

Nu är Björklund m fl igång igen och talar om att vi måste sänka lönerna. Inte för överbetalda direktörer gubevars, utan för dem som redan har låg lön.
Hans perspektiv är arbetsgivarens eller hur han tror arbetsgivare tänker. Här kan vi få billig arbetskraft och då kanske vi anställer någon eller några. Men svenska arbetsgivare är oftast intresserade av kompetent arbetskraft, dvs med allra minst gymnasieutbildning.
Sen visar han, och övriga allianspartners, att de inte har en aning om hur det är att ha låg lön. När pengarna är slut i slutet av månaden. Han verkar ha samma inställning som den förra folkpartistiska finansministern Ann Wibble, som tyckte alla skulle ha en årslön på banken.
Att få, som Björklund & co t o m kan tänka sig lagstifta om, en lön på 14-16 000 i månaden, är ju ett hån utan like. Kommer de någonsin att få någonstans att bo till att börja med. Inga hyresvärdar kommer att godkänna någon med så låg lön (och de ensamkommande har inga föräldrar att bo hos). Dessutom har ju alliansen sett till att man numera kan ta ut hur mycket som helst i andrahandshyra.
Och skulle man till nöds få ihop några stycken personer att tränga ihop sig någonstans, vad räcker denna lön i övrigt till? El? Mat? Kläder? Jobbresor? I själva verket är ju detta det bästa sättet att få personer att bli beroende av bidrag.
Hur verklighetsfrämmande får man bli som politiker?

Björklunds logiska kullerbyttor

Jag har redan sågat Björklunds förslag om marknadshyror, men kan inte låta bli att kommentera hans logiska kullerbyttor i SVTs Debatt igår.
Frågan han fick var förstås hur det skulle hjälpa de bostadslösa med fri hyressättning, dvs marknadshyror, som då kommer att bli än högre i nyproduktionen. Hans svar: Det är inte de bostadslösa som ska bo i de nyproducerade lägenheterna, utan andra som ska lämna sina nuvarande bostäder för att flytta in där och så blir det ledigt där de nu bor.
Man kan ju fråga sig varför de som har en bostad vill betala så mycket mer för en annan.
Jo, t ex om de vill ha en större bostad. Men de som redan har en hyresrätt byter väl hellre med någon annan för att få en rimligare hyra.
Att hyrorna kommer att bli så höga i nyproduktion med marknadshyror (det insåg faktiskt Björklund) har att göra med 15-årsregeln, menade han. En regel som säger att efter 15 år kan hyresnämnden gå in och sänka hyran. Har aldrig hört talas om denna regel. Den verkar dessutom märklig. Det är väl efter 15-20 år som renoveringsbehov gör sig påminda. Då brukar ju inte hyrorna sänkas direkt.
Och att folk i så fall skulle flytta ut då, vilket Björklund verkade tro, ter sig ju ännu märkligare i det ljuset. Varför flytta om hyran sänks?
Tala om att trassla in sig i omöjliga resonemang. Bostäder verkar bli ett lika svårt område för Björklund att hantera som skolan var. Gråt folkpartister!

Fler skolår löser inga disciplinproblem

Nu gör Löfven en Björklund. Mobiler ska bort från lektionerna, menar han. De stör koncentrationen.
Och det är ju faktiskt riktigt. De nya mobilerna har ju visat sig helt beroendeframkallande, inte bara bland unga. Folk tittar i mobilen vad de än gör i övrigt. Det känns närmast osunt.
Men disciplinproblem handlar inte bara om mobiler. Röran i skolan handlar om mer än det. Det intressanta är att inte heller S/MP verkar vilja se de grundläggande felen. Istället vill de göra gymnasiet obligatoriskt.
Man kan ju säga att det är det nästan redan. Men många som är skoltrötta redan på högstadiet, orkar inte med tre år till av obligatorisk skola. Många som nu kämpar sig igenom de teoretiska linjerna på gymnasiet gör det för att få högskolebehörighet.
Det enklaste vore att låta alla linjer på gymnasiet ge högskolebehörighet. De yrkesinriktade linjerna kan ge behörighet till yrkesinriktade högskolor typ vårdutbildningar etc. Bygg sedan ut Komvux, det är där alla får chansen att hämta upp missad skoltid. Det är viktigare att det finns möjlighet att hämta upp det man missat, när man är mer motiverad, än att tvinga alla att gå ännu längre i skolan. Då får man per automatik disciplinproblem och skolk.
Eller är detta, konspiratoriska tanke, ett sätt att få ungdomsarbetslöshetens siffror att se lägre ut?

