Telefontjänster dränerar sjukvården

I helgen gick Södersjukhuset in i stabsläge. Folk kunde inte lämna akuten pga brist på vårdplatser. Det i sin tur beror på brist på personal. Detta händer nu på landets storsjukhus med jämna mellanrum. Trots det ska det sparas och flera hundra läkare och sjuksköterskor ska varslas. I Stockholm står moderata regionrådet Irene Svenonius för detta barocka beslut.

Många i sjukhuspersonalen säger också upp sig pga av den orimliga arbetsmiljön. Och vart tar de vägen? Jo många tycks gå till de allt populärare telefontjänsterna, som Kry och Min Doktor m fl. Det kan ju låta bra vid ett första intryck, att man kan ringa och på Skype få en bedömning av sina besvär. Men detta innebär en kostnad för sjukvården. Kanske rekommenderas dessutom personen att söka sig till en vårdcentral. Då har vederbörandes vårdkontakter fördubblats direkt och därmed också kostnaden. Pengarna tas från övrig sjukvård och ska dessutom räcka till vinst. 

Vi kan inte ha ett system där telefontjänster dränerar den allmänna sjukvården på resurser. Man vågar inte ens tänka på vad som kan hända om coronaviruset kommer hit. Det är ju helt uppenbart att vi, till skillnad från Kina, inte kan hantera en sådan situation om spridningen omfattar 100-tals personer. Men det hävdar både politiker och sjukhusledningar. Varför ser de inte verkligheten?

Nätläkare utarmar sjukvården

Läste en artikel om nätläkare. Det är det nya geschäftet som utarmar sjukvården. Plötsligt ställer läkare diagnoser utan att undersöka patienterna. Eller så säger de att det kan vara ditt eller datt, gå till en vårdcentral om du är osäker. Och då får landstinget två notor.
I värsta fall kan det ju handla om direkta felbedömningar som ger ytterligare klagomål till IVO. Dessutom föreskrivs alltmer antibiotika, för många hävdar att det måste de ha vid minsta förkylning.
Det kan ju låta plausibelt att här finns nu ett gäng läkare som kan ta hand om enklare fall och att det blir en avlastning i den alltmer pressade vården. Men det blir dyrt. Har landstingen råd med denna service som alltså kan generera mer utgifter, då patienten ändå kan hamna i den ordinarie sjukvården till slut?

Patientsäkerheten är borta

"Patientsäkerheten är inte hotad", säger sjukhusledningarna hela tiden, trots personalbrist och uppskjutna operationer.
Men nu finns svart på vitt att patientsäkerheten faktiskt är hotad, när inte ens cancersjuka blir opererade i tid. Nu har ett antal fall redovisats, där cancersjuka fått vänta så länge att sjukdomen spritts och patienten kanske inte längre går att rädda.
Rimliga löner för sjukhuspersonalen och rimliga arbetsvillkor är det som kan rädda patienterna. Att anställa fler till bra löner är alltså recept ett. Recept två är att inte låta kreti och pleti öppna vårdcentral där behoven redan är tillgodosedda, så att resurser som behövs till vården, går i fickorna på allehanda företag.
Med mer personal blir det också möjligt att förbättra arbetsvillkoren, så att människor inte behöver jobba ihjäl sig.
I förlossningsvården skickas patienter utomlands när det inte finns plats. När det gäller dödssjuka låter man dem dö.

Finansministern: Se men inte röra

Vänsterpartiet gör idag ett inlägg på DN Debatt med en korrekt beskrivning av de ökande klyftorna i det svenska samhället. På annan plats intervjuas Magdalena Andersson, vår finansminister och s k sosse. Hon ser också klyftorna och säger sig oroas av dem. Men tänker hon göra något åt dem?
Inte då. Några generella momssänkningar och momshöjningar är vad hon vågar göra åt skatterna. Och några fler miljarder till kommunerna än de tio som vänsterpartiet drivit igenom tänker hon inte gå med på.
Att åter införa arvs- eller förmögenhetsskatt är inte aktuellt. Istället vill man ge ytterligare skattesubventioner till hushållstjänster. Vi alla ska vara med och betala enskilda personers barnflickor, fönsterputsning och städning m m.
Samtidigt skryter hon om de reformer som faktiskt vänsterpartiet fått igenom, som gratis glasögon till barn och fria besök på vårdcentralen för dem över 85.
Men det är ju ändå droppar i havet mot det som faktiskt behövs. Men lagt kort ligger och lär ligga kvar nästa mandatperiod om inte något radikalt görs.

