Ge amnesti åt unga afghaner

Igår dog 90 människor i ett terrorattentat i Kabul. Talibanerna och andra grupper är på frammarsch i Afghanistan sedan västerländska styrkor lämnat landet.
Det är dit vi skickar unga pojkar som aldrig ens varit där. Häromdagen tvingades ett tjugotal ursprungligen afghanska pojkar på ett chartrat plan till Kabul. Till en stad som igår upplevde ett av de värsta bombattentaten sedan krigen startade i detta krigsdrabbade land.
Det är Sverige som tvingar iväg dessa pojkar. Pojkarna är ibland inte ens födda i Afghanistan, utan kommer oftast från Iran, dit deras föräldrar flytt undan kriget i hemlandet.
De här pojkarna har påbörjat ett annat liv här i Sverige. De har gått i skolan och lärt sig en hel del svenska. Vi har alltså bekostat deras vistelse här för att sedan slänga ut dem. Det är slöseri med pengar, men framför allt med liv. Att behandla människor på detta sätt skapar bara mer hat och terror.
Om Sveriges regering inte vill känna sig som sverigedemokrater borde de utfärda en amnesti för de unga personer som kom under 2015 års flyktingvåg. Vare sig de är under eller över 18 år. Vart tog den humanistiska stormakten Sverige ville se sig som vägen?

I Iran gäller iransk lag

En debatt har uppstått kring att kvinnorna i den svenska delegationen till Iran bar slöja vid besöket. Tala om skendebatt. Vem skulle ha något att vinna på att bryta mot lagen i Iran och mot protokollet för den delen? Den betydligt viktigare frågan är ju varför ens åka dit.
Regeringen verkar sätta en ära i att besöka diktaturer. Nyss var de ju i Saudiarabien. Så mycket för de mänskliga rättigheterna. När pengar kommer in i bilden kan man vinka adjöss till dem, oavsett regering och fagra ord. Så fort sanktionerna hävdes mot Iran köade alla västländer för att komma dit och göra affärer.
Officiella delegationer följer Irans lag om man vill göra affärer. Det är inte svårare än så.

Om USA ändå satte press på Israel

Roland Poirier Martinsson skriver i ett debattinlägg i Expressen idag att om USA ska ha kvar "sin särskilda relation" till Israel bör amerikanerna rösta republikanskt. Kanske är det riktigt; det är bara extremister som kan hålla Israel om ryggen vad som än händer.
Om USA istället betraktade Israel som en av flera skurkstater i mellanösternregionen och satte lite press på Israel att faktiskt ta några steg mot fred, istället för den eviga förhalningstaktiken, kanske något skulle hända. Men dessvärre har ju både Israel och USA en historia av att bryta mot mänskliga rättigheter, Genevekonventioner och annat, så det är inte att vänta.
Det är också intressant att man nu plötsligt börjar tala om en kärnanläggning i Iran som ny, när den varit känd av FN i flera år. Inga källhänvisningar i tidningsartiklar om var "nyheten" kommer ifrån, helt okritiskt återger journalisterna bara vad Israels eller USAs säkerhetstjänster i området släpper ut.
Inte för att Iran är något att hurra för, men det kan knappast ligga i världsfredens intresse att trappa upp spänningarna i området. Å andra sidan; med en strypning av oljetillförseln kanske det äntligen sätter fart på användandet av alternativa (och hållbara) energikällor i större utsträckning.

Arabisk vår blir höst för många kvinnor

Syriens ledare hoppas fortfarande slå ner upproret i landet. För andra har det gått bättre i så motto att de blivit av med sina diktatorer.
Egypten har t o m börjat sin valprocess. Den dystra insikten är väl att den arabiska våren går mot höst. De religiösa verkar ta hem spelet; 25 procent har röstat på ett ultrareligiöst parti som vill införa sharialagar. Det Muslimska Brödraskapet uttrycker sig mer försiktigt, men vi minns ju ayatollah Khomeinis triumftåg efter shahens fall i Iran. Och det landet har inte direkt rosat den demokratiska marknaden sen dess.
Jag skrev ett inlägg om risken med att alltför snabbt hylla allsköns rebeller, men självklart måste varje lands demokratiska val accepteras. Vi minns också alltför väl EUs hycklande agerande när Palestina på västvärldens uttryckliga begäran höll val. Hamas vann och plötsligt gällde inte de demokratiska spelreglerna längre utan EU utlyste bojkott.
Dock lär kvinnokampen behöva fortsätta i de arabiska länderna länge än.

Har USA råd att stödja israeliskt anfall?

Vad är det med Israel? Nu vill man anfalla Iran. Ordet fred verkar vara liktydigt med antisemitism för den israeliska regeringen.
Har väldigt svårt att tro på den här anfallsretoriken. Israel skulle inte anfalla Iran utan USAs stöd. Och i dagsläget har USA nog med sina två andra krig (som de i och för sig håller på att dra sig ur, så Obama kan säga att något vallöfte är uppfyllt).
Men allt kan för all del ändra sig om de republikanska stollarna får makten igen. Och för dem passar det väl bra med en ny yttre fiende, så man slipper ta itu med de inrikespolitiska problemen. Men frågan är om Kina lånar ut mer pengar till ny krigföring.
Israel kanske upptäcker att det står väldigt ensamt om de attackerar Iran.

