F d folkpartiet är kvar i det nyliberala

Jag förstår nu varför folkpartiet vill byta namn. De vill för gott lämna idén om socialliberalism bakom sig, den som en gång förde folkpartiet till nya höjder med Bengt Westerberg.
Nu vill man försäkra sig om att väljarna bara ska tänka på ordet liberal i den mening som allianspolitiken gett uttryck för de senaste åren.
Och det som verkligen visar att så är fallet är de två politikområden som f d folkpartiet nu vill satsa på: skatterna och bostadspolitiken.
När det gäller skatterna vill man sänka skatten på arbete, ta bort värnskatten, sänka bolagsskatten, sänka marginalskatten och höja gränsen för statlig skatt. Istället vill man införa en del miljöskatter och konsumtionsskatter. Och vilka kommer detta att gynna respektive drabba? De först nämnda skatterna är progressiva skatter, som man betalar utifrån inkomst. Ju mer man tjänar ju mer betalar man (är i alla fall tanken). De skatter f d fp föreslår ska höjas är platta skatter, dvs drabbar alla oavsett inkomst. M a o är detta klassisk allianspolitik och att Magdalena Andersson är intresserad av att diskutera detta är ju enbart deprimerande.
Den andra frågan, om bostadspolitiken, är inne på samma spår. F d fp föreslår marknadshyror för då blir fler lägenheter lediga tror man. Ja, för dem som redan har en lägenhet eller för dem med pengar. Ett antal människor som nu bor i lägenheter med någorlunda vettiga hyror, kommer att få dessa hyror höjda och kanske inte har råd att bo kvar. Vart de ska ta vägen är inte en fråga som intresserar f d fp.
Det finns m a o inga skäl att heta folkpartiet längre. Det bästa vore att partiet överhuvudtaget blev före detta.

Liberalerna associeras med allianspolitik

Folkpartiet vill byta namn. Varför kan man fråga sig. Det är klart, med dagens opinionsstöd finns inte mycket folk kvar till folkpartiet. Men varför Liberalerna?
Detta ord har ju helt mist sin ursprungliga betydelse. Fast i Jan Björklund värld kanske associationen till ordet liberal, numera oftast med ordet ny i början (fast innebörden i politiken leder till ett mycket gammaldags samhälle), är positiv. Alliansen har ju stolt talat om sig själva som liberaler och alla partierna har tävlat om vem som är (ny)liberalast. Fast nu när Nya moderaterna inte är nya längre, utan gammelmoderater, verkar de hellre vilja kallas konservativa. Kanske också KD nu lutar åt det hållet.
Och då slår folkpartiet till. Äntligen kan de bli de verkliga liberalerna. Men då är begreppet liberal förknippat med alliansens åtta år med liberal politik, som raserat de svenska trygghetssystemen och gett den svenska skolan dåligt rykte genom dåliga elevresultat som nu avspeglar sig på både universitet och i arbetsliv. Så det är kanske rätt ändå  med Liberalerna, för partiet har inte varit särskilt intresserat av folk i gemen.

M:s största skräck: en splittrad allians

Det är lustigt att se hur moderaterna våndas över decemberöverenskommelsen (DÖ). Deras största skräck är inte alls att öppna för SD. Det är att alliansen splittras och att regeringen börjar samarbeta med något av de andra borgerliga partierna (vilket verkar vara Löfvens högsta önskan).
En splittrad allians betyder nämligen adjö till makten för moderaterna. Endast genom att behålla alliansen kan de få till ett regeringsalternativ (fast många moderater inte skulle ha något emot samarbete med SD).
Folkpartiet  kan nog tänkas vackla när det gäller alliansen, framför allt om man får en ny partiledare. Man kan tänka sig att FP känner sig alltmer främmande för KDs och Cs öppningar mot en mer restriktiv flyktingpolitik.
Dessutom intressant att se att framför allt de små borgerliga partierna blint trott på Borgs ekonomiska prognoser och att kassan är outtömlig med hans ekonomiska politik. I alla fall om man ser på deras skuggbudgetar som är fulla av skattesänkningar. Däremot en del höjda avgifter, som självklart drabbar dem med svagast ekonomi. De förnekar sig inte.

