Privat bilbesiktning genast dyrare

Idag berättades på SVT Rapport att bilbesiktningen blivit 50 procent dyrare sedan den privatiserades. Fast det skulle bli tvärtom enligt glada allianspolitiker. Marknaden vet bäst. Och det gör den ju. Den vet bäst för sina ägare. Kunderna får ta vad de får. Och bilar måste besiktas.
Det är alltid lika trist att få rätt i sådana här sammanhang. Men hur många misslyckade privatiseringar ska vi behöva utstå innan verkligheten ramlar in hos allianspartierna - privatisering av samhällsservice (bilbesiktningen är en sådan) blir aldrig billigare för kunderna. Precis som med apoteken uppstår nu problem med överetablering, varvid priser måste höjas för att räcka till vinst. Sen ökar ju risken för korruption.
Så än en gång: Vad var det jag sa!

Narkotikabruket ökar med avkriminalisering

Igår kom ett förslag från liberalerna att avkriminalisera narkotika. Det var så det uttrycktes i Rapport. Narkotika i största allmänhet alltså. För eget bruk sägs det. De verkar dock endast få stöd från V i detta.
Men hur har man tänkt här? Det verkar otänkbart att det skulle handla om tunga droger som heroin och ecstasy, m fl av den kategorin. Men ändå, även om det bara gäller marijuana/hasch. Hur är det tänkt att det ska säljas? På apotek? Hos tobakshandlare? I vanliga mataffärer? På Systemet?
För det måste ju få säljas i vanliga butiker, annars fortsätter ju droghandeln. Då blir det som med sexköpslagen, tillåtet att använda men förbjudet att köpa.
Njutningen i cigaretter har alltid undgått mig och därför har jag heller aldrig provat marijuana, ens på det glada 70-talet. Men om det skulle ge ett trevligt rus så kanske man skulle bli intresserad. I vems intresse ligger det att unga människor får ännu mer tillgång till hälsofarliga preparat (haschrök är väl inte bättre än cigarettrök) och det råder ju delade meningar om hur marijuana/hasch påverkar individen i övrigt. Många säger ju att det leder till tyngre droger, andra att ett långvarigt bruk förstör olika hjärnfunktioner.
Precis som med prostitutionen är det här en fråga om samhällsmarkering. Ur ett samhällsperspektiv är det inte bra att hälsofarliga substanser kan säljas fritt, därför har vi  t ex ett alkoholmonopol. Så tänk om L och V. Med en avkriminalisering kommer bruket att öka. Sjukvården går redan på knäna som det är.

Apoteken visar att marknaden inte fungerar

Hur många bevis krävs för att visa att marknaden inte fungerar? Marknaden ska ju reglera att de som tar ut överpris ska konkurreras ut av billigare alternativ. Men så fungerar inte dagens marknad. Apoteken är ännu ett exempel. Där har priserna stigit med 70 procent på vissa läkemedel sedan avregleringen 2009. Det enda som hänt är att övriga följer efter.
På små orter finns dessutom kanske bara ett apotek, så folk är så illa tvungna att handla där, om de inte ska åka till någon större ort, vilket i sig är en merkostnad.
Alliansen såg som vanligt till att gynna de sina. Det är ju främst de långtidssjuka och gamla och multisjuka som drabbas och som dessutom har minst pengar. Välbeställda behöver inte vända på slantarna. Snarare investera i aktier i privata apotek.

Mindre, dyrare utbud med apoteksreformen

DN har granskat utfallet av den s  k apoteksreformen (att låta marknaden ta över apoteken). Granskningens resultat är helt förutsägbart. Analysen borde ha gjorts innan reformen genomfördes. Då hade denna meningslösa reform inte behövt genomföras. Det har funnits tillräckligt med bevis för vad marknaden gör när den får lösa tyglar. Detta måste Göran Hägglund (kd) reformens minister i alliansregeringen ha varit medveten om. Hans tal om "små nya apotek på nya orter" var bara blå dunster. Knappast något han kan ha trott på själv (får en minister vara så naiv?).
Istället har vi nu femtielva nya apotek i Stockholm och andra storstäder, med ett mindre och dyrare utbud. Ännu ett "vad var det vi sa".
Ta detta som en lärdom till förespråkarna för marknadshyror. Det är precis vad som kommer att hända då också. Färre, dyrare bostäder blir resultatet.

