Igår kom DN med en opinionsundersökning från Ipsos som visar att det är så gott som jämnt mellan blocken. Fast det beror ju på hur man räknar. KD fick 2,8 procent, men räknas in i det borgerliga blocket. Fi fick drygt 2 procent, men räknas inte in i det rödgröna blocket. Något ologiskt. För tar man bort KD eller lägger till Fi så blir det inte lika jämnt.
Icke desto mindre - gapet krymper mellan blocken. Och det är inte så konstigt. Den borgerliga pressen lägger just nu en spärreld mot Stefan Löfvens regering. Varje dag finner man något att racka ner på. Och MP är direkt förföljt av pressen. Man tillvitar dem åsikter som de aldrig ens uttalat.
Idag kom DNs chefredaktör Peter Wolodarski med en bredsida mot Löfven. "Hur många fler misstag tål Stefan Löfven?" var rubriken. Dessutom kommer han med ren historieförfalskning. Han skriver:
"Direkt efter valet markerade Stefan Löfven mot Vänsterpartiet och sökte samarbete i mitten. Sen dröjde det inte länge innan han skakade hand med Jonas Sjöstedt om vinster i välfärden, trots en tidigare uppgörelse med de borgerliga i Friskolekommittén.
Därmed stängde Löfven dörren till flera av allianspartierna och framkallade besvikelse hos många mittenväljare, som tidigare uppskattat hans tal om samarbete och lösningsorienterad politik. Frustrationen syns tydligt i opinionen."
Det är ju faktiskt inte Löfven som stängt dörren till samarbete med allianspartierna, det är ju de som stängt dörren till Löfven.
Löfvens regering hade ju sett helt annorlunda ut om de borgerliga varit öppna för samarbete. Löfven har ju inte tjatat om annat hela valrörelsen och ända in i kaklet. Men de borgerliga har hårdnackat vägrat. Så vems fel är det egentligen att vi nu står inför kaos?
Även om budgeten ser betydligt mer lovande ut för vanligt folk utan alliansen.
Visar inlägg med etikett Peter Wolodarski. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Peter Wolodarski. Visa alla inlägg
söndag 30 november 2014
söndag 2 mars 2014
Hyresrätten hör inte hemma på en marknad
Idag skriver Peter Wolodarski i DN: "Göran Persson säger det som ingen vågar tala om". Och vad är då det? Jo, hyresregleringen. Den som väldigt många talar om och som många lobbar intensivt för att den ska försvinna, inkl Göran Persson som numera är lobbyist och säljer sig till den som betalar mest.
Wolodarski skriver: "Alliansregeringen tillsatte i veckan en utredning för ökat bostadsbyggande. Det är begripligt; bostadskrisen i Stockholm pressar alla politiker.
Men återigen duckar man för en viktig förklaring bakom oredan: att marknaden för hyresrätter i praktiken är satt ur spel."
Men hela tanken är ju fel. Hyresrätter ska inte finnas på en marknad. Bostäder ska vara en rättighet, inte en handelsvara. Att man sedan har sålt ut hyresrätterna har inte alls med hyresregleringen att göra (vilket PW försöker påstå) utan är en del i alliansens politik att privatisera det mesta för att bostäder just ska vara handelsvaror på en marknad.
Utförsäljningarna är en del av problemet. En annan är att byggbolagen inte anser det lönsamt att bygga hyresrätter. Men är samhället intresserat av att folk har någonstans att bo är det bara att se till att det byggs hyresrätter i allmännyttans regi (och ta bort vinstkraven från dem).
Att ta bort hyresregleringen, som ändå gör det möjligt för vanligt folk att bo, är ingen lösning i en stad där arbetslösa ungdomar redan nu har svårt att betala de skyhöga hyrorna i nyproduktionen.
PW hänvisar till ett antal ekonomer som sitter i sina teoretiska elfenbenstorn med sitt på det torra. Kom ut och möt verkligheten och teorierna faller som korthus.
Wolodarski skriver: "Alliansregeringen tillsatte i veckan en utredning för ökat bostadsbyggande. Det är begripligt; bostadskrisen i Stockholm pressar alla politiker.
Men återigen duckar man för en viktig förklaring bakom oredan: att marknaden för hyresrätter i praktiken är satt ur spel."