Fel fokus i vinstutredning

Det börjar läcka från Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden. Han tycker att ungefär ca åtta procent är lagom vinstuttag i välfärdsbolagen.
Nu vet jag inte exakt hur direktiven såg ut, men man tycker att det borde handla om vinst eller ej, inte någon sifferlek med procenttal. Man skulle vilja ha en argumentering för varför det är bra att överhuvudtaget ha privat välfärd med skattepengar (den får ju gärna finnas om aktörerna själva står för kapitalet). Att dessutom låta vem som helst som uppfyller vissa krav, starta skola eller vårdcentral, vare sig behovet finns eller inte är ju ännu märkligare. Särskilt om man betänker Anders Borgs (då det infördes) och även Magdalena Anderssons prat om överskottsmål. Hur ska kommunerna kunna planera om de måste ta ur redan hårt ansträngda budgetar för skolor och vård som inte behövs?
Att sedan höra borgerligheten och Svenskt Näringsliv skrika om marxism och Sovjet när man talar om att förändra systemet är ju än mer patetiskt. Det här extrema systemet har bara funnits i tio år och vi levde inte i Sovjet innan dess. Tvärtom faktiskt.
Visst behöver vi jobba med kvaliteten, men det går ju mycket enklare om alla pengar går till just detta och inte till vinstuttag med skattemedel.

Korruption och kvalitetsbrister i privatiseringens spår

Ännu en privatiserad bransch där skumrasket får spridning. Bilbesiktningen, som tidigare var statlig och utan vinstintressen, har nu tagits över av allehanda privata aktörer.
Nu meddelas att bilbesiktningsfirman Clearcar AB fråntas sin licens att bedriva besiktning efter att inte ha följt reglerna för besiktning. Tydligen är det också vanligt att personer i besiktningsbolagens ledningar också har intressen i bilverkstäder. Surprise surprise!
Detta var ju precis vad man kunde förutse när ytterligare en bransch korrumperades med hjälp av alliansen.
De borgerliga vill också åt alkoholmonopolet. Det är därför glädjande att läsa att Systembolaget har stöd av 70 procent av befolkningen och 90 procent nöjda kunder. Låt oss hoppas att de inte får möjlighet att fördärva världens bästa vin- och spritbutik.
För det allra värsta är att de inte heller lär av misslyckanden och felslut, typ skolvalet, överetablering av vårdcentraler m m. Huvudsaken är att näringslivet kan göra klipp på skattepengar, kosta vad det kosta vill i kvalitet. Kan man sedan genomdriva lägre löner och marknadshyror kan näringslivet hjula av glädje till banken.
Åtminstone tills bostads- och socialbidrag börjar kosta alltför mycket och de anställningsbara minskar efter att ha gått i svensk skola.

Ekonomi - inte ideologi bakom kommunalt veto

Idag skriver Erik Helmerson i en ledare i DN att han är glad om det kommunala vetot för s k friskolor inte genomförs. Skolstriden handlar om ideologi menar han.
Men så enkelt är det ju faktiskt inte. I själva verket handlar det ju, som oftast, om ekonomi. Alliansens idé om att kreti och pleti kan öppna friskolor (eller vårdcentraler) innebär ju en kostnad för kommunen. I en liten kommun kan hela budgeten haverera om det plötsligt tillkommer en friskola. Man får då dra in på något annat (t ex fritidsaktiviteter för ungdomar, hemtjänst eller något annat). Kommunen måste ju ha rätt att planera den verksamhet som ska finnas i kommunen, utifrån behov och budget.
Om det vore så väl att all den "fria" verksamhet som företag vill starta skedde med egna pengar, men så är det ju inte. De tar sig dessutom friheten att själva välja vilka elever de vill ha.
Till slut får ju skattebetalarna stå för notan. M a o är ett kommunalt veto fullt rimligt och i skattebetalarnas intresse.

PS Om något helt annat: Hur vore det om de rika miljardärerna  som nu skänker bort sina förmögenheter i altruismens namn och får goodwill för detta, istället såg till att skapa jobb i sina eller nya företag. Det skulle göra mer nytta på sikt.

