Tiden rinner ut för Löfven

Det är bra att det nu börjar mullra i leden i socialdemokratin. Fler och fler börjar inse att Löfven inte kan sitta kvar som partiledare i nästa valrörelse. Han har tappat all trovärdighet. Han kan ju inte heller skylla tillståndet i nationen på de borgerliga, eftersom han själv drivit denna borgerliga politik.
Inte heller går det att säga att det är januariavtalets fel, för det visar ju bara vilken usel förhandlare han varit som sålt ut de egna idéerna extrema nyliberala förslag. Fast det kanske är så illa att det inte finns några egna idéer. Ja, då har socialdemokratin gjort sig helt omöjlig.
Jag tillhörde också dem som tyckte att januariavtalet var bättre än att låta Kristersson ta över. Det tycker jag inte längre. Det hade varit bättre att låta borgarna själva fått driva sin marknadsliberala politik. Nu har sossarna målat in sig i ett hörn. Pinsamt att inte Löfven inser det.
Men vänsterpartiet växer, så alltid något positivt. Men tyvärr gör SD också det, allt för att sossarna numera står för samma marknadsliberalism som den gamla alliansen.

Nu finns bara ett vänsterparti

Nu har Löfven sålt ut socialdemokraterna. Allt som borde vara ett rött skynke för varje person på vänsterkanten, såsom tummad hyresreglering, mer rut, sänkta löner för nyanlända, mer vinster i välfärden m m har nu sossarna gått med på att genomföra. Var finns socialdemokraternas politik i detta?
Nu finns bara ett vänsterparti kvar, ett som de borgerliga kallar extremt. Vänsterpartiet är nu det enda parti som ställer sig på vanliga löntagares sida, som värnar välfärd för alla och som är berett att avsätta pengar för denna välfärd också. Som vill bekämpa klyftorna i samhället istället för att öka dem, vilket kommer att ske med den politik som nu ska genomföras med socialdemokraterna i spetsen. Man blir gråtfärdig.

Låt borgarna ta ansvar för sin egen budget

Idag klubbades en budget som kommer att skada Sverige, framför allt dem som har det sämst ställt. Välbeställda får det ekonomiskt bättre, men strukna miljömiljarder drabbar alla.
Och lekstugan i riksdagen fortsätter. Varför vill Löfven fortfarande regera med en M-KD-budget (med stöd av SD)? 20 miljarder i skattesänkningar är redan intecknade och kan inte  rubbas.
Löfven säger att han t  o m kan gå Annie Lööf till mötes när det gäller arbetsrätten. Hur maktsugen kan man vara?
Det är dags att låta M & co ta ansvar för sin egen förödande budget. Det är bättre att vara en konstruktiv opposition än att deala med andras idéer. S kommer att förlora på det. Det är ju redan pinsamt att se vilka eftergifter S gått med på i förhandlingarna med C och L.
Ge upp denna halvmesyr Löfven!

Ett steg närmare nyval

Nu tar Annie Lööf bladet från munnen. Hon har lagt fram en kravlista till socialdemokraterna för att stödja Stefan Löfven som statsminister.
På listan finns alla nyliberala idéer som centern stått för de senaste åren. Uppluckrad arbetsrätt, marknadshyror, mer makt till ägande i olika former. Centern är för övrigt det parti som försvarar äganderätten allra mest, särskilt på landsbygden. Ingen ska ta ifrån skogsägarna möjligheten att avverka den skog de vill.
Annie Lööf säger att listan inte är ett förhandlingsbud, utan det är "take it or leave it" som gäller. Hon tänker inte förhandla med Löfven eller sitta i en socialdemokratisk regering. Ställ upp på kraven annars bli det inget!
Det ska bli intressant att se hur Löfven reagerar på detta. Är han så maktkåt att han köper de här kraven finns inte socialdemokraterna mer ens i sin mest nyrosa form. Och gör han det inte, vilket man får hoppas, blir det ingen S-regering.
Nyval nästa.