Dags för EU att ställa krav på romernas hemländer

Äntligen något positivt från folkpartiet! De föreslår det självklara när det gäller tiggeriet - lösningen finns i hemländerna. Med tanke på hur mycket EU blandar sig i staters angelägenheter med olika regler, borde det vara självklart att EU nu går in med bindande krav på Rumänien, Bulgarien m fl, att göra något åt situationen för romerna. Särskilt som de flesta andra EU-länder faktiskt får problem för att dessa människor tvingas tigga i andra länder.

Men vi svenskar försöker lösa problemet här. Vi vill ju framstå så humana. (Men det gäller t ex inte dem som sitter i förvar i väntan på utvisning).

Men det är trist att komma ut i hemskogen och se att där finns läger där människorna huggit ner träd i en känslig våtmark och använt andra delar som toalett. Det är ohygieniskt för dem som bor där, men också olagligt på ett antal plan. Varför ska just romer vara undantagna från denna lagstiftning?

Situationen för tiggarna kommer också att bli allt sämre ju fler som kommer. Man kan inte ge till alla och vad hjälper en krona här eller där. 

Nu måste regeringen, tillsammans med andra EU-länder utöva hårda påtryckningar på tiggarnas hemländer så att dessa människor kan leva ett anständigt liv i sina hemländer (för det gör de faktiskt inte här heller). 

Gubben mot strömmen

Det går ett drev mot Jan Björklund just nu. Folkpartiets opinionssiffror är de sämsta någonsin, liksom valresultatet. Så klart partiledaren förväntas ta konsekvenserna.
Men icke Jan Björklund. Han är gubben mot strömmen. I hans allt överskuggande fråga - skolan- går han konsekvent emot all expertis och alla som arbetar i skolan. Det viktigaste i skolan är betyg. Sedan behövs lite förbud mot kepsar och mobiler också.
Men den strukturella frågan blundar han för. Vilket han inte skulle behöva göra, för han är inte ensam om att ha ödelagt svensk skola.
Socialdemokraterna drev igenom kommunaliseringen, den första spiken för att göra skolan ojämlik, då kommunerna ju har olika ekonomiska förutsättningar. Sedan kom skolpengen, under första Bildtregeringen, men varmt stödd av socialdemokraterna. Nu börjar den verkliga segregeringen. Skolorna börjar konkurrera, jagar elever, lägger pengar på marknadsföring istället för undervisning och glädjebetygen hopar sig. För säkerhets skull blir rektorerna nu ekonomer istället för skolledare och skolans värld handlar om pengar.
På Björklunds tid kommer så riskkapitalisterna, vars intresse inte är undervisning utan vinst. Med förskräckande exempel som följd.
Pratar Jan Björklund om dessa, för skolan så förödande saker? Nej, hans största ambition är att få till betyg från fjärde klass. Han tror att elever lär sig av betyg trots alla bevis för motsatsen.
Och inte tänker han avgå heller, gubben.

V agerar kontraproduktivt

Hörde imorse på nyheterna att regeringen kommer att föreslå en tredje pappamånad och att folkpartiet kommer att rösta ja. Men att vänsterpartiet tvekar.
Nu blir jag besviken. V driver ju linjen att föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna. Det kommer aldrig regeringen att föreslå, och om de mot förmodan skulle göra det, blir förslaget nedröstat.
Därför är det kontraproduktivt av V att plötsligt få för sig att inte stödja förslaget om en tredje pappamånad. Här finns ju en chans att ta ett steg framåt och något är bättre än inget. Dessutom tappar man i trovärdighet om att komma framåt i jämställdhetsfrågorna.
Kasta prestigen och rösta ja!

Hur relevant kan folkpartiet bli?

Jan Björklund vill att folkpartiet ska bli mer relevant i människors vardag, skrev han på DN Debatt häromdagen. Folkpartiet är efter valet det näst minsta borgerliga partiet. I en av de senaste opinionsundersökningarna var de nere på fyra procent.
Björklund har rätt i att folkpartiet förknippas med bara en fråga - skolan. En nog så viktig fråga, men kanske människor i sin vardag ändå inte tycker att betyg från årskurs fyra (som man nu vill bråka med regeringen om) är den viktigaste frågan för en bättre skola.
De som följt folkpartiet lite närmare kan också utkristallisera medlemskap i Nato och ny kärnkraft som viktiga frågor för partiet. Men relevans i folks vardag??
Den sociala välfärden behöver utvecklas skriver Björklund i sitt debatt inlägg och fortsätter: "Valfrihet och individens egna önskemål måste få vara av större betydelse för utformningen av vår välfärd."
Men är det inte precis det vi fått? Flera hundra hemtjänstföretag att välja på. Men om individen ska få mer att säga till om, kanske inte vinstintresse från företagens sida går så bra ihop med individens önskemål. Här behöver folkpartiet välja. Vems sida står man på egentligen?
Han säger också att han inte vill ha något samarbete med socialdemokraterna. Det är bra. Det kanske kan tydliggöra skillnaden mellan höger och vänster om Löfven måste förlita sig på V.