Betraktelse över politikens passion

Det är 29 år sedan Olof Palme mördades. Fortfarande vet vi inte vem eller varför. Och det lär vi knappast få veta heller.
Det man saknar idag är politiker med Palmes passion. Han ville verkligen något med politiken. Det är kanske fel att säga att dagens politiker inte är engagerade för det är (var) många av dem. Fredrik Reinfeldt t ex, ville väldigt gärna pröva sitt koncept från "Det sovande folket" och det gjorde han. Med känt resultat.
Jonas Sjöstedt är också engagerad om än inte lika demagogisk som Palme. Kanske är Ebba Busch Thor mer engagerad än Göran Hägglund. Han kändes allt annat än engagerad, däremot sympatisk. En person som följde strömmen i mittfåran och lät sig köras över av moderaterna gång på gång. Det kanske inte Ebba gör. Forssmed blir nog en ny Hägglund. Hoppas han har humor.
Anna Kinberg Batra känns inte heller särskilt passionerad. Står hon för samma sak som Reinfeldt? Låt oss hoppas inte.
Jan Björklund kan låta engagerad, men bara för två saker; skoldisciplin och Nato. Inom det förstnämnda området har han fått härja fritt. Med känt resultat (eller brist på hos eleverna).
Det märks att Annie Lööfs ledstjärna är Margaret Thatcher. Nyliberalismen står som ett skimmer runt henne och riskerna att falla nedför högerkanten är uppenbar. Men hon tar plats och ton. Men ändå känns centerns väg väldigt oklar. Vart är de på väg?
Stefan Löfven måste vara den minst passionerade politiker som någonsin fått en partiledarpost. Det känns som om han hela tiden vill stå i alliansvärmen, snarare än att behöva prata med miljöpartiet. Känns som om de inte har en fråga gemensam (utom möjligen behålla vinst i välfärden).
Om han inte ens kan rakt av säga nej till Saudiavtalet (ja det kostar i pengar, men ibland är trovärdighet och moral viktigare) säger det rätt mycket om hans ideologiska övertygelse.
Så denna 1 mars, tjugnio år efter Palmes död, känns ändå saknaden stor. Palme var också pragmatiker. Han skulle lett oss in i EU, skillnaden skulle vara att man kanske skulle lyssnat till Sveriges röst på ett annat sätt om han varit där.

Landstingsbudget på lösa boliner

Läser att SL (Stockholms Lokaltrafik) har kris i budgeten och nu ska man dra i nödbromsen. Det innebär som alltid att vi trafikanter ska betala för SLs och landstingets totala inkompetens. Det enda svar SL och det moderatdrivna landstinget har är att höja biljettpriserna, samt att dra in på turtäthet och investeringar. De tillämpar samma metod som bankerna; kunderna får betala samtidigt som servicen blir sämre.
Men det viktiga för landstinget är ju att Förbifarten byggs. Den kommer att bli mycket dyrare än beräknat och risken finns ju för tunnelstrul á la Hallandsåsen, vilket gör att det dessutom kan dröja innan den blir klar, samtidigt som notan stiger.
Under tiden ska alltfler stockholmare trängas i överfylld kollektivtrafik med glesare turer. Och bilköerna in till stan kommer inte att minska, tvärtom.
Är det biljettstrulet som fördyrat allt? SLs biljettsystem måste vara världens mest krångliga, särskilt för utsocknes.
Dessutom har man satsat en massa pengar på en liten snutt spårväg mitt i innerstan, när det är ytterstan som behöver mest investeringar i tvärgående trafik och tätare turer.
Det är ju inte heller första gången som landstinget och dess utförare har problem med budgeten. Sjukhusen verkar ju ligga lika illa till. Och nu bygger man nya Karolinska med färre vårdplatser än det tidigare, fast befolkningen växer och de äldre ökar.
Visst har man förstått att de som gått i Jan Björklunds skola har svårt för matte, men det kanske finns invandrade ekonomer som kan se över budgetarbetet. Nu verkar allt gå på lösa boliner.