Men hela tanken är ju fel. Hyresrätter ska inte finnas på en marknad. Bostäder ska vara en rättighet, inte en handelsvara. Att man sedan har sålt ut hyresrätterna har inte alls med hyresregleringen att göra (vilket PW försöker påstå) utan är en del i alliansens politik att privatisera det mesta för att bostäder just ska vara handelsvaror på en marknad.
Utförsäljningarna är en del av problemet. En annan är att byggbolagen inte anser det lönsamt att bygga hyresrätter. Men är samhället intresserat av att folk har någonstans att bo är det bara att se till att det byggs hyresrätter i allmännyttans regi (och ta bort vinstkraven från dem).
Att ta bort hyresregleringen, som ändå gör det möjligt för vanligt folk att bo, är ingen lösning i en stad där arbetslösa ungdomar redan nu har svårt att betala de skyhöga hyrorna i nyproduktionen.
PW hänvisar till ett antal ekonomer som sitter i sina teoretiska elfenbenstorn med sitt på det torra. Kom ut och möt verkligheten och teorierna faller som korthus.
måndag 11 juni 2012
Fritt fram att tvivla på euron
Nu är det ingen hejd på domedagsprofetiorna. Sen Peter Wolodarski i DN tagit sin hand från euron är det fritt fram att måla upp den ena förfärliga bilden efter den andra av Europas framtid. Jämförelser med 30-talet görs titt som tätt och alla tyckare, ekonomer och krönikörer är lika pessimistiska.
Vi som aldrig trott på detta ekonomiska experiment som euron utgör förvånas inte. Tvärtom förutsade tvivlarna just det här. Men det är aldrig kul att säga "vad var det jag sa".
Till skillnad från dem som talade om EU som ett fredsprojekt i högstämda termer, förstod vi från början att EU är ett ekonomiskt projekt vars syfte är att låta kapitalet vandra fritt över gränserna. Kronan på detta verk var euron. Denna krona sitter ju numera ganska mycket på sned som vi kan konstatera. Så går det när man med hybris om ett i förlängningen Europas förenta stater, inte förstår att samma ekonomiska politik inte kan gälla alla och att förutsättningarna för ett industriland som Tyskland och ett mer agrart land som Grekland, men även Spanien och Irland, ser helt annorlunda ut.
Nu står EU-ledarna där med sina tvättade halsar och lånar ut än mer av allas våra gemensamma skattepengar till länder som haft dumdristiga regeringar. Men dummast var dessvärre de som till varje pris ville införa euron. Och de flesta av dessa länders regeringar lät inte ens sina medborgare rösta om ifall de ville ha denna olycksaliga valuta.
Vi som aldrig trott på detta ekonomiska experiment som euron utgör förvånas inte. Tvärtom förutsade tvivlarna just det här. Men det är aldrig kul att säga "vad var det jag sa".
Till skillnad från dem som talade om EU som ett fredsprojekt i högstämda termer, förstod vi från början att EU är ett ekonomiskt projekt vars syfte är att låta kapitalet vandra fritt över gränserna. Kronan på detta verk var euron. Denna krona sitter ju numera ganska mycket på sned som vi kan konstatera. Så går det när man med hybris om ett i förlängningen Europas förenta stater, inte förstår att samma ekonomiska politik inte kan gälla alla och att förutsättningarna för ett industriland som Tyskland och ett mer agrart land som Grekland, men även Spanien och Irland, ser helt annorlunda ut.
Nu står EU-ledarna där med sina tvättade halsar och lånar ut än mer av allas våra gemensamma skattepengar till länder som haft dumdristiga regeringar. Men dummast var dessvärre de som till varje pris ville införa euron. Och de flesta av dessa länders regeringar lät inte ens sina medborgare rösta om ifall de ville ha denna olycksaliga valuta.
söndag 8 april 2012
Liberal Hylla Mona-kampanj
Idag inleder DN sin Hylla Mona-kampanj. Nu är hon alldeles ofarlig och har dessutom godkända liberala åsikter.
