Kärnkraften är inte fossilfri

Nu försöker moderaterna blåsa liv i kärnkraften igen. Trots att man har en riksdagsöverenskommelse sen 2016, vill moderaterna dra sig ur om man inte bygger ny kärnkraft. Samtidigt talar de om långsiktighet. Vad är det för långsiktigt med att hoppa av en redan ingången överenskommelse för det första.
Men det värsta är att de (och många fler) påstår att kärnkraften är fossilfri. Vet de inte hur kärnkraft kommer till? Den bygger på uran som utvinns ur gruvor (bland de farligaste gruvarbetarjobb som finns) och är alltså varken fossilfri eller förnyelsebar.
Men den är ren hävdar dessa okunniga. Ja, om man menar att den inte släpper ut koldioxid. Men kärnkraftens avfall är radioaktivt och så giftigt att man inte ens funnit en slutförvaringsplats för det. Skulle den komma ut är halveringstiden för giftet flera hundra år. Tjernobylolyckan visar vad som händer med den närmaste omgivningen (obeboelig) och i Sverige har vi fortfarande mätbara rester av nedfallet i vissa delar av landet.
Sedan är den dyr. Det är tillåtet att bygga kärnkraftverk i Sverige på marknadsmässiga villkor. Ingen har velat satsa på detta. Istället vinner både sol och vind terräng.
Kärnkraften skulle ha avvecklats 2010 enligt folkomröstningen 1980. Det mäktade man inte med, utan fortsatte som förut. Inte förrän nu under galgen (klimatkrisen) inser man att vi måste ställa om till fossilfritt och förnyelsebart.
Att satsa på kärnkraft är dödsdömt ur alla aspekter.

Ett läckande hot

Än en gång läcker kärnkraftverket Fukushima i Japan radioaktivt vatten ut i Stilla havet. Kärnkraftverket råkade ut för en härdsmälta 2011 i samband med en tsunami. Efter det har det gång efter annan läckt från detta verk.
Fortfarande 2015 talar vi om kärnkraft som ett alternativ för vår energiförsörjning. Det pratas om hållbarhet och miljökrav och är det något kärnkraften inte står för är det dessa faktorer. Det finns ingen hållbarhet i något som är fossilberoende. Och uranbrytning är bland det farligaste som finns i utvinning.
Vi drabbades (och drabbas fortfarande) av haveriet i Tjernobyl. Cesiumhalterna i fisk, svamp, bär och kött från mellersta Norrland är fortfarande förhöjda. Häromåret var Forsmark nära en härdsmälta. Föreställ er ett Fukushima vid Östersjöns kust. Stora delar av havet skulle bli obrukbart för fiske och bad. Närliggande orter skulle bli obeboeliga för överskådlig tid. Sannolikhetskalkylen har redan spruckit på några ställen i världen.
Dessutom står ju flera kärnkraftverk stilla stor del av tiden, vilket talar för att vi egentligen inte behöver den här kraftkällan. Det absolut viktigaste för den energiöverenskommelse som regeringen pratar om, är att ta bort kärnkraften ur kalkylen så att vi verkligen kan komma till ordentligt skott med alternativen.

Sannolikhetskalkylen har spruckit

Kärnkraftskatastrofen i Fukushima växer nu ut över nationens gränser. Radioaktivt vatten är på väg mot USA meddelar Aftonbladet. Surprise, surprise. Kärnkraften som av många anses så ren håller nu på att kontaminera stora delar av Stilla havet. Kärnkraft kan aldrig vara ett alternativ till kol och olja. Dels är uran inte förnyelsebart, men framför allt är kärnkraften dödlig när den släpps lös – och det gör den förr eller senare.

I Sverige har vi fortfarande förhöjda cesiumhalter i kött, fisk svamp och bär i vissa delar av landet efter Tjernobylkatastrofen för drygt 27 år sedan. Det som inte kan hända har redan hänt två gånger. Ju längre tiden går med denna livsfarliga energikälla, ju större sannolikhet att det händer igen.

Tyskland vågade ta steget – när gör Sverige slag i saken? Man försöker knappt ens. Det är klart att det blir omställningsproblem, men någon gång måste man börja. Trots allt kanske vi inte behöver använda så mycket energi som vi använder nu.

Vi lever för dagen

Sverige har ingen livsmedelsberedskap, skriver Civilförsvarsförbundets ordförande uppgivet på SvD Brännpunkt.