Vad kan folkpartiet lyckas med?

Folkpartiet har landsmöte. De är kända som det kluvna partiet. Eller var rättare sagt. Sedan Jan Björklund blev partiledare har det pekats med hela handen.

Särskilt inom skolan, där Björklund fått rumstera fritt. Med resultat därefter, eller brist på snarare.

Skolpeng och vinster har satt utbildning på undantag och resulterat i sjuk konkurrens och segregering. Betygen är värdelösa, eftersom de är satta med vinst och konkurrens för ögonen.

Folkpartiet har dock fått igenom en annan hjärtefråga så här i sluttampen på alliansens regeringsperiod – 12 månaders provanställning istället för sex. Vilken seger! Detta kan ju bara glädja den som gett upp allt hopp om att unga någonsin ska få ett fast jobb. Endast i skenet av detta kan förlängd provanställning vara något positivt – utom för arbetsgivarna förstås. De kan utnyttja någon ett helt år innan den åker ut.

Andra folkpartistiska hjärtefrågor är t ex mer kärnkraft, inträde i NATO och i valutaunionen. Väljarna jublar, eller?

Men vad gjorde Bengt Westerberg så framgångsrik? Han lyfte fram jämställdheten. Detta ska nu bli folkpartiets melodi och det är bara att tacka och ta emot om folkpartiet kan bli draghjälp i den frågan. Den intresserar överhuvudtaget inte de andra allianspartierna. Och inte Löfven vad det verkar.

Men här kan vi ge folkpartiet lite eldunderstöd. Dags för en ohelig allians kanske, i just denna fråga.

Fler arenor på förslag

Folkpartiet har kommit med det sanslösa förslaget att det behövs ytterligare en idrottsarena i Stockholm. ”Globen börjar bli sliten” uppges som skäl. Man tar sig för pannan.

Här har Stockholm och Solna (som ju är så gott som hopväxt med Stockholm) satsat hundratals miljoner i skattemedel på nya mastodontarenor (varav den ena verkar vara ett fuskbygge med vittrande betong och ruttnande gräsmattor redan ett par månader efter invigningen). Den nya vid Globen är knappt invigd och redan börjar politiker ropa på nya.

Globen är och var från början, ett förlustbygge. Vad man borde gjort istället för den mastodont som nu ligger nästgårds och förtar en del av finessen med Globen, är att renovera Globen och nöjt sig med det. Det ligger som sagt en ny jättearena i stan, även om det går en kommungräns emellan.

Nu säger t o m centern nej till folkpartiets förslag så förhoppningsvis blir det inget. Men bara att en politiker kan komma med ett sådant förslag, samtidigt som kommunen skriker efter bostäder, visar hur otroligt långt från verkligheten somliga av dem befinner sig.

S har bara två regeringsalternativ

Idag har moderaternas partisekereterare Kent Persson och gruppledaren Anna Kinberg Batra ett debattinlägg om socialdemokraterna. S tar inte ansvar för jobben, menar de. Det är ju märkligt att det är S som förväntas ta ansvar för jobben när det är M som innehar regeringsmakten. Och de har ju hittills inte fått till det alls när det gäller jobben även om de försöker låta så. Det kommer att vara taktiken framöver; att undvika att tala om den egna politiken och koncentrera sig på andras.
Inte minst regeringsfrågan. Men nu har ju Löfven bara två alternativ att välja på, sen folkpartiet gav tydligt besked om att de inte vill regera med Löfven. Det är alltså med eller utan vänsterpartiet det handlar om. Och det kommer väljarna att avgöra.
Därför är det viktigt att alla som vill se en mer vänsterinriktad politik ska rösta på vänsterpartiet. Med ett bra valresultat för V kan inte S bortse från dem i en kommande regering.

