Marknadsanpassa Posten

Nu höjer Posten portot igen. Fast vi redan har ett av Europas högsta porton. Men enligt Posten ska det kompensera för den danska delen av företaget. Posten är ju numera ett företag dessvärre. Alltså är den samhällsservice Posten tidigare stod för, nu helt underkastad marknadskrafterna. Därför tycker man också det är självklart att försämra sin service samtidigt som man höjer priset, genom att meddela att nu kommer man inte att dela ut brev dagen efter att de postas. Men det är väl bara en anpassning till de förhållanden som rått ett bra tag. Det enda som gäller är vinst.
Samtidigt kan man ju tycka att när ett av problemen är att färre skickar brev, så höjer man portot. Normalt borde ju priset sänkas för att möta efterfrågan. Men i marknadsliberalismens yra finns bara prisuppgång på kartan.
Ändå ser vi ju faktiskt sänkta priser på bomarknaden just nu. Så inom vissa branscher fungerar fortfarande normal marknadsanpassning.

Varför ritar ni svarta hus?

Det byggs och byggs och det är bra. Men varför är så många nybyggda hus svarta eller grå?
Det går naturligtvis mode i arkitektur precis som i många andra branscher. Men hus är inte kläder. I vårt mörka land behöver vi ljus och färg. Jag blir så deprimerad när jag ser alla dessa mörka huskroppar. Särskilt med tanke på att Stockholm är känt för sin ockrafärgade färgskala med hus i gult, rött och med inbrytningar av framför allt grönt.
På 70-talet var det betonggrått som gällde och det var inte kul, det tycker nästan ingen. Men de var i alla ljusare grå än den grafitgrå färg som nu dominerar (inte minst bland de nya hus som byggs där jag bor). Såg en bild på blivande nya Örby centrum som ska rustas upp. Centrumhuset ska bli svart. När ska denna trend släppa?
Det är ingen tillfällighet att, när människor fått rösta fram bästa nybyggda hus i Stockholm, var vinnaren för två år sedan färggranna radhus i Kärrtorp. I år kom de fina färgglada studenthusen i Tallkrogen tvåa (etta blev nya Arktitekturhögskolan. Inte svårt att slå den gamla byggnaden, som länge vunnit alla tävlingar om Stockholms fulaste hus).
Så stockholmarna föredrar hus med färg och omväxling.

Synd att vi har en moderat finansminister

Räntan är noll och insatser för nybyggnation, underhåll både av fastigheter och järnvägsnät är akut. Investeringar behövs i mängder av (ännu) offentliga branscher. Ändå vill inte Magdalena Andersson låna pengar för att finansiera t ex järnvägsunderhållet som är extremt eftersatt. Stora investeringar som får åtskilliga hjul att snurra kan göras i detta gynnsamma ekonomiska läge. Enligt nyhetsbrevet statskoll.se är statsskulden nere på 70-talsnivå, dvs ca 30 procent av BNP.

Men Magdalena Andersson har gått i samma skola som Anders Borg. Krona för krona ska det vara när något ska finansieras. Istället för lån måste man ta till skattehöjningar. Men det vill man ju inte heller, i alla fall inte den typ av skatter som drabbar högavlönade. Med en moderat finansminister blir det svårt med en offensiv arbetsmarknadspolitik.  

Sätt företag som Norwegian ur spel

Nu strejkar äntligen piloterna på flygbolaget Norwegian. Deras arbetsvillkor och löner har blivit så försämrade att gränsen äntligen är nådd uppenbarligen. Girgighet sätter säkerheten ur spel för både personal och passagerare.
Många blir upprörda över strejken och tredje man blir ju tydligt drabbad. Kan vi som inte är piloter, men kanske arbetar i branscher med liknande villkor (alltid standby vid telefonen ifall man skulle få jobb, usla löner, inget kollektivavtal) eller har släkt, vänner och bekanta som har sådana jobb, försöka känna solidaritet med dessa piloter som nu fått nog. Det bästa vore om alla med den här typen av jobb gjorde en gemensam aktion, sympatistrejkar.
När arbetsmarknaden har blivit rena lotteriet, det fackliga inflytandet sjunker och arbetsgivarna går runt olika anställningsvillkor genom bemanningsföretag och konsulttjänster, kanske det är dags för en gemensam resning bland anställda i dessa företag. Eller är alla så egotrippade nuförtiden att man inte ser helheten, vart vi är på väg? Hur dåliga villkor måste de som kommer ut på arbetsmarknaden få innan de "tar till vapen" i form av strejker över hela linjen. Det skulle jag vilja se!

