Moderaterna har tappat det

Det är nästan komiskt att se hur desperat Ulf Kristersson och moderaterna är. I utspel efter utspel gör de allt för att matcha sverigedemokraternas politik. Ut med flyktingarna och fram med batongen är ungefär det budskap lite hårddraget som nu hamras fram från moderaterna. Här ska tas i med hårdhandskarna. Skatterna ska sänkas och bidragen ska i största möjliga mån bort (om det inte gäller stöd till rika i form av rut och rot förstås).
Men varför ska man rösta på moderaterna när det finns ett parti som är så mycket tydligare när det gäller att driva den här sortens politik? Och det är ju vad opinionsmätningarna visar. SD tar hem spelet när det gäller att ta i med hårdhandskarna. Så går det när man inte har något eget att komma med.
Också socialdemokraterna är dessvärre på väg åt det här hållet. Stefan Lövfen står under Annies och Nyamkos klackar. Men det kanske är bättre än att stå under trampande stövlar.

Euro för alla - spiken i kistan

Ett dokument från EU har läckt till Frankfurter Allgemeinde om ett beslut att alla EU-länder ska ha euro år 2025, även Sverige. Trots vår folkomröstning ska alltså denna fråga upp på bordet igen.
Ett av EUs stora misslyckanden är ju just eurosamarbetet. Det är väl egentligen bara Tyskland som vunnit på det. Länderna i Sydeuropa, speciellt Grekland och Portugal, har istället dragit på sig en evig ekonomisk kris med denna valuta.
Sverige har en mycket stark ekonomi. Vi har inget att vinna på att beblanda vår ekonomi med ekonomiskt svaga länder som länderna i östeuropa eller Grekland och Portugal.
EU bör istället reducera samarbetet till att bara gälla den gemensamma marknaden, vilket inte behöver betyda en gemensam valuta. EU har gapat över för mycket, inte minst för många länder och det finns inget som hindrar att man samarbetar med varandra utan en union av EUs kaliber. En del euroländer vill ju återinföra sin gamla valuta. Det går inte att få länder med helt olika förutsättningar att driva en gemensam ekonomisk politik (särskilt inte en nyliberal).
Det är tveksamt om alla länder skulle jubla över beslutet om att införa euro. Redan nu obstruerar ju flera länder mot de gemensamma besluten, framför allt när det gäller flyktingar. En sådan här maktdemonstration från EUs sida kommer bara att stärka de krafter som vill lämna unionen.
Minska ambitionerna istället, så kanske arbetet kan bli effektivare och billigare i denna koloss på lerfötter.

Ligger Sverige i framkant med Frans?

Det mesta ser väldigt mörkt ut, så varför inte fundera lite över Melodifestivalen, detta gladjippo för gammal och ung. Eller kanske bara för ung? 

Egentligen är jag inte alls intresserad av detta mastodontprogram, men de senaste veckorna är det ju nästan det enda som inte handlat om flyktingar och elände i världen.

Tyvärr verkar jag vara en av få som inte förstår storheten i den melodi som vann, med den söte gossen Frans. Men det kanske var söthetsfaktorn som slog igenom hos många väldigt unga.

Fast det fanns ändå något sympatiskt över hans framträdande. Inga hysteriska rökmoln, snurrande dansare och blixtar hit och dit. Bara rakt upp och ner. 

Men det kommer förstås aldrig att slå i Europa. Så då slipper SVT att bekosta detta jippo nästa år. Men kanske Sverige, som så ofta när det gäller musik ligger i framkant. Om några år lugnar sig kanske flera länder och man går tillbaka till det mera stillsamma á la 50-tal. Då stod ju alla artister stilla och sjöng rakt upp och ned. 

Själv gillade jag swahililåten bäst. En pigg tjej som sjöng så man blev glad. Det kan behövas i dessa tider.

