Mycket vill ha mer

Så visar det sig att också en av moderattopparna utnyttjat möjligheten att få ersättning för dubbelt boende, trots att familjen flyttat till Stockholm just för att familjen ska få mer tid tillsammans. Elisabeth Svantesson bor inte i sin sommarstuga i Nora, men hon är skriven där. Att vara skriven är inte detsamma som att bo. Bidraget kom till för de riksdagsledamöter som måste ha en bostad i Stockholm medan familjen/hemmet finns på annan ort. Inte tvärtom.
Man förstår varför moderaterna varit så tysta i samband med Bengtzboeskandalen. Alltför många har haft händerna i samma syltburk. Det må vara att det inte är ett regelbrott, men attityden är uppenbar. Självklart ska man sko sig där man kan. Det är därför de borgerligas reformer ser ut som de gör. Allt ska gynna dem själva, allt ifrån slopad värnskatt till rut och rot. Pengar som tas från den gemensamma välfärden för att gynna enskilda.
Men det blir svårt för moderaterna att med någon trovärdighet tala om att "leva på bidrag" och bidragsfusk i framtiden. Det är ju uppenbart att också de som redan har mycket ändå vill tillskansa sig mer.

Låg lön leder till bidragsberoende

Nu är Björklund m fl igång igen och talar om att vi måste sänka lönerna. Inte för överbetalda direktörer gubevars, utan för dem som redan har låg lön.
Hans perspektiv är arbetsgivarens eller hur han tror arbetsgivare tänker. Här kan vi få billig arbetskraft och då kanske vi anställer någon eller några. Men svenska arbetsgivare är oftast intresserade av kompetent arbetskraft, dvs med allra minst gymnasieutbildning.
Sen visar han, och övriga allianspartners, att de inte har en aning om hur det är att ha låg lön. När pengarna är slut i slutet av månaden. Han verkar ha samma inställning som den förra folkpartistiska finansministern Ann Wibble, som tyckte alla skulle ha en årslön på banken.
Att få, som Björklund & co t o m kan tänka sig lagstifta om, en lön på 14-16 000 i månaden, är ju ett hån utan like. Kommer de någonsin att få någonstans att bo till att börja med. Inga hyresvärdar kommer att godkänna någon med så låg lön (och de ensamkommande har inga föräldrar att bo hos). Dessutom har ju alliansen sett till att man numera kan ta ut hur mycket som helst i andrahandshyra.
Och skulle man till nöds få ihop några stycken personer att tränga ihop sig någonstans, vad räcker denna lön i övrigt till? El? Mat? Kläder? Jobbresor? I själva verket är ju detta det bästa sättet att få personer att bli beroende av bidrag.
Hur verklighetsfrämmande får man bli som politiker?

Låg lön ökar bidragsberoendet

PR-byråerna går på högvarv just nu. Det lobbas som aldrig förr. Framför allt om vikten av att låga löner och för inträde i Nato. Man måste vara noga med källkritik när man tar del av dagens nyhetsutbud.
Beträffande låga löner är det ingen tillfällighet att lobbyingen pågår just nu. Dels har vi många nyanlända, som man säger sig värna om, dels pågår en avtalsrörelse där det som vanligt handlar om att anställda ska ha så lite betalt som möjligt ur arbetsgivarnas perspektiv. Trots att många stora företag gör allt för att undanhålla skatt (för Ikea 9 miljarder kr. Tänk om statskassan bara fått denna förstärkning).
Borgarna och deras lobbyister hävdar att det blir lättare för nyanlända att få jobb om de får låg lön. "Bättre ett jobb än inget alls" är deras mantra. Men om det inte går att leva på lönen, måste ju personerna få bidrag, bostadsbidrag och kanske socialbidrag. Och bidrag är ju det värsta borgarna vet (såvida de inte går till företagen).
Då är det väl bättre samhällsekonomiskt att anställa dessa personer i offentlig tjänst. Då går ju skattemedlen direkt till medborgarservice, samtidigt som de får en lön att leva på och kan betala skatt.
Bättre än omvägar över rot och rut.