En liberals syn på prioriteringar i vården

Ett antal cancerläkare har i en debattartikel i SvD lyft fram att den svenska cancervården nu går på knäna i brist på resurser. Bloggaren Foto-Lasse kommenterar detta förtjänstfullt i ett inlägg http://fotolasse.se/index.php/samhalle/spara-skattesankningen-den-behovs.htm
Liberala Ungdomsförbundets sjukvårdspolitiska talesperson Kajsa Dovstad kommenterar också läkarnas inlägg i en replik i SvD. För henne är slutsatsen självklar: Vården måste prioritera och framför allt inte lägga resurser på de svårast sjuka, de kommer ju ändå att dö inom kort.
Att höja skatten är inte tänkbart för denna liberal, det orkar inte svenska folket med och företagen flyttar utomlands om så sker. Istället är det mellan skolan, försvaret och bidragssystemen man måste prioritera. Och Kajsa tycker att bidragssystemen är det självklara valet. Och det kan hon ju ha rätt i om hon med bidragssystem menar bidragen till aktörer inom vård, skola och omsorg som nu skor sig på våra skattepengar. För att inte tala om Rut och Rot och allehanda stöd till företag för att de ska anställa.
Men troligtvis menar inte Kajsa dessa bidrag. Istället anser hon att det som många av oss kallar försäkringar, såsom a-kassa och sjukförsäkring, samt socialbidrag, är det som ska stramas åt.
Men enklast är ju att inte vårda de sjukaste, de dör ju snart i alla fall, så kan vi öppna ytterligare en vårdcentral för förkylda.

Rädda Karolinska - lägg ner vårdcentraler

Karolinska sjukhuset går back med 500 miljoner. Svaret på detta är nya sparkrav från politikerna (Stockholms läns borgerliga landsting). Där har Filippa Reinfeldt (m) huserat i alltför många år. Otroligt nog valde väljarna i länet ändå att fortsätta med denna politik, där nya vårdcentraler i priviligerade områden prioriterats på bekostnad av akut sjukvård och vår för allvarligt sjuka. Men många kommuner i länet har ju egen moderat majoritet.
Hur vore det att stänga några av de vårdcentraler som dykt upp under parollen "det fria vårdvalet" för att istället satsa pengarna i de sjukhus där de behövs mest? Det är i princip omöjligt att spara mer på KS. Chefen för vuxenakuten säger upp sig för att han inte kan ta ansvar för en besparing på 40 miljoner.
Det gäller att inte bli sjuk de närmaste fyra åren. Eller så får stockholmarna belasta andra landsting (notan skickas visserligen till Stockholm, men platserna upptas ju ändå). Det fria vårdvalet är redan en chimär i förlossningsvården. Man får ta det som råkar finnas. Snart gäller det all form av sjukhusvård, men är du förkyld finns nya privata centraler att gå till - för dina skattepengar.
Och Filippa har nu fått jobb på Aleris. Ja, de måste väl tacka henne på något sätt. I andra länder brukar det kallas korruption.

I Reinfeldts stillsamma pragmatism

Ibland blir man hemmablind. Det har uppenbarligen drabbat Erik Helmersson på DNs ledarsida idag. Han skriver om ideologi. Han menar att "Stillsam pragmatism snarare än vildsint idéstrid tycks vara den svenska lagomkulturens modell." Så kan det ju tyckas om man beskriver dagsläget i Sverige som "Thatcher- och Reaganismens årtionden, men deras svenska arv blev föga mer än några hundralappar mindre i skatt och möjligheten att välja vårdcentral."
Är det så DNs ledarskribenter ser det systemskifte som ägt rum i Sverige de senaste åtta åren? Eftersom de inte är drabbade kanske det undgått dem att hela socialförsäkringssystemet är urholkat, med konsekvensen att man måste bli utfattig för att komma i åtnjutande av samhällets stöd. Däremot kan man få bidrag via rot och rut för diverse heminredningsdetaljer.
Några hundralappar i sänkt skatt. Ja, om man är låginkomsttagare. Har man högre lön handlar det om tusenlappar. Ju högre desto mer. "Några hundralappar betyder ju mycket för en låginkomstfamilj" som någon i alliansen uttryckte det utan att förstå sin cynism.
Att sen hela det offentliga samhället gjorts om till privat marknad verkar också ha undgått Erik Helmersson. Inte bara att välja vårdcentral, utan också att välja nästan allting annat inom den offentliga sektorn, inklusive tågresor och bilbesiktning. Med därtill hörande kostnader, både för den enskilde och samhället.
Man kan också välja att köpa sin allmännyttiga bostad. Däremot inte att behålla den som hyresrätt. Det avgör ens köpglada grannar. Att överhuvudtaget få en bostad utan att skuldsätta sig upp över öronen, finns däremot knappt på kartan.
Allt detta är ideologi. Fredrik Reinfeldt presenterade den i sin bok "Det sovande folket" 1993 och har sedan han fick makten gjort allt för att förverkliga sina idéer. Och han har lyckats riktigt bra eller hur?