Världen är på rätt väg

År 2015 är det år då de s k millenniemålen skulle uppfyllas, dvs de åtta mål som handlar om minskad hunger och fattigdom, barnadödlighet, ökad läskunnighet m m. Målen kom till på den dåvarande FN-chefen Kofi Annans initiativ år 2000 och i stort sett alla världens länder skrev under på att arbeta för detta.
Mätningarna utgick från basåret 1990 och målen ska alltså vara uppfyllda nu på global nivå. Och många av dem är faktiskt det!
DN citerar den amerikanska tidskriften Atlantic: "För 25 år sedan led 19 procent av världens befolkning av undernäring. I dag har andelen sjunkit till elva procent. Det betyder att flera hundra miljoner människor har fått det bättre när det gäller det mest basala behovet. För några månader sedan slog Världsbanken dessutom fast att mindre än tio procent av jordens befolkning lever i extrem fattigdom (mindre än 17 kronor om dagen) – för första gången någonsin.

Världens barn har fått det bättre på flera sätt. Sedan 1990 har barnadödligheten minskat med hälften tack vare satsningar på bättre vård. Konkret innebär det att sju miljoner fler barn under fem år överlever. Ett land som sticker ut i positiv bemärkelse är det fattiga och folkrika Bangladesh. Nio av tio barn i världen går dessutom i skolan. Vid millennieskiftet saknades 100 miljoner i grundskolan. För 2015 är den preliminära siffran 57 miljoner."
Alla mål har inte nåtts, men alla mål är på väg i positiv riktning. Det finns bakslag, speciellt om man går ner på landnivå och i många länder är också klyftorna stora. Icke desto mindre tycker jag att man i tider som dessa när i princip allt handlar om flyktingar och IS, kan glädja sig åt den här utvecklingen som aldrig syns i nyhetsrapporteringen.

Äntligen får andra än SD höras

Äntligen handlar nyhetsförmedlingen om något annat än SD. Alltför länge har medierna vridit och vänt på varför SD har sådana framgångar och ju mer detta har belysts desto mer har SDs popularitet ökat. All uppmärksamhet har gynnat partiet.
Men nu kommer andra tongångar. Plötsligt träder de fram, alla de som vill stödja flyktingar och flyktingmottagande, som vill hjälpa till på alla sätt. Vi som tycker att Sverige ska ha en humanitär och ledande roll när det gäller flyktingmottagande blir äntligen synliggjorda.
Fråga inte vad SD tycker om dagens katastrofsituation. Det är irrelevant. Vi är många som har andra svar och vill något annat. Låt oss höras!

SD vinner terräng hos borgarna

Nu är vi där! Idag redovisade DN en opinionsundersökning med frågeställningen "Anser du att de andra partierna i riksdagen bör samarbeta med sverigedemokraterna?" 60 % av KDs och 55 % av moderaternas sympatisörer tyckte att det ska man.
Med andra ord börjar vi hamna i samma sits som de övriga nordiska länderna, där man redan samarbetar med sina främlingsfientliga partier. KD har ju redan lagt fram ett av de mer främlingsfientliga förslagen, nämligen att bara ge tillfälliga uppehållstillstånd till flyktingar. Man undrar hur det ska fungera i praktiken. Och med barn som är födda här.
Många av medlemmarna i de tre största borgerliga partierna (alltså inte FP) vill ju också riva upp decemberöverenskommelsen.. Det öppnar ju också för samarbete med SD. Och fasa! Ytterligare en period med borgerlig regering. Vi är ändå rätt många som inte orkar det.

