Systembolaget garant för brett utbud av bra vin

Systembolaget vilar på en skör tråd efter dagens riksdagsomröstning om att tillåta gårdsförsäljning av alkohol. Ett EU-direktiv säger nämligen att då måste alla som framställer alkoholhaltiga drycker få sälja dem på samma sätt.
Här går alliansen tillsammans med SD på samma myt som tjatats om i decennier. Tänk att få handla vin och sprit i vilken livsmedelsbutik som helst. Det är nämligen målet i förlängningen av detta förslag. Men när köpte man ett bra vin i en livsmedelsbutik utomlands sist? Inte ofta. Då bör man gå till särskilda vinbutiker (i Frankrike säljs i princip dessutom enbart franskt vin) och inte är vinet billigt där.
Vi har en väldigt bra vin & spritbutik i Sverige som heter Systembolaget. Ingen annanstans i världen finns ett så stort utbud av vin (och öl?) som hos Systembolaget, världens största vinimportör. Och med de stora kvantiteterna kan priset också hållas på en rimlig nivå.
Bortsett från alla argument om ökade alkoholskador, missbruk och våld, är ovanstående tillräckligt bra argument för att behålla Systembolaget intakt. Inte plottra bort det breda utbudet genom småimportörer vars utgångspunkt är vinst och därmed att köpa billigt och sälja dyrt.
Redan idag kan man ju direktimportera vin om man så vill.
Men risken att få bläck i flaskan ökar betydligt om den säljs på Lidl eller liknande.

Facklig idioti

Jag är medlem i ett fackförbund som till nu har hetat ST. Från början betydde det Statstjänstemannaförbundet, men sen ville man att det bara skulle heta ST. Förmodligen i hopp om att folk kom ihåg att det ändå handlade om statsanställda.
Nu har man dock valt att använda medlemmarnas pengar till att ta fram ett nytt namn - Sterka ska förbundet heta. Ingen medlemsomröstning har skett om detta obegripliga namn utan ledningen har drivit igenom detta.
Vad är det för fel på ett begripligt namn? Vem associerar ordet "sterka" till ett fackförbund? Till något överhuvudtaget. Vitaminer kanske. Jag har redan retat mig på andra fackförbund som döpt om sig till namn som Vision och Unionen. Jag kan aldrig komma ihåg vad de står för.
Tror ledningen för ST verkligen att medlemmarna kommer att försöka värva nya medlemmar med hjälp av detta namn. Jag är pensionär och är bara medlem för försäkringens skull numera, och skulle aldrig drömma om att prata om mitt fack, där jag var fackligt aktiv, som Sterka. Jag skulle ju ändå behöva förklara att det är statsanställdas förbund.
Man skäms å förbundets vägnar.

Löfven kvar i Linje 2

"Den nya regeringens ingång i samtalen ska vara att kärnkraften ska ersättas med förnybar energi och energieffektivisering." Det är som att läsa en mening från kärnkraftomröstningens dagar. Den deadline man då satte upp har passerats med snart fyra års marginal, men betong-S låter fortfarande som Linje 2 1980.
Man har lyckats stänga ett kärnkraftverk under den här 24-årsperioden. Kanske för att Danmark också tryckte på när Barsebäcksverket lades ner. Men annars har bara myrsteg tagits för att avveckla kärnkraften (och man vet ju hur myror irrar).
Liksom MP hoppas att ett moratorium för Förbifarten till nästa vår, ska leda till att den inte blir av, så hoppas Löfven på att energikommissionen kommer att rädda kvar kärnkraften (de kärnkraftnegativa i S har väl redan bytt parti).
Några positiva saker verkar ändå ha kommit ur förhandlingarna hittills:
Stopp för stapling av visstidsanställning och utfasning av Fas 3, samt krav på samma villkor för alla på den svenska arbetsmarknaden.
Och i Stockholm stoppas ombildningarna av hyresrätter, åtminstone i Familjebostäder, där Ann-Margrethe Livh (V) sitter i styrelsen.
Kanske förblir inte allt som förut. En stilla förhoppning.

EU - vår storebror

Förra veckan röstade riksdagen för en inskränkning i vår grundlag. Offentlighetsprincipen inskränks alltmer.

Svenska myndigheter får rätt att hemligstämpla material ”om det kan antas att Sveriges möjligheter att delta i internationellt samarbete försämras”. Det är vårt EU-medlemskap som gör att riksdagen nu röstar för förslaget om inskränkning och ökad sekretess. Förslaget innebär också att andra länder i vissa fall har vetorätt när det gäller att hemligstämpla handlingar som kommit till Sverige. Endast vänsterpartiet och miljöpartiet röstade emot.

Tidningen Journalisten påminner om hur det lät inför Sveriges omröstning om EU-medlemskap. Vi skulle verka för mer öppenhet i EU och inget skulle få rubba vår offentlighetsprincip.

Någon sa då att påverka EU är som att öppna fönstret en kylig dag och förvänta sig att det ska bli varmare ute. Det blir inte varmare ute. Men det blir allt kyligare inne.

