Hur länge står amerikanerna ut?

Hur mycket elände ska världen tåla från USA innan dess nuvarande labile president äntligen får sitt eget "you are fired" kastat i ansiktet.
Bara de senaste två veckorna har han gjort världen osäkrare genom att:
1. Dra sig ur kärnteknikavtalet med Iran. Det är som att provocera Iran att faktiskt skaffa kärnvapen.
2. Öppna en amerikansk ambassad i Jerusalem. Som om det inte finns nog med problem i denna region redan. Och sen tror han att hans son ab alla människor, tillsammans med svågern, ska lösa mellanösternkrisen. Han har ju gjort den tusen gånger värre.
3. Fortsätta planera en militärövning med Sydkorea utanför Koreas kust och därmed äventyra det toppmöte med Nordkorea, som annars kanske faktiskt kunnat ge honom en fjäder i hatten.
Världen måste på något sätt sätta ner foten för denne marodör. Han ljuger som en borstbindare och ändå behandlas han som en statsman. Skulle Löfven uppträda på detta sätt hade han fått avgå för länge sen. Hur länge kommer amerikanerna att stå ut?

Israel lämnar demokratin

Personligen tycker jag Israel sedan länge lämnat demokratin. Så länge den olagliga ockupationen pågår kan man inte kalla landet riktigt demokratiskt.
Men Israel och dess vänner hävdar ändå alltid desperat att Israel är den enda demokratin i Mellanösternregionen. Och för all del, i jämförelse med övriga länder där står sig Israel hyfsat.
Men det går utför. Nu vill premiärminister Netanyahu stänga nyhetsbyrån al Jaziras kontor i Jerusalem med motiveringen att de inte är opartiska, dvs okritiska till Israels agerande i olika frågor. En sådan åtgärd liknar alltför mycket vad president Erdogan håller på med i Turkiet. I en demokrati tillåts medier verka fritt, även om man inte håller med om vad de står för.
Nu börjar Israel tumma på denna grundläggande demokratiska princip (också). Det är dags att bli tydligare med vart Israel är på väg.
Dessutom verkar Netanyahu ha mycket gemensamt med sin kollega Jacob Zuma i Sydafrika. Båda är misstänkta för korruption. Sådana herrar måste bort från makten. Annars urholkas demokratin än mer.

Utah inför humanare avrättningar

Hörde just på nyheterna att delstaten Utah i USA nu ska införa arkebusering som avrättningsmetod eftersom giftinjektioner har misslyckats och "skapat stort lidande för fången". Det kan ta upp till 7-8 minuter att dö av giftinjektionen och fången är vid medvetande hela tiden. Vid arkebusering dör man efter 2-3 minuter. Dessutom har Europas läkemedelsföretag stoppat all export av de gifter som dödar amerikanska fångar.
Ja, tänk vilket humant beslut av Utahs republikanska ledare. USA är väl den enda demokrati som tillämpar dödsstraff idag, vilket på intet sätt hedrar dem. När man hör amerikaner plädera för dödsstraff låter det misstänkt likt de tongångar som finns i Mellanöstern. Det handlar om blodshämnd och att de anhöriga måste "få frid".
Dessutom är de anhöriga med och beslutar om en person ska benådas. Tala om värdelöst rättssystem, som för övrigt är korrupt på en massa andra sätt också (t ex att domare och åklagare väljs i val och därmed behöver kampanjpengar och då kan bli beroende av dem som stött kampanjen).
Är USA verkligen en demokrati på riktigt?

Hoppet ute än en gång

Så vann han igen, Netanyahu. M a o inget hopp om förändring eller fred. Bara mer av samma propaganda. På det sättet liknar Netanyahu Putin. Man ger folket en världsbild som omvärlden inte känner igen.
Det är något absurt med Israel. Varför ska judarna ha ett land med bara judar? Så är det ju inte i de flesta andra länder. Det är något övermaga med en religion som anser att det egna folket står över alla andra folk, för det är ju vad judendomen går ut på, att judarna är det utvalda folket.
När politiken dessutom grundar sig i en sådan självbild blir den livsfarlig.Religion och politik är en katastrofal mix och det ser vi ju i hela Mellanöstern. (Och t ex hos de extremreligiösa politikerna i USA:s kongress).
Nu kommer en död hand att ligga över Israel/Palestina-konflikten i ytterligare ett antal förlorade år, med mänskligt lidande, förnedring och död som följd.
Världssamfundet måste sätta ned foten någon gång.