Peter Wolodarski vet inte till sig av glädje över att Mona Sahlin nu bekänt färg i programmet "Min sanning" i SVT. Det bör ju få många socialdemokrater att dra öronen åt sig. "Det vi hittills fått höra från den nye S-ledaren följer ganska väl det politiska recept som Mona Sahlin skrev ut i sitt förtroenderådstal och som partiet valde att förkasta." skriver Wolodarski.
Tyvärr finns risken att han har rätt. Att det nu är moderater som strömmar över till S och de vill inte höra att vinst i vården är fel och behåll alla avdrag för rika.
Det är konstigt att han m fl beskriver S som ett bidragsparti, när det i själva verket är M som delar ut bidrag till alla möjliga, dock inte till dem som bäst behöver det.
Det är viktigt att vänstern inte utlovar något valsamarbete med S framöver (vilket de knappast kommer att inbjudas till heller). Tyvärr verkar risken större för en S-fp-allians.
Läs även Vinden vänder om Wolodarskis ledare.
Peter Wolodarski vet inte till sig av glädje över att Mona Sahlin nu bekänt färg i programmet "Min sanning" i SVT. Det bör ju få många socialdemokrater att dra öronen åt sig. "Det vi hittills fått höra från den nye S-ledaren följer ganska väl det politiska recept som Mona Sahlin skrev ut i sitt förtroenderådstal och som partiet valde att förkasta." skriver Wolodarski.
Tyvärr finns risken att han har rätt. Att det nu är moderater som strömmar över till S och de vill inte höra att vinst i vården är fel och behåll alla avdrag för rika.
Det är konstigt att han m fl beskriver S som ett bidragsparti, när det i själva verket är M som delar ut bidrag till alla möjliga, dock inte till dem som bäst behöver det.
Det är viktigt att vänstern inte utlovar något valsamarbete med S framöver (vilket de knappast kommer att inbjudas till heller). Tyvärr verkar risken större för en S-fp-allians.
Läs även Vinden vänder om Wolodarskis ledare.
söndag 8 januari 2012
Sverige är fortfarande ett socialdemokratiskt land
Vi lever fortfarande i ett samhälle präglat av socialdemokraterna. Nej, det gör vi ju inte i verkligheten, men i retoriken är vi fortfarande ett socialdemokratiskt land. Moderaterna bedriver socialdemokratisk retorik, medierna är upptagna med socialdemokraternas problem, alternativt beskriver regeringens agerande som om retoriken vore verkligheten.
Inte minst Peter Wolodarskis krönika i dagens DN tyder på detta. Han utgår från undersökningar gjorda av samhällsvetare óch opinionsinstitut, som säger att svensken inte längre vill inordna sig i kollektiv utan vill kalla sig politiskt oberoende.
Men även som politiskt oberoende har man ju värderingar. Och jag hävdar att de är fortfarande i hög utsträckning de som byggde socialdemokratin. Det började gå utför för sossarna när de satte igång med avregleringar och privatisering. De föll för nyliberalismens språk och många sossar började låta som, om inte Reagan och Thatcher, så Tony Blair.
De s k nya moderaterna insåg att det inte fungerade att tala om systemskifte och skattesänkningar. Så man tog till en socialdemokratisk retorik - och se det fungerade! Men inte ens Peter Wolodarski verkar tro att det kommer att göra det i längden. Han skriver: "Receptet har i sin mer skruvade schlingmannska form banat väg för en idélöshet och ett pr-tänkande som skadar svensk politik och i förlängningen slår tillbaka mot Moderaterna. Men än så länge fungerar strategin. M:s målmedvetna pragmatism och nedtoning av sitt historiska arv passar de snabbfotade väljare som mer bryr sig om åsikten än från vilket håll den kommer, som mer intresserar sig för människorna som bär upp partiet än själva partiet."
Det är därför vi nu ser så många hyllningsartiklar till Borg och Reinfeldt. Det gäller att tala om hur bra de är för Sverige, så att de "oberoende" väljarna röstar på person istället för politik. När såg ni senast en kritisk artikel om Borg eller Reinfeldt (eller om alliansen överhuvudtaget)?
För att inte tala om tjatet om förnyelse. Det finns inga nya moderater och när sossarna förnyade sig på 90-talet och blev mer liberala började det gå utför.
