Patientsäkerheten är borta

"Patientsäkerheten är inte hotad", säger sjukhusledningarna hela tiden, trots personalbrist och uppskjutna operationer.
Men nu finns svart på vitt att patientsäkerheten faktiskt är hotad, när inte ens cancersjuka blir opererade i tid. Nu har ett antal fall redovisats, där cancersjuka fått vänta så länge att sjukdomen spritts och patienten kanske inte längre går att rädda.
Rimliga löner för sjukhuspersonalen och rimliga arbetsvillkor är det som kan rädda patienterna. Att anställa fler till bra löner är alltså recept ett. Recept två är att inte låta kreti och pleti öppna vårdcentral där behoven redan är tillgodosedda, så att resurser som behövs till vården, går i fickorna på allehanda företag.
Med mer personal blir det också möjligt att förbättra arbetsvillkoren, så att människor inte behöver jobba ihjäl sig.
I förlossningsvården skickas patienter utomlands när det inte finns plats. När det gäller dödssjuka låter man dem dö.

Vilse i verkligheten

Häromdagen kom en studie som visade precis det som man befarade när apoteksmonopolet upphörde. De flesta tillfrågade i studien hade vid flera tillfällen upplevt att deras receptbelagda medicin inte fanns inne på apoteket. (Har själv upplevt det några gånger, mycket irriterande). Särskilt drabbade är förstås de med kroniska sjukdomar som reumatism, diabetes etc.
Trots alla tydligt uttalade farhågor genomförde regeringen den s k reformen (reform har upphört att vara ett positivt ord för framåtskridande). En sak har nämligen inte alliansen begripit trots alla nitar de gått på i sin privatiseringsiver: Företag vill tjäna pengar. De är till för att ägarna ska tjäna pengar. Det är liksom drivkraften i varje företag.
Och medicin är inte lönsamt. Det är däremot allehanda hälso- och skönhetsprodukter som apoteken nu svämmar över av.
Och nu tjänar apoteken pengar (eller lägger ner, särskilt i glesbygd), men liksom i den övriga välfärden har medborgarna fått sämre service. Det gamla apoteksmonopolet fungerade ungefär som Systembolaget. Man kan beställa stora mängder av allt och därför också ha ett specialsortiment för dem som behöver det. Och det är inte samma lönsamhetskrav på enheter med färre kunder.
Enkel matematik kan man tycka, men för regeringens makroekonomer är det kartan som gäller. Därför har man helt gått vilse i verkligheten.