Status quo i Mellanöstern

Det finns några som inte på några villkor vill ha fred och en lösning på Mellanösternkrisen. Debaclet med de saknade och nu döda tonåringarna visar med all tydlighet på detta.
Israel har ju fått spader när Abbas och Hamas nu närmat sig varandra igen. Men inom Hamas finns fundamentalister som absolut inte vill ha någon tvåstatslösning. Israel ska utplånas och därmed jämt.
Inom Israel finns samma syn. Ingen tvåstatslösning till något pris. Denna åsikt finns dessvärre i Israels regering. Netanyahu har inte gjort något annat än förhalat de s k förhandlingarna.
Det finns två tänkbara scenarier för incidenten med tonåringarna. Hamas kidnappar dem och får igång hela krigsapparaten igen, med repressalier mot allt och alla och det motiverar egna raketanfall mot Israel.
Det andra scenariot är än mer cyniskt. Israel iscensätter, eller utnyttjar, tillfället med försvunna barn, för att åter kunna arrestera och trakassera folk i Gaza och på Västbanken. (Tanken att man skulle leta efter enskilda kidnappare och lagföra just dem finns uppenbarligen inte i israeliskt rättsväsende). 400 personer uppges gripna.
Så var det med den fredsuppgörelsen, vilken i ordningen det nu kan vara. Allt är tillbaka på status quo.

Världens räddaste folk

Dags att lämna tillbaka fredspriset Obama! Ingenting kommer att bli bättre av att på nytt bomba Irak. "Utvecklingen i Irak hotar USA", säger Obama (låter otroligt välbekant). Ja, risken för terrordåd i USA kanske ökar, så man måste bli än mer repressiv mot alla i landet som har minsta likhet med folk från Mellanöstern. Men de som framför allt är hotade av en sådan utveckling är ju de civila irakier som ännu inte lyckats fly någon annanstans (och det blir allt svårare).
Om två år är det presidentval igen. Om Obama, som ändå hade ett så folkligt stöd, inte lyckas undvika att kasta bomber (det gör han ju redan i Pakistan), finns det åter risk för en republikan av tvivelaktig karaktär att vinna. Och i ett nytt krig, kommer många amerikaner inte att våga satsa på Hillary Clinton (vad nu hon står för).
För amerikanerna är världens räddaste folk.

Ännu en kassako såld

Jaha, så var ännu en svensk kassako borta. Regeringen har sålt sina aktier i Nordea och banken kan nu berika andra än svenska staten.

Det är synd att ideologi går före vett i just de här frågorna (att staten äger vissa vinstgivande företag som ger regelbundna tillskott i statskassan), men är helt skrupelfria så fort det gäller att sälja vapen till skumma regimer i Mellanöstern.

Regeringens ekonomiska politik är helt obegriplig. Om vi både sänker skatterna (för de rikaste dessutom) och säljer vinstdrivande företag, varifrån ska staten få sina intäkter till slut?

Man kommer inte att ha råd att pytsa ut miljoner till företagen i den offentliga sektorn heller (som genererar sin vinst på skattepengar) och då lär de inte längre vara lika intresserade av att verka på denna s k ”marknad”. Och vad blir det då av välfärden?

Men det är väl det som är meningen. När borgarna lämnar återstår ett konkursbo precis som vanligt. Och ju mer man raserat ju svårare blir det att öka välfärd och jämlikhet igen.

Tzipi Livni nytt hopp i Israel?

Tzipi Livni verkar vara något av ett hopp för Israel. Tydligen lyckas hon inte bilda allians med övrig opposition, men de är väl för kvinnofientliga?
Livni är en sekulär politiker vilket kanske gör att hon går att resonera med. Det finns alltför många religiösa fanatiker i Mellanöstern som tillåts påverka politiken och det gäller dessvärre också Israel. Det mest kännetecknande för dessa fanatiker är att de är män med en medeltida kvinnosyn. Här är den ortodoxa judendomen väldigt lik islam (eller varför inte vissa kristna sekter inkl påven och hans gäng), men alla tre religionerna stammar ju från samma källa.
Låt oss hoppas att Livni får så pass mycket stöd att hon får ett inflytande över det som skulle kunna bli en fredsprocess. Om nu det parti hon företräder är intresserat av det?