Annie Lööf behöver sondera för att få trovärdighet

Så är vi inne i en ny talmansrunda. Det blir Annie Lööfs tur att få sondera. Och det är bra. När hon misslyckats blir det till slut möjligt att ta fram det enda alternativ som stått klart från början, nämligen en S-MP-C-L-regering med stöd av V. (Såvida nu inte Björklund-Lööf vägrar acceptera ett stöd från V, som de likställer med SD, otroligt nog). Då kan Lööf och Björklund med fog säga till sina väljare att de gjort allt i sin makt för att få till en borgerlig regering, men tyvärr tillåter inte valresultatet det. Och de kan med hedern i behåll ansluta till Stefan Löfven.
Annars blir det extraval. Det ligger i få partiers intresse att det blir det. De enda som har något att tjäna på det är sverigedemokraterna, som får mer stöd för sitt martyrskap av att hållas utanför. För L och MP kan ett nytt val bli så katastrofalt att de åker ur riksdagen.
Så låt Annie Lööf sondera, men hon behöver nog inte så lång tid. Kanske får vi den enda rimliga regeringen före jul.

Kristersson har redan gått in i kaklet

Det börjar bli pinsamt att se Ulf Kristerssons desperata försök att skapa en alliansregering. Trots att Stefan Löfven sa från dag ett att socialdemokraterna inte tänker stödja en alliansregering har Kristersson slösat bort en vecka av sin sonderingstid på att få till just detta. Dumma socialdemokraterna som inte vill stödja oss, verkar han tänka.
T o m Carl Bildt tycker att detta spel för gallerierna är ovärdigt. Han uppmanar indirekt Kristersson att söka läkare om han inte förstår att han redan gått in i kaklet.
För att inte tala om Ebba Busch Thor. Hon sa senast idag att alliansen "har fått ett större mandat från väljarna". Men det är ju det de inte har. Endast om hon räknar in SD kan man tala om större mandat. Men det är inte gratis säger Jimmie Åkesson.
Den enda möjligheten om SD ska hållas utanför är en S+C+L+MP-regering. Såvida övriga lägger ner sina röster.

Hur länge står amerikanerna ut?

Hur mycket elände ska världen tåla från USA innan dess nuvarande labile president äntligen får sitt eget "you are fired" kastat i ansiktet.
Bara de senaste två veckorna har han gjort världen osäkrare genom att:
1. Dra sig ur kärnteknikavtalet med Iran. Det är som att provocera Iran att faktiskt skaffa kärnvapen.
2. Öppna en amerikansk ambassad i Jerusalem. Som om det inte finns nog med problem i denna region redan. Och sen tror han att hans son ab alla människor, tillsammans med svågern, ska lösa mellanösternkrisen. Han har ju gjort den tusen gånger värre.
3. Fortsätta planera en militärövning med Sydkorea utanför Koreas kust och därmed äventyra det toppmöte med Nordkorea, som annars kanske faktiskt kunnat ge honom en fjäder i hatten.
Världen måste på något sätt sätta ner foten för denne marodör. Han ljuger som en borstbindare och ändå behandlas han som en statsman. Skulle Löfven uppträda på detta sätt hade han fått avgå för länge sen. Hur länge kommer amerikanerna att stå ut?

Borgerlig politik med S-L-C-regering

Moderaterna krisar, vilket betyder att alliansen krisar. Det kan man ju bara glädja sig åt. AKB har trampat rejält i klaveret med sin invit till SD.

Men det sorgliga är socialdemokraterna. Nu har Jan Björklund och även Birgitta Ohlsson om hon skulle bli aktuell, sagt att L kan tänka sig en blocköverskridande regering. Löfven studsar förmodligen av glädje. Han vill inget hellre än att sälla socialdemokraterna till det borgerliga blocket. 

Det betyder borgerlig politik i fortsättningen och S kan med gott samvete lämna samarbetet med V, som tycks ha besvärat dem sen det startade. Ändå är det vänsterpartiet som stått för merparten av de sociala reformer regeringen trots allt genomfört, t ex de tio miljarderna till kommunerna. De har genomfört reformer som gynnar ensamstående föräldrar och de med låg pension.

De svagaste i samhället kommer inte att ha någon glädje av en S-L-C-regering. Men det verkar svårt att få människor att förstå detta, det visar inte minst SCB-mätningen för maj. Där får V bara 6,3 procent.

Men med den genuint borgerliga pressen i Sverige, samt framför allt Björklunds förmåga att alltid nämna SD och V samtidigt som "extremistpartier", är det svårt att få genomslag hos människor som inte aktivt deltar i politiken. 

