Trumps mediehat är oroande

Jaha, så sitter han då där - president Trump. Och han har redan tagit de första stegen för att genomföra sin agenda. Bort med Obamacare och nej till frihandelsavtalet TTP med Asien. Men framför allt är han upprörd över mediernas beskrivning av deltagandet på hans installation. Han kan inte med att han inte skulle haft flest åskådare av alla presidenter någonsin. Så därför ännu ett angrepp på medierna för att de rapporterat om verkligheten. Det är fejk och illvilja och "journalister är de oärligaste människorna på jorden" som han sagt till CIA. Det var därför han var misstänksam mot CIA:s underrättelser (ja, nu måste han ju börja tro på dem, i alla fall när han fått dit sitt eget folk) som han fick via medierna. Att han skulle orka lyssna på längre säkerhetspolitiska genomgångar var det inte tal om.
Detta mediehat är en av de mest oroande tendenserna hos de nye presidenten. Det får en att i förlängningen tänka på Turkiet, Polen och Ungern. Hur länge kommer Trump att finna sig i granskningen av honom som president? När kommer de första bojkotterna av enskilda journalister, av hela medier? Denna början lovar inte gott.

Ta i med hårdhandskarna mot Israel

Israels ambassadör har kallats hem. Det är den hårdaste diplomatiska markering ett land kan göra mot ett annat. Men reaktionen visar bara att det var rätt att erkänna Palestina. Israel blir nervöst över att fler följer efter och därmed kan störa Israels förhalningspolitik i den s k fredsprocessen. Israel beskyller också Palestina för att vara ovilliga att delta i processen. Vilken process kan man fråga sig. Israel spottar ju samtidigt på denna process, genom att avisera nya bosättningar på ockuperad mark.
Borgerliga politiker i när och fjärran begråter nu detta svenska steg. Nu erkänner vi Hamas menar de. När EU i själva verket, efter att ha krävt demokratiska val, underkände detta val när Hamas kom till makten. Istället bojkottade man och försvårade därmed en eventuell positiv utveckling. Hamas fick aldrig chansen att ens försöka leda Palestina. Om de fått det, kanske de sett annorlunda på hur de skulle hantera Israel. Och om inte, kunde man bojkotta då i så fall, för då hade Hamas mält ut sig själva som ledare. Nu har istället EU mält ut sig själva som en aktör i någon form av fredsprocess.
Men efter att FN gett Palestina observatörsstatus i organisationen och nu Sveriges erkännande, kanske det kan sätta lite press på Israel. De saknar just nu helt trovärdighet beträffande fred. Kanske dags för världssamfundet att ta i med de diplomatiska hårdhandskarna mot Israel.

Hyckleriets mästare

Carl Bildt förnekar sig inte. Moderaterna har inget att be om ursäkt för när det gäller deras Sydafrikapolitik, enligt honom. ”Vi tog avstånd på ett annat sätt” (än med bojkott), menar han. Han ger dock inget exempel på det och inte MUF heller, som omedelbart hängde på uttalandet. Ja, de var väl knappt födda på den tiden, så det klingar ju rätt tomt.

Merparten moderater var kanske inte för apartheidsystemet som sådant. Men det viktiga för dem var att inte störa näringslivet och för näringslivet var det viktigt med status quo för affärernas skull. Inte en massa bråk och upplopp som störde det goda affärsutbytet.

Det är det som fortfarande styr Carl Bildt och hans gelikar. Vi får t ex inte kritisera Etiopien för mycket och framför allt inte göra något radikalt som kan skada affärerna i Ogaden. Näringslivet framför allt!

Ikea gynnar bakåtsträvarna

Ikea tycker det är tråkigt om de får badwill då de raderat alla kvinnor från bilder i sin katalog för den saudiarabiska publiken. I och för sig märkligt att vi inte hört om detta förut, för det här måste de väl ha gjort varje år eller? Eller är det första gången Ikea har människor med i sin möbelkatalog?
Pinsamt är det lika fullt. Inte ens i hemmiljö får man visa kvinnor och enligt saudiarabisk sed är det väl där de bör hålla sig. Men t o m där ska de vara osynliga.
Det vore betydligt bättre om Ikea och andra utländska företag gick i bräschen för att visa sina produkter med kvinnor. Och i så fall låta sedlighetspolisen sitta där och klistra och måla över. Kanske skulle det till slut bli dem övermäktigt.
Att begära att företag inte ska göra affärer med ett så efterblivet land som Saudiarabien är väl att begära för mycket. Det tycker ju också vår vapenexporterande regering.
Men Mohamad Hassans inlägg i Aftonbladet om att Internationella Olympiska kommittén i detta OS beslöt att bojkotta alla länder som inte ställde upp med både manliga och kvinnliga idrottare gjorde susen. Då visade det sig att Saudi faktiskt har kvinnliga idrottare. Det var också den typen av bojkotter som påverkade den sydafrikanska apartheidregimen.
Materiella tillgångar gynnar konservatism och girighet. Immateriella, så som ett lands rykte, kan öppna upp för nytänkande.
Så Ikea kan stå där med sin badwill.