Kan man lita på rebellerna?

Khadaffi är på flykt och ingen vet just nu var han är. Rebellerna har segrat sägs det.
Visst kan vi glädjas åt att en diktator verkar ha fallit. Men vad står för dörren nu?
Daniel Schatz skriver i AB att Bildt motsatte sig ett erkännande av Libyens övergångsråd och menar att Bildt driver en konservativ och alltför försiktig linje.
Men denna gång måste man nog ge Bildt rätt. Det finns en fara i att alltför snabbt ropa hej och välkommen. Vad står de nya ledarna i Libyen för och vilka är de? Vilken kvinnosyn har de? Hur religiösa är de? Blir det maktkamp mellan olika falanger när väl den gemensamma fienden är slagen?
Minns glädjen när shahen av Iran föll och vad kom istället? En religiös diktatur. Minns Robert Mugabe som glatt hälsades som Zimbabwes befriare från apartheid. Direkt utbröt inbördeskrig mellan ZANU och ZAPU och sen dess har det bara gått utför för Zimbabwe.
Bildt säger att man bara kan erkänna stater och i den bemärkelsen är ju Libyen redan erkänt. Men man kanske ska avvakta med de diplomatiska förbindelserna.

Mer krig blir slutet för Obama

Ryktena blir allt starkare om att USA skulle kunna gå till attack mot Iran. Man får ju bara hoppas att detta är önsketänkande bland krigskåta generaler och CIA-folk.
Det verkar ju fullkomligt sanslöst att USA, i ett läge där man varken har råd eller kan hantera de två krig man nu är involverade i och inte kan ta sig ur utan prestigeförlust, skulle sätta hela sitt internationella rykte på spel genom en sådan huvudlös aktion.
Obama har dock inte visat sig vidare stark inom utrikespolitiken. Och med fler provokationer från Iran kanske han tappar huvudet helt (det visar bara det idiotiska i att ge någon fredspriset innan de ens börjat regera). Men ett bombkrig mot Iran skulle verkligen sätta världen i brand. Och det skulle bli slutet för Obama.

Folkrätten är hotad

Hur länge ska Israel tillåtas bryta mot folkrätt, mänskliga rättigheter och FN-resolutioner? Svaret är väl att det går så länge USA gör detsamma. Världens enda två s k demokratier som struntar i det världen kommit överens om. Det ställer dem ju i samma dager som världens övriga skurkstater.
Problemet är att om andra länder inte bara fördömer Israel (och USA) utan agerar kännbart t ex med handels-kultur och idrottssanktioner, kommer ingenting att hända. Och händer ingenting kommer folkrätten till slut att urholkas och förlora sin mening.
Israel spottar på världens gemensamma regelverk och är därmed en lika god kålsupare som Iran. Det är märkligt hur likartad deras retorik är om varandra.
Det är glädjande att Carl Bildt är så fördömande i sina uttalanden, men det räcker inte med det.

Amerikanskt skoflum

I Texas har man antagit en ny läroplan. I den ingår att barnen får lära sig:

Att separationen mellan kyrkan och staten var ett misstag.

Att den amerikanska kulturen och dess värden gynnar världen.

Att FN och andra internationella organisationer är ett hot mot den personliga friheten.

Att skatter skadar den ekonomiska utvecklingen.

Om man trodde att USA skulle bli lite mer liberalt med Obama kan man glömma det. Visserligen än så länge bara i Texas (Bushs hemstat), men Texas är en mäktig delstat. Ytterligare en generation amerikaner ska uppfostras att tro att USA är jordens salt och att samarbete och kompromisser med andra är av ondo.
Det är väl därför USA är den enda demokratiska stat som inte skrivit på barnkonventionen, liksom det är den enda demokratiska stat som fortfarande har dödsstraff. Ibland påminner USA mer om sina s k fiender Iran och Nordkorea.

Sorglig migrationspolitik

Idag skriver Aftonbladet om Reza Barzanjeh som riskerar att utvisas trots att hans vänner redan avrättats.
Sveriges migrationspolitik är ett stort skämt. Det enda man är intresserad av är återvändande och där använder man biståndet som lockmedel. Däremot är arbetskraftsinvandring intressant, men bara de vi själva väljer, nämligen högutbildade personer med specialistkompetens.
Regeringen definierar de mest odemokratiska och konfliktfyllda länder som "säkra" att återvända till, såsom Iran, Irak och Afghanistan. UD avråder från resor till dessa länder, men ändå kan man skicka folk dit, ofta också barn. Den lille Tobias Billström tycker man ska bygga särskilda barnhem i Afghanistan dit ungarna kan skickas. Denna cyniska inställning kan bara den ha som har levt ett alltför skyddat liv med bara egenintresset som drivkraft.
En sorglig figur med en sorglig politik.