Hemtjänsten är ren satir

Nu beskrivs den ena bisarra historien efter den andra om hur hemtjänsten fungerar. Personalen verkar inte kunna ta ett steg utan att vara övervakad. AB har beskrivit att personalen inte kunde köpa en penna till en "brukare" utan att tillfråga sina chefer och därefter få ett skriftligt beslut om att det gick för sig. En annan kvinna ville att personalen skulle koka tevatten på kvällen. Det fick de inte göra, sa de, det ingick inte i rutinerna. Det tog en månad att få beslut om att kvinnan skulle få sitt kvällste.
Detta låter ju som en ren fars. Det går inte att göra satir på, för det är redan satir. Hur lång tid kan det ta att koka vatten och hälla upp i en kopp? Två minuter och däremellan kan ju personalen göra något annat medan vattnet kokar upp.
Hur är det möjligt att ens få personal som är så här lydig? Fråga inte, bara gör!
Men framför allt; hur har vi hamnat i detta absurda system? Men det är klart, att hålla koll på alla mer eller mindre seriösa företag i hemtjänstbranschen kanske kräver denna stenhårda kontroll. I så fall är det dags att minska antalet företag eller (helst) att kommunen åter tar över skötseln av hemtjänsten. Så här kan det inte hålla på. Det är förnedrande för både personal och de äldre.

Att studera viktigare än städning

När regeringen nu har upptäckt att man måste spara (man har ju gubevars sålt statens kassakor en efter en), då är det förstås en redan svag grupp man riktar in sig på. Vi minskar stödet till studenterna, kommer man på.
I ena stunden konstaterar man att Sverige måste ha en välutbildad befolkning för att kunbna klara konkurrenskraven från t ex Asien. I nästa är det de som ska betala för regeringens allmänna skattesänkarpolitik (förutom sjuka, funktionshindrade och pensionärer).
Dra in Rut- och Rot-avdragen säger jag. Varför ska vissa branscher gynnas skattemässigt och inte andra? Ja, men då försvinner flera jobb, skriker regeringen. Men vad är det för bransch som inte kan betala sina egna kostnader? Varför ska t ex frisörer betala hela kostnaden för sitt företag och inte en städfirma?
Är folk inte beredda att betala vad det kostar kanske det är fel på affärsidén? Just städning är väl något de flesta förväntas klara av själva, till skillnad från att klippa hår. Säger inte att städpersonal inte har en sorts expertis, men då handlar det om att städa kontor, industrier etc. Att städa sitt hem bör man kunna sköta själv, eller också får man betala vad det kostar att anlita någon annan. Kan inte se ett enda argument för varför jag ska vara med och betala andras städning (och andra hemjippon), när det finns så mycket viktigare saker att satsa på, som t ex att utbilda sig till en rimlig kostnad.

Skolans tre nyckelfaktorer saknas i Sverige

Katrine Kielos skriver idag i AB om den amerikanska journalisten Amanda Ripleys bok ”The smartest kids in the world”. Journalisten har följt elever i tre länder där skolresultaten ligger på topp, Finland, Polen och Sydkorea.

Som man vid det här laget kan vänta sig finns tre nyckelfaktorer:

Höga krav ställs på barnen (svårt få högsta betyg för alla, ej betygsinflation)

Bra lärare – dvs höga krav för att komma in på lärarutbildningen, därmed ökad kompetens och status (och också en bra utbildning för lärarna förstås, man kanske bör låta finska och polska lärare bli lärare på svenska lärarhögskolor)

Den sammanhållna skolan – dvs att barn från olika miljöer och bakgrund går tillsammans i skolan.

Dessa resultat bekräftar det vi redan vet – att allt har gått fel i den svenska skolan pga vi övergivit alla dessa nyckelfaktorer. Och den mest stjälpande av dem alla är förstås kapitalisternas intåg i skolbranschen, där målet är vinst och inte lärande.

Ändå diskuterar utbildningsdepartementet med Jan Björklund i spetsen, att göra samma misstag med universiteten. Att tro att privata stiftelser (med företag i botten) ska göra universiteten friare är ju en motsägelse i sig själv. Ofta finns olika villkor med i en stiftelse för att någon ska donera pengar till den. Adjöss frihet!