Vi som vill ha mer vänsterpolitik i en kommande regering får en tuff valrörelse.

Löfven kanske jublar över moderaternas utspel

Det har bara varit en tidsfråga - när skulle Anna Kinberg Batra ge efter för den SD-anstrukna opinionen i sitt parti? Nu har det hänt. Plötsligt, från en vecka till en annan, vill AKB nu fälla regeringen med stöd av sverigedemokraterna. Hon har väl sett opinionssiffrorna från AB/Inizio där SD gått om moderaterna som näst största parti. Då kan man lika gärna samarbeta, verkar vara AKB:s slutsats, så kanske folk röstar moderat istället, om politiken blir än mer SD-lik.
Detta verkar dock inte gillas av (f d?) alliansens två övriga partier ovanför riksdagsspärren. Annie Lööf och liberalerna har gjort tummen ner. Gott så.
För vem kan tänkas vilja rösta på en koalition av M, SD och KD? Ja, några finns det ju alltid, men kan de vinna en majoritet?
Stefan Löfven jublar nog. Äntligen finns chansen till en blocköverskridande koalition. Löfven har ju gjort socialdemokraterna till ett borgerligt parti, så varför skulle de två övriga borgerliga tveka? Vägen till en mittenregering ligger öppen.

Barn blir spelbrickor på börsen

Frågan om vinster i välfärden har länge överskuggats av diskussionen om flyktingar och deras boenden. Så bra för de privata välfärdsbolagen.
Nu ska ett av dem, Academedia, börsnoteras. Hur är det möjligt att ett bolag som finansieras med skattemedel ska kunna introduceras på börsen? Börsen, kapitalismens högsta spelmarknad! Där ska nu alltså en offentligt finansierad skola försöka generera än mer vinst till ägarna.
De borgerliga satte nästan i halsen av grämelse när Löfven i partiledardebatten sa att man sålde ut barn på detta sätt. Men det är ju faktiskt så i det sjuka friskolesystemet, att varje barn är en "peng" som man konkurrerar om och som nu blir ett spel på börsen (och det gäller att barnen inte har några diagnoser eller problem med språket. Dem kan man lämna till de kommunala skolorna. Det är ju skolan som väljer, inte föräldrarna, även om man fått föräldrarna att tro det).
Med fri etableringsrätt att starta skolor, blir friskolorna (fria från ansvar antar jag) som steklar som suger ut kommunerna inifrån. När ska regeringen faktiskt våga göra något åt spelet med våra skattepengar?

Andrahandshyror i paritet med nyproduktion

Nu har förre bostadsministern Stefan Attefalls korkade idé (under parollen "mer till dem som har") om fri hyressättning på andrahandsuthyrning fått fullt genomslag. Idag berättas om en ung tjej som inte kan flytta hemifrån (och hon är inte ensam, det finns tusentals + nyanlända) som nu inte ens har andrahandsmarknaden att tillgå. En andrahandsetta kan kosta 9000 i månaden, alltså samma hyra eller mer som för många ettor i nyproduktion. Är detta rimligt?
Regeringen Löfven verkar helt absorberad av flyktingkris och terrorhot och verkar inte ta sig tid att rätta till alla budgettjuvar alliansen skapade. Om den ens vill.
Nu ska det ju bli amorteringskrav på bostadsrätter och kanske sänkta ränteavdrag (vilket i och för sig behövs), men det gör det nästan omöjligt för en ung person att ens kunna låna och köpa en lägenhet. Särskilt om de gamla allianspartierna får igenom ett av sina andra önskeförslag: sänkta löner för vissa typer av jobb. Inlåsningseffekterna är förödande.
Hur har man egentligen tänkt när man föreslår låglönesatsning i ett högkostnadssamhälle som vårt? Och hur tänker regeringen?