Sjukhusen sparas bort

Sjukhusen blöder, skriver DN idag. Framför allt gäller det Stockholms sjukhus, men säkert också många ute i landet. För spara ska de – två procent per år. Någonstans måste man ju komma till en punkt där man passerat de s k effektiviseringarna och kör på fälgarna. Till slut har vi sparat bort sjukhusen.

Ja, de är ju ändå så dyra. Och nu har vi ju vårdcentraler i parti och minut, särskilt på de ställen där de friskaste och mest välbeställda bor.

Det är på vårdcentraler alliansen har satsat. Ingen ska behöva vänta på att få tennisarmbågen fixad. Har du däremot cancer kan det dröja, för vi har ju överbeläggning och personalbrist på de flesta sjukhus.

För att inte tala om ifall du är en multisjuk 80-åring. För dig finns knappt några resurser alls. Du kan få tyna bort på ditt äldreboende (under förutsättning att du fått plats på något).

Så ser sjukvården ut i Sverige när alliansen får råda. Deras löfte var att minska vårdköerna och det har de gjort. På bekostnad av de verkligt sjuka.

Den olönsamma landsbygden

Är människor mer värda i staden än på landet? frågar idag biskop Åke Bonnier på DN Debatt. Ja, dessvärre är det så. Människor i staden är nämligen mer lönsamma än människor på landet. Och det är det som räknas i dagens privatiserade värld.

Det blir alldeles för dyrt för den privata vårdcentralen eller apoteket att bara ha en potentiell kundkrets på 5-10 000 personer. I bästa fall om den ingår i en större kedja. Men det kostar ändå för mycket när det ska vinstmaximeras. Samhällsservice handlar ju inte längre om service utan om lönsamhet.

Landsbygden är inte längre lönsam. Välkommen till vår sköna nya värld. Och biskopen har rätt i att det i grunden handlar om människosynen.

Byråkraten och verkligjheten

DN har verkligen lyckats idag med att visa byråkratens perspektiv gentemot några läkares som jobbar direkt i vårdverkligheten genom att ta in båda debattartiklarna på ett uppslag i tidningen.
Här kan man se hur läkarna instämmer i Maciej Zarembas uppmärksammade vårdartiklar om ekonomisk styrning i vården härförleden, mot byråkraten för det s k vårdvalet, som tycker att Zaremba har fel på de flesta punkter. För honom är register och uppföljning det allra viktigaste, det som avgör om vården har kvalitet och som kan följas i serier. Det kallar han den holistiska synen och avfärdar läkares kritik som att de saknar just den.
Läkarna, som träffar patienter varje dag och står mitt uppe i verkligheten ser det på motsatt sätt och varje individ som besökt en doktor vet att alltmer tid får läkaren ägna åt att stirra in i en skärm istället för på patienten. Färre vårdplatser är inte detsamma som sämre vård, menar byråkraten. Men fråga den patient som fått sin operation inställd, kanske flera gånger, för att det saknas vårdplatser. Det är också ett mått på kvalitet.
På dessa debattsidor möts verkligheten och alliansens vårdval på ett övertydligt sätt. Och de flesta instämmer nog i att det viktiga inte är att få välja vårdcentral utan att vården på de vårdcentraler som finns är av god kvalitet. Och det är den i första hand då inte ekonomiska incitament styr.

