Glesbygden monteras sakta ned

Har bott ute på landsbygden en vecka. Och man kan konstatera: Bredband vad då?
Idag förutsätter alla offentliga institutioner, statliga verk m fl att svenskar har tillgång till internet. Så mycket som möjligt ska göras via nätet, så man kan dra in på än mer personal. Samtidigt har stora delar av Sverige inte tillgång till den basala utrustning som krävs för att människor ens ska få chansen att komma åt vissa tjänster. Vilket hån det blir för dem varje gång man hänvisar vidare till "vår webbadress".
Så blir det när staten överlämnar åt privata aktörer att sköta samhällsservicen. Då blir vinst viktigare än att se till att alla i Sverige får tillgång till den basala utrustning som krävs för att kunna utnyttja nätets tjänster, både via dator och mobil.
Till råga på allt har staten nu börjat montera ned de analoga ledningarna också i glesbygd, innan om någonsin, bredbandstillgången är tillgodosedd.
Staten och kapitalet har bestämt att du ska inte bo i områden med färre än 2000 invånare. Se till att flytta om du vill vara en del av dagens samhälle är budskapet.

S blir aldrig ovän med kapitalet

Tillbaka efter en nyhetsfri vecka bland fåglarna uppdaterar man sig igen. Inte mycket verkar ha hänt under veckan.
Ännu fler är negativa till vinster i välfärden. Vilken överraskning! Ju längre riskkapitalbolagen får verka, desto mer ser svenskarna av deras härjningar. Ska sossarna våga ta steget mot ett förbud nu? Men de har ju alltid hållit sig väl med kapitalisterna. Vi, som i eftertankens blekhet kan ha verkat naiva när vi protesterade på 70-talet, såg i alla fall detta tydligt redan då. Sossarna vågade aldrig göra sig ovän med kapitalet.
Hörde att Arbetsförmedlingens nye generaldirektör tänkte förbättra kontakten med arbetsgivarna. Vilken insikt! AF har till slut förstått att det är arbetsgivarna som skapar jobb i alla samhällets sektorer? Istället för att kontrollera arbetssökandes jobbsökande in på minsta telefonsamtal i olika rapportformat, kanske man skulle prata med dem som söker folk. Men med den här regeringen (som ju styr AF via regleringsbrev och särskilda uppdrag)har sunt förnuft sedan länge lämnat varit en bristvara, offrat på ideologins altare.

Ingen läkaretik på St Göran

Capio, som äger St Görans sjukhus i Stockholm, har helt övergett läkaretiken. Först betala, sen behandla. På St Göran tar man betalt för hjärtpatienterna två gånger, först när de kommer in, sedan när de ska efterbehandlas efter en hjärtoperation som Karolinska utför.


Ofta uppstår tydligen diskussioner om hur ersättning ska ske och under tiden får patienten vänta – och riskerar därmed att dö i kön.

Sverige har lägst antal vårdplatser i EU – endast 2,7 per tusen invånare. Det är resultatet av de vildsinta sjukhusnedläggningarna på 90-talet. Nu står vi där med skägget i brevlådan för den här utvecklingen kunde ju förutses, alltså att vi nu lider total brist på vårdplatser.

Vad man trots allt inte kunde förutse var ändå att läkaretiken skulle följas även på privata alternativ. Fast ägarna är förstås inte läkare. Så går det när man överlåter samhällstjänsterna till kapitalet.

Fritt fram att tvivla på euron

Nu är det ingen hejd på domedagsprofetiorna. Sen Peter Wolodarski i DN tagit sin hand från euron är det fritt fram att måla upp den ena förfärliga bilden efter den andra av Europas framtid. Jämförelser med 30-talet görs titt som tätt och alla tyckare, ekonomer och krönikörer är lika pessimistiska.
Vi som aldrig trott på detta ekonomiska experiment som euron utgör förvånas inte. Tvärtom förutsade tvivlarna just det här. Men det är aldrig kul att säga "vad var det jag sa".
Till skillnad från dem som talade om EU som ett fredsprojekt i högstämda termer, förstod vi från början att EU är ett ekonomiskt projekt vars syfte är att låta kapitalet vandra fritt över gränserna. Kronan på detta verk var euron. Denna krona sitter ju numera ganska mycket på sned som vi kan konstatera. Så går det när man med hybris om ett i förlängningen Europas förenta stater, inte förstår att samma ekonomiska politik inte kan gälla alla och att förutsättningarna för ett industriland som Tyskland och ett mer agrart land som Grekland, men även Spanien och Irland, ser helt annorlunda ut.
Nu står EU-ledarna där med sina tvättade halsar och lånar ut än mer av allas våra gemensamma skattepengar till länder som haft dumdristiga regeringar. Men dummast var dessvärre de som till varje pris ville införa euron. Och de flesta av dessa länders regeringar lät inte ens sina medborgare rösta om ifall de ville ha denna olycksaliga valuta.

