Allt genast är marknadens mantra

Läser att Telia får en vinst på "bara" 2,5 miljarder. Marknaden får spel. De hade ju väntat sig åtminstone lika mycket som förra året, nämligen en miljard mer.
Telias omedelbara reaktion blir att skära ned på personal (och konsulter). På börsens företag ses personal enbart som en kostnad. Det finns ingen insikt i att personal också står för kompetens som förvärvats under kanske lång tid i företaget.
Men numera är ju personal som allt annat - slit och släng. Så många som möjligt är visstidsanställda så de kan sparkas närsomhelst. Men med denna syn på personal - som verkar genomsyra hela arbetsmarknaden - så är det inte underligt att människor inte gör sitt bästa. Eller har kompetens till det.
Varför rasar en bro ihop i Ludvika? Kan man inte bygga broar längre? Eller är den femte underleverantören inte kapabel? Varför fungerar inte hissarna i nya station Odenplan? Är det en fråga om både kostnadsbesparingar och inkompetens? Hela Nya Karolinska verkar vara ett exempel på både korruption, bristande kompetens och brist på resurser. För att inte tala om den senaste skandalen på Transportstyrelsen. En inkompetens så stor att man inte tror sina ögon. En stor del av svenska försvaret utlokaliserat till Serbien!
Men grunden till allt detta ligger i att ingenting får kosta. Alltid största möjliga vinst. Kompetens är ointressant - alla kan ersättas. En syn som inte bara omfattar näringslivet utan också stat och kommun.
Telia kan inte vänta ett år på att öka sin vinst igen. Allt genast! Marknaden som den obönhörliga domaren vare sig det är privat eller statligt. Är det så vi vill ha det?

Arbetsförmedlingen skapar 150 nya jobb

Jakten på arbetslösa fortsätter. Nu ska de in med egenhändigt skrivna rapporter om vilka jobb de sökt. Kommer ingen månadsrapport sänks eller uteblir a-kasseersättningen.

Vad är det här för trams? Det blir ju inte fler jobb för att man byråkratiserar arbetssökarprocessen. Jo, det blir 150 nya tjänster på Arbetsförmedlingen. Låt oss hoppas att de går till arbetslösa.

Men bortsett från det löser detta inga som helst problem med arbetslösheten. Istället måste nu AF kolla alla dessa rapporter. Kanske kontrollringa arbetsgivare för att höra om vederbörande faktiskt sökt. Och arbetsgivarna har redan idag en uppsjö ansökningar från personer som inte är kvalificerade för jobbet, bara för att de arbetslösa ska kunna bevisa att de sökt jobb.

Men arbetsgivarna i sin tur väntar sig en 100-procentig matchning. Det finns inget intresse att bygga upp kompetens hos personalen. Helst ska de bara ha kontrakt på några år, så man kan bli av med dem snabbt om de visar sig inte hålla det överfulla måttet.

Men missnöjda och otrygga medarbetare gör inte ett bra jobb och de blir inte heller lojala mot företaget. De måste hela tiden hålla ögonen öppna efter något annat. Det borgar för dålig kvalitet i alla sorters verksamheter.

Behandlas man som slit och släng ser man också sitt jobb på det sättet.

Personal blir slit-och-släng

Arbetslösheten kommer att öka, spår allehanda institut och index. 60 procent av företagen räknar med sämre tider. Och då duggar varslen tätt.
Att små företag med liten omsättning måste dra ned i konjunktursvackor är ganska självklart. Men att stora företag tycker att det är bekvämare att avskeda personal vid minsta minskning av vinsten i kvartalet är perverst.
Kvartalskapitalismen gör att våra samhällen slits isär. Eftersom företagsidén numera är att vinsten måste öka varje kvartal eller i varje fall inte minska mer än marginellt, blir personalen slit-och-släng-varan. Att man därmed gör sig av med kompetens verkar inte bekymra företagsledarna trots att de tjatar så om hur svårt det är att få tag i kompetent personal. Ägarna, som ofta är konglomerat av olika slag, ser ju heller aldrig sin personal, de är ju bara siffror i bokföringen. M a o saknas helt ansvar för samhället.
Men företag är ju faktiskt en viktig del av samhället och med allt större grupper som trycks ut i arbetslöshet och skuldsättning, minskar också köpkraften. På sikt gräver man sin egen grav.
De företag som vågar stå emot kvartalsvinstkraven står också för ett hållbart samhälle, där svackor kan övervinnas. Och ju fler som gör det, desto mindre blir konjunktursvackorna.
Girighet äter till sist sig själv.