Löfven har sålt ut S-politiken

Nu är väl Löfven glad. Han har fått sitt samarbete över blockgränsen. Men vad har det kostat? Socialdemokratisk politik skulle jag vilja säga. Moderaterna m fl borgerliga, har fått igenom flera av sina hjärtefrågor. Främst då det skändliga tillfälliga uppehållstillstånd, som inte löser någonting, varken i stunden eller senare, tvärtom. Dessutom utvidgade rut-tjänster, där vi skattebetalare ska betala för att hålla vissa branscher under armarna. Istället för att öka resurserna i den välfärd som går på knäna, ska vi gynna att folk kan få hjälp med att klippa gräsmattan.
Att låta flyktingar arbeta utan kollektivavtal är en annan vansinnighet. Det gör ju redan alltför många som lurats hit på s k arbetskraftsinvandringskontrakt. Det enda detta lägger grunden till är en låglöneklass á la USA. Det finns ju faktiskt ett skäl till att vi har minimilöner, nämligen att människor ska klara kostnadsläget i vårt land utan att gå under. Framför allt boendet är ju extremt dyrt och en del lägger redan nästan hela sin inkomst på det (och ändå tror borgarna att marknadshyror ska lösa bostadskrisen. Ja, med resultatet att en hel del människor blir hemlösa eller måste leva på bidrag, vilket ju inte borgarna gillar, åtminstone inte om de går till enskilda individer och inte till företag).
Så med denna uppgörelse har Löfven sålt ut viktiga delar i den politik många trott att sossarna stod för. Tänk så fel de hade.

Blir Jeremy Corbyn en Juholt?

Det ska bli intressant att se hur den nya labourledaren Jeremyn Corbyn lyckas. Han verkar vara samma typ av person som Håkan Juholt. En entusiastisk talare med vänsterperspektiv. Hu så hemskt ropar alla etablerade labourpolitiker. Men väljarna jublar.
Har just läst boken "Partiledaren som kom in i kylan" av Daniel Suhonen. Det som slår en är hur många låtsassossar det finns på viktiga maktpositioner.
Och av dem som blev avpolletterade under Juholts tid har i stort alla gått till näringslivet, företrädesvis PR-branschen eller fått topposter i banker och i de nya välfärdsföretagen. Det ska bli intressant att se om Löfven vågar göra något åt vinsterna i välfärden och rutavdragen, som hörde till det som Juholt föll på.
Denna livrädsla hos framträdande socialdemokrater att faktiskt stå för det välfärdssamhälle som luckrats upp efter alliansens tid, är pinsam. Hur långt vågar man gå i den budget som snart presenteras?
Och alla journalister som också är livrädda att se sina privilegier rubbas, publicerar mer än gärna lobbyisters pressmeddelanden och uttalanden. Vem undersöker vem som ligger bakom en nyhet och vem som känner vem? Journalister på framträdande poster är numera ofta nära lierade med makten. Och vem kan då granska den?

Varför ökar sjukskrivningarna?

Den utmärkta tidningen Fokus har i senaste numret en artikel om vad som borde debatteras i svensk politik istället för migration - nämligen sjuktalen. Sjukskrivningarna ökar lavinartat, enligt statistik från Försäkringskassan, medan Migrationsverket har skrivit ned sin prognos för asylsökande (bortsett från ensamkommande flyktingbarn).
Varför talar vi inte om den ökande sjukskrivningen, frågar sig Fokus. Och om socialdemokraterna tar bort den bortre tidsgränsen kommer den att öka än mer och utrymmet för reformer kommer att ätas upp av kostnaderna för sjukskrivning.
Men, menar jag, frågan är återigen felställd. Varför ökar sjuktalen? Enligt Försäkringskassan är det främst psykisk ohälsa som ökar. Och det är inom det området som begreppet "att gå in i väggen" hamnar. Och då måste man ju titta på orsakerna till att fler och fler går in i väggen. Inte så svårt att räkna ut med tanke på hur dagens arbetsmarknad ser ut. Färre och färre ska göra alltmer i företag och organisationer. Dessutom ofta med osäkra anställningsvillkor som hindrar människor från långsiktig planering.
Människor bryts ner i alltför slimmade organisationer. Här har Löfven & co sin chans. Den arbetsmarknad som staten förfogar över, nämligen statliga företag och myndigheter, samt i viss mån kommunerna där ju staten fördelar pengar, kan underlättas genom att se till att de finns personal till de uppgifter som behöver genomföras, kanske av fler än en eller två. Arbetet underlättas, folk mår bättre, fler i arbete och skattepengar kommer in (även om det naturligtvis också är en kostnad att anställa, så är det ju bättre än att folk blir sjukskrivna),
Att stoppa sjukskrivningar med alliansens metod var ju bara att skjuta upp problemet. Är folk sjuka så är de och inte blir de friskare av att behöva söka socialhjälp när sjukpenningen tar slut. Men förslaget ovan kanske i alla fall hindrar fler från att bli sjuka. Och det är ett steg mot Löfvens mål om EUs lägsta arbetslöshet.

