M krymper bostadsmarknaden ytterligare

I moderaternas Stockholm säljs människors bostäder (med de boende fortfarande kvar) till privata företag utan något som helst annat syfte än att moderaterna vill att all verksamhet i staden ska vara privat.
Och vi ser hur illa det går hela tiden. Insynen i privata företag är noll, alltså finns inga garantier att lediga lägenheter lämnas till bostadsförmedlingen. Stockholms bostadsmarknad krymper ytterligare.
Man påstår att pengarna från utförsäljningen ska gå till att bygga nya hyresrätter. Vad är poängen med att göra sig av med de hyresrätter som de redan har? Människor som väljer hyresrätt vill gärna bo i allmännyttan därför att där finns viss kontroll och regler för skötsel. Folk vill inte bli sålda med sina bostäder likt boskap.
I privatiseringens spår följer fusk och korruption. Se bara på det s k vårdvalet, med Carema och oseriösa vårdcentraler som bokför ej gjorda läkarbesök och dagens stora artikel i DN om taxifuskarna. Taxi avreglerades redan på 90-talet med löften om att det skulle bli billigare att åka taxi. Vid det här laget har vi lärt oss att ingenting som privatiserats blivit billigare.
Man kan knappast gratulera de hyresgäster som nu fått nya hyresvärdar.

Staten skapar mer arbetslöshet

Postens moderbolag ska minska personalstyrkan med ytterligare 1500-3000 personer, meddelar DN i papperstidningen. Besparingarna handlar bl a om att göra bolaget redo för börsen.
Vi talar alltså om Posten, det verk som inrättades redan på 1600-talet i Sverige och som fortfarande ägs till 60 procent av staten (moderbolaget heter Postnord och är numera dansk-svenskt). De övriga 40 procenten ägs av danska staten. Alltså egentligen ett helt statligt bolag.
Varför i hela friden ska ett sådant bolag in på börsen? Posten är en serviceinstitution. Från början tillkommen för att göra samhällsnytta.
Men nu planeras för att våra skattemedel alltså spelas med på börsen, ut i robothandeln. Där kan de ge staten vinst, men lika gärna stora förluster.
Samtidigt ska alltså ytterligare flera tusen personer mista jobbet för denna ekonomiska lekstuga. Vad innebär inte den kostnaden för samhället, i form av sjukvård, socialbidrag etc. Statens uppgift måste väl ändå vara att se till medborgarnas bästa. Att avskeda tusentals personer för eventuell ekonomisk vinst i dessa ekonomiska orostider är oansvarigt.
Här talas om "att vi måste se till att företagen skapar jobb". Med vilken trovärdighet gör man det när man samtidigt själv står för ökad arbetslöshet med de egna bolagen.

Kapitalismen gör människor överflödiga

Det ekonomiska system vi har idag - kapitalismen - har börjat göra människor överflödiga. Ett fåtal personer (jmf med världens befolkningar) har helt lämnat marken och byter papper med varann och blir därmed rikare. Inte ett enda nytt jobb skapas.
Denna filosofi sipprar sedan ner till mer modesta företag på marken. I kvartalskapitalismens jakt på vinst, har man konstaterat att det dyraste ett företag har är personalen. Därför försöker alla företag till varje pris ha så få anställda som möjligt. Leder detta till ett mänskligt samhälle?
Vi har en av världens mest välutbildade ungdomsgrupper. Ändå har vi en arbetslöshet på 22 procent bland ungdomar. Och det är inte bara ungdomar utan utbildning som är arbetslösa eller hankar sig fram på tillfälliga projektanställningar.
Samhället är väl ändå till för människorna. Det är ju något allvarligt fel på ett system där stora delar av länders befolkningar inte blir en del av samhället. Utslagningen i välfärdsstaterna blir alltmer uppenbar. Vem trodde på 80-talet att tiggare skulle vara en vanlig syn på Stockholms gator?
Hela tänket kring företagande måste göras om. Jag har inga lösningar, men vad vi ser är ju undergången på ett system där så småningom merparten av människorna blir överflödiga. När stora företag lämnat den mänskliga dimensionen och bara finns i en hysterisk börsverklighet och VDn (eller snarare olika konsortier) aldrig behöver konfronteras med några anställda finns heller inget samhällsansvar.
Ibland känns undergången nära.

Annie Lööf - en del av overklighetens folk

Nyss hörde jag Annie Lööf i Agenda. Och man ställer sig frågan: När var hon ute i verkligheten senast?
Hon talade sig varm för arbetskraftsinvandring. Kanada är hennes modell och Sverige skulle rent teoretiskt kunna ta emot 40 miljoner människor, "som skulle arbeta, starta företag och betala skatt" som hon uttrycker det.
Har hon aldrig frågat sig varför det inte redan är så, om det nu är så lätt som hon påstår. Enligt henne verkar man kunna fixa fram ett företag ur kappärmen. De enda som är intresserade av att starta företag i Sverige är riskkapitalister med världen som arbetsfält, som upptäckt att man knappt behöver något kapital om man ger sig in i den offentliga sektorn, för där bistår regeringen snällt med skattemedel till företaget. Och någon skatt här betalar man knappt.
Dessutom verkar Lööf inte kunna skilja på arbets- och flyktinginvandring. Det är naturligtvis jättebra om flyktingar kan få jobb, men det är väl tveksamt om de har kapital till att starta företag och deras skäl att komma hit är ju skyddsbehov i första hand.
I detta fall låter hon precis som sin företrädare och det hände ju ingenting då heller.