Vedergällningens meningslöshet

Så är vi tillbaka i vedergällningens tid. Detta begrepp som gör att kriget i Mellanöstern aldrig tar slut. Så fort den ena eller andra skjutit någon raket är det dags för vedergällning. Och meningslösheten fortsätter och positionerna låses ytterligare.
Man kan ju tycka att varför ska Hamas skjuta raketer mot Israel. Det vet ju hur det går, och deras hopträngda befolkning drabbas allt mer. Men hur ska en instängd befolknings frustration hanteras? Alla i Gaza blir dagligen provocerade av israelisk militär, fler bosättningar byggs på deras mark, deras hus rivs etc. Då och då brister tålamodet. Fast man vet att det är meningslöst och att ingenting blir bättre.
Självklart är det bättre med den diplomatiska vägen. Och den går via andra länder som måste erkänna FN-status för Palestina, länder som vårt som måste erkänna Palestina som nation.
Att tillräckligt många slår fast att Palestina finns och nu är det bara för Israel att packa sig därifrån. Men det krävs förstås också en intern process i Gaza och på Västbanken om en enig linje.
Om om inte funnits hade EU accepterat valresultatet där Hamas segrade. Då kanske inte det palestinska folket känt att demokrati enligt västerländsk modell inte är värd något.

Begreppet sionism förlegat i dagens värld

Det skrivs många böcker om Israel och sionism. Idag recenseras "Bruden är vacker men har redan en man" av den kunnige Ingmar Karlsson. Det märkliga är att inte fler funderar över själva begreppet sionism.
Sionism definieras som "strävan efter en judisk nationalstat". Även om man bortser från Israels barocka ockupationspolitik är ju sionism i sig en fullständig anomali i en global värld. Inga länder kan idag göra anspråk på att bara en slags människor får bo där. Det Israel håller på med är etnisk rensning och apartheid, något som strider mot FN:s principer om de mänskliga rättigheterna. Israel är fortfarande medlem i FN av någon anledning. Med tanke på hur mycket de bryter mot stadgar och särskilda resolutioner borde de uteslutas.
Hur länge ska sionisterna kunna profitera på förintelsen och hur länge ska Europa känna en kollektiv skuld för denna? Vi ska aldrig glömma denna vidriga händelse, men vi ska heller aldrig låta den bli en ursäkt för att människor i dess efterföljd ska tillåtas utföra andra kränkande handlingar.
Israel anser sig ha rätt till stora delar av dagens Mellanöstern utifrån en (felaktig) tolkning av tusenåriga skrifter. Men redan då bodde andra än judar i dessa områden.
Religion och verklighet bör aldrig blandas ihop. Det är orsaken till väldigt många konflikter i dagens värld.

Om USA ändå satte press på Israel

Roland Poirier Martinsson skriver i ett debattinlägg i Expressen idag att om USA ska ha kvar "sin särskilda relation" till Israel bör amerikanerna rösta republikanskt. Kanske är det riktigt; det är bara extremister som kan hålla Israel om ryggen vad som än händer.
Om USA istället betraktade Israel som en av flera skurkstater i mellanösternregionen och satte lite press på Israel att faktiskt ta några steg mot fred, istället för den eviga förhalningstaktiken, kanske något skulle hända. Men dessvärre har ju både Israel och USA en historia av att bryta mot mänskliga rättigheter, Genevekonventioner och annat, så det är inte att vänta.
Det är också intressant att man nu plötsligt börjar tala om en kärnanläggning i Iran som ny, när den varit känd av FN i flera år. Inga källhänvisningar i tidningsartiklar om var "nyheten" kommer ifrån, helt okritiskt återger journalisterna bara vad Israels eller USAs säkerhetstjänster i området släpper ut.
Inte för att Iran är något att hurra för, men det kan knappast ligga i världsfredens intresse att trappa upp spänningarna i området. Å andra sidan; med en strypning av oljetillförseln kanske det äntligen sätter fart på användandet av alternativa (och hållbara) energikällor i större utsträckning.

Vilken fredsprocess?

Det är ju sorgligt att se och höra Bildt och Reinfeldt tala om att en medlemsansökan till FN från Palestina skulle störa fredsprocessen. Det har ju inte förekommit någon fredsprocess på flera år.
- Det viktiga är att det inte blir någon konfrontation mellan USA och Palestina nu när länderna i arabvärlden befinner sig i, försiktigt uttryckt, ett formativt stadium. Det tror jag inte vore bra för någon - och det ligger heller inte i USAs intresse, säger Carl Bildt.
Och det som inte är bra för USA är ju inte heller bra för Sverige enligt vår regering. Huruvida det är bra för Palestina är ointressant.
Hela tiden talas om att palestinierna ska vänta, medan deras land mer och mer övertas av israeler. Det är beklämmande att se att vår regering, som alltid använder så stora ord om demokrati och mänskliga rättigheter, helt bortser från dessa när det gäller apartheidstaten Israel och USA vars rättsväsen mest påminner om det medeltida "öga för öga..." och som för ett olagligt krig i ett annat av Mellanösterns länder.
Ännu ett område där regeringens trovärdighet sjunker.

