Moderaterna har tappat det

Det är nästan komiskt att se hur desperat Ulf Kristersson och moderaterna är. I utspel efter utspel gör de allt för att matcha sverigedemokraternas politik. Ut med flyktingarna och fram med batongen är ungefär det budskap lite hårddraget som nu hamras fram från moderaterna. Här ska tas i med hårdhandskarna. Skatterna ska sänkas och bidragen ska i största möjliga mån bort (om det inte gäller stöd till rika i form av rut och rot förstås).
Men varför ska man rösta på moderaterna när det finns ett parti som är så mycket tydligare när det gäller att driva den här sortens politik? Och det är ju vad opinionsmätningarna visar. SD tar hem spelet när det gäller att ta i med hårdhandskarna. Så går det när man inte har något eget att komma med.
Också socialdemokraterna är dessvärre på väg åt det här hållet. Stefan Lövfen står under Annies och Nyamkos klackar. Men det kanske är bättre än att stå under trampande stövlar.

Annie Lööf behöver sondera för att få trovärdighet

Så är vi inne i en ny talmansrunda. Det blir Annie Lööfs tur att få sondera. Och det är bra. När hon misslyckats blir det till slut möjligt att ta fram det enda alternativ som stått klart från början, nämligen en S-MP-C-L-regering med stöd av V. (Såvida nu inte Björklund-Lööf vägrar acceptera ett stöd från V, som de likställer med SD, otroligt nog). Då kan Lööf och Björklund med fog säga till sina väljare att de gjort allt i sin makt för att få till en borgerlig regering, men tyvärr tillåter inte valresultatet det. Och de kan med hedern i behåll ansluta till Stefan Löfven.
Annars blir det extraval. Det ligger i få partiers intresse att det blir det. De enda som har något att tjäna på det är sverigedemokraterna, som får mer stöd för sitt martyrskap av att hållas utanför. För L och MP kan ett nytt val bli så katastrofalt att de åker ur riksdagen.
Så låt Annie Lööf sondera, men hon behöver nog inte så lång tid. Kanske får vi den enda rimliga regeringen före jul.

Det finns nyheter i Vs politik

Man blir ju något förvånad när man läser Anders Lindbergs ledare i Aftonbladet. Där funderar han över varför vänsterpartiet inte syns och hörs. Istället är det Sverigedemokraterna som får all uppmärksamhet konstaterar han.
Jobbar han verkligen på Aftonbladet? Eller någon tidning överhuvudtaget?
"Varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet pratar om jämställdhet. Och, vilket kanske är viktigast, det ­rasistiska partiet Sverigedemokraterna tar för sig allt mer i debatten.

Här har Vänsterpartiet ett jobb att göra, och de har medlemmar som ­brinner för uppgiften. Så varför händer inget?" skriver Lindberg
Är det verkligen Sverigesdemokraterna som tar för sig mer i debatten? Är det inte så att tidningarna inte har gjort annat än rapporterat om Sverigedemokraterna hela hösten. Den som syns får opinionspoäng. Jonas Sjöstedt har inte tagit rast (och det finns fler i partiet än han, det är en oerhörd fixering vid partiledare i media). Jag hörde honom tala på ett möte alldeles nyligen. Han var lysande på sitt lågmälda sätt. V har både en politik för framtiden och framtidens lösningar.
Berätta om den någon gång Anders Lindberg. Det kanske finns fler nyheter än du anar om du lyfter blicken från SDs skandaler ett ögonblick.

Vems debatt ska vi ta om integration?

"Vi måste ta debatten om integrationsfrågorna", utropar Jasenko Selimovic, folkpartist och statssekreterare hos integrationsminister Erik Ullenhag.
Men vad är det för debatt som ska tas? Är det sverigedemokraternas debatt? Invandrarna som problem är deras vinkel på debatten. Varför ska vi ta den?
 "Om människor är arbetslösa och saknar bostad är det inte ett ”integrationsproblem” utan brist på jobb och bostäder. Lösningen är fler jobb och fler bostäder, inte svammel om kultur.", skriver Karin Pettersson i en ledare i Aftonbladet.
Frågor som berör integration och invandrares situation diskuteras hela tiden. Men de diskuteras inte på det sätt som sverigedemokraterna, eller för den delen folkpartiet, vill och då heter det att man inte tar debatten.
Som Karin Pettersson mycket riktigt påpekar: i Danmark tog man debatten och nu är landet ett av de mest främlingsfientliga i Europa.
Men det är ju inte invandrarna som är problemet. Det är vår egen främlingsfientlighet som gör att vi inte anställer människor med utländska namn trots att de ofta är minst lika högutbildade som andra sökande. Vi tillåter arbetskraftsinvandring till låglönejobb, samtidigt som flyktingar som varit här länge inte får dem, för de skulle ju kunna ställa krav på t ex kollektivavtal.
Dubbelmoral gör att vi inte kan hantera integrationsfrågorna. Det är våra egna attityder vi borde jobba med, istället för att debattera med Jimmie Åkesson & co.

Regeringens politik och SDs

"Vi socialdemokrater är fullt beredda att med Sverigedemokraterna som stödparti störta regeringen".
Denna mening anser Erik Helmerson i dagens DN är identisk med följande uttalande från Håkan Juholt: "Det är ju alldeles uppenbart att det här handlar inte om ekonomi utan om stämningen och läget här i riksdagen. På så här sätt förhindrar ju också regeringen en regeringskris".
Det handlar om att regeringen nu har dragit tillbaka förslaget om ett femte jobbskatteavdrag.
T o m PeterWolodarski verkar glad över att jobbskatteavdraget inte blir av och merparten av ledarskribenterna i större tidningar anser att finanskrisen kommit som en skänk från ovan för regeringen som nu slipper ett förnedrande nederlag på sin viktigaste - och enda - fråga. Nu kan de luta sig tillbaka och fortsätta att göra ingenting, vilket de verkar bäst på.
Men Helmerson försöker återigen skamgreppet med Sverigedemokraterna. Det är konstigt att det bara är när SD råkar tycka detsamma som oppositionen som man kan anklaga någon för samröre med SD. Regeringen regerar ju faktiskt vidare med stöd av Sverigedemokraterna, som röstat med regeringen i mer än 90 procent av alla omröstningar. Hur kommer det sig att regeringen har en politik som ligger så nära Sverigedemokraternas?
Det kanske Erik Helmerson borde fråga sig istället.