Varför bli förvånad? I vårt ytterst kortsiktiga samhälle, där ingen verkar tänka längre än innevarande mandatperiod och företagen inte längre än nästa kvartalsrapport, hur ska man kunna ha ett krismedvetande då? Det får väl någon annan ha, huvudsaken att jag levererar vinst eller vallöften.

Inte heller EU har någon livsmedelsberedskap. Vi räknar uppenbarligen med att alltid kunna importera mat från annat håll. Vi är kvar i det koloniala tänkande där all världens livsmedel alltid finns till vårt förfogande. (Det står fortfarande ”kolonial” på kvittona för vissa varor i livsmedelsbutiken).

I Sverige har vi lagren på hjul och de väntas räcka max 12 dagar. Och än mindre har vi funderat på vad vi själva odlar och hur självförsörjande vi skulle vara i en kris där vi blir avskurna från yttervärlden. Tja, vad händer t ex vid en större kärnkraftsolycka? Vi har ju redan för höga cesiumhalter i vilt, fisk, bär och svamp från vissa områden i landet efter Tjernobyl.

Men vi resonerar ju som Tage Danielsson i hans ”Sannolikhetskalkylen”. Sannolikheten är liten för en omvälvande kris. Men när det har hänt är vi plötsligt uppe i 100 procents sannolikhet.

Vision bör bli handling

Enligt en rysk kärnkraftsexpert är Fukushima värre än Tjernobyl. Ja, hur det än är med det så är Fukushima tillräckligt hemskt för att slutsatser borde dras i vartenda politiskt läger, av kärnkraftsindustrin m fl. Fukushima läcker radioaktivt vatten ut i havet. Hur länge då? Och hur långt kommer detta vatten att föras och vilka men får det på livet i havet? Ingen vet, vilket är tillräckligt illavarslande. Sverige behöver en ny vision, skriver Gustaf Fridolin och Bertil Torekull i SvD om slutsatser efter Fukushima (fast "efter" på intet sätt är färdigt än). Men det är inte visioner Sverige behöver nu, utan handling. Skribenterna tar upp hur olika företag utomlands satsar på nya energislag, t ex solceller i Tyskland (inte soligare än Sverige), våg- och vindkraft i Frankrike, och General Electrics satsar på nya miljö- och energisnåla produkter. Men i Sverige investerar de i en fabrik som vill bygga delar till kärnreaktorer. Om man ska tro Anders Borg har vi en otroligt stark ekonomi. Men de investeringar i energi regeringen främst vill göra handlar om mer kärnkraft. Inte en ny tanke verkar tänkas i Rosenbad. Och näringsministern verkar helt handlingsförlamad. Och riskkapitalisterna göder man med skattemedel i den offentliga sektorn istället för att investera i nytänkande och entreprenörskap i det som de ofta talar om i sina högtidstal: ett hållbart samhälle. Men det förblir väl fortfarande en vision.

Dags att infria folkomröstningsresultatet

Oljekatastrofen i Mexikanska Golfen beskrivs i omfattning som om hela Östersjön vore förorenad. Det säger också en del om hur lättsinnigt vi handskas med olja och kemikalier som fraktas över Östersjön i stora tankers (och olyckor har ju hänt flera gånger). För att inte tala om att vi låter kemikalietransporter befara Mälaren, hela Mälarregionens dricksvatten. Vad gör vi om det händer något där?

Inget av detta kan dock jämföras med vad en kärnkraftsolycka skulle ställa till med. Vi lever ännu med sviterna efter Tjernobylkatastrofen med förhöjda cesiumvärden i fisk, kött, bär och svamp i Mellansverige. Och vi fick ju bara igår se vad säkerheten är värd på Forsmark. Och den dåliga säkerheten har vi sett värre prov på häromåret då man var nära en härdsmälta.

Upp till 12 miljarder ska privata aktörer betala själva om en olycka inträffar. Det är ju ingenting! Halva Sverige kan bli obeboeligt om det vill sig illa (inklusive våra grannländer).

Och hur man kan förespråka fler reaktorer utan att ha löst problemen med avfallet är redan det anmärkningsvärt. Istället för att ytterligare bygga på det livsfarliga avfallet är det dags att kraftigt eleffektivisera, bygga ut vindkraft och bioavfall. Det var vad majoriteten röstade för 1980 och nu är det 2010. Dags för avveckling!