Klimatförändringarna hotar demokratin

FN:s klimatpanel, IPCC, har kommit med en ny rapport. Den ger oss inte mycket hopp om framtiden om vi fortsätter som nu. Så mycket måste göras mycket snabbt och ingenting tyder på att så kommer att ske.
Klimatomställningen kommer att förändra våra samhällen i grunden, vare sig det görs någon omställning eller inte. Det som behövs är nämligen hårda bud. Vi kan inte lalla med klimatet. Ändå verkar det krävas starka händer som pekar med hela handen om något ska hända. Och vad leder det till för sorts samhälle såvida inte alla är överens? Hårda bud riskerar alltid att skapa konflikt.
Med klimatförändringarna hotas demokratin som vi känner den. Vi kommer att tvingas göra sådant som vi inte vill. Kanske t o m byta statsskick.
Kanske kommer den generation som föds nu under 2020-talet att bli mer mottaglig för sådant för sin egen överlevnads skull. Men hur blir det med vår egen välbeställda medelklass som i princip alltid fått det vi pekat på (från 40- till 00-talisterna)? Hur svårt kommer det att bli att få oss att acceptera att vi inte kan resa som vi vill, inte köpa vissa varor vi vant oss vid etc?
De gyllene åren är tyvärr över. Vi har att välja på att hacka i oss det eller gå under.

Inga miljömål nås i denna takt

Har aldrig förstått hur man kan kalla en dieselbil miljövänlig. Men det gjorde den förra regeringen och lurade därmed en massa människor att köpa dieselbilar. Tänk om de köpt hybridbilar istället i väntan på att de bästa riktiga miljöbilarna tas fram.
Naturligtvis blir det ett ramaskri när människor som köpt en dieselbil nu får höra att de inte får köra på vissa gator i svenska större städer. Visserligen kan de byta bil till år 2022 (väldigt många byter bil oftare än så), men "andrahandsvärdet sjunker ju".
Fast det otroliga är ju egentligen att fossildrivna bilar överhuvudtaget får köra i innerstäderna år 2018. Att det inte står matarbussar vid ytterstadsparkeringar och plockar med sig dem som ska in till stan. Nu talar vi istället om "vissa gator" år 2022. Det är ju patetiskt.
Varje litet omställningsbeslut orsakar konvulsioner i samhället. Vi kommer aldrig att klara några miljömål i den här takten.
Inget vinstdrivande företag (bil och oljeindustri t ex) kommer att på eget bevåg ta ansvar för miljön. Både piskor och morötter har varit för få hittills och samhällsstyrningen har uteblivit. När får vi höra positiva kommentarer om viktiga omställningsbeslut, istället för en massa gnäll från drabbade och protester från den sittande oppositionen?

Vi har passerat the tipping point

Det är aldrig försent brukar det heta. Men nu är det försent för Parisavtalets 1,5 graders höjning av temperaturen till 2045. En rapport från FNs klimatorgan WMO  visar att förra årets ökning av koldioxid i atmosfären är 50 procent högre än snittökningen under det senaste decenniet. Vi har nu en nivå som inte setts på 800 000 år. - Detta är chocksiffror, säger klimatforskaren Johan Rockström till DN.
Även om vi nu minskar utsläppen från mänskliga källor, fortsätter en kumulativ effekt som förblir hög i årtusenden framöver och i förlängningen kommer att göra jorden obeboelig för människor.
Vi har redan passerat the tipping point. Skademinimering är vad som återstår.
Och detta beror på att politiker egentligen aldrig tagit klimathotet på allvar. Man talar vitt och brett visst, man gör överenskommelser med åtgärder som är för svaga och för sent. Sen har vi ledare som Trump som aktivt går inte för att motverka målen Parisavtalet.
Tyvärr börjar ju redan vissa regioner bli obeboeliga, inte bara på grund av krig, utan också på grund av klimatet. I vissa områden, t ex delar av Mellanöstern, blir det under perioder så varmt, att man inte kan vistas där. Kommer klimatförändringar att räknas som asylskäl i en nära framtid?
När t o m en sketen summa som 80 kr i inhemsk flygskatt får näringsliv och kommuner att gå i taket, hur kan man då förvänta sig de stora omställningar som behövs?
Jag är tyvärr klimatpessimist. Tyvärr får våra barn och barnbarn betala priset.

