Omöjligt förvara kärnavfall

Nu har mark- och miljödomstolen sagt nej till slutförvaring av kärnavfall i kopparkärl. Det är för stor risk att de kommer att rosta och att radioaktivitet läcker ut.
Man har pratat om det här länge. Och varje förslag om slutförvaring faller på att metoderna innebär för hög risk. Berggrund kan skaka sönder av skalv vi idag inte kan förutse. Och uppenbarligen finns det inga metaller eller ämnen som är helt osårbara för förvaring i tusentals år.
Så nu står vi där med Svarte Petter medan kärnkraftverken fortsätter att producera sitt avfall. Och hur säker är den tillfälliga förvaringen egentligen?
Man kan fråga sig hur länge vi ska förlita oss på denna icke förnybara och livsfarliga energikälla. Ingenting tyder heller på att vi kommer att minska elförbrukningen i framtiden. Elbilar låter ju bra, men om alla har det kommer elanvändningen att öka högst avsevärt (förutom att åtminstone de nuvarande batterierna kräver den icke förnybara metallen kobolt). Och solpaneler kräver också tillverkning med icke förnybara ämnen.
Vår välfärd har målat in oss i ett hörn. Finns den kvar om hundra år?

Sannolikhetskalkylen har spruckit

Kärnkraftskatastrofen i Fukushima växer nu ut över nationens gränser. Radioaktivt vatten är på väg mot USA meddelar Aftonbladet. Surprise, surprise. Kärnkraften som av många anses så ren håller nu på att kontaminera stora delar av Stilla havet. Kärnkraft kan aldrig vara ett alternativ till kol och olja. Dels är uran inte förnyelsebart, men framför allt är kärnkraften dödlig när den släpps lös – och det gör den förr eller senare.

I Sverige har vi fortfarande förhöjda cesiumhalter i kött, fisk svamp och bär i vissa delar av landet efter Tjernobylkatastrofen för drygt 27 år sedan. Det som inte kan hända har redan hänt två gånger. Ju längre tiden går med denna livsfarliga energikälla, ju större sannolikhet att det händer igen.

Tyskland vågade ta steget – när gör Sverige slag i saken? Man försöker knappt ens. Det är klart att det blir omställningsproblem, men någon gång måste man börja. Trots allt kanske vi inte behöver använda så mycket energi som vi använder nu.

Sverige kommer efter om kärnkraften är kvar

”Kärnkraften har ingen framtid ... den är inte heller lämplig som en övergångs­teknologi, tvärtom står den i vägen för nya och innovativa lösningar”. Detta citat kommer från IG Metall i Tyskland. Här har man förstått vad som gäller i framtiden.
Det har inte vår regering. Istället fortsätter man att understödja denna dödfödda energikälla, som inte ens fungerar när den behövs som bäst.
Så länge Sverige hänger kvar vid denna föråldrade och livsfarliga energi kommer nya lösningar att ha svårt att etablera sig. Och vi kommer framför allt att bli förbisprungna av mer förutseende och framtidsinriktade länder. Tyskland ligger redan långt före oss. EU är fortfarande vår viktigaste marknad. Inte ens där kommer vi att kunna hävda oss med regeringens senfärdiga inställning (gäller även vissa inom s). För att inte tala om Kina. De är än mer tvungna att tänka nytt och de gör det.
Det finns innovationskraft i Sverige. Släpp fram den och stöd gärna nytänkande på energiområdet. Lägg inte en enda krona mer på den hopplösa kärnkraften.

Om USA ändå satte press på Israel

Roland Poirier Martinsson skriver i ett debattinlägg i Expressen idag att om USA ska ha kvar "sin särskilda relation" till Israel bör amerikanerna rösta republikanskt. Kanske är det riktigt; det är bara extremister som kan hålla Israel om ryggen vad som än händer.
Om USA istället betraktade Israel som en av flera skurkstater i mellanösternregionen och satte lite press på Israel att faktiskt ta några steg mot fred, istället för den eviga förhalningstaktiken, kanske något skulle hända. Men dessvärre har ju både Israel och USA en historia av att bryta mot mänskliga rättigheter, Genevekonventioner och annat, så det är inte att vänta.
Det är också intressant att man nu plötsligt börjar tala om en kärnanläggning i Iran som ny, när den varit känd av FN i flera år. Inga källhänvisningar i tidningsartiklar om var "nyheten" kommer ifrån, helt okritiskt återger journalisterna bara vad Israels eller USAs säkerhetstjänster i området släpper ut.
Inte för att Iran är något att hurra för, men det kan knappast ligga i världsfredens intresse att trappa upp spänningarna i området. Å andra sidan; med en strypning av oljetillförseln kanske det äntligen sätter fart på användandet av alternativa (och hållbara) energikällor i större utsträckning.