Med S+M är det ute med Sverige

Det är oroande signaler när det på både ledarplats och i debattartiklar föreslås att S och M ska regera tillsammans. Då blir Sverige stabilt tror man. T o m Aftonbladet antyder på ledarplats att Kinberg Batra skulle kunna bli ett mittenalternativ.
C har ju de senaste åren, särskilt med Annie Lööf som partiledare blivit ett ytterkantsparti till höger. Men att tro att moderaterna skulle kunna bli något annat än ett högerparti så länge som Batra säger att hon ska följa i Reinfelts fotspår är önsketänkande.
Kom ihåg, att oavsett moderaternas retorik, har de förstört trygghetssystemen för sjuka och arbetslösa, de har sålt ut välfärden till riskkapitalister, privatiserat apotek och järnväg, trots att det var uppenbart att det skulle bli kaos och försämringar, tömt statskassan med sina skattesänkningar, trots sitt tal om god ekonomi och istället för att satsa på investeringar som kunnat ge jobb, istället har finansierat välbeställda familjers livspussel.
Om socialdemokraterna kan tänka sig att samregera med detta parti är det ute med Sverige. Vill man vara säker på att få en vänsterpolitik måste man rösta vänster. Det säkraste kortet för det är vänsterpartiet.

Ikea - ännu ett megaprojekt vid Globen

Nu har plötsligt Ikea vid Globen kommit på tapeten igen. I den rödgröna majoritetens budget för Stockholms kommun fanns inget om Ikea. Slakthusområdet är tänkt för bostäder. Trodde åtminstone V och MP.
Men S kan tydligen tänka sig att klämma in ett Ikeavaruhus i det redan trånga området (där ligger ju två jättearenor). Varför måste man tänka så stort hela tiden?
I ett nytt bostadsområde kan man istället lägga trevliga småbutiker i bottenplanen, caféer, matställen och allmänna träffpunkter för folk. Detta är hela tiden vad man hör att människor önskar sig.
Men nej, i betongpartiernas värld måste storkapitalisternas önskemål gå först. Stormarknader, kedjor med samma innehåll överallt. Monopolismen breder ut sig. Och nu köper Ica in sig i apoteksvärlden. Var verkligen lille Göran Hägglund så naiv att han trodde på mångfald och små apotek spridda på landsbygden?
Roger Mogert, socialdemokrat, tror i alla fall att Ikea är viktigt för Slaktshusområdet. Och så undrar de varför stödet för socialdemokraterna sjunker i söderort.

Den olönsamma landsbygden

Är människor mer värda i staden än på landet? frågar idag biskop Åke Bonnier på DN Debatt. Ja, dessvärre är det så. Människor i staden är nämligen mer lönsamma än människor på landet. Och det är det som räknas i dagens privatiserade värld.

Det blir alldeles för dyrt för den privata vårdcentralen eller apoteket att bara ha en potentiell kundkrets på 5-10 000 personer. I bästa fall om den ingår i en större kedja. Men det kostar ändå för mycket när det ska vinstmaximeras. Samhällsservice handlar ju inte längre om service utan om lönsamhet.

Landsbygden är inte längre lönsam. Välkommen till vår sköna nya värld. Och biskopen har rätt i att det i grunden handlar om människosynen.