Oraklet Göran Persson

Kommer den rödgröna regeringen att överleva sitt första år? Man känner en viss tveksamhet. Björklund är ute och tjoar om misstroendeförklaring mot Mehmet Kaplan som vill utreda möjligheterna för bostadsbyggande på Bromma flygplats.
I dagens riksdagsdebatt krävde Annie Lööf att regeringen skulle följa riksdagens beslut om sänkta arbetsgivaravgifter för dem som anställer unga. Det är inte längre regeringen som regerar utan riksdagen.
Miljöpartiet har blivit ett hatobjekt för både SD och alliansen (borta är den tid då alliansen ville ha MP som partner.
Och mitt i allt detta dyker Göran Persson upp i SVTs "104 dagar" om tiden efter valet, och menar att Stefan Löfven har lagt upp regeringsarbetet alldeles fel. Det finns alldeles för många miljöpartister i regeringen, menar han. Det borde vara högst tre. Oraklet har talat.
Göran Persson borde hålla sig för god att recensera sina efterträdare, men han har ju aldrig dragit sig för personkritik. Själv var han, som den underdog han är, alltid livrädd för kritik och omgav sig med svaga jasägare till ministrar. Och vem representerar han egentligen? Han är ju lobbyist numera, men inte verkar han gå socialdemokraternas intressen.
Stefan Löfven har bara en vän i viken, men honom vill han knappast kännas vid. Så mycket starkare regeringen skulle varit med V som medregerande. Å andra sidan blir ju V starkare för att Löfven är helt beroende av Vs stöd. Ännu ett skott i foten för Löfven.

PS Det ska tydligen tillsättas en kommission för att utreda de många halkolyckorna. Hur vore det om man sandade istället.

Björklund vägrar ta i problemens kärna

Jan Björklund sitter i Agenda och skyller på socialdemokraterna för skolans katastrofresultat. Och ”det tar tid att vända en tanker” m m trams. Den här tankern sjunker, det är den bittra sanningen och det är den skolpolitik som förts sen 90-talets fel.

Björklund undviker konstant skolans kärnproblem. Han envisas med att hänvisa till disciplinproblem, för lite läxor, dålig lärarutbildning och betyg för sent. Och dessa faktorer har naturligtvis betydelse. Men han vill inte kännas vid att det flaggskepp som heter skolval i kombination med den s k skolpengen, är det som gjort mest skada i svensk skola.

Forskare har vid det här laget påpekat tillräckligt ofta att skolvalet leder till segregation och gör svaga elever svagare, men att det också påverkar duktiga elever negativt. Skolpengen gör dessutom att skolor måste konkurrera om resurser, med dyr marknadsföring, onödiga lockbeten som utlandsresor och smartphones, liksom glädjebetyg för att locka elever. Allt detta drar resurser från undervisningen och gör att rektorer lägger fokus på budget istället för goda resultat.

Som lök på laxen har riskkapitalisterna dessutom tillkommit, vilket har varit den slutliga spiken i kistan. Vinstintresse och inkompetens har fått råda och eleverna har fått sitta emellan. Vinsthungriga ekonomer har fått styra skolorna. Skolval och skolpeng tillkom på 90-talet, med socialdemokraternas goda minne, men riskkapitalisterna kom in med alliansen.

Varför fick inte Björklund en enda fråga om dessa faktorer i söndagens ”Agenda”?

Vad kan folkpartiet lyckas med?

Folkpartiet har landsmöte. De är kända som det kluvna partiet. Eller var rättare sagt. Sedan Jan Björklund blev partiledare har det pekats med hela handen.

Särskilt inom skolan, där Björklund fått rumstera fritt. Med resultat därefter, eller brist på snarare.

Skolpeng och vinster har satt utbildning på undantag och resulterat i sjuk konkurrens och segregering. Betygen är värdelösa, eftersom de är satta med vinst och konkurrens för ögonen.

Folkpartiet har dock fått igenom en annan hjärtefråga så här i sluttampen på alliansens regeringsperiod – 12 månaders provanställning istället för sex. Vilken seger! Detta kan ju bara glädja den som gett upp allt hopp om att unga någonsin ska få ett fast jobb. Endast i skenet av detta kan förlängd provanställning vara något positivt – utom för arbetsgivarna förstås. De kan utnyttja någon ett helt år innan den åker ut.

Andra folkpartistiska hjärtefrågor är t ex mer kärnkraft, inträde i NATO och i valutaunionen. Väljarna jublar, eller?