Förverkliga 1980 års folkomröstningsresultat

"Fukushimas läckor är som 168 Hiroshima" skriver AB efter en rapport om läget ett halvår efter jordbävnings- och tsunamikatastrofen i Japan som ledde till att kärnkraftverket i Hiroshima havererade. I Hiroshima dog 100 000 människor direkt och tusentals har dött av strålningsrelaterade cancerformer sedan dess, ända in i vår tid ( för övrigt ett av världens värsta krigsbrott som USA aldrig ställts till svars för).
Ändå finns det fortfarande människor vårt land som hävdar att kärnkraften är en ren energikälla. Den är ju i själva verket den smutsigaste av dem alla, särskilt vid brytningen. T o m Kina har dragit öronen åt sig och börjat säga att de ska satsa på sol istället för kärnkraft. Att kärnkraften inte producerar växthusgaser i själva kraftverken är ju en liten tröst, när hela hanteringen runt omkring är livsfarlig. En energiform som är så skadlig att man inte ens efter snart 50 års användning fortfarande inte kommit på hur avfallet ska slutförvaras säger ju en del.
Låt äntligen 1980 års folkomröstningsresultat förverkligas innan vi också, helt oförutsett, står där med obrukbara områden (vi har fortfarande höga cesiumhalter i sjöar, svamp och vilt kött i vissa områden, efter Tjernobyl). Vem vågar ta första steget?

Dags för förnuft i kärnkraftsfrågan

I dokumentären "Kärnkraftsfiaskot" visar SVT hur Sverige misskött kärnkraften i 40 år. Som med allt annat i det här landet har man inte förstått att industrier och infrastruktur kräver underhåll. Det är rena u-landsnivån.
Dessutom har man kommit på det allra bästa; hur man tjänar mer pengar när kraftverken inte går. Nu ser kraftbolagen sin chans att kräva nya reaktorer.
Men trots allt har vi fortfarande resultatet av en folkomröstning, där diverse regeringar modifierat sig och sagt att vi kör reaktorerna så länge de håller (eftersom vi inte lyckats avveckla denna den smutsigaste av energikällor ännu (det finns ju andra gifter än växthusgaser)). Nu måste vi helt enkelt se till att satsa på det förnyelsebara i alla dess former. Att lägga pengar på nya reaktorer betyder bara ytterligare fördröjningar av det oundvikliga och Vattenfall är ju fortfarande till stor del statligt.
"Avveckla med förnuft" hette det i den försåtliga linje 2 vid folkomröstningen 1980. Förnuftet har ännu inte vaknat, men om tillräckligt många väckarklockor ringer kanske det finns en chans.

En oseriös energikälla

Torbjörn Åkermark skriver på DN Debatt att vi måste vänta med att gräva ned kärnavfallet för vi vet inte tillräckligt om säkerheten i den slutförvaring som föreslagits. Den än mer intressanta frågan borde vara hur vi kan fortsätta producera kärnkraft när vi inte ens har en lösning för slutförvaringen.
Och hur förvarar vi det nu? Vi har haft kärnkraft i 50 år och det måste vara ansenliga mängder som finns i "mellanlagret" i Oskarshamn. Eller har vi skickat bort en del till någon annan att lösa problemet? Och om något händer med "mellanlagret" vad gör vi då? Hur säkert är det?
Åkermark skriver att det är oseriöst att nu bygga slutförvar för kärnavfallet. Det mest oseriösa är väl ändå att fortsätta med denna, den giftigaste av alla energikällor.

Världens skitigaste energi

Kärnkraftanhängarna vädrar morgonluft. Riksdagen ska rösta om en lag som tillåter förnyad kärnkraft. Hjälplöst hänger man kvar i en förlegad icke förnyelsebar teknik. Kärnkraft är ju världens skitigaste energikälla dessutom. Man kan ju inte helt fixera sig vid koldioxidutsläpp. Kärnkraftens avfall är så smutsigt att om det kommer ut i luften och marken gör det omgivningen obeboelig för generationer framåt. Den är så smutsig att man ännu inte lyckats hitta något ställe för slutförvaring. Också där uranbrytning pågår (bland urbefolkningar i Australien, Kanada och Namibia t ex)är omgivningen helt obeboelig och arbetarna blir i stort sett utan undantag sjuka av brytningen. Och när kärnkraften nu, enligt alla, skulle göra som mest nytta en vinter som denna, står den stilla för att tekniken är så komplicerad och sårbar. (Eller så var det en fint för att kunna höja elpriserna).
Det är obegripligt att man fortsätter anse att detta skulle vara en framtidslösning för 2000-talet. Ännu ett skäl att rösta rödgrönt.