Samhällskontraktet är brutet

Igår skrev jag om Posten och hur de underlåter att dela ut brev som bara blir liggande. Det är dock inte den enda samhällsfunktion som håller på att krackelera.
Jag talade med en bekant vars ryggoperation misslyckades i maj förra året. Hon skulle få en ny tid och det fick hon nu i juni, nästan ett år senare. Men dagen innan operationen ringer läkaren och säger att den inte blir av. Inte för att något akutfall kommit i vägen, utan för att det inte finns personal på avdelningarna efter operationen. (Operationsteamen rullar nu tummarna i väntan på att sjukhusen ska få mer personal). Hon kan få vänta ett halvår till utan att kunna planera sin tid och med svåra smärtor som begränsar hennes livskvalitet.
Inte nog med det. Färdtjänsten håller inte heller vad den lovar. Min bekant väntade i en och en halv timme på färdtjänsttaxi innan hon gav upp och tog en privat taxi. Tre timmar efter den överenskomna tiden ringde chauffören och undrade var hon var. Taxichaufförerna tar hellre vanliga kunder för det ger mer betalt än avtalet med landstinget.
Sedan har vi LSS, där regeringen väljer att skära ned antalet timmar för dem som allra mest behöver personlig assistans. Svårt sjuka och funktionsnedsatta är nu fångar i sina hem för att de inte får den hjälp de behöver.
Och polisen. Ingen förväntar sig längre att vanliga småstölder och inbrott ska klaras upp. Inte heller kan man räkna med polishjälp i en akut nödsituation för det finns för få poliser ute i tjänst.
Bankerna lever nu sina egna liv, helst så långt från kunderna som möjligt. Kunderna  får sköta sina ärenden själva, via internet, som det förutsätts att alla har, trots att  också i glesbygd förväntas privata aktörer förse människor med bredband. Det blir dock för dyrt för dessa företag, så här utesluts många ur samhällsgemenskapen.
Nu läste jag att Skatteverkets hemsida, som alla förväntas begagna, ligger nere pga något tekniskt fel. Vi bygger in oss i en sårbarhet, som i en krissituation kommer att slå hårt mot alla Sveriges hushåll. Hur vore det om vi ändå höll oss med en manuell back up? Det är ju inte färre jobb Sverige behöver.
Alla dessa brister och fallerande tjänster gör människor frustrerade och slutligen räknar man inte längre med att samhället ska hjälpa. Det skapar grogrund för populism och korruption. Var och en får klara sig själv, eller förlita sig på tjänster och gentjänster. Då är samhällskontraktet definitivt brutet.

Fartblinda chefer bryter samhällskontrakt

Man kan verkligen konstatera att kapitalismen löpt amok när man läser om bankchefernas lönelyft. Utan att skämmas tar de ut 15-20 procent i högre lön plus ännu mer förmånliga pensionsavtal. Samtidigt som personalen skärs ned och manas till återhållsamhet i sina lönekrav och att de måste ta samhällsansvar.
De höga lönelyften bekostas dels med undermåliga löner till stora delar av personalen, dels av ohemula räntor på bolån och avgifter för pensionssparande och andra tjänster som kunderna står för.
Här är inte tal om samhällsansvar. Totalt fartblinda fortsätter de sin utplundring av dem som står för deras välstånd. Det finns inget olagligt i det de gör. Men de gör något med vårt samhälle som i längden leder till ökad kriminalitet och utanförskap. De bryter ett samhällskontrakt med sin girighet. Alltför stor ojämlikhet skapar spänningar.
Till dessa roffare hör också de företag som inte betalar skatt i Sverige. De tror det räcker med att de skapar jobb. Men de är faktiskt helt beroende av den kompetens som de som utför jobben besitter. Utan dem är de ingenting. Det är det som samhällskontraktet går ut på.

Bidragsberoende politiker bryter samhällskontrakt

Det var väl det vi visste, att fler politiker skor sig på systemet med dubbelt boende. Nu visar det sig att migrationsminister Tobias Billström och försvarsminister Sten Tolgfors också är bidragsberoende. Det spelar ingen roll om det är lagligt eller inte, det fjärmar politiker från övriga samhället att de har privilegier som inte vanligt folk har.
Ikväll hölls en debatt på ABF om boken "Känslan för det allmänna", en sociologisk studie i hur svenska folket uppfattar samhället. Grundtesen är att svenskar har en klar upplevelse av att vara samhällsmedborgare, ett begrepp som innefattar ett ömsesidigt givande och tagande i förhållande till det offentliga och till varandra. Och vi upplever oss inte som kunder i förhållande till stat och kommun. Vi bidrar med vårt arbete och våra skatter till samhället och det offentliga tillhandahåller tjänster som är allmännyttiga, alltså inte varor som vi väljer eller inte väljer att köpa. Det är skola, vård och omsorg, men också allmännyttiga bostäder och infrastruktur. Vi upplever oss att ha skrivit på ett samhällskontrakt där vi som samhällsmedborgare har rättigheter och skyldigheter som alla andra också har. Om eliten, inklusive våra folkvalda, struntar i sina skyldigheter och tar sig friheter eller får privilegier som inte gäller s k vanligt folk, urholkas känslan för det allmänna.
När socialförsäkringarna, som ingår i det allmänna, plötsligt inte betalas ut, trots flera läkarintyg, när våra skattemedel går till riskkapitalbolag istället för till den välfärd vi anser oss ha rätt till, bryts samhällskontraktet.
Det är vad herrar statsråd sysslar med.
PS Dessutom är det en skam att allmännyttan säljer ut nya lägenheter i Hammarby Sjöstad (där Billström i sin s k övernattningslägenhet).