Vi medborgare övervakas alltmer (tänk FRA, NSA) och våra grundlagsstadgade rättigheter inskränks. EU äter sig in i minsta detalj. Var det det vi ville med vårt medlemskap?

Slarv med flit??

Så utomordentligt pinsamt!

Oppositionen går ut hårt med att rösta ner regeringens förslag om sänkt brytpunkt för statlig skatt (dvs ytterligare en skattesänkning för de välbeställda). Men när det kommer till kritan saknas tre personer ur oppositionen för att göra verklighet av kritiken.

Jonas Sjöstedt trodde han var utkvittad. Det är inte första gången kvittningssystemet fallerar. Här är det dags för det klassiska ”vi måste se över våra rutiner”. Och vad var så viktigt att han inte kunde närvara? OK, sånt kan hända.

Än mindre förstår man de två socialdemokraterna som behagade komma försent. Var det något utanför deras kontroll, som trafikproblem? Nej, de satt i andrakammarsalen på andra sidan Riksgatan. Tar tre minuter att gå ungefär. Man börjar undra om S var så angelägna egentligen? Hur kan man annars vara så slarvig när man för ovanlighetens skull kunde vinna en omröstning om en viktig principiell fråga?

Fega politiker vågar inte satsa på omställning

Den årliga hotbilden mot världen har presenterats inför årets World Economic Forum. I år toppas den av antibiotikaresistens och en alltför nonchalant attityd mot smittsamma sjukdomar. Vad gör vi om vi får en slags influensaepidemi som inga mediciner biter på?
Och klimathotet finns med. Men det är för stort för våra små politiker och uppenbarligen för oss andra också, för det finns så många faktorer med. Men det är märkligt att det ska vara så svårt att göra en energiomställning. Och dessvärre beror det till stor del på den annars så hyllade Olof Palme. Om han inte (tillsammans med folkpartiet) hittat på linje 2 i kärnkraftsomröstningen 1980, hade omställningen kanske till stor del varit genomförd nu. Linje 2 betydde "gör inget nu, vänta till 2010 får vi se hur det ser ut då".
Och det såg mycket värre ut 2010, men politikerna är än mer handlingsförlamade, för problemet har ju växt.
Klimathotet diskuterades inte 1980 (utom bland en del forskare).
År 2030 kommer vi att stå där och gräma oss för att vi inte vågade agera 2010 och då i alla fall försöka göra en omställning genom att faktiskt satsa de miljarder som behövs. Istället för att plottra ut pengarna till redan välbeställda med rutavdrag. Men det är inte populärt att göra stora omställningar. Hellre stryka medhårs.
Så jag är pessimistisk beträffande klimatet och miljön. Men vi kanske går under i någon epidemi innan klimatet blir helt ohållbart.

Riksdagsledamöter klarar inte kvittning längre

Riksdagen har blivit en lekstuga. Riksdagsledamöterna kan inte längre hålla reda på kvittningssystemet och omröstningarna blir rena lotteriet. När dessutom en del inte ens verkar kunna skilja mellan ja och nej börjar man som medborgare bli riktigt orolig.
Senast detta hände var igår, när det fanns en majoritet för att inte tillåta fri småviltjakt i fjällen för utländska jägare. Men någon som var utkvittad var ändå där, en röstade inte pga ett missförstånd och en påstod sig ha tryckt utan att bli registrerad.
Hela vår parlamentariska demokrati hänger på att dessa system fungerar. Det är majoriteten i riksdagen som ska bestämma. I ett parlamentariskt läge med en minoritetsregering, som vi nu har, blir detta extra viktigt. Oppositionen kan faktiskt få majoritet för vissa av sina förslag om alla sköter sig.
Men även här fallerar kvalitetssäkringen, som på så många andra ställen i samhället. Men det är oroande när dessa tendenser letat sig ända in i demokratins kärna.

Positivt tänkande blir negativt

SvD har intervjuat Barbara Ehrenreich som skrivit boken Gilla läget - en pamflett mot samhällets glättiga attityd att positivt tänkande förbättrar ens liv, t o m när det gäller svåra sjukdomar som cancer.
Det är inget fel att ha ett positivt förhållningssätt till saker och ting. Men om kritik av t ex arbetsplatsen eller synpunkter som inte delas av en majoritet uppfattas som gnäll eller "skapar en negativ stämning" och skuldbelägger den som yttrar sig, istället för att tala om problemet, då har det positiva tänkandet istället blivit något väldigt negativt.
T ex har det slagit igenom i politiken. "Det är roligare att säga ja än nej" var ju ett slagord inför euroomröstningen. Tala om brist på argument! Men också en inställning att om man är emot något är man bakåtsträvande, negativ, förändringsobenägen och en massa andra negativt laddade saker.
Mona Sahlin, eller någon av de andra i sossetoppen, sa själva att de blivit ett nejsägarparti. De vill vara positiva, så de tar ytterligare steg till höger.
Och det kommer att bli ytterligt negativt för vårt samhälle.