Ackordslön leder till slarv

Det kan låta bra att få ackord på lönen för att få ut mer pengar. Men ackord är en föråldrad löneform och sliter på dem som har det.
Byggnads har dock kämpat för att få behålla ackordet trots en god grundlön. Men inte bara arbetarna förlorar i längden på ackordsjobb. Också de som ska bo i husen förlorar. För ackord leder ofta till slarv. Det finns exempel på att de som flyttat in i nybyggda bostäder plötsligt sett badrumsskåpet rasa i golvet eller att armaturer hänger på sniskan. Det är resultat av fusk och slarv. Det är kanske inte heller bara arbetarnas fel, byggherrarna har krav i sina avtal att bli klara en viss tid. Det hetsar ytterligare.
Men det är ingen tillfällighet att det är många fler fel i dagens nyproduktion än i de lägenheter som byggdes på 50- och början av 60-talet. Materialet var mer gediget på den tiden och det fanns en yrkesstolthet hos byggarna, som dessvärre saknas hos många idag. Det kan bero på hets från arbetsgivaren och orimliga tidskrav och material, men också på ett ackordssystem som gör att man slarvar ifrån sig. Resultatet av det får ju någon annan ta hand om.
Byggnadsarbetarna hör inte till de sämst betalda i vårt samhälle. Men självklart ska de ha bra löner för det är tunga och farliga jobb man gör i många fall. Det är det man ska kämpa för, inte att fortsätta med en löneform som i längden sliter ut arbetaren och ger ett sämre resultat.

Slarv med flit??

Så utomordentligt pinsamt!

Oppositionen går ut hårt med att rösta ner regeringens förslag om sänkt brytpunkt för statlig skatt (dvs ytterligare en skattesänkning för de välbeställda). Men när det kommer till kritan saknas tre personer ur oppositionen för att göra verklighet av kritiken.

Jonas Sjöstedt trodde han var utkvittad. Det är inte första gången kvittningssystemet fallerar. Här är det dags för det klassiska ”vi måste se över våra rutiner”. Och vad var så viktigt att han inte kunde närvara? OK, sånt kan hända.

Än mindre förstår man de två socialdemokraterna som behagade komma försent. Var det något utanför deras kontroll, som trafikproblem? Nej, de satt i andrakammarsalen på andra sidan Riksgatan. Tar tre minuter att gå ungefär. Man börjar undra om S var så angelägna egentligen? Hur kan man annars vara så slarvig när man för ovanlighetens skull kunde vinna en omröstning om en viktig principiell fråga?

Den sjunkande kvaliteten finns överallt

"Situationen är bedrövlig, man kan inte tycka annat. Det enda vi gör just nu, både dag och natt, är att fokusera på att se till att trafiken kommer igång på ett bra sätt, inte på att leta syndabockar"

Det säger Norrtågs VD om det helt otroliga i att man köpt in tåg som inte fungerar i nordligt klimat och dessutom inte passar i tåghallarna.
Vad är det för stolpskott som gör upphandlingarna? Ja, det verkar inte som om den som från början lagt en slarvig beställning får någon påföljd. Man får vara glad att företaget faktiskt får stå för en del av notan för att de levererat ett undermåligt tåg.
Detta är bara ytterligare ett exempel på den bristande kvalitet och det ökande slarv man ser överallt i samhället, från beställare till leverantör.
Det vanliga svaret när något går snett är "Vi måste se över våra rutiner". Men det verkar inte ske särskilt ofta.

Varför har vi blivit så slarviga?

Vad händer med kvalitetssäkringen i Sverige? Mitt förra inlägg handlade om att riksdagsledamöterna inte klarar av kvittningssystemet i riksdagen. Idag kan vi konstatera att vi inte heller klarar av att sköta ett val längre. 1, 3 miljoner svenskar i Västsverige ska rösta igen för att valförrättarna inte skött sitt jobb. Varför har vi blivit så slarviga?
För 25-30 år sen fanns inte ordet kvalitetssäkring. Det behövdes inte. Det var självklart att man fullföljde sina uppgifter så noggrant som möjligt. Det var pinsamt att göra/lämna ett dåligt jobb. Naturligtvis begicks fel då också och ibland slarvades det. Men det var undantag.
Kanske finns tre skäl till detta. Ett viktigt skäl är att personal har minskats inom alla branscher, man hinner helt enkelt inte göra saker ordentligt. Mycket vanligt inom vården, men också i många andra branscher.
Idag finns också en attityd att "det är väl inte så viktigt" om allt inte är perfekt. Vanligare bland yngre människor, som uppenbarligen inte längre får lära sig vikten av noggrannhet. Det handlar om allt från städning till kundbemötande (unga expediter talar i telefon istället för att ta hand om kunderna).
Sen finns uppenbart fusk. Ibland fuskas det av rent ekonomiska skäl (vanligt i byggbranschen), men också av ren lathet, vilket hänger ihop med attityden ovan.
Oavsett vilket skäl, ser vi det överallt i samhället (allt ifrån att det inte plogas och sandas i tillräcklig utsträckning, tåg inte går, eller att gamla människor missköts i äldreboendena). Och nu har slarvet trängt ända in i demokratins högborgar, riksdagen och valförrättandet.
Spelar roll eller?