Vem är bostaden till för - byggare eller boende?

I gårdagens DN skrev Sonny Modig, vd för Malmö Kommunala Bostäder (MKB) på DN Debatt att hyresregleringen måste bort och fick genast medhåll på ledarplats i dagens DN.
Modig vill se en hyresmarknad på marknadens villkor. Han tror att detta kommer att lösa bostadsbristen, problemen med svartkontrakt och att byggbolagen bygger för få hyresrätter.
Han behöver bara se sig omkring för att se vad marknaden gör med samhällsnyttigheter. Har något t ex blivit billigare vid en avreglering? Har servicen blivit bättre?

Andrahandshyrorna har gått upp 20 procent i Stockholm redan efter regeringens reform med fri hyressättning för andrahandsuthyrare.  Ocker är legio.

Det enda som händer är att girigheten släpps loss. På vilket sätt skulle fri hyressättning gynna ungdomar som behöver bostad? För äldre där hyran redan äter merparten av deras pensioner, trots att de bor i de områden som fortfarande har hyfsade hyror?
Att ta bort hyresregleringen innebär än mer ökat utanförskap och än fler möjligheter för bostadsbolagen att öka sina vinstmarginaler. Redan idag är ju nybyggda hyresrätter för dyra för en stor del av de bostadslösa. Att då öka hyrorna i det övriga beståndet skapar ju fler problem och löser ingenting.
Det stora felet idag är att regeringen vägrar se bostaden som en social rättighet. För dem är en bostad jämställd med en dator, en soffa eller vilken annan pryl som helst.
En regering med samhällsansvar ser till att medborgarna har någonstans att bo. De subventionerar byggandet av hyresrätter. Det blir i längden billigare än att betala bostadsbidrag till hyresgästerna i Sonny Modigs lösning.

Sådan är kvartalskapitalismen

Kvartalskapitalismen slår till igen. TeliaSonera gick med 6,6 miljarder i vinst detta kvartal. Förra året var vinsten 7,2 vid samma period. Alltså inte ens en miljard mindre. Men TeliaSonera krisar omedelbart och sparkar 2000 av sina anställda.
Ytterligare 2000 människor som ställs på bar backe, om det nu blir i Sverige eller någon annanstans. Ändå försöker Alliansen i en debattartikel idag i AB påstå att 100 000 jobb hotas om det blir en rödgrön regering. Uppenbarligen hotas jobb hela tiden med eller utan Alliansen.
Det är kvartalskapitalismen som hotar jobben och på sikt vår välfärd. Dessa skrupellösa företag ser inte sina anställda som en del av en investering och de saknar totalt samhällsansvar. Det talas mycket om Corporate Social Responsibility (CSR, företagens sociala ansvar) i dessa tider, men när det kommer till kritan är detta prat inte mycket värt.
Men när ägarna är anonyma konglomerat av intressen som aldrig ser sina anställda är det svårt att vara social. Kanske fanns det fördelar med brukspatronerna trots allt.

Marknaden stänger apotek - politikerna hjälplösa

"Politiker kan inte lova att apoteken räddas" skriver AB idag. Kronans Droghandel vill nämligen lägga ner 33 apotek i glesbygd.
 Det var ju precis det här man kunnat förutse. Marknaden tar inget samhällsansvar. Löften uttalades om att nu skulle det minsann finnas apotek överallt, men det var självklart bara tomma ord.
Märkligt nog kan inte samma politiker som tvingade igenom utförsäljningen av apoteken nu tvinga dem att hålla öppet eller finnas kvar. Tillgång till apotek är ju en samhällsservice, det var därför de förstatligades en gång. Dessutom vill politikerna att det vanliga Apoteket ska minska sina marknadsandelar.
Det är ett faktum att väldigt mycket av samhällsservicen blivit sämre under alliansregeringen. Orkar vi till 2014?

Fartblinda chefer bryter samhällskontrakt

Man kan verkligen konstatera att kapitalismen löpt amok när man läser om bankchefernas lönelyft. Utan att skämmas tar de ut 15-20 procent i högre lön plus ännu mer förmånliga pensionsavtal. Samtidigt som personalen skärs ned och manas till återhållsamhet i sina lönekrav och att de måste ta samhällsansvar.
De höga lönelyften bekostas dels med undermåliga löner till stora delar av personalen, dels av ohemula räntor på bolån och avgifter för pensionssparande och andra tjänster som kunderna står för.
Här är inte tal om samhällsansvar. Totalt fartblinda fortsätter de sin utplundring av dem som står för deras välstånd. Det finns inget olagligt i det de gör. Men de gör något med vårt samhälle som i längden leder till ökad kriminalitet och utanförskap. De bryter ett samhällskontrakt med sin girighet. Alltför stor ojämlikhet skapar spänningar.
Till dessa roffare hör också de företag som inte betalar skatt i Sverige. De tror det räcker med att de skapar jobb. Men de är faktiskt helt beroende av den kompetens som de som utför jobben besitter. Utan dem är de ingenting. Det är det som samhällskontraktet går ut på.

Kapitalismen gör människor överflödiga

Det ekonomiska system vi har idag - kapitalismen - har börjat göra människor överflödiga. Ett fåtal personer (jmf med världens befolkningar) har helt lämnat marken och byter papper med varann och blir därmed rikare. Inte ett enda nytt jobb skapas.
Denna filosofi sipprar sedan ner till mer modesta företag på marken. I kvartalskapitalismens jakt på vinst, har man konstaterat att det dyraste ett företag har är personalen. Därför försöker alla företag till varje pris ha så få anställda som möjligt. Leder detta till ett mänskligt samhälle?
Vi har en av världens mest välutbildade ungdomsgrupper. Ändå har vi en arbetslöshet på 22 procent bland ungdomar. Och det är inte bara ungdomar utan utbildning som är arbetslösa eller hankar sig fram på tillfälliga projektanställningar.
Samhället är väl ändå till för människorna. Det är ju något allvarligt fel på ett system där stora delar av länders befolkningar inte blir en del av samhället. Utslagningen i välfärdsstaterna blir alltmer uppenbar. Vem trodde på 80-talet att tiggare skulle vara en vanlig syn på Stockholms gator?
Hela tänket kring företagande måste göras om. Jag har inga lösningar, men vad vi ser är ju undergången på ett system där så småningom merparten av människorna blir överflödiga. När stora företag lämnat den mänskliga dimensionen och bara finns i en hysterisk börsverklighet och VDn (eller snarare olika konsortier) aldrig behöver konfronteras med några anställda finns heller inget samhällsansvar.
Ibland känns undergången nära.