Inget hopp om Israel

Optimistiska röster hörs för att nu när det händer saker i länder i Mellanöstern och Nordafrika blåses nytt liv i fredsprocessen mellan Israel och Palestina. På något sätt verkar man tro att bara för att Israel kallar sig demokrati så ska det ta sitt ansvar och föra processen framåt. Men det enda demokratiska med Israel är att de väljer sina ledare. Och så länge det väljer sådana i grunden antidemokratiska personer som Netanyahu kommer ingenting att hända. Det har han ju tydligt deklarerat. "Vi kommer aldrig att gå tillbaka till 1967 års gränser" har han ju slagit fast.
Det demokratiska med Israel är ju att man faktiskt kan rösta bort honom. Men de människor i Israel som vill ha fred med palestinierna och matas med Netanyahus världsbild lämnar i allt större skaror landet. Kvar blir de militanta och hämndlystna. Och de blir ju alltfler på den palestinska sidan också, ju mer frustrationen växer.
Jag tvivlar på att något händer såvida inte tydliga demokratier bildas i grannstaterna väldigt fort. Det scenariot lär dessvärre dröja, även om hoppet om detta är större, än att Israel intar någon acceptabel förhandlingsposition.

Om vi åtminstone slutar hyckla

Mubarak är en bra vän, säger förre amerikanske vicepresidenten Dick Cheney och förre brittiske premiärministern Tony Blair. Han är modig och god är andra omdömen från dessa två. Och det är klart att de omhuldar en person som hjälpt till att hålla status quo i Mellanösternkonflikten.
När ska västerländska regimer sluta hyckla? Håll åtminstone tyst om att demokrati óch mänskliga rättigheter är viktigt, när ni hela tiden stöder diktaturer som Pakistan, Saudiarabien, Jordanien, Tunisen m fl. Själva exporterar vi ju vapen till dem, så det patos som somliga ministrar lägger på demokrati och mänskliga rättigheter, väger inte särskilt tungt när det kommer till kritan. Och mänskliga rättigheter slutade vi ju bry oss om så snart vi kom med i "kriget mot terrorismen".
Och nu har vi ju inte ens en egen utrikespolitik utan talar i nattmössan i takt med EU. Möjligtvis har vi en egen utrikesminister, om man säger så.

Obama kan inte göra någonting

Barack Obama gick till val med det stolta stridsropet "Yes we can!". Av detta har dock blivit intet. De stora frågorna har inte kommit ett steg närmare sin lösning. Guantanamo, som skulle stängas inom ett år från tillträdet, är fortfarande öppet.
Fredssamtalen i Mellanöstern har helt låst sig, då israelerna fortsätter sina byggplaner, fullständigt ointresserade av fred och avspänning.
Sjukförsäkringen, Obamas flaggskepp (liksom för några demokratiska presidenter före honom) har blivit knappt en tumme.
Fler soldater till Afghanistan när man skulle minska.
Och nu måste han sänka skatten för hög-höginkomsttagare.
Han är en av de mest bakbundna presidenter USA har haft. Det är som att det inte är möjligt för USA att ta minsta progressiva steg framåt. Vi får fortsätta leva med de arroganta amerikanerna. Man kan bara ana vad som skrivs i diplomatposten om dem.

Nu ska vi skjuta budbäraren

Politiska ledare uttalar sig officiellt om att mörda en annan människa. Det är vad som händer Julian Assange just nu. Att amerikaner, med sin hämndkultur, mycket lik den i Mellanöstern, uttalar sånt är knappast förvånande, om än officiellt på hög nivå (men nu när skiten hamnat i fläkten genom Wikileaks kan man väl lika gärna tala klarspråk direkt). Men att en kanadensisk politisk rådgivare till premiärministern gör det är mer anmärkningsvärt.
Och alla talar om Julian Assange istället för att tala om de anmärkningsvärda saker som finns i dokumenten (och då menar jag inte pikanta karakteristika om diverse politiska ledare). Hittills tycker jag den förra Wikileaksläckan om hur framför allt amerikaner och "våra" allierade i den afghanska armén skjuter civila till höger och vänster är mer upprörande, men det har inte lett till att ens våra svenska politiker har dragit öronen åt sig.
Sverige deltar just nu i ett av världens smutsigaste krig. Hur hamnade vi där?