Dags att ta konflikt för bättre arbetsvillkor

En ledare i Aftonbladet tar idag upp piloters villkor i ett antal ökända flygbolag som Ryanair, Norwegian och Direktflyg.
Piloterna har kontrakt som är fullkomligt främmande för svensk arbetsmarknad. Eller snarare var. För det är inte bara i flygbranschen som arbetsvillkoren försämras dagligen för dem som lyckas få jobb.
I den höga arbetslöshetens tecken tycker arbetsgivarna att de anställda ska vara tacksamma över att överhuvudtaget vara på arbetsplatsen. Där kan de förnedras, godtyckligt avskedas för struntsaker, inte minst om de vill vara med i facket.
Detta gäller framför allt arbetsplatser som anställer ungdomar eller som tar in arbetskraft från utlandet.
Men också i stora välkända företag och myndigheter blir arbetsklimatet allt hårdare. Framför allt när det gäller den psykiska ohälsan. I stressade lägen blir folk irriterade och irriterade människor låter ofta sin irritation gå ut över andra. Det gäller inte minst chefer. Det är svårt att "gå till chefen" och klaga när det är chefen som mobbar.
Den individuella lönesättningen som förekommer på alltfler arbetsplatser ger också utrymme för godtycke och mobbing. Borta är idén om lika lön för lika arbete. En chef har numera oinskränkt makt att haussa eller dissa individer i s k lönesättande samtal, vars kvalitet är högst varierande.
Det är dags för de fackliga organisationerna att börja sätta hårt mot hårt. Om konflikt är det som krävs är det dags att ta konflikt. Arbetsmarknaden är en djungel idag.

Barn kan ta stryk på många sätt

Barn som trivs i sin skola, vare sig det är JB eller Lundsberg, blir givetvis ledsna om skolan läggs ned. Det flagranta med dessa skolor är dock misskötsel och misshandel, i det senare fallet satt i system inom skolan som en del i s k ”kamratuppfostran”. På andra skolor kallas det mobbing. Men andra skolor kan ta emot de här eleverna.

Betydligt värre är det för de elever, som pga alliansens misshushållning med skattemedel, inte anser sig ha råd med s k resursskolor för barn med särskilda behov. Plötsligt rycks hela deras kanske först nu fungerande tillvaro undan. Det är en skam för Stockholm, en av Sveriges rikaste kommuner, att inte kunna tillhandahålla den här typen av skolor för barn med särskilda behov, samtidigt som man alltid högtidligt talar om vikten av att alla ska få utvecklas utifrån sina förutsättningar.

Och samtidigt fortgår den sanslösa överetableringen av skolor i stockholmsområdet dit skolpeng ska fördelas. Lycksökare som vill göra vinst på barns bekostnad kastar in ansökningar om att få öppna skola utan de mest basala förutsättningar. Kanske har man blivit mer restriktiv på sistone, men från början öppnades en djungel av skolor med diverse idéer, som i grund och botten handlade om att göra vinst.

Lägg inte ner resursskolorma, ställ hellre högre krav på de frispelande aktörer som inte har utbildningen i fokus.