Mindre kärnkraft ger mer vinst

Så är vi där igen. Köldknäppen slår till och kärnkraften står still. Trots fagra löften om att alla reaktorer skulle vara igång till december förra året, står fyra reaktorer stilla och en femte går på halvfart enligt SvD. Endast 55 procent av den totala effekten utnyttjas. Och elpriserna rusar i höjden till Fortums och Vattenfalls glädje. Fortum gjorde en vinst på 532 miljoner euro förra året. Gissa vilka som betalade den.
Att hänga fast vid denna kärnkraft blockerar bara utveckling av alternativ. Det lönar sig för kärnkraftsindustrin att inte driva kraftverken fullt ut. Och så har vi ännu ett exempel på att viss typ av verksamhet bör vara i samhällets tjänst, inte det privata kapitalets.

Sossar som kapitalets megafoner

I en krönika i SvD beskriver Olle Zachrisson hur ett antal toppsossar hämningslöst bytt jobb och blivit kapitalets megafoner som presschefer och PR-direktörer inom storbankerna.
Det bekräftar bara mitt tidigare inlägg idag om att sossarna "förnyade" sig på 90-talet. Det är nämligen den gruppen som nu gladeligt gått till Nordea, SEB och Swedbank. Att vara andraplansfigurer i ett parti de kört i botten ligger inte för dem.
Nu återstår att se om Juholt kan få ihop ett lag som talar om den verklighet som de grupper socialdemokratin traditionellt vänt sig till. Eller tycker han det är viktigare att nå folk som känner sig mer hemma på banken än i t ex vård, skola och omsorg?
Då återstår bara Vänsterpartiet.

Annie Lööf - en del av overklighetens folk

Nyss hörde jag Annie Lööf i Agenda. Och man ställer sig frågan: När var hon ute i verkligheten senast?
Hon talade sig varm för arbetskraftsinvandring. Kanada är hennes modell och Sverige skulle rent teoretiskt kunna ta emot 40 miljoner människor, "som skulle arbeta, starta företag och betala skatt" som hon uttrycker det.
Har hon aldrig frågat sig varför det inte redan är så, om det nu är så lätt som hon påstår. Enligt henne verkar man kunna fixa fram ett företag ur kappärmen. De enda som är intresserade av att starta företag i Sverige är riskkapitalister med världen som arbetsfält, som upptäckt att man knappt behöver något kapital om man ger sig in i den offentliga sektorn, för där bistår regeringen snällt med skattemedel till företaget. Och någon skatt här betalar man knappt.
Dessutom verkar Lööf inte kunna skilja på arbets- och flyktinginvandring. Det är naturligtvis jättebra om flyktingar kan få jobb, men det är väl tveksamt om de har kapital till att starta företag och deras skäl att komma hit är ju skyddsbehov i första hand.
I detta fall låter hon precis som sin företrädare och det hände ju ingenting då heller.

EU stoppkloss för miljöarbete

EU har åter visat att kapitalet betyder allt och miljön intet. Svenska kostråd, där närproducerat rekommenderas av jordbruksministern (eller vad han nu kallas nuförtiden) är ett handelshinder enligt EU.
Egentligen säger det allt. Det vi faktiskt skulle kunna ha EU till, nämligen ett gemensamt progressivt miljöarbete, där stater verkligen behöver samarbeta, går över i sin motsats därför att EU har ett enda syfte, ifall någon har missat det: att kapitalet fritt ska kunna flöda över gränserna.
Vi måste låta långtradarna frakta femtielva sorters yoghurt över hela Europa fast vi kan framställa alla dessa sorter själva om nu efterfrågan är så stor. Vi måste tillåta utfiskning, för något annat är handelshinder enligt EU.
Och Eskil får tala med kluven tunga. Det som är bra för människorna är inte bra för EU.