Patientsäkerheten är borta

"Patientsäkerheten är inte hotad", säger sjukhusledningarna hela tiden, trots personalbrist och uppskjutna operationer.
Men nu finns svart på vitt att patientsäkerheten faktiskt är hotad, när inte ens cancersjuka blir opererade i tid. Nu har ett antal fall redovisats, där cancersjuka fått vänta så länge att sjukdomen spritts och patienten kanske inte längre går att rädda.
Rimliga löner för sjukhuspersonalen och rimliga arbetsvillkor är det som kan rädda patienterna. Att anställa fler till bra löner är alltså recept ett. Recept två är att inte låta kreti och pleti öppna vårdcentral där behoven redan är tillgodosedda, så att resurser som behövs till vården, går i fickorna på allehanda företag.
Med mer personal blir det också möjligt att förbättra arbetsvillkoren, så att människor inte behöver jobba ihjäl sig.
I förlossningsvården skickas patienter utomlands när det inte finns plats. När det gäller dödssjuka låter man dem dö.

Unga Feminister är ett skämt

En ung kille, medlem i Unga Feminister, skrev ett inlägg där han tyckte att feministerna ska ägna sig åt annat än att bli upprörda över ett skämt på Twitter (eller om det var Instagram). Han blev av med sitt uppdrag i Unga Feministers styrelse. 

Visst, det var dumt av honom att skriva under med sin uppdragstitel, då inlägget gavs intryck av att vara sanktionerat av Unga feminister som förbund. Å andra sidan visar det hur smal den s k feminismen är nuförtiden. Nu försvinner en ung kille från det viktiga jobbet att jobba för jämställdhet mellan kvinnor och män. 

Förutom att han borde fått rätt i sak (gapa om ett skämt som inte riktade sig till någon specifik person) så hade det väl räckt med en reprimand. Det var ju ingen stor sak. 

Sedan allting numera kommer upp på sociala medier, finns ingenting som är för litet för att gaffla om och bli upprörd över. Jag kallar mig inte feminist, för det ordet har helt mist sin betydelse.

Men kvinnokamp och jämställdhet mellan män och kvinnor är viktigt och då handlar det om mäns våld mot kvinnor, hedersförtryck (som också kan drabba män), lönefrågor och arbetsvillkor. 

Att jobba med detta är alltid lika viktigt och den kampen deltar jag gärna i utan att kalla mig feminist.

Sätt företag som Norwegian ur spel

Nu strejkar äntligen piloterna på flygbolaget Norwegian. Deras arbetsvillkor och löner har blivit så försämrade att gränsen äntligen är nådd uppenbarligen. Girgighet sätter säkerheten ur spel för både personal och passagerare.
Många blir upprörda över strejken och tredje man blir ju tydligt drabbad. Kan vi som inte är piloter, men kanske arbetar i branscher med liknande villkor (alltid standby vid telefonen ifall man skulle få jobb, usla löner, inget kollektivavtal) eller har släkt, vänner och bekanta som har sådana jobb, försöka känna solidaritet med dessa piloter som nu fått nog. Det bästa vore om alla med den här typen av jobb gjorde en gemensam aktion, sympatistrejkar.
När arbetsmarknaden har blivit rena lotteriet, det fackliga inflytandet sjunker och arbetsgivarna går runt olika anställningsvillkor genom bemanningsföretag och konsulttjänster, kanske det är dags för en gemensam resning bland anställda i dessa företag. Eller är alla så egotrippade nuförtiden att man inte ser helheten, vart vi är på väg? Hur dåliga villkor måste de som kommer ut på arbetsmarknaden få innan de "tar till vapen" i form av strejker över hela linjen. Det skulle jag vilja se!

EU bestämmer våra arbetsvillkor

Turbulensen är nu stor i de borgerliga leden. Överenskommelsen med S+Mp är mer än många borderliga, framför allt moderater, kan ta.
Men hur stort inflytande har egentligen vår riksdag på utveckligen i Sverige? Om fler journalister kunde bevaka EU istället för att frottera sig i riksdagskorridorerna, skulle det bli tydigare för svenska folket var besluten egentligen tas.
Det senaste förslaget från EU-kommissionen är att tillåta enmansbolag med bara 1 euro i kapitalinsats, att ha sitt säte i ett medlemsland, men verka i ett helt annat. Det betyder att man kan finnas i t ex Bulgarien, med knappt någon reglering av arbetsvillkor, löner och skatter, men ha hela sin verksamhet i t ex Sverige (eller i flera länder, får ha en ägare men hur stor verksamhet som helst). På detta sätt undviker man verksamhetslandets regler och beskattning.
Detta är nyliberalernas dröm om den fria rörligheten. Inga jobbiga kollektivavtal, lagar om arbetsrätt eller så som stoppar den fria företagsamheten!
Jag ska inte ens försöka gå in på det moras av brottslighet detta kan öppna för, med penningtvätt, bedrägerier och anonymitet i form av brevlådeföretag etc.
Detta pågår och bejublas av EU-parlamentets högerfalang. Tydligen kan Kommissionen dessutom välja något som kallas §50 i konstitutionen när förslaget läggs fram, vilket inte kräver enhällighet i ministerrådet, som är högsta instans. Allt för att bejaka kapitalets rörlighet över gränserna.
Och allt för att förhindra rimliga arbetsvillkor för vanliga människor. Var finns den internationella fackföreningsrörelsen?

Dags att ta konflikt för bättre arbetsvillkor

En ledare i Aftonbladet tar idag upp piloters villkor i ett antal ökända flygbolag som Ryanair, Norwegian och Direktflyg.
Piloterna har kontrakt som är fullkomligt främmande för svensk arbetsmarknad. Eller snarare var. För det är inte bara i flygbranschen som arbetsvillkoren försämras dagligen för dem som lyckas få jobb.
I den höga arbetslöshetens tecken tycker arbetsgivarna att de anställda ska vara tacksamma över att överhuvudtaget vara på arbetsplatsen. Där kan de förnedras, godtyckligt avskedas för struntsaker, inte minst om de vill vara med i facket.
Detta gäller framför allt arbetsplatser som anställer ungdomar eller som tar in arbetskraft från utlandet.
Men också i stora välkända företag och myndigheter blir arbetsklimatet allt hårdare. Framför allt när det gäller den psykiska ohälsan. I stressade lägen blir folk irriterade och irriterade människor låter ofta sin irritation gå ut över andra. Det gäller inte minst chefer. Det är svårt att "gå till chefen" och klaga när det är chefen som mobbar.
Den individuella lönesättningen som förekommer på alltfler arbetsplatser ger också utrymme för godtycke och mobbing. Borta är idén om lika lön för lika arbete. En chef har numera oinskränkt makt att haussa eller dissa individer i s k lönesättande samtal, vars kvalitet är högst varierande.
Det är dags för de fackliga organisationerna att börja sätta hårt mot hårt. Om konflikt är det som krävs är det dags att ta konflikt. Arbetsmarknaden är en djungel idag.