Borgerliga debatter blir hetare med Busch Thor

Så har då Ebba Busch Thor blivit vald till partiordförande för KD. Hennes tydligaste budskap har varit att KD ska vara ett högerparti, att familjen är samhällets viktigaste hörnsten och att staten ska ha så liten roll som möjligt i människors liv (fast vårdnadsbidrag ska vi ha). Vårdpersonal ska kunna vägra att utföra aborter pga s k samvetsfrihet. Flyktingar ska inte få permanenta uppehållstillstånd.
M a o allt som inte Göran Hägglund stod för. Många i partiet tycker förstås att det är bra med denna tydlighet och instämmer i Busch Thors analyser och åsikter. Men t o m Alf Svensson reagerar mot högersvängen.
Frågan är hur den övriga alliansen reagerar. Finns den ens? Och om den finns, hur ska den få ihop det nya gänget? Ingen av de ursprungliga alliansskaparna är kvar. Alla utom moderaterna har känt av effekterna av att vara stödhjul åt det största partiet i alliansen. Där fanns inte bara partipiska utan också allianspiska. En hel del  förtroendevalda är nog glada över att slippa den. Det är också tveksamt om Kinberg Batra kan peka med hela handen såsom Reinfeldt och Borg gjorde.
I opinionsmätningarna byter de mindre borgerliga partierna plats med varandra under spärren. Just nu är det folkpartiet som ligger pyrt till. Skulle de också byta partiledare till t ex Birgitta Ohlsson kommer nog debatterna att gå heta inom det borgerliga lägret. Det ser vi fram emot.

Löfven drömmer om världsledande roll

Jag följer upp gårdagens inlägg om att regeringen bör säga upp Saudiavtalet med ytterligare ett argument som jag såg idag.
Regeringen tänker inrätta en expertgrupp under parollen "global samverkan" för han vill att Sverige ska få en ledande roll i världspolitiken, framför allt när det gäller jämställdhet och mänskliga rättigheter. Thomas Hammarberg, med många år i olika organ för mänskliga rättigheter, barnrätt m m ska leda gruppen. AB skriver:

"Några av de områden där ex-diplomaten tror att Sverige har mycket att bidra med handlar om skyddet av barns och kvinnors rättigheter.
– Vi står fortfarande lite utanför maktblocken och jag tror att Sveriges alliansfrihet är bra i det här sammanhanget. Att vi har ett omfattande bistånd, trots att vi är ett litet land, och att vi tar emot fler flyktingar än andra ger oss en viss goodwill. Och då tycker jag inte vi ska vara blyga, då kan vi föra fram våra idéer om till exempel medmänsklighet och kvinnors rättigheter, säger Hammarberg."
Ja, det må så vara att Sverige kan bidra med allt det där. Men så länge vi också säljer vapen m m till en av världens värsta diktaturer när det gäller just de här frågorna, kommer vi att sakna all trovärdighet. Det kommer att bli närmast pinsamt för den stackars Hammarberg.
Säg upp Saudiavtalet nu!

Åt dem som har skall varda givet

Julen är gåvornas tid och det gäller inte bara julklappar till de närmaste. De kristna vill ju också hävda att julklappsseden har sitt ursprung i de vise männens gåvor till det nyfödda jesusbarnet. På dagen julottor har säkert många präster idag talat om behovet att hjälp till dem som mest behöver. Och många har svarat med att skänka pengar till olika välgörenhetsorganisationer.
Desto märkligare är det då att just KD är det parti som nu föreslagit sänkta bidrag till flyktingar och villkorat uppehållstillstånd. Partiet påstår ju att det har sin grund i kristna värderingar.
KD är också det parti som föreslagit och fått igenom skatteavdrag för välgörenhet. Det är inte längre bara mitt beslut om jag vill skänka pengar till någon välgörenhetsorganisation. Ni andra får också vara med och betala.
Bidrag är fult, avdrag är rätt - det är sammanfattningen av alliansens politik. I kristna termer skulle det heta: Åt dem som har skall varda givet.

Borg på annan planet och KD ger upp sina värderingar

Var har Anders Borg befunnit sig sedan han lämnade in? Han kan inte ha följt några medier i alla fall. Han tycker att det är märkligt att Stefan Löfven förespråkar nyval istället för att förhandla med övriga partier.
Men vad har den stackars Löfven gjort annat än försökt förhandla? Borgs f d allianskollegor har vägrat ta den utsträckta handen, som för övrigt varit utsträckt sen Löfven blev vald. Antyder Borg att handen inte varit utsträckt till moderaterna? Är det det som är felet?
Det ska bli intressant att se om Kinberg Batra sträcker ut någon hand till Löfven om borgarna hamnar i minoritet.
För övrigt försöker nu KD ett populistiskt fulgrepp genom att närma sig SD. Desperationen efter makt är total. Vad säger Hägglunds kristna väljare om att han vill försämra villkoren för flyktingar som kommer hit och dessutom göra déras tillvaro än mer otrygg genom att villkora uppehållstillståndet.
Det är ju inte så att de som kommer hit inte vill jobba. Det är ju bristen på jobb som är problemet. Fördomsfulla arbetsgivare är ett minst lika stort problem som brist på kunskaper i svenska språket.