Men vad gjorde Bengt Westerberg så framgångsrik? Han lyfte fram jämställdheten. Detta ska nu bli folkpartiets melodi och det är bara att tacka och ta emot om folkpartiet kan bli draghjälp i den frågan. Den intresserar överhuvudtaget inte de andra allianspartierna. Och inte Löfven vad det verkar.

Men här kan vi ge folkpartiet lite eldunderstöd. Dags för en ohelig allians kanske, i just denna fråga.

Skolans tre nyckelfaktorer saknas i Sverige

Katrine Kielos skriver idag i AB om den amerikanska journalisten Amanda Ripleys bok ”The smartest kids in the world”. Journalisten har följt elever i tre länder där skolresultaten ligger på topp, Finland, Polen och Sydkorea.

Som man vid det här laget kan vänta sig finns tre nyckelfaktorer:

Höga krav ställs på barnen (svårt få högsta betyg för alla, ej betygsinflation)

Bra lärare – dvs höga krav för att komma in på lärarutbildningen, därmed ökad kompetens och status (och också en bra utbildning för lärarna förstås, man kanske bör låta finska och polska lärare bli lärare på svenska lärarhögskolor)

Den sammanhållna skolan – dvs att barn från olika miljöer och bakgrund går tillsammans i skolan.

Dessa resultat bekräftar det vi redan vet – att allt har gått fel i den svenska skolan pga vi övergivit alla dessa nyckelfaktorer. Och den mest stjälpande av dem alla är förstås kapitalisternas intåg i skolbranschen, där målet är vinst och inte lärande.

Ändå diskuterar utbildningsdepartementet med Jan Björklund i spetsen, att göra samma misstag med universiteten. Att tro att privata stiftelser (med företag i botten) ska göra universiteten friare är ju en motsägelse i sig själv. Ofta finns olika villkor med i en stiftelse för att någon ska donera pengar till den. Adjöss frihet!

Vi måste få bort månglarna från regeringstaburetterna och se till att de som istället intar dem åtminstone kan se att vinster inte hör hemma i offentlig sektor, allraminst i utbildningsvärlden.

Björklund mot väggen

Det är bra att Björklund konfronteras med resultaten av sin skolpolitik. Han vågade t o m nämna skolpengen som en snedvridande faktor. Och kommunaliseringen är han ju emot. Så vad väntar han på?
Och Lotta Edholm, Stockholms skolborgarråd och folkpartist, har kanske fått en hint om att det kanske inte är en så bra idé att lärarna i skolor med sämst resultat också ska ha de lägsta lönerna. En av de mer bisarra idéerna i politiken. Och nu står de där och ser resultaten sjunka. Sverige blir ett alltmer ointressant land som kunskapsnation. Men än värre är att denna lekstuga faktiskt gått ut över de elever som gått i skolan de senaste 10-15 åren (ja, vansinnet fanns redan under sossarnas tid, därför känns deras kritik så ihålig, men alliansen har gjort etter värre).
Så förstaliga skolan nu och kasta ut parasiterna som gör vinst på våra skattepengar och lämnar barnen i sticket!

Björklund biter sig fast i hopplös modell

Återpublicerar här ett inlägg från 2010 apropå att det nu finns forskning som visar att det fria skolvalet ger segregation. Det förstod man ju redan från början, men Björklund sitter fast i sitt ideologiska spännbälte.

Systemfel i hela skolan


Så är det åter dags för det som kallas valfrihet i skolan. Man har gjort skolan till en marknadsplats. Vår skolminister tror att pekpinnar och disciplin ska lösa skolans problem. Han har inte förstått att skolans grundfel ligger i konkurrens om pengar. Hela utbildningsväsendet börjar alltmer känna av de senaste tio årens oerhörda experimenterande som bygger på ett antal systemfel. Några av dessa, som nu börjar visa sig underminera utbildningen är:

1. Kommunaliseringen av skolan. Det passade förmodligen bra att vältra över skolkostnaderna på kommunerna lagom till den stora krisens genomslag i början på 90-talet. Men det har lett till ojämn resursfördelning och därmed ojämlik kvalitet på skolorna i olika kommuner, beroende på kommunens ekonomi.