Solenergi och kärnkraft väger lika för regeringen

Det blir allt oftare man nu frågar sig om vi verkligen har en rödgrön regering. Att det röda går mot lila har vi ju vetat länge, men trots att miljöpartiet är det andra partiet i regeringen ser vi ingen grön politik.
Nu senast har regeringen bestämt att alla energislag ska behandlas lika. Dvs att samma beskattning ska gälla både på solenergi, vind- och kärnkraft.
Det är med skatter och ekonomiska incitament man styr ett land. På vilket sätt ställer man om ett samhälle till mer hållbar energi om beskattningen är densamma. Ett barn kan ju räkna ut (ja, kanske inte i den nuvarande svenska skolan) att om man vill ha mer av en viss sorts energi, måste den stödjas mer.
Sverige, som en gång sågs som ett föregångsland på så många områden, blir nu omsprunget av många av Europas länder. Ibrahim Baylan, energiministern, skyller på EU och på samarbetsavtal med Norge. Men vad är då allt tal om hållbar utveckling och omställning värt? Och var är miljöpartiet?

Låt inte konsumenterna betala hållbar omställning

Anders Wijkman är ordförande i den miljömålsberedning som tillsattes 2010 och som ska föreslå åtgärder för att Sverige ska få ner sina utsläpp.
Hans förslag är s k "grön skatteväxling". Och det är klart, vad kan man vänta av en gammal moderat än att han föreslår slopad statlig inkomstskatt för inkomster upp till 50000, samt minskade arbetsgivaravgifter.
Det är ju det den förra regeringen i princip genomförde, dock utan det andra benet i Wijkmans förslag, nämligen skatt på råvaror. Det skulle gynna återanvändning menar han. Men vem ska betala den skatten? Är det vi konsumenter? Eller är det företagen som producerar råvarorna?
jag är rädd att i så fall minskar Sveriges trä- och gruvindustri ytterligare, samtidigt som importen kommer att öka. Och fler blir arbetslösa.
Ett bättre förslag vore att ge sig på världens börser. Idén med börsen och aktiehandeln var ju från början att se till att skapa kapital för investeringar. Det har man lämnat för länge sen. Nu är börsen bara papperspapper som genom knapptryckningar eller i värsta fall robotar får pengar att byta ägare utan att en krona investeras i något synbart.
Här borde skatter kunna läggas in (den gamla idén om den s k Tobinskatten är inte fel). Framför allt måste man i en värld där klyftorna växer inte lägga extra bördor på enskilda konsumenter.
Vi betalar redan för mycket i alla platta skatter (t ex kommunalskatt, moms) och man kan höra demn 30-faldiga miljonären Annika Falkengren, vd på SEB, säga med självklarhet att så fort ett förslag om någon pålaga på de överrika bankerna kommer upp: -Ja, det får kunderna betala!
Låt oss inte hamna i ett sådant läge när vi gör den nödvändiga omställningen till ett hållbart samhälle.

Pengar ska arbeta, inte ligga i lador Magdalena

Regeringen kritiseras ner i skorna och inte bara av oppositionen. Näringslivet är i uppror, men det var väl bara väntat. Allt som innebär förändring från nuläget skapar ju panik hos ett näringsliv som glidit runt på en räkmacka i åtta år.
Magdalena Andersson får berättigad kritik från LO för att budgeten är så lik den förra regeringens. Ladorna är tomma, säger hon, men hon kommer inte för inte från samma skola som Anders Borg.
Men det är faktiskt satsa man behöver om det ska bli någon positiv förändring i jobbstatistiken. Investeringar kan kräva lån, det vet varje företag. Var nu inte så försiktig som hr Borg (som gjorde slut på pengarna utan att investera i något annat än redan rikt folks plånböcker). Se till att järnvägen börjar fungera med en stor satsning på underhåll och utbyggnad. Se till att kommunerna får rejält med pengar att satsa i vård, skola och omsorg. Och inte minst behövs satsningar i omställningen mot ett mer miljö- och klimatmässigt samhälle.
Någon fullträff har väl regeringen ändå fått in. Som t ex att ta bort Arbetsförmedlingens krav på att arbetslösa ska söka varje ledigt jobb vare sig man har kompetens för det eller inte. Här sparas pengar inte bara på AF, utan också för företagen som nu inte behöver gå igenom irrelevanta ansökningar. Och AF kan ägna sig åt att faktiskt försöka hjälpa arbetssökande, t ex med mer tid för kontakter med företag och andra arbetsplatser.
Ett litet steg på en gigantiskt väg att åter börja bygga ett Sverige för alla. Det kommer tyvärr att ta längre tid och kosta mer än det tog att riva ner den välfärd vi hade.

Sannolikhetskalkylen har spruckit

Kärnkraftskatastrofen i Fukushima växer nu ut över nationens gränser. Radioaktivt vatten är på väg mot USA meddelar Aftonbladet. Surprise, surprise. Kärnkraften som av många anses så ren håller nu på att kontaminera stora delar av Stilla havet. Kärnkraft kan aldrig vara ett alternativ till kol och olja. Dels är uran inte förnyelsebart, men framför allt är kärnkraften dödlig när den släpps lös – och det gör den förr eller senare.