FP vill inte regera i rödgrönt block

Så har vi fått besked i regeringsfrågan. Folkpartiet är inte intresserat av att ingå i en rödgrön regering. Därmed har Löfven bara två allianspartners att luta sig emot: MP och V.
Mona Sahlin var vid ett seminarium idag väldigt tydlig med vad hon ville se: S och MP. Eventuellt Fp på sikt. När hon fick frågan om vänsterpartiet svarade hon: Dom struntar jag i!
Låt oss hoppas att valet visar att det inte går att strunta i vänsterpartiet.
Man kan ju se att regeringen är pressad. Reinfeldt pratar bara om oppositionen och om skattesänkningar. Anders Borg pratar bara om ett femte jobbskatteavdrag och att Sverige klarat sig bra i krisen, bättre än andra länder i Europa. Att allt blivit sämre i Sverige svarar han inte på, bara att vi är bättre än andra europeiska länder. Ska vi nöja oss med det? 

Folkpartiet sticker upp

Nu börjar de titta fram, de mer socialliberala folkpartisterna, som verkar ha haft munkavle under snart två mandatperioder av moderat s k allianspolitik.
I SvD skriver några folkpartister att de är emot privatisering av biblioteken. De skriver:
"När biblioteken läggs ut på entreprenad riskerar dessutom vinsterna med en sammanhållen biblioteksstruktur att försvinna. Det finns till exempel en poäng i att du som låntagare kan låna boken bok på ett ställe och lämna tillbaka den på ett annat eller att man kan beställa böcker som finns på ett bibliotek från ett annat. Allt detta ökar enkelheten och tillgängligheten och det är just det en liberal bibliotekspolitik går ut på."

Moderaterna vill ha konkurrens, precis som på alla andra områden. Servicen till medborgarna är totalt ointressant för dem. Låt oss hoppas att åtminstone folkpartiet vågar gå emot privatiseringstsunamin som svept med sig allt i sin väg och lämnat ett krossat välfärdssamhälle bakom sig.
Kanske finns det några inom alliansen som vågar se vad allianspolitiken ställt till med under de här åren. Som vågar dra i nödbromsen.
Eller kanske är det så krasst att de börjat planera att samregera med socialdemokraterna?

Socialdemokraterna vid vägskälet

S har börjat tala. Lägst arbetslöshet i EU 2020 som ett delmål. Det är bra. Anders Lindberg i AB räknar upp ett antal saker till som han vill att Löfven ska ta upp i morgondagens linjetal. Han nämner dock inte vinster i välfärden som ett sådant ämne. Märkligt. Här står målet vidöppet om man vill komma åt alliansen, särskilt i en fråga där man har opinionen med sig, Men icke. Beror Löfvens tvekan på partiets egen splittring eller försöker han vara taktisk i hopp om att få till en koalition med folkpartiet när C och KD åker ur riksdagen eller hur tänker han? Ja, borgerligt som det verkar.
Den pinsamme Kent Persson försöker göra en Schlingman genom att tala om att alliansen visst har lyckats med sin jobbpolitik. Och säger att socialdemokraternas mål om halverad arbetslöshet kostar 30 miljarder i skattehöjningar samtidigt som han beskyller S för att trixa med siffror. Tala om trixa. Hans enda motargument är Reinfeldts eget mantra - ingenting är trovärdigt så länge S inte talar om vilka de tänker regera med. Fast detsamma kan man ju säga om M ifall två allianspartier åker ur. Blir det SD då?
Imorgon får vi i alla fall veta om det finns mer än ett vänsterparti.

Vad vilja socialdemokraterna?

Man blir inte glad när man hör Magdalena Andersson. Hon verkar vara en mycket kompetent ekonom och kan säkert sköta Sveriges finanser lika bra som Anders Borg. Men vad vill hon med pengarna?
Utgångspunkten verkar vara att inte ändra på något som regeringen infört - t ex sänkt bolagsskatt och rut och rot "för folk har ju vant sig". Man skulle ju annars kunna tycka att de som inte gillar att betala för andras städning, läxhjälp, bartendrar och nybyggda verandor, kunde vara en potentiell väljargrupp. Men sossarna är inte intresserade av dem.
Socialdemokraterna vill kalla sig framtidspartiet som slogan. Det är ju patetiskt. Politik handlar ju bara om framtiden. Moderaterna vill att framtiden ska handla om ytterligare skattesänkningar (fast det som blir kvar måste räcka att betala alla vård-skola-omsorgsföretag som etablerats). I folkpartiets framtid har vi en kepsfri skola. I KDs framtid är mammorna hemma med barnen. I centerns framtid...ja, har de någon?
Det var ingen tillfällighet att många faktiskt jublade åt Håkan Juholts passionerade tal när han blev partiledare. Han sa vad många ville höra och han sa det med patos. Tyvärr sjabblade han bort sig själv.
Men vad vilja socialdemokraterna idag? De vill vara ett framtidsparti. Kanske något man kan rösta på någon gång i framtiden?