Var är visionen Löfven?

Vad är det för fel på socialdemokraterna? Hur många uppmaningar till att ta tag i de riktiga problemen behövs?
Nej, här ska allt finansieras krona för krona och inte ett tidigare skattebeslut från alliansen får rubbas. Däremot kan vi höja ett antal skatter som drabbar alla, t ex bensinskatten.
Vad förväntar sig de som nu röstat för en rödgrön regering? Inte att att alla Rut- och Rot ska behållas. Inte att ränteavdrag är en självklarhet. Inte att förmögenheter fortfarande ska vara obeskattade. Inte att enskildas välgörenhet ska vara avdragsgill.
De förväntar sig en fungerande skola och sjukförsäkring, bostäder som folk har råd med och en arbetsmarknad som inte bygger på visstidsanställningar.
De förväntar sig insatser för klimat och miljö, inte ett velande om dödfödda dinosaurielösningar á la kärnkraft och Förbifarter.
De förväntar sig en vision för vår tid. Var är den Löfven?

Det bär utför med M och S

Tillbaka efter några veckors besök i sommarsköna Sverige. Kan konstatera att Almedalsveckan är över. Jag har försökt få en bild av vad som sagts då jag inte sett några tal. Tydligen har det varit lite avslaget överlag.

Mest avslagen verkar Anna Kinberg Batra ha varit. Hur kan man komma på idén att lansera ett begrepp som "nya utanförskapet". Vad är det? Det måste väl vara alla ytterligare personer som efter alliansens åtta år vid makten nu också hamnat utanför. För utanförskapet fanns ju redan när Reinfeldt & co tillträdde.

Och då tror Kinberg Batra att ett jobbskatteavdrag är lösningen. Det ska skapa 10 000 nya jobb. Var hon ens partimedlem under de förra mandatperioderna? Hur kan hon annars ha undgått att se att just de frågor M drev är de som skapat mer utanförskap? Och nu kommer hon med samma hopplösa lösning. 

Moderaternas tid som borgarnas draglok är nog förbi nu. 

Jan Björklund ojade sig i kvällens partiledarsamtal i Almedalen att Löfven målat in sig med MP och V: Han verkade inte ha minsta minne av att det var borgarna som placerade honom där. Dessvärre hade Löfven nog gladeligt tagit Björklunds hand om han sträckt ut den, men Jan B totalvägrade. Men det låtsades han inte om.. Det politiska hyckleriet på sin spets.

Löfven är ju så uppenbart obekväm med MP. Det bästa vore nog att högersossarna gick till borgerligheten och vänstersossarna till V så politiken blir tydligare. Sossarna har blivit lagompartiet som inte törs ta ställning till någonting för att inte stöta sig med någon. Snart är man ett 25-procentparti.

Fler skolår löser inga disciplinproblem

Nu gör Löfven en Björklund. Mobiler ska bort från lektionerna, menar han. De stör koncentrationen.
Och det är ju faktiskt riktigt. De nya mobilerna har ju visat sig helt beroendeframkallande, inte bara bland unga. Folk tittar i mobilen vad de än gör i övrigt. Det känns närmast osunt.
Men disciplinproblem handlar inte bara om mobiler. Röran i skolan handlar om mer än det. Det intressanta är att inte heller S/MP verkar vilja se de grundläggande felen. Istället vill de göra gymnasiet obligatoriskt.
Man kan ju säga att det är det nästan redan. Men många som är skoltrötta redan på högstadiet, orkar inte med tre år till av obligatorisk skola. Många som nu kämpar sig igenom de teoretiska linjerna på gymnasiet gör det för att få högskolebehörighet.
Det enklaste vore att låta alla linjer på gymnasiet ge högskolebehörighet. De yrkesinriktade linjerna kan ge behörighet till yrkesinriktade högskolor typ vårdutbildningar etc. Bygg sedan ut Komvux, det är där alla får chansen att hämta upp missad skoltid. Det är viktigare att det finns möjlighet att hämta upp det man missat, när man är mer motiverad, än att tvinga alla att gå ännu längre i skolan. Då får man per automatik disciplinproblem och skolk.
Eller är detta, konspiratoriska tanke, ett sätt att få ungdomsarbetslöshetens siffror att se lägre ut?

