Stat och kommun kan skapa jobb

Läser att Skatteverket bl a ska granska rot-och rut-företag. Det är inte en dag för tidigt. Det har ju visat sig att i dessa förekommer en hel del fusk och oegentligheter.
Många försvarar rut och rot med att de skapar jobb. Låt vara. Men eftersom de lever på bidrag från oss skattebetalare, vore det väl bättre om de utfördes i offentlig regi. Då kunde man ha koll på både ekonomi och arbetsförhållanden för personalen.
Den offentliga sektorn skriker efter fler händer. Låt sektorn direktanställa istället för att gå omvägen över allehanda entreprenörer i en tidsödande upphandlingsprocess, där dessutom lägst pris gäller, varför man inte bör förvånas över ständiga rapporter om undermåligt utförande.
Stat och kommun kan skapa jobb. Självklart ska näringslivet ha vettiga villkor som gör att de kan anställa personal på fast basis. Men så länge kvartalskapitalismen råder och företag som inte genast visar vinst, läggs ned, kommer ingen förändring att ske.
Politikerna hänvisar ofta till arbetsmarknadens parter när det handlar om anställningsförhållanden och arbetsliv. Men politikernas roll är faktiskt också att skapa ett samhälle för alla medborgare. Det gör man inte om arbetsmarknaden tillåter eviga tidsbegränsade anställningar, som i sin tur gör att framför allt unga (men också invandrare och funktionsnedsatta) inte kan planera ett liv med bostad och familj, då de inte har grundtrygghet. Då är det dags för lagstiftning. Det är politikernas roll.

Hopplöst på miljöområdet

Jag misströstar. Det ska man väl inte göra så här inför ett nytt år, men när det gäller klimat- och miljöfrågorna ser jag föga hopp.
Sverige har haft sitt varmaste år hittills sen mätningarna började och det gäller för flera av världens länder. Men inte den enklaste miljöåtgärd tycks kunna genomföras.
Ta t ex de här lastbilsföretagen, inkl Volvo och Scania, som gått ihop i en kartell för att förhindra att miljövänliga transporter utvecklas. Egentligen agerar man ju mot bättre vetande; att utveckla miljövänliga transporter skulle ju kunna bli jättelik konkurrensfördel. Men i kvartalskapitalismens tidevarv tar det för långt tid att investera i något nytt, så man håller fast vid det gamla även om det t o m är olagligt.
Jag minns i slutet av 90-talet och vi skulle köpa ny bil. Varför fanns inga miljöbilar till rimliga priser? Istället satsade t ex Volvo på motsatsen; jättelika bensinslukande stadsjeepar, som snabbt blev omåttligt populära. Innerstan vimlar av dem. Om Volvo under 90-talet utvecklat vettiga hybrider skúlle de kunna ha varit världsledande. Istället såldes företaget till kineserna och deras "miljöintresse" känner vi ju till. Se där ett svenskt varumärke som bokstavligt släpas i smutsen.
Och i den s k decemberöverenskommelsen har man nu bestämt att man ska ha blocköverskridande energisamarbete. Och i det gänget finns ju bara kärnkraftsförespråkare (centern har ju sen länge övergivit sitt motstånd). Tyvärr ser framtiden dyster ut när det gäller de här frågorna.

Personal blir slit-och-släng

Arbetslösheten kommer att öka, spår allehanda institut och index. 60 procent av företagen räknar med sämre tider. Och då duggar varslen tätt.
Att små företag med liten omsättning måste dra ned i konjunktursvackor är ganska självklart. Men att stora företag tycker att det är bekvämare att avskeda personal vid minsta minskning av vinsten i kvartalet är perverst.
Kvartalskapitalismen gör att våra samhällen slits isär. Eftersom företagsidén numera är att vinsten måste öka varje kvartal eller i varje fall inte minska mer än marginellt, blir personalen slit-och-släng-varan. Att man därmed gör sig av med kompetens verkar inte bekymra företagsledarna trots att de tjatar så om hur svårt det är att få tag i kompetent personal. Ägarna, som ofta är konglomerat av olika slag, ser ju heller aldrig sin personal, de är ju bara siffror i bokföringen. M a o saknas helt ansvar för samhället.
Men företag är ju faktiskt en viktig del av samhället och med allt större grupper som trycks ut i arbetslöshet och skuldsättning, minskar också köpkraften. På sikt gräver man sin egen grav.
De företag som vågar stå emot kvartalsvinstkraven står också för ett hållbart samhälle, där svackor kan övervinnas. Och ju fler som gör det, desto mindre blir konjunktursvackorna.
Girighet äter till sist sig själv.

Sådan är kvartalskapitalismen

Kvartalskapitalismen slår till igen. TeliaSonera gick med 6,6 miljarder i vinst detta kvartal. Förra året var vinsten 7,2 vid samma period. Alltså inte ens en miljard mindre. Men TeliaSonera krisar omedelbart och sparkar 2000 av sina anställda.
Ytterligare 2000 människor som ställs på bar backe, om det nu blir i Sverige eller någon annanstans. Ändå försöker Alliansen i en debattartikel idag i AB påstå att 100 000 jobb hotas om det blir en rödgrön regering. Uppenbarligen hotas jobb hela tiden med eller utan Alliansen.
Det är kvartalskapitalismen som hotar jobben och på sikt vår välfärd. Dessa skrupellösa företag ser inte sina anställda som en del av en investering och de saknar totalt samhällsansvar. Det talas mycket om Corporate Social Responsibility (CSR, företagens sociala ansvar) i dessa tider, men när det kommer till kritan är detta prat inte mycket värt.
Men när ägarna är anonyma konglomerat av intressen som aldrig ser sina anställda är det svårt att vara social. Kanske fanns det fördelar med brukspatronerna trots allt.

Näringslivets kortsiktighet skapar samhällsproblem

Näringslivet klagar på att de inte hittar rätt personal, dvs personal med den kompetens de säger sig behöva. Men det finns heller inte tålamod att se till att få den personalen.
Det tjatas om att snart går 40-talisterna i pension och hur ska vi få folk till jobben. Samtidigt har vi en av Europas högsta ungdomsarbetslösheter.
Det är nog faktiskt så att också här lägger kvartalskapitalismen krokben för sig själv. Alla vill genast ha en person med minst fem års erfarenhet av det arbete man önskar få utfört. Men ju fler erfarna som går i pension, desto färre sökande. Kanske måste man faktiskt titta på vilka yngre personer som kanske inte har erforderlig arbetslivserfarenhet, men väl en utbildning i linje med den man söker.
Men kvartalskapitalisterna kan inte tänka sig att ta tid att lära upp någon, att satsa framåt. Allt genast! är deras motto. Nu är den enda tid som gäller. Personal är bara en utgift och ses inte som en långsiktig investering i företaget. Allra helst vill man använda bemanningsföretag så vi slipper alla sociala åtaganden.
Men denna inställning göder inte bara en ökande osäkerhet i samhällsekonomin, utan också sämre kvalitet i arbetet och t o m korruption. Varför vara lojal mot ett företag som inte är intresserat av sin personal?
Så skapar kapitalistisk kortsiktighet samhällelig alienation. Det som vi ser i Storbritannien idag.