Vems debatt ska vi ta om integration?

"Vi måste ta debatten om integrationsfrågorna", utropar Jasenko Selimovic, folkpartist och statssekreterare hos integrationsminister Erik Ullenhag.
Men vad är det för debatt som ska tas? Är det sverigedemokraternas debatt? Invandrarna som problem är deras vinkel på debatten. Varför ska vi ta den?
 "Om människor är arbetslösa och saknar bostad är det inte ett ”integrationsproblem” utan brist på jobb och bostäder. Lösningen är fler jobb och fler bostäder, inte svammel om kultur.", skriver Karin Pettersson i en ledare i Aftonbladet.
Frågor som berör integration och invandrares situation diskuteras hela tiden. Men de diskuteras inte på det sätt som sverigedemokraterna, eller för den delen folkpartiet, vill och då heter det att man inte tar debatten.
Som Karin Pettersson mycket riktigt påpekar: i Danmark tog man debatten och nu är landet ett av de mest främlingsfientliga i Europa.
Men det är ju inte invandrarna som är problemet. Det är vår egen främlingsfientlighet som gör att vi inte anställer människor med utländska namn trots att de ofta är minst lika högutbildade som andra sökande. Vi tillåter arbetskraftsinvandring till låglönejobb, samtidigt som flyktingar som varit här länge inte får dem, för de skulle ju kunna ställa krav på t ex kollektivavtal.
Dubbelmoral gör att vi inte kan hantera integrationsfrågorna. Det är våra egna attityder vi borde jobba med, istället för att debattera med Jimmie Åkesson & co.

M vill sluka småpartierna

"Gör alliansen till riksdagsparti" utropar Maria Abrahamsson och Krister Thelin, båda moderater, på Brännpunkt idag. Essensen i artikeln är denna: "Vi vill göra taktikröstandet obehövligt, lösa de små partierna från behovet av i och för sig förståeliga men för alliansen skadliga utspel, och befria M från tvånget att anpassa sig till de mindre partiernas hotande opinionssiffror."
Man talar om respekt för borgerliga väljare. Men det man är rädd för är egentligen att moderaterna ska tappa mark. Det ska bli lättare att köra över de övriga partiernas idéer. Så skönt att vara herre på täppan och slippa oroa sig för att något litet parti ska försvinna.
I och för sig har allianspartierna blivit alltmer lika och framför allt centern verkar ju totalt överflödig, utan en enda egen idé. Men likheten beror ju också på att de har moderaterna som en stor våt filt över sig och trots att de är i regeringsställning får de mycket lite utrymme för att få igenom egna idéer (utom folkpartiets skadliga skolpolitik, men den delas väl av M).
Och politiken skulle bli än tråkigare förstås.

S och FP pekar ut grupper istället för problem

Socialdemokraternas förslag om sommarskola för svaga elever är ett utslag av samma sorts tänkande som folkpartiet har om integrationen. Allt ansvar läggs på den grupp där det finns problem.
Får du inget jobb som utrikes född är det ditt eget fel, då får du flytta. Har du inte godkända betyg får du inget sommarlov.
Men i båda dessa sammanhang ligger strukturella problem i botten. Folkpartiet verkar helt bortse från den främlingsfientlighet som gör att arbetsgivare direkt lägger sökande med utländska namn åt sidan. Dåliga betyg kommer av dålig undervisning i skolor som inte fungerar optimalt (sen finns det naturligtvis omotiverade invandrare och elever också, men det är inte grundproblemet).
Det är trist att se att både fp och s fiskar i olika grumliga vatten och pekar ut särskilda grupper som redan har problem och pressar dem ytterligare.
Men det är naturligtvis mer lättköpt och kanske lättare att åtgärda än att ta itu med arbetsmarknad och skola som de ser ut idag.