Och ju mer verkligheten börjar likna 30-talet, desto mer tillämplig blir ju den verkliga vänsterpolitiken.
Inte minst Peter Wolodarskis krönika i dagens DN tyder på detta. Han utgår från undersökningar gjorda av samhällsvetare óch opinionsinstitut, som säger att svensken inte längre vill inordna sig i kollektiv utan vill kalla sig politiskt oberoende.
Men även som politiskt oberoende har man ju värderingar. Och jag hävdar att de är fortfarande i hög utsträckning de som byggde socialdemokratin. Det började gå utför för sossarna när de satte igång med avregleringar och privatisering. De föll för nyliberalismens språk och många sossar började låta som, om inte Reagan och Thatcher, så Tony Blair.
De s k nya moderaterna insåg att det inte fungerade att tala om systemskifte och skattesänkningar. Så man tog till en socialdemokratisk retorik - och se det fungerade! Men inte ens Peter Wolodarski verkar tro att det kommer att göra det i längden. Han skriver: "Receptet har i sin mer skruvade schlingmannska form banat väg för en idélöshet och ett pr-tänkande som skadar svensk politik och i förlängningen slår tillbaka mot Moderaterna. Men än så länge fungerar strategin. M:s målmedvetna pragmatism och nedtoning av sitt historiska arv passar de snabbfotade väljare som mer bryr sig om åsikten än från vilket håll den kommer, som mer intresserar sig för människorna som bär upp partiet än själva partiet."
Det är därför vi nu ser så många hyllningsartiklar till Borg och Reinfeldt. Det gäller att tala om hur bra de är för Sverige, så att de "oberoende" väljarna röstar på person istället för politik. När såg ni senast en kritisk artikel om Borg eller Reinfeldt (eller om alliansen överhuvudtaget)?
För att inte tala om tjatet om förnyelse. Det finns inga nya moderater och när sossarna förnyade sig på 90-talet och blev mer liberala började det gå utför.
Och ju mer verkligheten börjar likna 30-talet, desto mer tillämplig blir ju den verkliga vänsterpolitiken.
söndag 13 november 2011
Apotek vill ha mer skattepengar
Peter Wolodarski börjar bli nervös. Carema, Aleris och Attendo Care, alla stora riskkapitalbolag med konton i skatteparadis, börjar nu visa sina rätta nyllen. "Carema förstör för andra" skriver Wolodarski och är rädd att hela idén med vinst i den offentliga sektorn är hotad.
Det får vi verkligen hoppas att den är. Det går ju alldeles utmärkt för våra nordiska grannländer att ha icke vinstdrivande företag som utförare. Men då är ju inte riskkapitalbolagen intresserade förstås. Men det ska vi väl bara vara tacksamma för.
Nu ropar också apoteken efter mer skattepengar. De fick ju en hacka när vårt vanliga Apotek utarmades, för att kunna konkurrera. Men det går visst inte så bra för de stora kedjorna. Vinsten blir inte tillräckligt hög trots att många apotek nu mer ser ut som parfymdiskarna på Åhléns. Så de skriker på mer understöd.
Och när det gäller den här typen av understöd brukar inte regeringen ha svårt att lätta på plånboken.
Det får vi verkligen hoppas att den är. Det går ju alldeles utmärkt för våra nordiska grannländer att ha icke vinstdrivande företag som utförare. Men då är ju inte riskkapitalbolagen intresserade förstås. Men det ska vi väl bara vara tacksamma för.
Nu ropar också apoteken efter mer skattepengar. De fick ju en hacka när vårt vanliga Apotek utarmades, för att kunna konkurrera. Men det går visst inte så bra för de stora kedjorna. Vinsten blir inte tillräckligt hög trots att många apotek nu mer ser ut som parfymdiskarna på Åhléns. Så de skriker på mer understöd.
Och när det gäller den här typen av understöd brukar inte regeringen ha svårt att lätta på plånboken.
torsdag 18 augusti 2011
Regeringens politik och SDs
"Vi socialdemokrater är fullt beredda att med Sverigedemokraterna som stödparti störta regeringen".
Denna mening anser Erik Helmerson i dagens DN är identisk med följande uttalande från Håkan Juholt: "Det är ju alldeles uppenbart att det här handlar inte om ekonomi utan om stämningen och läget här i riksdagen. På så här sätt förhindrar ju också regeringen en regeringskris".