Att välja mellan Karybdis och Scylla

Åter har ett larm om en man på ett riskkapitalboende nått media. En stackars farbror hölls inlåst i en skrubb utan fönster och han måste ha legat på en tunn plastmadrass rätt länge då han var insmetad med både avföring och urin. Handtag saknades på insidan av dörren.
Är detta ett sätt att behandla våra gamla? Man blir riktigt konspiratorisk och tänker att vi alla kommer att önska att slippa hamna på ett sådant här hem, så vi väljer hellre ättesprutan som kommer att erbjudas alla som inte längre kan klara sig själva. Och merparten av oss kommer att välja den och så har man sparat den kostnaden. Fast det blir inte lika lönsamt att driva äldreboenden förstås....
Och så har vi apoteken, detta nya stolpskott i privatiseringens spår. Chefen kallar sin personal "gnällig" för att de har svårt att hinna med att expediera medicin på den snålt tilltagna tid de förutses göra det på. Någon rådgivning att tala om blir det inte. Viktigare att folk köper schampo och solcreme. Det är bara krångligt att hantera medicin har man upptäckt.
Själv går jag bara till "riktiga" apotek, dvs de som finns kvar sedan avregleringen. Men de måste ju också anpassa sig till kommersialismens absurda kultur. Och alla har ju inte den valfriheten. Hittills har valfrihet inneburit sämre service och dyrare tjänster överallt där den dragit fram. Men nu är det snart bara ett år kvar tills vi får välja. Förhoppningsvis något bättre.

Hägglund fjärmad från "verklighetens folk"

Almedalsveckan är här. Någon kallade det för kosläpp för politiker - en rätt träffande liknelse.
Hörde Göran Hägglund igår. Alliansens egen skojare. Han försökte leva upp till det med ett antal ordvitsar om oppositionen. Det var väl så där...men ändå den bästa delen av talet.
För är det någon som verkar fjärmad från "verklighetens folk" så är det Hägglund. Trots massiv kritik från alla håll vidhåller han att det fögderi han ansvarar för i regeringen - den sociala välfärden - fungerar allt bättre. Han avfärdar läkarkritiken om att patientsäkerheten är hotad på våra sjukhus med det absurda managementsystem man använder, samtidigt som platserna inte räcker till. Över 6000 läkare kan självklart ha fel enligt Hägglund.
Och apoteken - vilken succé! Det finns apotek på fler orter nu än tidigare enligt Hägglund. Om de sen har de mediciner som efterfrågas är en annan sak.
Någon spinndoktor har fått för sig att Hägglund inte skulle tala om vårdnadsbidrag. Man förstår det, ännu en sak som misslyckats helt. Några få procent utnyttjar bidraget. Istället talar han om mindre grupper i förskolan. Ja, där slår han huvudet på spiken, vem vill inte ha det. Men har just KD trovärdigheten i denna fråga?
Idag är det Jimmie Åkesson. Jag gitter inte lyssna.

Bor jag fortfarande i Sverige?

Allt oftare när jag ser mig omkring och följer media undrar jag om jag fortfarande bor i Sverige. Vi som en gång låg högst på alla jämlikhetsindex när det gällde klyftor i samhället, vi hade erkänt bra utbildning, god arbetsmiljö på de flesta ställen för vi hade starka fackföreningar. Naturligtvis var inte allt frid och fröjd, men utgångspunkten var att det som inte fungerade kunde bli bättre.
Istället fattas ständigt nya beslut för att försämra för dem som redan har det svårt. Senast socialförsäkringsministern (utförsäkringsminister borde vara en mer passande titel) och hans bisarra idé att psykiskt sjuka som brutit ihop av utmattningsdepression skulle må bättre av att jobba.
Eller socialministern som säljer ut apoteken så att vi nu kan fått förmånen att ranta runt på ett antal apotek för att få vår medicin. Såvida vi inte bor på landet förstås. Då handlar det om mil, i värsta fall förgäves.
Och arbetsgivarna som får bidrag för att anställa och ständigt anställer nya istället för att ge fast jobb.
Ständiga bidrag till dem som redan har och som i stor utsträckning missbrukar dem dessutom.
En politik som bäddar för korruption.
Migrationsministern som skyller på sitt Migrationsverket när omänskliga utvisningar genomförs, men det är regeringens direktiv de följer.
Och skolan som experimentverkstad.
På 60-talet sjöng vi Bob Dylans The times they are a´changing och klämde i med "the first ones now shall later be last, for the times they are a´changing". Men det är först nu den känns riktigt relevant.