M:s största skräck: en splittrad allians

Det är lustigt att se hur moderaterna våndas över decemberöverenskommelsen (DÖ). Deras största skräck är inte alls att öppna för SD. Det är att alliansen splittras och att regeringen börjar samarbeta med något av de andra borgerliga partierna (vilket verkar vara Löfvens högsta önskan).
En splittrad allians betyder nämligen adjö till makten för moderaterna. Endast genom att behålla alliansen kan de få till ett regeringsalternativ (fast många moderater inte skulle ha något emot samarbete med SD).
Folkpartiet  kan nog tänkas vackla när det gäller alliansen, framför allt om man får en ny partiledare. Man kan tänka sig att FP känner sig alltmer främmande för KDs och Cs öppningar mot en mer restriktiv flyktingpolitik.
Dessutom intressant att se att framför allt de små borgerliga partierna blint trott på Borgs ekonomiska prognoser och att kassan är outtömlig med hans ekonomiska politik. I alla fall om man ser på deras skuggbudgetar som är fulla av skattesänkningar. Däremot en del höjda avgifter, som självklart drabbar dem med svagast ekonomi. De förnekar sig inte.

Ministrar ska inte demonstrera

Imorgon är det 1 maj. Då demonstrerar socialdemokrater, vänsterpartister m fl. Det som jag alltid funnit märkligt med 1 maj-demonstrationerna är att ministrar går i spetsen för tågen (ja, det gäller ju inte V förstås). Att alla på vänsterkanten de senaste åtta åren haft anledning att demonstrera är ju uppenbart.
Men nu sitter S vid maktens köttgrytor igen och likväl kommer Löfven m fl att gå i täten för demonstrationståg på olika håll i landet. Av gammal hävd har ju 1 maj-demonstrationerna växt ur folkets/arbetarnas frustration över maktens arrogans och klyftorna i samhället.
Än så länge har inte den nya regeringen haft möjlighet att visa vad den går för, så i år kan det ju fortfarande vara angeläget för socialdemokraterna att uttrycka vad de vill via demonstrationstågen. Men om man betänker den förra socialdemokratiska regeringsperioden med Göran Persson i ledningen, blir det ganska absurt när han gick i spetsen för demonstrationer för saker som S definitivt inte stod för under den perioden.
Att ministrarna talar är däremot OK. De får chansen att berätta vad de faktiskt gör och vill göra. Men lämna tågen åt folket. Det är ett sätt för dem att göra sig hörda. Fast numera kanske det snarare är twitter som gäller.

När ska S sluta vela?

Snart är det dags för vårbudgeten. Visserligen är regeringen fortfarande bunden av den förra regeringens budget, men man vill ju ändå se indikationer på förändringar för dem som har de största behoven.

Men regeringen, eller snarare S, verkat tveka om allt möjligt. 

T ex gäller det järnvägsunderhållet, som har varit undermåligt i decennier och där ingen tagit något ansvar pga en organisation där flera aktörer springer om varandra och ingen har överblick.

MP vill förstatliga järnvägsunderhållet, men S verkar bli livrädd varje gång någon föreslår att staten eller kommunerna ska ta över verksamheter. Det är som om Vidar Andersson vore statsminister (Vidar är en av de många som kallar sig sossar, men låter som moderater i varje tum, vilket mycket har att göra med att de har intressen i den privatiserade välfärden).

Eller det kanske faktiskt är så att S hellre vill vara ihop med det borgerliga gänget. Stefan Löfven har ju inte stuckit under stol med det under hela valrörelsen och verkar vara den som mest beklagar att han nu regerar med MP. Och att skapa en starkare majoritet med V också, var uppenbarligen helt otänkbart.

Men fortsätter detta velande blir en sosseregering fullständigt ointressant för dem som vill se en förändring där behoven finns och inte fortsätta gynna de redan välbesuttna.