Jipposatsningar istället för sjukvård

Sveriges akutsjukhus klarar inte vårdgarantin. Är någon förvånad? Den offentliga sjukvården är i strykklass och missgynnas å det grövsta, medan privata vårdcentraler växer upp som svampar och subventioneras med skattepengar.
I Stockholm lade man ned hälften av akutsjukhusen på 90-talet. Allt för att sanera finanserna. Men trots flera års varningar om en åldrande befolkning görs inget. Istället satsas miljoner i överdimensionerade arenor trots att vi skattebetalare redan betalar förlusterna i Globen. Tänk om man satsat på ett nytt akutsjukhus istället. Så mycket mer nytta för skattepengarna.
Och nu gör man dessutom likadant med skolorna trots att det råder platsbrist på flera av skolorna i framför allt söderort. Men flera kommunala gymnasieskolor ska läggas ned, för elevunderlaget minskar.
Jamen herregud, de elever som nu har platsbrist i grundskolan kommer ju till gymnasiet om några år. Ska det då vara platsbrist där också?
Prognoserna har slagit fel säger man. - Vi kanske måste räkna eleverna där de bor, säger skolborgarrådet Lotta Edholm (fp) yrvaket.
Man kan tro att de är korkade, men det är ideologin som styr. Och resultatet blir förödande.

M krymper bostadsmarknaden ytterligare

I moderaternas Stockholm säljs människors bostäder (med de boende fortfarande kvar) till privata företag utan något som helst annat syfte än att moderaterna vill att all verksamhet i staden ska vara privat.
Och vi ser hur illa det går hela tiden. Insynen i privata företag är noll, alltså finns inga garantier att lediga lägenheter lämnas till bostadsförmedlingen. Stockholms bostadsmarknad krymper ytterligare.
Man påstår att pengarna från utförsäljningen ska gå till att bygga nya hyresrätter. Vad är poängen med att göra sig av med de hyresrätter som de redan har? Människor som väljer hyresrätt vill gärna bo i allmännyttan därför att där finns viss kontroll och regler för skötsel. Folk vill inte bli sålda med sina bostäder likt boskap.
I privatiseringens spår följer fusk och korruption. Se bara på det s k vårdvalet, med Carema och oseriösa vårdcentraler som bokför ej gjorda läkarbesök och dagens stora artikel i DN om taxifuskarna. Taxi avreglerades redan på 90-talet med löften om att det skulle bli billigare att åka taxi. Vid det här laget har vi lärt oss att ingenting som privatiserats blivit billigare.
Man kan knappast gratulera de hyresgäster som nu fått nya hyresvärdar.

Korrupta Carema m fl

Jag har skrivit det förr och jag får alltmer vatten på min kvarn. Privata företag, framför allt inte riskkapitalbolag, hör inte hemma inom vård, skola och omsorg. Koppargården i Vällingby är det senaste skräckexemplet på en misskött verksamhet, där underbemanning och inkompetens tagit livet av hjälplösa patienter.
Igår skrev DN om ett annat fuskande företag, Securitas, som anger fler gjorda biljettkontroller än vad som genomförts och tvingar därmed sina anställda att ljuga.
Exemplen kan flerfaldigas i allt från vårdcentraler (t ex Telefonplan men det finns fler) till daghem (det i Årsta är mest känt), från skolor till äldreboenden. Det stora problemet med privatiseringen av dessa verksamheter är den grundläggande målkonflikten: företag vill tjäna pengar, men det är inte huvudsyftet med ovanstående verksamheter. Och det vore väl OK om dessa vårdcentraler, daghem etc verkligen var privata, dvs drevs med prívata medel, som övrig privat verksamhet i landet. Men nu är det skattemedel och då verkar det som om man ska göra så lite som möjligt för det bidrag man får.
Ett annat problem med dessa privatiseringar är att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten sätts ur spel. I offentlig verksamhet är all ekonomi etc offentlig och kan efterfrågas av medborgarna och de anställda kan berätta om verksamheten med meddelarskydd. Inget av detta gäller i de privatiserade verksamheterna.
Allt detta sammantaget bidrar till korruption och är en skam för Sverige.

