Kärnkraften är inte fossilfri

Nu försöker moderaterna blåsa liv i kärnkraften igen. Trots att man har en riksdagsöverenskommelse sen 2016, vill moderaterna dra sig ur om man inte bygger ny kärnkraft. Samtidigt talar de om långsiktighet. Vad är det för långsiktigt med att hoppa av en redan ingången överenskommelse för det första.
Men det värsta är att de (och många fler) påstår att kärnkraften är fossilfri. Vet de inte hur kärnkraft kommer till? Den bygger på uran som utvinns ur gruvor (bland de farligaste gruvarbetarjobb som finns) och är alltså varken fossilfri eller förnyelsebar.
Men den är ren hävdar dessa okunniga. Ja, om man menar att den inte släpper ut koldioxid. Men kärnkraftens avfall är radioaktivt och så giftigt att man inte ens funnit en slutförvaringsplats för det. Skulle den komma ut är halveringstiden för giftet flera hundra år. Tjernobylolyckan visar vad som händer med den närmaste omgivningen (obeboelig) och i Sverige har vi fortfarande mätbara rester av nedfallet i vissa delar av landet.
Sedan är den dyr. Det är tillåtet att bygga kärnkraftverk i Sverige på marknadsmässiga villkor. Ingen har velat satsa på detta. Istället vinner både sol och vind terräng.
Kärnkraften skulle ha avvecklats 2010 enligt folkomröstningen 1980. Det mäktade man inte med, utan fortsatte som förut. Inte förrän nu under galgen (klimatkrisen) inser man att vi måste ställa om till fossilfritt och förnyelsebart.
Att satsa på kärnkraft är dödsdömt ur alla aspekter.

Vi har passerat the tipping point

Det är aldrig försent brukar det heta. Men nu är det försent för Parisavtalets 1,5 graders höjning av temperaturen till 2045. En rapport från FNs klimatorgan WMO  visar att förra årets ökning av koldioxid i atmosfären är 50 procent högre än snittökningen under det senaste decenniet. Vi har nu en nivå som inte setts på 800 000 år. - Detta är chocksiffror, säger klimatforskaren Johan Rockström till DN.
Även om vi nu minskar utsläppen från mänskliga källor, fortsätter en kumulativ effekt som förblir hög i årtusenden framöver och i förlängningen kommer att göra jorden obeboelig för människor.
Vi har redan passerat the tipping point. Skademinimering är vad som återstår.
Och detta beror på att politiker egentligen aldrig tagit klimathotet på allvar. Man talar vitt och brett visst, man gör överenskommelser med åtgärder som är för svaga och för sent. Sen har vi ledare som Trump som aktivt går inte för att motverka målen Parisavtalet.
Tyvärr börjar ju redan vissa regioner bli obeboeliga, inte bara på grund av krig, utan också på grund av klimatet. I vissa områden, t ex delar av Mellanöstern, blir det under perioder så varmt, att man inte kan vistas där. Kommer klimatförändringar att räknas som asylskäl i en nära framtid?
När t o m en sketen summa som 80 kr i inhemsk flygskatt får näringsliv och kommuner att gå i taket, hur kan man då förvänta sig de stora omställningar som behövs?
Jag är tyvärr klimatpessimist. Tyvärr får våra barn och barnbarn betala priset.

Så dödar vi landsbygden

Hörde häromdagen ett typiskt exempel på hur svensk byråkrati ihop med ideologilösa politiker bidrar till landsbygdens död.

Förra året beslutade man att lägga ned persontrafiken på järnvägssträckan mellan Borlänge och Malung. Inte lönsamt förstås (när ska man lära sig att tågtrafik i Sverige aldrig kan bli lönsam), men också på grund av dåligt underhåll av rälsen. Och nu vill man också lägga ner godstrafiken, just av det skälet. Trafikverket har nämligen underlåtit att underhålla spåren och nu skulle det kosta 400 miljoner att rusta upp sträckan. Ingen vill satsa dessa pengar.

Där rök visionerna om grön energi och levande landsbygd. Dagligdags fattas den här typen av beslut därför att, precis som i utvecklingsländerna, underhållet är stötestenen. Man låter det gå tills det kraschar (se Södertunneln i Stockholm där ett godståg spårade ur på den absolut känsligaste sträckan på stambanan, den s k getingmidjan, där uselt underhåll av rälsen också var orsaken). Underhåll kostar för mycket och långsiktighet är ju politikens akilleshäl.

Hellre satsar vi nytt, t ex på stora arenor som är betydligt mer spektakulära och ger politikerna prestige (tills notan ska betalas i alla fall), än det tråkiga, vardagliga underhållet av befintlig infrastruktur. Och ju mer privat, desto mer måste gå till vinst också…

Men vi kan inte samtidigt tala om att hela Sverige ska leva, att vi satsar på grön energi och minskade koldioxidutsläpp, när människor inte ges den valfriheten (den annars så omhuldade).

I längden är det inte hållbart att alla bor i storstäder. Men snart har ingen något val.