Vi måste få bort månglarna från regeringstaburetterna och se till att de som istället intar dem åtminstone kan se att vinster inte hör hemma i offentlig sektor, allraminst i utbildningsvärlden.

Ett skönhetsdilemma

Socialstyrelsen vill skärpa kontrollen över skönhetsoperationer. Det låter på ett sätt bra. Idag kan vilken klåpare som helst tydligen utföra dessa operationer och de stackare som sprutat in botox lite här och var ser ju ofta ut hursomhelst.
Samtidigt är det ett problem om dessa operationer ska skötas av ordinarie sjukvård. Vi har redan brist på både läkare och sjuksköterskor och ska dessa dessutom ta hand om fullständigt onödiga ingrepp (jag talar inte om defekter eller sådant som orsakats av skada) står vi inför nya problem.
För även om jag tycker dessa personer ska stå för hela kostnaden för sina ingrepp, kan många inom sjukvården uppleva att det är mer lönsamt att arbeta med sånt här än med ordinarie sjukvård.
Ett lyxproblem som skapar nya dilemman för en redan pressad bransch. Suck.

Apoteken spelar Monopol

Det är otroligt hur naiv man får vara och ändå kalla sig minister. I detta fall handlar det om Göran Hägglund. Nu när fristen gått ut för hur länge de nya apoteken måste finnas, börjar Monopolspelet. Att Göran Hägglund inte är bevandrad i Marx´ teorier om kapitalismen förstår jag, men någon gång har han väl ändå spelat Monopol, detta spel som lär varenda unge vad kapitalism går ut på.
Apotekskedjorna tuggar i sig varann och för små aktörer är det kört (de som Hägglund sade sig värna om och trodde skulle rosa marknaden, precis som när det gällde små företag i vård och omsorg).
Vi skattebetalare ska ännu en gång bevittna hur god service blev dålig och hur våra skattepengar nu ska gynna de kvarvarande kedjorna.
Lurendrejeri och korruption tycks vara legio i de flesta branscher. Väntar bara på när det upptäcks att man säljer sockerpiller istället för riktig medicin......

Låt kommunerna skapa riktiga jobb

I dagens huvudledare i DN föreslår skribenten att Anders Borg ska ta sig en titt på på ett förslag från nationalekonomerna Lars Ljungqvist och Thomas Sargent: "Ett förslag som är värt att pröva återlanserades i höstas av nationalekonomerna Lars Ljungqvist och Thomas Sargent på DN Debatt (7/10). Det handlar om så kallade välfärdsjobb, som innebär att långtidsarbetslösa erbjuds meningsfulla arbetsuppgifter inom offentligt finansierad vård och omsorg. Tjänsterna skulle inte ställa krav på omfattande förkunskaper.

Vinsten för samhället skulle vara dubbel. Dels kan den arbetslöse återvända till arbetsmarknaden, dels fylls verkliga behov inom välfärdssektorn.
Ljungqvist och Sargent, som båda är ledande ekonomer, bedömer att förslaget inte tränger undan vanliga jobb. Tvärtom räknar de med betydande samhällsvinster."
Ja, vad kan man vänta sig av nationalekonomer. Ingen kontakt med verkligheten eller hur det ser ut i den offentliga sektorn idag.
För det första kan man fråga sig varför det just i vård och omsorg inte ska krävas några förkunskaper (f ö finns det tillräckligt med okunniga i den privata lekstugebranschen inom området). Vem vill vårdas av okunnig personal? Det mest samhällsekonomiska vore naturligtvis att man faktiskt bemannar denna sektor efter behov med riktiga jobb (kommer ni ihåg när moderaterna hånade S för att de inte skapade riktiga jobb). Det gynnar både arbetslösa och dem som tar del av tjänsterna.
Med tanke på hur mycket politikerna kan ta ut i ersättning plus pension dräller det av pengar i kommunerna. Använd dem till medborgarna!