2. En skolpeng som följer eleven. Det leder till en väldig fokusering på att locka till sig elever. En skola med goda resultat, dvs hög procent godkända elever, lockar fler att söka till den skolan. Den skolan får alltså mycket pengar. En skola med problem och färre godkända elever får färre sökande elever och alltså mindre pengar. Trots att den skolan kanske snarare har behov av mer resurser. Detta i sin tur leder till betygsinflation, så att skolan kan stå sig i konkurrensen och få fler elever. Kontentan av dessa glädjebetyg slår igenom på alla nivåer. Elever med stora kunskapsluckor går vidare till gymnasiet och högskolan..

3.Alltför många skolor. Systemet med möjlighet att få öppna skolor med alla möjliga inriktningar är nog bra för valfriheten. Men det leder till att resurserna utarmas än mer, när de sprids ut på allt fler händer.

4. Gymnasieskolan som arbetsmarknadsåtgärd. Eftersom det inte längre finns några jobb för ungdomar, har slutsatsen blivit att då måste de hållas utanför arbetsmarknaden så länge som möjligt. Alltså ska alla gå i gymnasiet. Det är ingen tillfällighet att det allra största programmet i gymnasieskolan idag är det s k individuella programmet. Det är mycket lättare att komma in på det naturvetenskapliga programmet än på många utbildningar inom IV-´programmet. Det i sin tur leder till att på de teoretiska programmen hamnar både de mest och minst motiverade eleverna. Med en sådan elevkombination blir undervisningen varken hackad eller malen.

Detta system slår sedan igenom på universitetet, där nu alltfler utbildningar måste erbjuda gymnasiekurser eller t o m hela basår för studenterna, för att dessa inte har tillräckliga kunskaper när de börjar.

5. Oviktad betygsintagning. För en del högre utbildningar, särskilt de med specifik yrkesinriktning, har man nu börjar vikta betygen, men på de flesta mer allmänna universitetsutbildningar är alla betyg lika värda och det är den sammanlagda betygssumman som räknas. Detta gör att många elever dessutom börjat taktikvälja ämnen för att komma in där de helst vill gå. Varför plugga svåra språk eller kemi och fysik, när musik, bild och idrott ger lika möjligheter att komma in på attraktiva utbildningar?

6. Vinst i skolan. Det för bort från skolans mål och fokus hamnar på företagsekonomiska överväganden.

Ser fram emot en ordentlig genomlysning av hela skolsystemet under nästa mandatperiod.

Skolan måste vara lönsam

Ja, så resonerar de som styr dagens skolpolitik. Icke lönsamma skolor ska läggas ner.
Så har t ex skett i Jordbro utanför Stockholm. Där fick Jordbromalmsskolan ett icke lönsamt elevunderlag med bl a för många icke-svenska elever. Istället bygger man ut en skola närmare radhusområdet. Samtidigt påstår man att det finns för många skolor i Haninge.
Detta ser vi hela tiden när kommunerna sköter skolor. Skolor startas och läggs ner utan debatt. Från statligt håll kommer dekret om att alla som vill och följer skollagen i princip kan starta skolor med skattesubvention i form av skolpeng. Samtidigt går det knackigt för kommunens skolor, som måste spara för att pengarna ska fördelas till för många.
Är denna skolpolitik värdig ett modernt samhälle? Och resultatet ser vi. Nu kan inte ens de svenska eleverna skriva svenska, enligt historielärare på universitetsnivå.
Och med lönsamhet i skolan som huvudmål får vi räkna med´allt okunnigare elever. När ska Björklund vakna?

Skolpeng gynnar stora klasser

MP skriver på Brännpunkt i SvD att kostnaderna för skolans kontrollsystem kostar en halv miljard, men att resultaten av kontrollerna inte förbättrat resultaten i skolan, utan tvärtom bidrar till mer segregation och utslagning.
Det kan man lugnt instämma i. I och för sig är nationella prov bra, för det ger en fingervisning om likvärdighet och kan motverka framför allt glädjebetyg. Men det som verkligen behövs, på alla nivåer, är mindre klasser och fler speciallärare för barn med särskilda behov och i skolor med stora grupper invandrarbarn är hemspråkslärare som medverkar på vanliga lektioner också något som skulle kunna avhjälpa de nackdelar som finns för barn som inte har svenska som förstaspråk. Och ett förstatligande av skolan därtill.
Så länge vi har skolor med vinst som huvudmål kommer detta inte att ske. Skolpengen gör att skolor vill ha stora klasser med många elever och så få lärare som möjligt. Men Björklund vägrar se att detta är ett huvudproblem i skolan och fortsätter med sin betygs- och kontrollhets.