Apoteken spelar Monopol

Det är otroligt hur naiv man får vara och ändå kalla sig minister. I detta fall handlar det om Göran Hägglund. Nu när fristen gått ut för hur länge de nya apoteken måste finnas, börjar Monopolspelet. Att Göran Hägglund inte är bevandrad i Marx´ teorier om kapitalismen förstår jag, men någon gång har han väl ändå spelat Monopol, detta spel som lär varenda unge vad kapitalism går ut på.
Apotekskedjorna tuggar i sig varann och för små aktörer är det kört (de som Hägglund sade sig värna om och trodde skulle rosa marknaden, precis som när det gällde små företag i vård och omsorg).
Vi skattebetalare ska ännu en gång bevittna hur god service blev dålig och hur våra skattepengar nu ska gynna de kvarvarande kedjorna.
Lurendrejeri och korruption tycks vara legio i de flesta branscher. Väntar bara på när det upptäcks att man säljer sockerpiller istället för riktig medicin......

Det fanns skäl för ett apoteksmonopol

Hur många gånger under dessa sex år har man inte sagt "vad var det jag sa". Nu är det dags igen. Redan efter denna korta tid är regeringens apoteksavreglering ett fiasko.
I storstäderna snubblar man över apotek i varje gathörn, men i glesbygd läggs de ned, ett efter ett. Precis som vi som var emot avregleringen sa.
Dessutom är medicin inte apotekens huvudfokus. Där dräller av skönhetsprodukter, bantningsmedel och allehanda prylar man lika gärna kan köpa någon annanstans. Ändå är lönsamheten för låg.
M a o är effekten den motsatta mot vad regeringen påstod - servicen är sämre för alla (även där det finns många apotek finns inte alltid medicin så folk får springa runt, vilket särskilt missgynnar multisjuka äldre) och glesbygdsbor får kosta på sig milslånga resor för att få tag på medicin.
Det fanns ett skäl til att apoteksmonopolet infördes en gång - medborgarna skulle ha tillgång till mediciner och personal med expertkunskap. Det skälet gäller fortfarande.

Det är för mycket som inte fungerar

Det är för mycket som inte fungerar. Jag läser tidningarna och konstaterar att regeringen missköter det mesta.
- Man låter bankerna blåsa upp lånebubblan. Borg ropar till då och då, men gör inget. Skattebetalarna står för notan.
- Sjukvården är i total kris. Överfulla sjukhus medan vårdcentraler överetableras i storstadsområden. Ett enda ord är svaret på denna kris: SPARA MERA! Det är uppenbarligen så att skattemedlen hellre ska gå till vinster i vården än till verksamheten. Och om ett av problemen är brist på sjuksköterskor för att de inte finner sig i de låga lönerna, kanske man ska höja lönerna. Hört talas om att efterfrågan brukar höja priset.......?
- Skolan är också i kris. Elevernas studieresultat sjunker. Skolor startas och läggs ned med en kortsiktighet som saknar motstycke. Ingen verkar kunna läsa prognoser för elevutvecklingen på olika orter. Och trots att man vet att mindre klasser och fler lärare och annan skolpersonal skulle leda till en mer positiv utveckling är budet ändå: SPARA MERA!
- Äldreomsorgen ska vi inte tala om. De äldre kan på vissa håll välja mellan femtielva företag, varav hälften är oseriösa och missköter antingen sin uppgift eller sin personal. Men våra skattepengar får de.
- Privatiseringen av ett antal för befolkningen viktiga tjänster har lett till totalt kaos och enorma fördyringar. Tågen kommer sällan i tid om man nu lyckas köpa en biljett med de alltmer tillkrånglade systemen. Apoteken försvinner från landsbygden, där lönsamheten är låg.
- De statliga företag som finns kvar missköts av regeringen och de dåliga affärerna avlöser varandra. Telia och Vattenfall är de senaste exemplen. Korruption och överbetalda chefer är legio. Verksamheten är underordnad och personalen en belastning som man helst gör sig av med vid minsta nedgång i kvartalsrapporten.
- Förändringarna i sjukförsäkringen har lett till förödande konsekvenser för sjuka människor och kostnaderna för socialbidrag stiger medan utsatta människor hamnar på bar backe. Detsamma gäller a-kassan. Utanförskapet växer.
- Bostadsbristen ökar i hela landet. Regeringens svar på detta är att göra det dyrare att bo i andra hand. Ocker blir legio. Trots att det är hyresrätter som behövs, fortsätter merparten av de bostäder som byggs att vara bostadsrätter. Människor ska tvingas ta stora lån för att bo och vara skuldsatta genom livet. Vad händer om man blir arbetslös? Att subventionera hyresrätter och därmed samhällsnyttan är helt främmande för regeringen.
- Asylsökande ska minska, men arbetskraftsinvandring till låglönebranscher välkomnas. Lönedumpning minskar fackets inflytande.
Och i slutändan går hela politiken ut på att gynna de redan välbeställda. Kan det bli tydligare?