M och SD i förening

Nu får miljöpartiet erfara hur det är att ta fan i båten. Vi var många som förundrades över hur MP överhuvudtaget kunde tänka sig att samarbeta med alliansen och på ett sånt område som migrationspolitiken dessutom.
En optimistisk tanke om en mer human asylpolitik var väl deras motiv. Men med Billström som minister har det bara blivit värre. Hur MP ens kan påstå att överenskommelsen hållits är bara det anmärkningsvärt.
Billström vill minska asylinvandringen till förmån för arbetskraftsinvandringen. Det är en del i moderaternas stora projekt att lönedumpa och minska fackets inflytande. In med folk som inte har kunskap om några rättigheter. Medan utbildade flyktingar inte får chansen att arbeta inom sina specialområden pga fördomsfulla arbetsgivare.
Och nu har M fått upp ögonen för att det är SD som är hotet. Dags för lite triangulering åt det hållet. Där känner sig säkert många M-väljare och kommunalråd mer hemma också, än att vara låtsassossar. 
Men kanske M och SD bildar den nya alliansen till 2014. De tycks ha mycket gemensamt.

Annie Lööf - en del av overklighetens folk

Nyss hörde jag Annie Lööf i Agenda. Och man ställer sig frågan: När var hon ute i verkligheten senast?
Hon talade sig varm för arbetskraftsinvandring. Kanada är hennes modell och Sverige skulle rent teoretiskt kunna ta emot 40 miljoner människor, "som skulle arbeta, starta företag och betala skatt" som hon uttrycker det.
Har hon aldrig frågat sig varför det inte redan är så, om det nu är så lätt som hon påstår. Enligt henne verkar man kunna fixa fram ett företag ur kappärmen. De enda som är intresserade av att starta företag i Sverige är riskkapitalister med världen som arbetsfält, som upptäckt att man knappt behöver något kapital om man ger sig in i den offentliga sektorn, för där bistår regeringen snällt med skattemedel till företaget. Och någon skatt här betalar man knappt.
Dessutom verkar Lööf inte kunna skilja på arbets- och flyktinginvandring. Det är naturligtvis jättebra om flyktingar kan få jobb, men det är väl tveksamt om de har kapital till att starta företag och deras skäl att komma hit är ju skyddsbehov i första hand.
I detta fall låter hon precis som sin företrädare och det hände ju ingenting då heller.

Vi behöver inte SD - de finns redan

Inom alliansen pågår "ett bråk om asylpolitik" enligt tidningen Riksdag & Departement. Man håller på att justera asylreglerna inom EU för att få en mer likartad behandling av asylsökande inom EU, vilket ju kan tyckas vara bra med tanke på hur vissa EU-länder behandlar flyktingar. Men det kan å andra sidan betyda en skärpning av den svenska asylpolitiken.
Och den är redan rätt skärpt, vilket SD förmodligen inte har en aning om (eller vill veta). T ex är våra visumregler så strikta att i stort sett inga medborgare från utomeuropeiska kontinenter(undantaget Nordamerika och Australien) överhuvudtaget får visum för att t ex hälsa på sina släktingar eller vänner. Det är knappt att prominenta personer. inbjudna till konferenser, får visum om de kommer från Afrika eller Mellanöstern. Allt i en rädsla för att de ska söka asyl. Anhöriginvandringen är ytterst strikt och gäller bara den närmaste kärnfamiljen (om ens det).
Så vad ska vi med SD till, när våra gränser redan är så tillbommade?