Näringslivet behöver hjälp med allt

Svenskt Näringsliv förnekar sig aldrig. Nu går de loss på dagens Brännpunkt och vill att politikerna ska kickstarta tillväxten, läs näringslivet.
För näringslivet har helt slutat starta sig själv. De behöver hjälp med allt. Sällan har man sett en mer bidragsberoende sektor.
De tar apoteken som exempel på en lyckad satsning: "Detta exempel illustrerar hur borttagande av offentliga monopol och avregleringar av marknader kan ge snabb effekt på såväl sysselsättning och investeringar....OECD gjorde en omfattande utvärdering av 30 års reformerfarenheter i årets Going for Growth. Där dras slutsatsen att full effekt av strukturreformer tar viss tid, de medför sällan några nackdelar och oftast, vilket är viktigast, kommer en del vinster redan på kort sikt. De positiva effekterna av apoteksavregleringen är således inte en ”one hit wonder”.

Den reformväg som svensk politik slog in på under stora delar av 90- och 00-talen har gjort stor skillnad i många branscher. Utökad konkurrens inom till exempel taxi, elproduktion, väg- och järnvägstransport och telekommunikation har gett oss stora fördelar och stimulerat till investeringar."
Självklart tycker näringslivet att detta är lyckade satsningar. De behöver ju bara sitta still och ta emot skattepengar i princip. Men att självmant investera i t ex miljöteknik och innovationer tycks nästan omöjligt. Och hur kunderna har fått det efter dessa avregleringar ska vi ju bara inte tala om.
Bilprovningen är nästa exempel på en hialös politik som applåderas av näringslivet. Ett företag köper 70 bilprovningsstationer, men har egentligen inte råd, så Bilprovningen får låna dem köpeskillingen. Ännu ett av regeringens oetiska förslag har blivit verklighet. Ett oetiskt förfarande vid försäljningen, men bilprovning är dessutom en myndighetsuppgift. Det bryr sig inte vår nyliberala regering om. Nu kan vi bara sitta och vänta på korruptionsrapporterna.
Vi har tyvärr inte riksrätt här i Sverige, bara det kraftlösa konstitutionsutskottet. Men det bör i alla fall reagera.

Bidragsberoende politiker bryter samhällskontrakt

Det var väl det vi visste, att fler politiker skor sig på systemet med dubbelt boende. Nu visar det sig att migrationsminister Tobias Billström och försvarsminister Sten Tolgfors också är bidragsberoende. Det spelar ingen roll om det är lagligt eller inte, det fjärmar politiker från övriga samhället att de har privilegier som inte vanligt folk har.
Ikväll hölls en debatt på ABF om boken "Känslan för det allmänna", en sociologisk studie i hur svenska folket uppfattar samhället. Grundtesen är att svenskar har en klar upplevelse av att vara samhällsmedborgare, ett begrepp som innefattar ett ömsesidigt givande och tagande i förhållande till det offentliga och till varandra. Och vi upplever oss inte som kunder i förhållande till stat och kommun. Vi bidrar med vårt arbete och våra skatter till samhället och det offentliga tillhandahåller tjänster som är allmännyttiga, alltså inte varor som vi väljer eller inte väljer att köpa. Det är skola, vård och omsorg, men också allmännyttiga bostäder och infrastruktur. Vi upplever oss att ha skrivit på ett samhällskontrakt där vi som samhällsmedborgare har rättigheter och skyldigheter som alla andra också har. Om eliten, inklusive våra folkvalda, struntar i sina skyldigheter och tar sig friheter eller får privilegier som inte gäller s k vanligt folk, urholkas känslan för det allmänna.
När socialförsäkringarna, som ingår i det allmänna, plötsligt inte betalas ut, trots flera läkarintyg, när våra skattemedel går till riskkapitalbolag istället för till den välfärd vi anser oss ha rätt till, bryts samhällskontraktet.
Det är vad herrar statsråd sysslar med.
PS Dessutom är det en skam att allmännyttan säljer ut nya lägenheter i Hammarby Sjöstad (där Billström i sin s k övernattningslägenhet).