Små apotek försvinner

Ännu ett "vad var det jag sa". DNs papperstidning skriver idag om att "Småapotek riskerar att bli uppköpta". Surprise, surprise. Sådan är kapitalismen.
Marknaden klarar inte en uppsjö av apotek, centrumen i storstäderna översvämmas av apotek. Men de mindre går med förlust och då står de stora hajarna där, beredda att hugga. Utom statliga Apoteket AB, för de får inte köpa upp några små.
Naive Hägglund såg en mängd små apotek som skulle spridas över Sverige. Ge karln en kurs i ekonomi. Istället riskerar vi att få det precis som vi som var emot utförsäljning trodde: inga apotek alls i glesbygd. Där får väl statliga Apoteket rycka in igen (om de nu får tillstånd till det).
Kapitalism är som kommunism - den leder till monopol, men det tar längre tid.

Marknaden kan inte sköta samhällsservice

Regeringen går mot nästa stora misslyckande. Trots att det bevisats flera gånger om att marknaden inte kan sköta verksamheter vars syfte i grunden är samhällsservice, tvingade de igenom att bryta apoteksmonopolet.
Ett barn kan ju räkna ut att en aktör som kan sprida ut sina kostnader på många ställen, även den avlägsnaste avkrok (nåja) har störst möjligheter att serva brett, då kostnader kan uppväga varandra. Man har också möjlighet att ta in ovanligare mediciner och hålla stora lager.
Nu kan inte ens de överetablerade apoteken i Stockholm hålla alla mediciner i lager eller hänvisa till andra apotek i närheten. Kunderna får förstås betala som alltid - med sämre service och dyrare varor.
Och så har dessa kapitalister dessutom mage att ropa på statligt stöd.
Under tiden trampar vi runt i regeringens träsk av ideologisk blindhet och nästa år försvinner de få glesbygdsapotek som finns. De vacklar under löftet att hålla ut till 2013.
Och snart står bilprovningen på tur... Där har den enda intressenten inte ens råd att köpa, utan får låna av säljaren.
Hur långt är det inte till 2014. Allt måste vara bättre än detta.

Näringslivet behöver hjälp med allt

Svenskt Näringsliv förnekar sig aldrig. Nu går de loss på dagens Brännpunkt och vill att politikerna ska kickstarta tillväxten, läs näringslivet.
För näringslivet har helt slutat starta sig själv. De behöver hjälp med allt. Sällan har man sett en mer bidragsberoende sektor.
De tar apoteken som exempel på en lyckad satsning: "Detta exempel illustrerar hur borttagande av offentliga monopol och avregleringar av marknader kan ge snabb effekt på såväl sysselsättning och investeringar....OECD gjorde en omfattande utvärdering av 30 års reformerfarenheter i årets Going for Growth. Där dras slutsatsen att full effekt av strukturreformer tar viss tid, de medför sällan några nackdelar och oftast, vilket är viktigast, kommer en del vinster redan på kort sikt. De positiva effekterna av apoteksavregleringen är således inte en ”one hit wonder”.