Arabisk vår blir höst för många kvinnor

Syriens ledare hoppas fortfarande slå ner upproret i landet. För andra har det gått bättre i så motto att de blivit av med sina diktatorer.
Egypten har t o m börjat sin valprocess. Den dystra insikten är väl att den arabiska våren går mot höst. De religiösa verkar ta hem spelet; 25 procent har röstat på ett ultrareligiöst parti som vill införa sharialagar. Det Muslimska Brödraskapet uttrycker sig mer försiktigt, men vi minns ju ayatollah Khomeinis triumftåg efter shahens fall i Iran. Och det landet har inte direkt rosat den demokratiska marknaden sen dess.
Jag skrev ett inlägg om risken med att alltför snabbt hylla allsköns rebeller, men självklart måste varje lands demokratiska val accepteras. Vi minns också alltför väl EUs hycklande agerande när Palestina på västvärldens uttryckliga begäran höll val. Hamas vann och plötsligt gällde inte de demokratiska spelreglerna längre utan EU utlyste bojkott.
Dock lär kvinnokampen behöva fortsätta i de arabiska länderna länge än.

Sverige går på Israels linje

Sverige röstar, tillsammans med 13 andra stater, nej till palestinskt medlemskap i UNESCO. Ändå vill regeringen hävda att man är för en tvåstatslösning. Det normala i det här läget hade varit att lägga ned sin röst om man nu vill fortsätta plädera för det dödfödda i nya fredssamtal. Ett nej är ju en tydlig markering att man följer Israels linje.
Redan att tro på fredssamtal är en bekvämlighetens linje. Man kan lugnt luta sig tillbaka i förvissning om att parterna kommer att stå kvar på status quo.
Palestinierna har nu börjat ta saken i egna händer och ansöker om medlemskap i FN och FNs organisationer. Israels svar på det är 2000 nya bosättningar.
Så kriget fortsätter - med hämnd på hämnd. Men om världen skulle erkänna Palestina och det dessutom hände positiva saker i länderna runt omkring - då skulle Israel stå där naket.
Det är för övrigt märkligt, eller snarare skamligt, att man välkomnar demokrati i alla länderna i regionen utom just i Palestina. Där blev det bojkott av EU istället.
Så Israel kan lugnt bygga vidare.

The dream is over

Mona Sahlin och Lena Hjelm-Wallén skriver desperat på AB Debatt att inte överge drömmen om fred i Mellanöstern. Nu hoppas de på EU.
Men EU mälde ut sig självt i det ögonblick man underkände valet i Palestina. Att först tjata om demokrati och sen underkänna valresultatet är att visa att man inte förstått någonting. Om Hamas fått chansen kunde de ha gjort något bra. Eller fortsatt sina beskjutningar mot Israel och då kunde man ha inlett bojkott m m. EU har noll trovärdighet.
Det enda som skulle kunna få Israel att upphöra med sina folkrättsbrott är att USA drar tillbaka sitt ekonomiska och militära stöd. Det är det enda språk Israel skulle förstå. Men det kräver att Obama blir omvald och att han i så fall skulle våga göra detta.
Och hur troligt är detta? Den enda dröm som återstår är en mardröm.

Sjung och idrotta inte med Israel

Israel har åter dödat palestinier och rivit deras hus. Egentligen är ju det ingen nyhet, men ändå bra att det uppmärksammas som i webbklippet i SvD.
Det är ju helt uppenbart att israelerna inte är det minsta intresserade av någon fredsuppgörelse och de skrattar väl hela vägen hem från varje nytt möte med en amerikansk president.
Det måste till en radikal bojkott av Israel för att få dem att inse att omvärlden inte accepterar deras omoraliska och kriminella handlande. Om nu den politiska omvärlden verkligen bryr sig, vilket man ibland tvekar om. Hur många resolutioner från FN m fl kan man strunta i utan konsekvenser?
Israel har i sin stilla nåd lovat begränsa användningen av vit fosfor (alltså inte sluta använda det trots att det är förbjudet enligt Genevekonventionen). Istället hänvisar man hela tiden till raketbeskjutningarna från palestinska sidan. Ja, vad väntar man sig efter drygt 40 års ockupation? (Sen kan man i och för sig fråga sig om Hamas är särskilt intresserade av fred heller, men ju värre Israel beter sig, desto större förtroende får Hamas).
Börja nu direkt med en kulturell och sportslig bojkott. Inget Israel i schlagerfestivalen eller på världens idrottsgalor. Det ser vi fram emot.