Inkomstpröva samhällsservice

Några moderater har förstått principen om progressivitet. De hävdar att det är orättvist att låginkomsttagare betalar samma summa i TV-licens som höginkomsttagare. M a o; det är dyrare att ha TV för människor med lägre lön.
Om de nu kunde upplysa sitt parti om att denna princip gäller alla kostnader. För moderaterna vill ju att vi ska köpa alla tjänster från privata utförare. Det är väl en tidsfråga när skattepengarna inte längre räcker för att ösa ut över kreti och pleti som startat skolor och vårdcentraler (man vill ju också sälja ut statens företag så var ska pengarna komma från till slut och ju rikare du är desto fler avdrag kan du göra). Då kommer det att börja kosta på allvar. Redan idag har många inte råd att gå till tandläkaren eller ta ut sina mediciner.
Samhällsservice borde vara inkomstprövad. Istället för att hitta på en massa småavdrag på tjänster som städhjälp och restauranger eller för välgörenhet, borde man se till att alla har råd att vid behov ta del av samhällstjänsterna.
Men det skulle ju inte gynna moderaternas målgrupp så det lär vi väl inte se något av.

Ineffektivt med privata lösningar inom vård och skola

Ännu en skattefinansierad verksamhet i privat regi som visar sig vara korrupt och misskött. En vårdcentral på Telefonplan saknar enligt dagens DN en allmänläkare (den som fanns fick inte lön på flera månader), man har sagt att man har en specialistläkare som man inte har, man har överförskrivit antibiotika och patienter har klagat på förnedrande undersökningar.
Nu vill Stockholms läns landsting dra in avtalet med denna husläkarmottagning. "Det är mycket ovanligt att vi gör det, säger Peter Lundqvist på hälso- och sjukvårdsnämndens förvaltning".
Det är just det som är ett av problemen. Trots att brister uppdagas i en aldrig sinande ström hos de privata aktörerna i våra välfärdssystem, verkar det hart när omöjligt att bli av med dem. Landstinget har inte kapacitet att ta tillbaka verksamheten i egen regi och f ö finns inget intresse hos de styrande i dagens majoritet att man går för hårt åt de företag som missköter sig.
Häromdagen läste vi om Römosseskolan, en skola med islamsk inriktning, som diskriminerar kvinnliga elever, bedriver religiös undervisning inom skolans ram, trots att den svenska skolan ska vara icke-konfessionell, m m.
Men man ska tillsätta en utredning.....
Det måste gå lättare att få bort oseriösa verksamheter. Religiösa skolor hör överhuvudtaget inte hemma i Sverige och jag fattar inte hur det gick till när plötsligt Livets Ord m fl kunde få börja driva skolverksamhet.
Det måste trots allt vara otroligt ineffektivt att låta kreti och pleti bedriva verksamhet med skattemedel. Pengar återinvesteras inte i verksamheten utan försvinner i värsta fall oskattade utomlands, personalen har inte meddelarfrihet så det är svårt att uppdaga felaktigheter och mygel och de med riskkapitalister som ägare har bara kortsiktiga mål som inte gynnar verksamheten.
Låt vård, skola och omsorg återgå i samhällets regi. Då blir i alla fall verksamheten målet, inte vinsten, och personalen har åtminstone rätt att rapportera felaktigheter. Och man kan kraftsamla kring de behov som finns, istället för att sprätta iväg skattemedel till alla som vill öppna verksamhet.

Brist på utbildning hotar vården

Idag skriver Aftonbladet och DN om två problem som hänger ihop. Aftonbladet beskriver ett fall med en liten flicka på Barn- och ungdomskliniken i Lund som får ett felsatt dropp så att hennes arm svullnar upp och trots att flickan skriker får de ingen hjälp av personal på fyra timmar. Tydligen sattes dessutom droppet fel två gånger. Kliniken har lex Maria-anmält två liknande fall tidigare.
DN tar upp bristen på specialsjuksköterskor och att det inte lönar sig för en sjuksköterska att specialutbilda sig. Dels måste hon/han ta tjänstledigt utan lön, dels påverkas inte lönen av denna extra kompetens.
Detta är ju makalöst! Det är ingen tillfällighet att alltfler sådana här fall dyker upp inom olika områden i sjukvården.
De flesta arbetsplatser brukar tillhandahålla kompetensutveckling på företagets bekostnad. Är det så illa ställt i vår vårdapparat att landstingen är så dränerade på pengar att de inte kan bekosta för vården helt nödvändig utbildning?
Men skattemedlen ska förstås hellre gå till ännu en vårdcentral i privat regi i något rikt område. De privata alternativen är väl också så måna om sin vinst att de inte skulle drömma om att vidareutbilda personalen.
Som man bäddar får man ligga. I sjukvårdens fall i korridoren.