Religion får utövas på fritiden.

Skrämmande att svenska rättsinstanser kan godkänna religiösa skäl för barn att få hemundervisning. Just detta strider starkt mot de värderingar vi har i Sverige, nämligen att alla barn ska gå i skola och dessutom likvärdiga skolor.
Skolpolitiken har ju gått 50 år tillbaka i tiden med friskolereformen som lett till än mer segregation i vårt samhälle, men att barn i religiösa familjer skulle få dispens från den vanliga skolan, strider mot hela tänkandet i svensk skolpolitik. Ja, innan flumminister Björklund tog över i alla fall. Men inget i nuvarande regler säger att religion är ett skäl för hemundervisning.
Orsaken till att den tvist som nu uppstått är att man (föräldrarna?) anser att barnen skulle mobbas pga sin religion. Barn mobbas dessvärre redan i skolan av diverse orsaker och det finns regler för hur skolor ska hantera det. Detta är ett svepskäl för att hålla barn borta från det samhälle de växer upp i.
Barn behöver se olika världar. Hindra dem inte.

Köp ditt specialarbete

Nu ska än mer skattepengar delas ut till företag som vill sko sig på välfärden. Den nya trenden är läxhjälpsföretag som ökar lavinartat sedan Björklund beslutade att läxhjälp också skulle omfattas av RUT. Och för dem med pengar blir det nu möjligt att köpa sig ett glädjebetyg. Dags att göra sista årskursens obligatoriska specialarbete på gymnasiet: det köper vi från något lämpligt företag.
Det är bara en tidsfråga innan just sådant kommer att avslöjas i någon skandal. Hoppas journalisterna håller ögonen öppna. Men det är förstås svårt att få insyn i de privata företagens göranden såvida inte någon anställd vill avslöja något.
Det är bara att vänta...........

Kortsiktiga åtgärder inom utbildningsväsendet

Regeringen sänder märkliga signaler hela tiden. I ena stunden är forskning och utbildning det viktigaste vi ska satsa på för att stärka Sveriges konkurrenskraft. I nästa ska universitet och högskolor skära ned studieplatser för att regeringen gör åtstramningar.
Björklund skyller på att ungdomskullarna blir färre. Ingen tanke på att äldre kanske också behöver vidareutbildas, omskolas etc för att matcha arbetsmarknadens behov.
Dessutom visar hans gymnasiereform att ungdomar inte söker till yrkesprogrammen för de vill ha möjlighet till högskoleutbildning, om inte genast efter gymnasiet så senare.
Kortsiktigheten i regeringens politik är legio. Hur ska man kunna tro att denna regering, som knappt klarar att tänka mandatperioden ut, ska ha några svar på framtidens utmaningar?

Almedalen - politik i torrdocka

Jag förstår inte varför alla är så lyriska över Löfvens almedalstal. Beror det på att de övrigas också var riktiga sömnpiller? Det var ju bara skåpmat som tuggades om.
Att jobben är viktigast har vi ju förstått och det var ju bra att Löfven nämnde klimatet. Nyheten var väl i så fall den innovationsmiljard han utlovade för klimatinnovation. En sådan finns ju redan, alliansen lanserade en sådan om det var förra mandatperioden. Inte mycket har hänt förstås. Företagen verkar ha vant sig vid att det är skattepengar som ska stå för risken i riskkapitalbolagen.
Och inte ett ord om socialförsäkringarna och vinst i välfärden.
Den fördel Löfven har framför Reinfeldt är att han vet vad han talar om när det gäller jobb och företagande. Reinfeldt har ju aldrig haft en riktig anställning (möjligtvis sommarjobb). Men ingen av dem är passionerad.
Det är ändå det som till sist lyfter politiken. Det behövs en Schyman, en Palme, ja t  o m Björklund när han talar om skolan. Man behöver inte hålla med dessa, men man blir berörd.
Tyvärr hade också Jonas Sjöstedt tonat ned det patos han visade i riksdagsdebatten. Visst sa han rätt saker, men det hördes inte riktigt.
Lite mer glöd kan man förvänta sig trots att det bara är mellanvalsår.