Lönedumpning som kallas arbetskraftsinvandring

Hur många gånger ska man behöva skriva att ännu ett av alliansens politiska förslag visat sig vara just det man befarat. Den här gången gäller det den s k arbetskraftsinvandringen. Den som lanserades som att vi måste kunna ta hit spetskompetens när vi själva har brist på den.
Ja hej du, hittills har merparten av denna "spetskompetens" importerats till städ- och restaurangbranschen. Och självklart finns en ny marknad för lagbrott som kan begås av oseriösa företag. Just nu heter det oseriösa företaget MacDonalds, där folk från Pakistan t o m själva fått betala för att få jobb i stekosets helvete. Och sedan har man dessutom mage att kräva att de jobbar sju dagar i veckan för direkt usla löner. Man kommer att tänka på något företag i tredje världen, men det är väl en sådan arbetsmarknad alliansen eftersträvar.
Här står människor i kö för jobb, men ändå ska man ta hit människor att utföra okvalificerade uppgifter för oskäliga löner. Men i framför allt moderaternas värld, där Reinfeldts bok "Det sovande folket" är visionen för samhället, ska fackets inflytande minskas (helst försvinna) och kollektivavtal ska vara frivilligt från arbetsgivarens sida.
Den här lönedumpningen, som kallas arbetskraftsinvandring, är ett led i denna vision.

Sänk alltid skatten om något ska göras

Alliansen, denna gång med KD i spetsen, tror inte man kan åstadkomma någonting utan att sänka skatten. Därför föreslår bostadsminister Attefall (kd) att man ska få skatteavdrag om man hyr ut sin bostad (helt eller delvis) till behövande student. Ingenting kan tydligen göras utan skattelättnader.
I så fall är det bättre att se till att ROT-avdrag kommer byggföretag till del så det blir fart på byggandet av studentbostäder. Men rejäla investeringar är alliansen livrädd för. Hellre då lite småduttande med skatteavdrag till kreti och pleti. Men som sagt, skattebyråkratin är i alla fall en svällande bransch.

Billström går över ån efter vatten

Ytterligare exempel på hur regeringen gynnar arbetsgivare på anställdas bekostnad är arbetskraftsinvandringen. Migrationsminister Billström talar vitt och brett om vikten av arbetskraftsinvandring och har sett till att detta genomförs. Och vilka är det som kommer? Jo, människor utan större utbildning som får jobb i restaurang- och städbranschen, ofta hos oseriösa företagare som nu ser sin chans att bryta mot allt vad svensk arbetsmarknadspolitik heter. DN ger idag ett antal exempel på detta.
I Sverige har vi mängder med arbetslösa invandrare och ungdomar som står i kö för jobb, ofta ganska okvalificerade sådana. Ändå ser regeringen till att vi går över ån efter vatten.
Ännu ett exempel på regeringens obefintliga arbetsmarknadspolitik.

Varför har vi blivit så slarviga?

Vad händer med kvalitetssäkringen i Sverige? Mitt förra inlägg handlade om att riksdagsledamöterna inte klarar av kvittningssystemet i riksdagen. Idag kan vi konstatera att vi inte heller klarar av att sköta ett val längre. 1, 3 miljoner svenskar i Västsverige ska rösta igen för att valförrättarna inte skött sitt jobb. Varför har vi blivit så slarviga?
För 25-30 år sen fanns inte ordet kvalitetssäkring. Det behövdes inte. Det var självklart att man fullföljde sina uppgifter så noggrant som möjligt. Det var pinsamt att göra/lämna ett dåligt jobb. Naturligtvis begicks fel då också och ibland slarvades det. Men det var undantag.
Kanske finns tre skäl till detta. Ett viktigt skäl är att personal har minskats inom alla branscher, man hinner helt enkelt inte göra saker ordentligt. Mycket vanligt inom vården, men också i många andra branscher.
Idag finns också en attityd att "det är väl inte så viktigt" om allt inte är perfekt. Vanligare bland yngre människor, som uppenbarligen inte längre får lära sig vikten av noggrannhet. Det handlar om allt från städning till kundbemötande (unga expediter talar i telefon istället för att ta hand om kunderna).
Sen finns uppenbart fusk. Ibland fuskas det av rent ekonomiska skäl (vanligt i byggbranschen), men också av ren lathet, vilket hänger ihop med attityden ovan.
Oavsett vilket skäl, ser vi det överallt i samhället (allt ifrån att det inte plogas och sandas i tillräcklig utsträckning, tåg inte går, eller att gamla människor missköts i äldreboendena). Och nu har slarvet trängt ända in i demokratins högborgar, riksdagen och valförrättandet.
Spelar roll eller?