Privat bilbesiktning genast dyrare

Idag berättades på SVT Rapport att bilbesiktningen blivit 50 procent dyrare sedan den privatiserades. Fast det skulle bli tvärtom enligt glada allianspolitiker. Marknaden vet bäst. Och det gör den ju. Den vet bäst för sina ägare. Kunderna får ta vad de får. Och bilar måste besiktas.
Det är alltid lika trist att få rätt i sådana här sammanhang. Men hur många misslyckade privatiseringar ska vi behöva utstå innan verkligheten ramlar in hos allianspartierna - privatisering av samhällsservice (bilbesiktningen är en sådan) blir aldrig billigare för kunderna. Precis som med apoteken uppstår nu problem med överetablering, varvid priser måste höjas för att räcka till vinst. Sen ökar ju risken för korruption.
Så än en gång: Vad var det jag sa!

Korruption och kvalitetsbrister i privatiseringens spår

Ännu en privatiserad bransch där skumrasket får spridning. Bilbesiktningen, som tidigare var statlig och utan vinstintressen, har nu tagits över av allehanda privata aktörer.
Nu meddelas att bilbesiktningsfirman Clearcar AB fråntas sin licens att bedriva besiktning efter att inte ha följt reglerna för besiktning. Tydligen är det också vanligt att personer i besiktningsbolagens ledningar också har intressen i bilverkstäder. Surprise surprise!
Detta var ju precis vad man kunde förutse när ytterligare en bransch korrumperades med hjälp av alliansen.
De borgerliga vill också åt alkoholmonopolet. Det är därför glädjande att läsa att Systembolaget har stöd av 70 procent av befolkningen och 90 procent nöjda kunder. Låt oss hoppas att de inte får möjlighet att fördärva världens bästa vin- och spritbutik.
För det allra värsta är att de inte heller lär av misslyckanden och felslut, typ skolvalet, överetablering av vårdcentraler m m. Huvudsaken är att näringslivet kan göra klipp på skattepengar, kosta vad det kosta vill i kvalitet. Kan man sedan genomdriva lägre löner och marknadshyror kan näringslivet hjula av glädje till banken.
Åtminstone tills bostads- och socialbidrag börjar kosta alltför mycket och de anställningsbara minskar efter att ha gått i svensk skola.

Skolpengen har nått vägs ände

Jag läser i en av stockholmarnas Mitt i-tidningar att flera skolor som går med underskott i budgeten behöver ha större klasser för att få pengarna att räcka till. De drar in all specialpersonal (i den mån de har någon)för att få att klara sin tilldelade budget, som baseras på antalet elever. Varje elev representerar en viss skolpeng.
Nu har ju både alliansen och socialdemokraterna lovat mindre klasser. Det borde äntligen göra slut på det korkade och ineffektiva systemet med skolpeng. Innan detta infördes gällde närhetsprincipen. Det fanns ett upptagningsområde för varje skola där de flesta barn från området gick. Man fick söka till andra skolor och kunde få gå där i mån av plats.
Detta system gav möjlighet till långsiktig planering för skolorna. De kunde se hur många barn som fanns i förskolorna i området och beräkna elevantal utifrån det och äska en långsiktig budget.
Med dagens överetablering av skolor som alla kräver skolpeng får vi den absurda situationen ovan, att ha så många elever som möjligt fast man vet att det inte är optimalt för varken lärare eller elever. Och man vet aldrig hur många elever man har från år till år.
Det är dags för en nystart. Skolpengssystemet har nått vägs ände.

Barn kan ta stryk på många sätt

Barn som trivs i sin skola, vare sig det är JB eller Lundsberg, blir givetvis ledsna om skolan läggs ned. Det flagranta med dessa skolor är dock misskötsel och misshandel, i det senare fallet satt i system inom skolan som en del i s k ”kamratuppfostran”. På andra skolor kallas det mobbing. Men andra skolor kan ta emot de här eleverna.

Betydligt värre är det för de elever, som pga alliansens misshushållning med skattemedel, inte anser sig ha råd med s k resursskolor för barn med särskilda behov. Plötsligt rycks hela deras kanske först nu fungerande tillvaro undan. Det är en skam för Stockholm, en av Sveriges rikaste kommuner, att inte kunna tillhandahålla den här typen av skolor för barn med särskilda behov, samtidigt som man alltid högtidligt talar om vikten av att alla ska få utvecklas utifrån sina förutsättningar.

Och samtidigt fortgår den sanslösa överetableringen av skolor i stockholmsområdet dit skolpeng ska fördelas. Lycksökare som vill göra vinst på barns bekostnad kastar in ansökningar om att få öppna skola utan de mest basala förutsättningar. Kanske har man blivit mer restriktiv på sistone, men från början öppnades en djungel av skolor med diverse idéer, som i grund och botten handlade om att göra vinst.

Lägg inte ner resursskolorma, ställ hellre högre krav på de frispelande aktörer som inte har utbildningen i fokus.

Det behövs sjukhus - inte fler vårdcentraler

För oss i Stockholm finns inte längre något hopp om förändring. Miljöpartiet har gjort upp med alliansen om vårdvalet. Det viktiga är att välja - inte om skattemedlen på detta sätt används mest effektivt.
I sin gemensamma debattartikel i DN räknar de upp en hel litania över allt som de ska göra för att etablera allt fler vårdcentraler i Stockholm. Det verkar finnas en oändlig massa pengar att betala ut ersättning för det ena och det andra med.
Samtidigt går Stockholms sjukhus på knäna. Märkligt nog, trots femtielva nya vårdcentraler går många ändå till akuten på ett sjukhus. Överbelastningen verkar vara enorm och nu hör man återigen om ett nytt sparbeting på Karolinska. Folk ligger i korridorer och städskrubbar.
Men uppenbarligen finns ju pengar att dela ut till varenda liten ny vårdcentral. Vi får en överetablering lik den med apoteken. Nej, bygg eller låt något av de gamla nedlagda akutsjukhusen återuppstå (precis denna brist på akutsjukhus var vi många som förutsåg på 90-talet när det ena efter det andra av Stockholms akutsjukhus lades ned). Använd skattemedlen där de behövs.

En galleriafri jul

Kanske äntligen konsumentmakt fått lite innebörd. Shoppinggalleriorna har förlorat sin dragningskraft och julhandeln kommer inte att slå rekord i år.
Handeln på nätet ökar på både gott och ont. Gott därför att de eviga galleriorna med samma affärskedjor i parti och minut får folk att tröttna. Varför ska jag uppsöka fler ställen att handla på om samma utbud finns överallt. Hur många H&M, MQ, Lindex etc behöver jag? När jag istället på en livlig gata kan hitta spännande små affärer med utbud jag inte sett förut. Överetablering är ordet.
Näthandeln ökar och det kan ju vara positivt, men medför mer transporter. Det är å andra sidan mer godstransporter och mindre privattrafik, så det kanske jämnar ut sig.
Låt oss hoppas att denna jul visar att shoppinggalleriorna nått sin klimax och att man, när nya bostadsområden etableras, gynnar små affärer i bottenvåningarna, som också kan locka andra än de boende.
Det är något att önska denna jul.