I Sverige har vi fortfarande förhöjda cesiumhalter i kött, fisk svamp och bär i vissa delar av landet efter Tjernobylkatastrofen för drygt 27 år sedan. Det som inte kan hända har redan hänt två gånger. Ju längre tiden går med denna livsfarliga energikälla, ju större sannolikhet att det händer igen.

Tyskland vågade ta steget – när gör Sverige slag i saken? Man försöker knappt ens. Det är klart att det blir omställningsproblem, men någon gång måste man börja. Trots allt kanske vi inte behöver använda så mycket energi som vi använder nu.

Sänkt skatt på fossila bränslen

Finansdepartementet föreslår sänkt skatt på fossila bränslen, enligt tidningen Riksdag & Departement. Jaha, så var det med de miljömålen. Biobränslen får ju inte oskäligt konkurrera med fossila bränslen enligt EUs direktiv.
Let´s face it, den här regeringen kommer inte att lyfta ett finger för att ens försöka nå uppställda miljömålen. Självklart ska det vara mer skatt på fossila bränslen. Ekonomiska incitament är ju det enda som gör en omställning möjlig.
Men, precis som vi som sa nej till EU påpekade redan på 90-talet: Sverige får allt mindre självbestämmande. Minsta gemensamma nämnare gäller och det enda viktiga är fritt kapitalflöde över gränserna och det får inte störas på något sätt.

Ny tidsfrist i klimathotet

Äntligen en positiv klimatnyhet. Ett norskt forskarteam har fått fram att jordens uppvärmning mattats av sedan år 2000. Det innebär att hotet om en temperaturhöjning till 4 grader inte längre framstår som så akut. Det kanske bara handlar om 1,9 till 2,9 graders ökning. Kanske finns det lite hopp för barn och barnbarn då.
Risken är dock att alla klimatskeptiker nu slänger hattarna i luften och ropar att det inte finns något klimathot. Att vi kan fortsätta som förut. Men om vi når 2,9 är det illa nog. Det som hänt, om denna rapport stämmer, är att vi fått lite tidsfrist i omställningen.
Så måtte denna nyhet istället innebära att ny kraft läggs på att få fram nya energisystem och mer hållbarhet i hur vi använder jordens resurser.

Fega politiker vågar inte satsa på omställning

Den årliga hotbilden mot världen har presenterats inför årets World Economic Forum. I år toppas den av antibiotikaresistens och en alltför nonchalant attityd mot smittsamma sjukdomar. Vad gör vi om vi får en slags influensaepidemi som inga mediciner biter på?
Och klimathotet finns med. Men det är för stort för våra små politiker och uppenbarligen för oss andra också, för det finns så många faktorer med. Men det är märkligt att det ska vara så svårt att göra en energiomställning. Och dessvärre beror det till stor del på den annars så hyllade Olof Palme. Om han inte (tillsammans med folkpartiet) hittat på linje 2 i kärnkraftsomröstningen 1980, hade omställningen kanske till stor del varit genomförd nu. Linje 2 betydde "gör inget nu, vänta till 2010 får vi se hur det ser ut då".
Och det såg mycket värre ut 2010, men politikerna är än mer handlingsförlamade, för problemet har ju växt.
Klimathotet diskuterades inte 1980 (utom bland en del forskare).
År 2030 kommer vi att stå där och gräma oss för att vi inte vågade agera 2010 och då i alla fall försöka göra en omställning genom att faktiskt satsa de miljarder som behövs. Istället för att plottra ut pengarna till redan välbeställda med rutavdrag. Men det är inte populärt att göra stora omställningar. Hellre stryka medhårs.
Så jag är pessimistisk beträffande klimatet och miljön. Men vi kanske går under i någon epidemi innan klimatet blir helt ohållbart.

Bensinskatten är nödvändig

Den gamle stockholmsmiljökämpen Göran Folin skriver en tänkvärd insändare i dagens DN om bensinpriset. Han skriver:
"Bensinen kostade 1980 kring 6:50. Idag kostar den inte ens det dubbla trots att konsumentpriserna under samma tid har trefaldigats av inflationen. Och för att få ytterligare ett perspektiv; under samma tid har månadskortet för kollektivtrafiken i Stockholm ökat från 70 till 690 kr, alltså nära nog tiofaldigats."
Det är mycket bra att visa på dessa siffror. Bilisterna har varit extremt gynnade sedan 60-talet. Någon gång måste ju faktiskt talet om en omställning till miljövänligare drivmedel bli verklighet och man har ju sett att folk är intresserade av miljöbilar.
De rödgröna har ju dessutom att lovat kompensera människor på landsbygden som inte har alternativa färdmedel till jobbet, när de nu föreslår det enda rimliga för att få en omställning, nämligen höjer bensinskatten för människor i tätbebyggda områden.