Det handlar om att regeringen nu har dragit tillbaka förslaget om ett femte jobbskatteavdrag.
T o m PeterWolodarski verkar glad över att jobbskatteavdraget inte blir av och merparten av ledarskribenterna i större tidningar anser att finanskrisen kommit som en skänk från ovan för regeringen som nu slipper ett förnedrande nederlag på sin viktigaste - och enda - fråga. Nu kan de luta sig tillbaka och fortsätta att göra ingenting, vilket de verkar bäst på.
Men Helmerson försöker återigen skamgreppet med Sverigedemokraterna. Det är konstigt att det bara är när SD råkar tycka detsamma som oppositionen som man kan anklaga någon för samröre med SD. Regeringen regerar ju faktiskt vidare med stöd av Sverigedemokraterna, som röstat med regeringen i mer än 90 procent av alla omröstningar. Hur kommer det sig att regeringen har en politik som ligger så nära Sverigedemokraternas?
Det kanske Erik Helmerson borde fråga sig istället.
Denna mening anser Erik Helmerson i dagens DN är identisk med följande uttalande från Håkan Juholt: "Det är ju alldeles uppenbart att det här handlar inte om ekonomi utan om stämningen och läget här i riksdagen. På så här sätt förhindrar ju också regeringen en regeringskris".
Det handlar om att regeringen nu har dragit tillbaka förslaget om ett femte jobbskatteavdrag.
T o m PeterWolodarski verkar glad över att jobbskatteavdraget inte blir av och merparten av ledarskribenterna i större tidningar anser att finanskrisen kommit som en skänk från ovan för regeringen som nu slipper ett förnedrande nederlag på sin viktigaste - och enda - fråga. Nu kan de luta sig tillbaka och fortsätta att göra ingenting, vilket de verkar bäst på.
Men Helmerson försöker återigen skamgreppet med Sverigedemokraterna. Det är konstigt att det bara är när SD råkar tycka detsamma som oppositionen som man kan anklaga någon för samröre med SD. Regeringen regerar ju faktiskt vidare med stöd av Sverigedemokraterna, som röstat med regeringen i mer än 90 procent av alla omröstningar. Hur kommer det sig att regeringen har en politik som ligger så nära Sverigedemokraternas?
Det kanske Erik Helmerson borde fråga sig istället.
söndag 22 augusti 2010
Högerlögner
I dagens DN går Peter Wolodarski till bred attack mot vänsterpartiet. Han försöker beskriva partiet som om det fortfarande stödde Sovjetkommunismen. Det är ju patetiskt. Nu ska de rödgröna associeras med ett system som alla är motståndare till.
"Valet i höst handlar inte om socialismens införande i Sverige, utan om huruvida ett oreformerat kommunistparti för första gången ska få plats i en svensk regering", skriver Wolodarski. Jag vet inte hur många gånger detta parti har tagit avstånd från sitt förflutna. Det
är ren lögn att påstå att vänsterpartiet är ett "oreformerat kommunistparti". Det är som att påstå att moderaterna fortfarande har nazianstuckna idéer.
Det är så billigt att skriva en krönika som den Wolodarski skrev idag. Eller har han letat fram den från tidigt 70-tal (fast då var han väl inte född)? 1977 lämnade de Sovjettrogna partiet och bildade apk. Varken de eller Sovjetunionen existerar idag.
Vänsterpartiet står idag politiskt ungefär där sossarna stod under sent 70-tal. Och valet idag handlar om ifall Sverige ska bli som Thatchers och Reagans England och USA, där det mesta sköts privat (fast med skattemedel) och valfrihet betyder att misslyckas du i samhället så har du gjort fel val.
Och att vara emot EU hindrar väl inte att man följer folkomröstningens resultat. Vi är med och utifrån det får man driva politiken. Till skillnad från partier i alliansen som lämnar folkomröstningsresultatet om kärnkraft och vill bygga nya reaktorer.
Så skärp dig Wolodarski. Rena lögner är pinsamma. Det räcker gott med alliansens retorik att säga ett och göra ett annat. Det är tillräckligt illa.
