En gång tyckte vi motstånd mot ockupation var rätt

Situationen i Gaza blir allt värre. Ändå börjar alla internationella kommentarer med att Israel har rätt att försvara sig.
Israel är en ockupationsmakt. Vad tyckte vi om motståndsrörelserna under andra världskriget? Tyckte vi inte att de ockuperade länderna, Norge, Danmark, Frankrike m fl hade rätt att kämpa mot ockupationsmakten? Vi tyckte det t o m rätt nyligen, när de afrikanska länderna kämpade mot apartheidsystem som förtryckte merparten av befolkningnen.
SÅ varför ska det vara så svårt att erkänna att palestinierna har rätt att bekämpa ockupationsmakten?

Ingrip mot Israels hån mot fredssamtalen

Det är dags för världssamfundet att sätta stopp för Israels illegala ockupation. Ser man inte att den israeliska regeringen hånskrattar åt alla som är intresserade av fredssamtal och en tvåstatslösning. Det är dags för FN att ingripa och skydda palestinsk mark från ytterligare plundring.
Israel har sedan mordet på Yitschak Rabin inte gjort annat än att motverka allt vad lösningar på konflikten heter. De beskriver sig alltid som offer och så fort man påpekar det brutala uttryck deras ockupation tar sig, alltifrån murbyggen till trakasserier av vanliga palestinier, får man höra: Ja, men de kastar bomber på oss.
De kunde ju börja med att avveckla siona bosättningar och visa lite vilja, så kanske det blev färre bombkastare. Sen finns det ju alltid extremister, som av princip inte vill se ett Israel överhuvudtaget. Men de kanske får mindre stöd om Israel visar lite god vilja.

Blogg tar över nyhetsförmedling

Sverige har sagt ja till palestiniernas observationsstatus i FN. Bra. Men det är märkligt hur "lata" journalister har blivit. Carl Bildt bloggar. Alltså citerar man hans blogg rakt av. Ingen möjlighet att ställa följdfrågor, fördjupa sig.
Det är ju bekvämt för Bildt förstås och mycket effektivare än alla pressmeddelanden som oftast åker direkt i papperskorgen. Tidningarna återger precis det han skriver, utan egen vinkel eller ambition att få veta mer om bakgrund eller resonemang. Om man fortsätter på detta sätt och låter Carl Bildt hänvisa till sin blogg istället för att ställa upp på intervjuer, har politikerna plötsligt tagit över hela tolkningsföreträdet.
Många av regeringens ministrar bloggar idag. Det är en oroande utveckling om fler får samma genomslag som Carl Bildt.

Inget hopp om Israel

Optimistiska röster hörs för att nu när det händer saker i länder i Mellanöstern och Nordafrika blåses nytt liv i fredsprocessen mellan Israel och Palestina. På något sätt verkar man tro att bara för att Israel kallar sig demokrati så ska det ta sitt ansvar och föra processen framåt. Men det enda demokratiska med Israel är att de väljer sina ledare. Och så länge det väljer sådana i grunden antidemokratiska personer som Netanyahu kommer ingenting att hända. Det har han ju tydligt deklarerat. "Vi kommer aldrig att gå tillbaka till 1967 års gränser" har han ju slagit fast.
Det demokratiska med Israel är ju att man faktiskt kan rösta bort honom. Men de människor i Israel som vill ha fred med palestinierna och matas med Netanyahus världsbild lämnar i allt större skaror landet. Kvar blir de militanta och hämndlystna. Och de blir ju alltfler på den palestinska sidan också, ju mer frustrationen växer.
Jag tvivlar på att något händer såvida inte tydliga demokratier bildas i grannstaterna väldigt fort. Det scenariot lär dessvärre dröja, även om hoppet om detta är större, än att Israel intar någon acceptabel förhandlingsposition.

Sjung och idrotta inte med Israel

Israel har åter dödat palestinier och rivit deras hus. Egentligen är ju det ingen nyhet, men ändå bra att det uppmärksammas som i webbklippet i SvD.
Det är ju helt uppenbart att israelerna inte är det minsta intresserade av någon fredsuppgörelse och de skrattar väl hela vägen hem från varje nytt möte med en amerikansk president.
Det måste till en radikal bojkott av Israel för att få dem att inse att omvärlden inte accepterar deras omoraliska och kriminella handlande. Om nu den politiska omvärlden verkligen bryr sig, vilket man ibland tvekar om. Hur många resolutioner från FN m fl kan man strunta i utan konsekvenser?
Israel har i sin stilla nåd lovat begränsa användningen av vit fosfor (alltså inte sluta använda det trots att det är förbjudet enligt Genevekonventionen). Istället hänvisar man hela tiden till raketbeskjutningarna från palestinska sidan. Ja, vad väntar man sig efter drygt 40 års ockupation? (Sen kan man i och för sig fråga sig om Hamas är särskilt intresserade av fred heller, men ju värre Israel beter sig, desto större förtroende får Hamas).
Börja nu direkt med en kulturell och sportslig bojkott. Inget Israel i schlagerfestivalen eller på världens idrottsgalor. Det ser vi fram emot.