Sådan är kvartalskapitalismen

Kvartalskapitalismen slår till igen. TeliaSonera gick med 6,6 miljarder i vinst detta kvartal. Förra året var vinsten 7,2 vid samma period. Alltså inte ens en miljard mindre. Men TeliaSonera krisar omedelbart och sparkar 2000 av sina anställda.
Ytterligare 2000 människor som ställs på bar backe, om det nu blir i Sverige eller någon annanstans. Ändå försöker Alliansen i en debattartikel idag i AB påstå att 100 000 jobb hotas om det blir en rödgrön regering. Uppenbarligen hotas jobb hela tiden med eller utan Alliansen.
Det är kvartalskapitalismen som hotar jobben och på sikt vår välfärd. Dessa skrupellösa företag ser inte sina anställda som en del av en investering och de saknar totalt samhällsansvar. Det talas mycket om Corporate Social Responsibility (CSR, företagens sociala ansvar) i dessa tider, men när det kommer till kritan är detta prat inte mycket värt.
Men när ägarna är anonyma konglomerat av intressen som aldrig ser sina anställda är det svårt att vara social. Kanske fanns det fördelar med brukspatronerna trots allt.

Kapitalismen gör människor överflödiga

Det ekonomiska system vi har idag - kapitalismen - har börjat göra människor överflödiga. Ett fåtal personer (jmf med världens befolkningar) har helt lämnat marken och byter papper med varann och blir därmed rikare. Inte ett enda nytt jobb skapas.
Denna filosofi sipprar sedan ner till mer modesta företag på marken. I kvartalskapitalismens jakt på vinst, har man konstaterat att det dyraste ett företag har är personalen. Därför försöker alla företag till varje pris ha så få anställda som möjligt. Leder detta till ett mänskligt samhälle?
Vi har en av världens mest välutbildade ungdomsgrupper. Ändå har vi en arbetslöshet på 22 procent bland ungdomar. Och det är inte bara ungdomar utan utbildning som är arbetslösa eller hankar sig fram på tillfälliga projektanställningar.
Samhället är väl ändå till för människorna. Det är ju något allvarligt fel på ett system där stora delar av länders befolkningar inte blir en del av samhället. Utslagningen i välfärdsstaterna blir alltmer uppenbar. Vem trodde på 80-talet att tiggare skulle vara en vanlig syn på Stockholms gator?
Hela tänket kring företagande måste göras om. Jag har inga lösningar, men vad vi ser är ju undergången på ett system där så småningom merparten av människorna blir överflödiga. När stora företag lämnat den mänskliga dimensionen och bara finns i en hysterisk börsverklighet och VDn (eller snarare olika konsortier) aldrig behöver konfronteras med några anställda finns heller inget samhällsansvar.
Ibland känns undergången nära.

Kunden blir lurad till slut

Utöka Rot-avdraget till att gälla också bostads- och hyresrätter, skriver två socialdemokrater på DN Debatt idag. Använd sjunde AP-fondsmedel till detta föreslår de vidare. Det låter som bra förslag. Inte minst verkar det vettigare än att kasta bort AP-fondspengarna i värdelösa papper.
Problemet med rot- liksom rut och även sänkt restaurangmoms är, vilket man borde kunnat förutse, att den enskilda kunden inte gynnas, för priset höjs i rot/rut och sänks inte på restaurangerna, så företagen tar hem vinsten. Det är bara känslan av att det blir billigare som växer.
Men regeringen vill ju gynna företag och det gör de på detta sätt (förutom säljer ut den offentliga sektorn). Och det är tveksamt om det blir så många nya jobb. Att klara sig med få anställda för att få högre vinst är varje företags mål. Legitimt ur företagssynpunkt kanske, men ska verkligen skattebetalarna betala dubbelt (dvs pris på varan samt skatteavdrag)?

Övertid minskar jobbtillfällen

Nu föreslår regeringen att arbetsgivarna ska få rätt att ta ut än mer övertid av sina anställda. E24 rapporterar att förslaget går ut på att man slopar dispensen för övertidsuttag över 150 timmar om året, vilket i princip betyder att man kan beordra hur mycket övertid som helst. Med dispens kan man tänka sig att det ändå finns en gräns för övertidsuttag, då det är annars innebär byråkratiskt krångel att överskrida 150 timmar.
Det man kan oroa sig för i detta sammanhang är t ex vård och omsorg. Där går personalen redan på knäna i alltför slimmade organisationer och en sådan här regellättnad motiverar ju inte direkt arbetsgivare att anställa fler, tvärtom. Man kanske t o m väljer att spara in på personal. Och så blir det inte fler jobb, kanske färre.