"Valet i höst handlar inte om socialismens införande i Sverige, utan om huruvida ett oreformerat kommunistparti för första gången ska få plats i en svensk regering", skriver Wolodarski. Jag vet inte hur många gånger detta parti har tagit avstånd från sitt förflutna. Det
är ren lögn att påstå att vänsterpartiet är ett "oreformerat kommunistparti". Det är som att påstå att moderaterna fortfarande har nazianstuckna idéer.
Det är så billigt att skriva en krönika som den Wolodarski skrev idag. Eller har han letat fram den från tidigt 70-tal (fast då var han väl inte född)? 1977 lämnade de Sovjettrogna partiet och bildade apk. Varken de eller Sovjetunionen existerar idag.
Vänsterpartiet står idag politiskt ungefär där sossarna stod under sent 70-tal. Och valet idag handlar om ifall Sverige ska bli som Thatchers och Reagans England och USA, där det mesta sköts privat (fast med skattemedel) och valfrihet betyder att misslyckas du i samhället så har du gjort fel val.
Och att vara emot EU hindrar väl inte att man följer folkomröstningens resultat. Vi är med och utifrån det får man driva politiken. Till skillnad från partier i alliansen som lämnar folkomröstningsresultatet om kärnkraft och vill bygga nya reaktorer.
Så skärp dig Wolodarski. Rena lögner är pinsamma. Det räcker gott med alliansens retorik att säga ett och göra ett annat. Det är tillräckligt illa.
söndag 30 maj 2010
DN utser rödgrön minister
Rätt intressant att se att Peter Wolodarski i dagens ledare DN utser Lars Ohly till utrikesminister. Samtidigt skriver han "att Mona Sahlin och socialdemokraterna vill släppa in vänsterpartiet till UD är huvudlöst".
När sa Mona Sahlin att de skulle låta någon vänsterpartist regera i UD?
Nej, naturligtvis bara ännu ett grepp för att skrämma väljare från att rösta på de rödgröna.
Han skriver också att det inte finns något avsnitt om EU i det rödgröna manifestet och hur ska de förhålla sig till detta? Ja, det kanske faktiskt är så att man accepterat att vad man än tycker om EU så är vi nu med och EU är en del i regeringsarbetet vare sig man vill eller inte, EU bestämmer Sveriges utrikespolitik (har det undgått Wolodarski?)handlingsutrymmet för ett litet land (i folkmängd) som Sverige blir allt mindre. Som ordförandeland kunde Sverige ha påverkat mer, men Reinfeldt & co valde förstås den försiktiga vägen och satt så still i båten det bara gick. Nu har vi den märkliga utrikestjänsten där Catherine Ashton slåss om inflytandet med "presidenten" Rompuoy, EUs ordförande Barroso, det tillfälliga ordförandelandets stats- och utrikesminister (just nu Spanien, 1 juli Belgien)EU-kommissionärer inom området samt Europaparlamentet. EU kommer så småningom att implodera, det är bara att vänta. Eurokrisen visar vägen.
När sa Mona Sahlin att de skulle låta någon vänsterpartist regera i UD?
Nej, naturligtvis bara ännu ett grepp för att skrämma väljare från att rösta på de rödgröna.
Han skriver också att det inte finns något avsnitt om EU i det rödgröna manifestet och hur ska de förhålla sig till detta? Ja, det kanske faktiskt är så att man accepterat att vad man än tycker om EU så är vi nu med och EU är en del i regeringsarbetet vare sig man vill eller inte, EU bestämmer Sveriges utrikespolitik (har det undgått Wolodarski?)handlingsutrymmet för ett litet land (i folkmängd) som Sverige blir allt mindre. Som ordförandeland kunde Sverige ha påverkat mer, men Reinfeldt & co valde förstås den försiktiga vägen och satt så still i båten det bara gick. Nu har vi den märkliga utrikestjänsten där Catherine Ashton slåss om inflytandet med "presidenten" Rompuoy, EUs ordförande Barroso, det tillfälliga ordförandelandets stats- och utrikesminister (just nu Spanien, 1 juli Belgien)EU-kommissionärer inom området samt Europaparlamentet. EU kommer så småningom att implodera, det är bara att vänta. Eurokrisen visar vägen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)