Blev systemskiftet som ni ville?

Nu har också SNS kommit fram till att privatiseringar inte ökar kvalitet eller effektivitet i välfärden, något som väldigt många av oss upptäckt för länge sen. Men för de flesta företag som gett sig in i välfärdsbranschen har varken kvalitet eller effektivitet varit målet, utan som för alla företag - vinst. Och det blir ju extra intressant när det inte ens är ens egna pengar som genererar denna vinst utan våra. Det är inte samma sak när kommunen köper möbler från ett tillverkningsföretag som när man upphandlar vård, skola och omsorg. Och det fanns faktiskt valfrihet i t ex skolan redan före privatiseringshysterin, med olika pedagogiker och inriktningar. Privatiseringarna har bara inneburit att pengar som kunde gått till välfärd i offentlig regi nu slösas bort på företag med oseriösa verksamheter (jag säger inte att alla är oseriösa).
Det måste vara deprimerande för alliansen att ständigt få höra att deras visioner slår fel. Eller det kanske är just den haltande och osystematiserade välfärdssektor vi nu har, som är deras vision. Systemskiftet blev precis som vi ville, kanske de konstaterar. Frågan är hur Schlingman ska lyckas beskriva det som stor social ingenjörskonst.

Avdrag för välgörenhet - en reform för giriga

Jaha, så får Göran Hägglund också en av sina hjärtefrågor tillgodosedd. Regeringen gör gåvor till välgörenhetsorganisationer avdragsgilla. Det går väl an också för moderaterna, som tar varje chans till skattesänkning.
Många organisationer jublar förstås över detta beslut och ser framför sig att deras verksamhet kommer att få stora tillskott. Men jag frågar mig verkligen om det är för att få sänkt skatt man skänker pengar till verksamheter man vill stödja. Kanske vänder sig denna reform snarare till företag, där man kan använda sina övervinster till lite goodwill samtidigt som man får dra av på skatten.
Men varför ska vi andra vara med och betala för företags goodwill? Antingen är man altruistisk och skänker pengar för att man tycker det är viktigt och lovvärt - och då behövs inget skatteavdrag. Eller så är man girig också när man idkar välgörenhet. Ännu ett kännetecken för alliansen.

Juholtfrossa

Juholtfrossan griper omkring sig i de borgerliga leden. DNs ledare idag visar hur desperata regeringens försvarare börjar bli.
Det är Juholt som idag talar om utanförskapet, som ökat enormt under regeringens tid vid makten. DN hänvisar till småpartiernas förslag som exempel på att regeringen också har idéer att komma med. T ex centerns (och Billströms) vurm för arbetskraftsinvandring. Som hittills mest verkar ha lett till lönedumpning.
Det enda man numera har att komma med när det gäller regeringen är Anders Borg. Med en politik som går ut på att lägga pengar på kistbottnen, så att vi ska ha råd med än fler skattesänkningar. Övriga medel går till privata företag som tar över den offentliga sektorn, med korruption och minskad insyn som följd.
Investeringar som kostar idag, men som utvecklar samhället på sikt, lyser med sin frånvaro.
Allt fler börjar inse att det är så här det förhåller sig. Det är inte det Sverige de flesta vill ha. Och Juholt talar om detta - berättelsen om ett Sverige som nu lever i de kortsiktiga vinsternas tid och ger visionen av hur man kan komma ur detta.
Inte underligt att borgerligheten fått Juholtfrossa.

Korrupta företag i svensk sjukvård

För andra gången visar nu revisionen av vårdbolagen Aleris AB och Nacka Närsjukhus Proxima AB att företagen tagit betalt för sjukbesök som inte ägt rum, dubbelfakturerat eller registrerat brev som läkarkontakt.


Det handlar om miljonbelopp som dessa företag försnillat till sig av skattemedel. Stockholms läns landsting säger att de ska återkräva pengarna (och det är andra gången de gör det) det a. Men vad de borde göra är att säga upp avtalet med dessa företag. Problemet är att man låst fast sig i den privata vårdsektorn och har inte längre egna resurser att ta över verksamheten. Så dessa korrupta företag får fortsätta verka med skattemedel.


När vi talar om utvecklingsländer kallas sådant här för korruption. Vi talar om hur himla noga det är att skattebetalarnas pengar inte hamnar i fel fickor. Hur vore det med samma omsorg om skattemedlen här hemma?