"Den svenska modellen" finns inte mer

43 procent av svenskarna lever upp sin lön varje månad och har ingen sparbuffert. Det är nästan hälften av den arbetande befolkningen. Och i en artikel från nyhetsbyrån Reuters konstateras att Sverige har haft den största ökningen av klyftor i samhället av alla de 34 OECD-länderna de senaste 15 åren. EUs statistiska organ Eurostat slår fast att efter Bulgarien har Sverige den högsta procenten risk för befolkningen att bli fattig.
Det går fort utför i alliansens Sverige. Och Schlingman kommer att få allt svårare att beskriva Sverige i termer av "den svenska modellen" som beundrats över hela världen, för den finns inte mer. Vad ska vi med stabila statsfinanser när de inte används till alla medborgares fromma?
Istället vill särskilt centerpartiet, som nu bjuder över folkpartiet, sänka alla ingångslöner. Lönesänkningen ska nu gälla alla som börjar ett jobb, inte bara ungdomar, utan också t ex invandrare. Hur ska de kunna leva på löner på 12 ooo i månaden före skatt, kanske med familjer att försörja?
Våra politiker måtte leva i en helt annan värld, trots att medierna numera faktiskt fylls av bevis på hur eländigt det står till på många områden i vårt land. Vilken sanslös cynism som visas de människor som redan har det svårt att få ekonomin att gå ihop, samtidigt som bankchefer m fl kammar hem miljoner om året i bonusar och förmåner.
Kommer osökt att tänka på Hoola Bandoolas gamla sång "Keops pyramid". Sista versen handlar om ett folk som byggde ett torn som blev så högt "att de där uppe och därnere inte längre förstod varandra. Och då rasade tornet samman"......

Folkpartiet drömmer

Folkpartiet kommer idag med ett nytt EU-halleluja på SvD opinion. Drömmen är ett federalt EU där all makt finns i Bryssel. Drömmen är också att detta EU ska vara demokratiskt och med medborgarinflytande etc.
Ja, drömma kan man ju alltid. Absolut inget tyder på att EU är på väg åt detta håll. Tvärtom sker allt fler möten i slutna rum, Tyskland och Frankrike stärker sin makt och tusentals byråkrater slavar i tungrodda institutioner, där EEAS är den senaste i raden av icke fungerande sådana.
Fp verkar inte tro att gränsöverskridande arbete kan ske på andra sätt än genom EU. Men så är ju inte fallet. Idag måste alla EU-länder nå minsta gemensamma nämnare under stor vånda i viktiga beslut, vilket gör det svårt att flytta fram positioner. Med en friare syn på samarbeten skulle vissa länder kunna gå före, inte bara med andra EU-länder utan också med länder utanför EU-kretsen.
Det blir också tungt när EU ska tala för alla medlemsländerna i stora internationella möten. Minsta gemensamma nämnare kanske inte för så långt.
Istället blir EU petitessernas skräckvälde, där man lägger sig i saker som absolut bör skötas på lokal nivå, t ex hur många träd man får ha i en hage för att få EU-stöd. Alla länder i EU ser ju inte likadana ut, men det är de stora i mellaneuropa som sätter standarden.
Därför har man nu eurokris. Man trodde att en gemensam valuta skulle passa alla länder. Ytterligare en spik i EU-kistan.
Folkpartiet får nog fortsätta drömma.

Problemen finns hos företagen

Ännu ett dummerjöns-förslag från folkpartiet. Sänkta ungdomslöner. Björklund vill verkligen hålla kvar ungdomarna i osjälvständighet så länge som möjligt.
Varför ska just unga runt 20, som kanske redan dragit på sig studieskulder, dessutom få lägre lön. Det finns många jobb som redan är lågavlönade och ska då ungdomarna få ännu mindre, dröjer det ännu längre innan de kan flytta hemifrån och starta ett eget liv.
Det är ju inte så att priser och hyror sjunker för att några får löner man knappt kan leva på. Och tänk om ungdomarna måste flytta för att få jobbet. Ska arbetsgivaren betala boende?
Björklund sitter fast i sitt von oben stockholmsperspektiv. Ingen koll på verkligheten.
Tack och lov är det inte regeringen som bestämmer om lönesättningen än så länge. Regeringen kanske borde titta på villkoren för småföretagen, som dignar under pålagor och skatter och på storföretagen som slipper detsamma. Börja där problemen finns.