Den reformväg som svensk politik slog in på under stora delar av 90- och 00-talen har gjort stor skillnad i många branscher. Utökad konkurrens inom till exempel taxi, elproduktion, väg- och järnvägstransport och telekommunikation har gett oss stora fördelar och stimulerat till investeringar."
Självklart tycker näringslivet att detta är lyckade satsningar. De behöver ju bara sitta still och ta emot skattepengar i princip. Men att självmant investera i t ex miljöteknik och innovationer tycks nästan omöjligt. Och hur kunderna har fått det efter dessa avregleringar ska vi ju bara inte tala om.
Bilprovningen är nästa exempel på en hialös politik som applåderas av näringslivet. Ett företag köper 70 bilprovningsstationer, men har egentligen inte råd, så Bilprovningen får låna dem köpeskillingen. Ännu ett av regeringens oetiska förslag har blivit verklighet. Ett oetiskt förfarande vid försäljningen, men bilprovning är dessutom en myndighetsuppgift. Det bryr sig inte vår nyliberala regering om. Nu kan vi bara sitta och vänta på korruptionsrapporterna.
Vi har tyvärr inte riksrätt här i Sverige, bara det kraftlösa konstitutionsutskottet. Men det bör i alla fall reagera.

Kompetensbrist på apoteken

Läkemedelsverket har gjort en undersökning på apotek och livsmedelsaffärer som säljer läkemedel, där de utgett sig för att representera olika grupper och bett om råd för olika typer av besvär och vilket läkemedel som skulle passa bäst.
"I två av tre butiker rekommenderades läkemedel trots att personal ska hänvisa till vårdrådgivning eller apotek och vart tionde råd var till och med farligt.
Den höggravida råddes att ta ett preparat med acetylsalicylsyra – exempelvis Magnecyl eller Treo – trots att det är välkänt att det kan orsaka komplikationer som moderkaksavlossning och problem med hjärta och lungor hos den nyfödda."
Man kan ju tycka att folk kanske skulle vara försiktigare med att be om läkemedelsråd i en livsmedelsaffär, men när tabletter blivit en vardagsvara i butiken kanske det inte är så konstigt. Framför allt är det allvarligt att också apotek ger fel råd. Men kvalitetssäkringen brister här som överallt annars.
Dessutom har det ju blivit en helt barock situation när det gäller apoteken. I flera stora förortscentrum runt Stockholm finns upp till tre olika apotek. Men i glesbygd, där det inte lönar sig på samma sätt, läggs de istället ned.
Ytterligare en privatiseringsreform som fått negativa konsekvenser. Och där man nu, med ett överutbud av apotek på vissa håll, inte heller har helt kompetent personal. Det är ju brist på apotekare. Och nu är det fler som konkurrerar om dem som finns.

