Allt genast är marknadens mantra

Läser att Telia får en vinst på "bara" 2,5 miljarder. Marknaden får spel. De hade ju väntat sig åtminstone lika mycket som förra året, nämligen en miljard mer.
Telias omedelbara reaktion blir att skära ned på personal (och konsulter). På börsens företag ses personal enbart som en kostnad. Det finns ingen insikt i att personal också står för kompetens som förvärvats under kanske lång tid i företaget.
Men numera är ju personal som allt annat - slit och släng. Så många som möjligt är visstidsanställda så de kan sparkas närsomhelst. Men med denna syn på personal - som verkar genomsyra hela arbetsmarknaden - så är det inte underligt att människor inte gör sitt bästa. Eller har kompetens till det.
Varför rasar en bro ihop i Ludvika? Kan man inte bygga broar längre? Eller är den femte underleverantören inte kapabel? Varför fungerar inte hissarna i nya station Odenplan? Är det en fråga om både kostnadsbesparingar och inkompetens? Hela Nya Karolinska verkar vara ett exempel på både korruption, bristande kompetens och brist på resurser. För att inte tala om den senaste skandalen på Transportstyrelsen. En inkompetens så stor att man inte tror sina ögon. En stor del av svenska försvaret utlokaliserat till Serbien!
Men grunden till allt detta ligger i att ingenting får kosta. Alltid största möjliga vinst. Kompetens är ointressant - alla kan ersättas. En syn som inte bara omfattar näringslivet utan också stat och kommun.
Telia kan inte vänta ett år på att öka sin vinst igen. Allt genast! Marknaden som den obönhörliga domaren vare sig det är privat eller statligt. Är det så vi vill ha det?

Barn blir spelbrickor på börsen

Frågan om vinster i välfärden har länge överskuggats av diskussionen om flyktingar och deras boenden. Så bra för de privata välfärdsbolagen.
Nu ska ett av dem, Academedia, börsnoteras. Hur är det möjligt att ett bolag som finansieras med skattemedel ska kunna introduceras på börsen? Börsen, kapitalismens högsta spelmarknad! Där ska nu alltså en offentligt finansierad skola försöka generera än mer vinst till ägarna.
De borgerliga satte nästan i halsen av grämelse när Löfven i partiledardebatten sa att man sålde ut barn på detta sätt. Men det är ju faktiskt så i det sjuka friskolesystemet, att varje barn är en "peng" som man konkurrerar om och som nu blir ett spel på börsen (och det gäller att barnen inte har några diagnoser eller problem med språket. Dem kan man lämna till de kommunala skolorna. Det är ju skolan som väljer, inte föräldrarna, även om man fått föräldrarna att tro det).
Med fri etableringsrätt att starta skolor, blir friskolorna (fria från ansvar antar jag) som steklar som suger ut kommunerna inifrån. När ska regeringen faktiskt våga göra något åt spelet med våra skattepengar?

Klimathotet är mer än kostnader

Smältande havsisar kan ödelägga världsekonomin är dagens klimatnyhet. Om (eller snarare när, det har redan börjat) isen på Arktis havsbottnar smälter släpps stora mängder metangas ut - en gas som är "mycket aggressivare än koloxid". Vad oroar då forskarna?
Jo, att världsekonomin kommer att påverkas. Tala om att vi lever i ekonomismens tidevarv. När detta inträffar (vilket det kommer att göra för ingen gör något åt det) är det kanske inte främst ekonomin som kommer att oroa människor. Allas våra livsbetingelser kommer att förändras. Delar av jorden kommer att bli obeboelig (även om det inte sker över en dag). Hur intressanta blir då våra aktieposter och börsens upp- och nedgång?
Men nu är ekonomin allt som betyder något. Ingen vågar ta beslut som åtminstone kan mildra effekterna av det som väntar. Vi kommer att få betala och då handlar det om mer än pengar.

Kapitalismen gör människor överflödiga

Det ekonomiska system vi har idag - kapitalismen - har börjat göra människor överflödiga. Ett fåtal personer (jmf med världens befolkningar) har helt lämnat marken och byter papper med varann och blir därmed rikare. Inte ett enda nytt jobb skapas.
Denna filosofi sipprar sedan ner till mer modesta företag på marken. I kvartalskapitalismens jakt på vinst, har man konstaterat att det dyraste ett företag har är personalen. Därför försöker alla företag till varje pris ha så få anställda som möjligt. Leder detta till ett mänskligt samhälle?
Vi har en av världens mest välutbildade ungdomsgrupper. Ändå har vi en arbetslöshet på 22 procent bland ungdomar. Och det är inte bara ungdomar utan utbildning som är arbetslösa eller hankar sig fram på tillfälliga projektanställningar.
Samhället är väl ändå till för människorna. Det är ju något allvarligt fel på ett system där stora delar av länders befolkningar inte blir en del av samhället. Utslagningen i välfärdsstaterna blir alltmer uppenbar. Vem trodde på 80-talet att tiggare skulle vara en vanlig syn på Stockholms gator?
Hela tänket kring företagande måste göras om. Jag har inga lösningar, men vad vi ser är ju undergången på ett system där så småningom merparten av människorna blir överflödiga. När stora företag lämnat den mänskliga dimensionen och bara finns i en hysterisk börsverklighet och VDn (eller snarare olika konsortier) aldrig behöver konfronteras med några anställda finns heller inget samhällsansvar.
Ibland känns undergången nära.

Juholt och egenintresserade journalister

Och så blev Juholt intervjuad i Agenda. Han verkar i alla fall ha ett socialt patos. Men journalisten var bara intresserad av om han skulle höja eller sänka skatter. När Juholt försökte förklara att skatter inte är ett självändamål, utan ska användas till någonting, fortsatte journalisten att tjata om ifall förmögenhetsskatten höjs eller ej. Sedan fick två andra besserwisserjournalister, K G Bergström och Margit Silberstein förnumstigt fundera över hur Juholts besked skulle påverka storstadsväljarna och "det blir nog svårt" om han ska höja skatten eller ta bort rut-avdraget, enligt dem. Som om storstadsväljare (eller väljare överhuvudtaget för den delen) bara ser till sina egna mest egonära intressen. Som om ingen med 40 000 i månadslön skulle kunna lyfta blicken och se hela samhället och vart det barkar hän. Men som man känner sig själv känner man andra. Det är ingen tillfällighet att arbetsmarknadsjournalistiken fått lämna plats åt "kvällsandakten" i form av A-Ekonomi (skulle inte det försvinna? Eller har egenintresset styrt igen?), där någon hundradel upp eller ner på börsen är viktigare än att prata om hur arbetsmarknaden ser ut idag. Och journalisterna har ju alltid tolkningsföreträde. Juholt kommer att få en tuff match när de känner rut-avdraget hotat.