Vi blir fler som talar om verkligheten

Äntligen börjar bladet tas från olika offentliga munnar. Vi är många som tjatat om det i årtionden, men den hegemonin i debatten börjar äntligen luckras upp.
Jag talar om idén att marknaden kan lösa allt. Att privat alltid är bättre än offentligt. Att valfrihet alltid leder till samhällsnytta.
Häromdagen skrev några professorer vid Stockholms universitet i DN om en studie av skolpengssystemet och Skolverkets rapport om hur det fria skolvalet slagit mot de svagaste.
De skriver: "Skolverkets rapport har visat att de löften om förbättrade resultat som utlovades av bland annat Svensk Näringsliv och Timbro när skolvalet infördes inte infriats. I stället har klyftorna mellan skolor ökat och resultaten har försämrats. Det vår studie visar är att i stället för att stimulera ökad kvalitet används skolpengssystemet i dag för att subventionera ökad skolsegregation. Är detta verkligen ett effektivt sätt att använda skattepengar?"
För oss som har sett på nära håll hur skolan förändrats och försämrats sen skolpeng och skolval infördes är detta inget nytt. Men nu börjar det sägas av allt fler - och studie efter studie visar att kejsaren är naken.
Carl Hamilton, s-debattör, har skrivit boken "S-koden", om hur socialdemokratin förlorade sin själ och sitt stöd, när de började lyssna på marknadsideologerna. Högern och alliansen försöker desperat att kalla alla försök att återvända till rötterna, men utifrån dagens samhälle, som bakåtsträvande, 70-tal, vänsterextremism. När det i själva verket är de som fört Sverige 70 år tillbaka i tiden, med försämring på varje socialt område.
Hörde idag att en ny studie visar att Sverige halkar efter i världen när det gäller trygghetssystem. Sverige har nu bland de lägsta ersättningarna vid arbetslöshet. Andra studier visar att Sverige är det land där klyftorna i samhället ökat mest.
Verkligheten börjar hinna ikapp alliansen. Vi står i ruinerna av ett gott samhälle, med fler människor i "utanförskap" pga av arbetslöshet och sjukdom, fler elever med sämre resultat trots bättre betyg, försenade tåg, apotek utan mediciner och en strid ström av skattepengar till charlataner som upphandlats att sköta vård och omsorg.
Men vi blir allt fler som pratar om hur det verkligen är och som möter alliansens nyspråk med fakta.

Marknaden stänger apotek - politikerna hjälplösa

"Politiker kan inte lova att apoteken räddas" skriver AB idag. Kronans Droghandel vill nämligen lägga ner 33 apotek i glesbygd.
 Det var ju precis det här man kunnat förutse. Marknaden tar inget samhällsansvar. Löften uttalades om att nu skulle det minsann finnas apotek överallt, men det var självklart bara tomma ord.
Märkligt nog kan inte samma politiker som tvingade igenom utförsäljningen av apoteken nu tvinga dem att hålla öppet eller finnas kvar. Tillgång till apotek är ju en samhällsservice, det var därför de förstatligades en gång. Dessutom vill politikerna att det vanliga Apoteket ska minska sina marknadsandelar.
Det är ett faktum att väldigt mycket av samhällsservicen blivit sämre under alliansregeringen. Orkar vi till 2014?

Privatisera mera, regeringen politik

Regeringen bedriver en icke-politik i bostadsfrågan i den bemärkelsen att man inte försöker lösa några problem. Målet är en helt privatiserad bostadsmarknad. Där man inte lyckas förmå hyresgästerna i allmännyttan att köpa sina lägenheter till underpris, trots ivriga ombildningskonsulters upprepade påstötningar, säljer man husen till privatvärdar. Privat är huvudsaken.
Utan allmännytta ökar möjligheterna till marknadshyror och större frihet att sätta hyror som man vill. Bostadsministerns lösning för alla bostadslösa som inte är miljonärer är att bli ínneboende hos mer välbeställda medborgare. Ocker följer i dess spår.
De flesta borde ju ha förstått vid det här laget, att regeringens huvudmål med politiken är att statligt eller kommunalt ägande anses av ondo. Det gäller utförsäljning av snart sagt alla samhälleliga funktioner och statliga företag. Detta gör man trots att det ingenstans har visat sig att marknadskrafterna medfört några fördelar för medborgarna. Ett exempel från dagens DN visar att i Stockholm vadar vi närmast i apotek, men de har inte mediciner (däremot skönhetsprodukter och hälsokost).
Privatiseringarna har lett till mygel, korruption och slöseri med skattemedel. Och det vi ser, i den mån vi ser något, är mer av samma politik från regeringen.
Välkommen till djungeln!