Tiden rinner ut för Löfven

Det är bra att det nu börjar mullra i leden i socialdemokratin. Fler och fler börjar inse att Löfven inte kan sitta kvar som partiledare i nästa valrörelse. Han har tappat all trovärdighet. Han kan ju inte heller skylla tillståndet i nationen på de borgerliga, eftersom han själv drivit denna borgerliga politik.
Inte heller går det att säga att det är januariavtalets fel, för det visar ju bara vilken usel förhandlare han varit som sålt ut de egna idéerna extrema nyliberala förslag. Fast det kanske är så illa att det inte finns några egna idéer. Ja, då har socialdemokratin gjort sig helt omöjlig.
Jag tillhörde också dem som tyckte att januariavtalet var bättre än att låta Kristersson ta över. Det tycker jag inte längre. Det hade varit bättre att låta borgarna själva fått driva sin marknadsliberala politik. Nu har sossarna målat in sig i ett hörn. Pinsamt att inte Löfven inser det.
Men vänsterpartiet växer, så alltid något positivt. Men tyvärr gör SD också det, allt för att sossarna numera står för samma marknadsliberalism som den gamla alliansen.

Media ignorerar ofta V

I dagens "Agenda" i SVT tog man för ovanlighetens skull upp vänsterpartiet. Men självklart hittar man då en person, Rosanna Dinamarca, som lämnat politiken och hoppas att hon ska göra några kritiska uttalanden om partiet. De frågor som nämns i samband med intervjun med henne är som vanligt antirasism, feminism och mångkultur. Och visst, partiet är antirasistiskt och feministiskt.
Men som jag ser det, är det inte på dessa frågor man vinner nya väljare. Nu var ju också Jonas Sjöstedt intervjuad och han fick lyfta vissa andra av partiets viktiga frågor. Men det viktigaste var, tyckte SVT, att prata om ifall han kommer att avgå vid kongressen i vår.
I media vill man aldrig lyfta fram att vänsterpartiet är det parti som värnar mest om välfärden och har den tydligaste klimatpolitiken. V är sällan tillfrågat när man lyfter dessa frågor. Däremot har man börjat lyfta fram att SD minsann tycker att sjukvården är viktig. Det har V alltid tyckt och försökt agera därefter. Men i Stockholm är det svårt med moderaterna vid styret i snart 15 år. Men så ser det ju ut därefter.
Jag läser om borgerliga utspel varje dag. V hörs bara när de själva skriver något. Ändå är V fjärde största parti i opinionsmätningarna. När ska V få uppmärksamhet därefter?

Nu finns bara ett vänsterparti

Nu har Löfven sålt ut socialdemokraterna. Allt som borde vara ett rött skynke för varje person på vänsterkanten, såsom tummad hyresreglering, mer rut, sänkta löner för nyanlända, mer vinster i välfärden m m har nu sossarna gått med på att genomföra. Var finns socialdemokraternas politik i detta?
Nu finns bara ett vänsterparti kvar, ett som de borgerliga kallar extremt. Vänsterpartiet är nu det enda parti som ställer sig på vanliga löntagares sida, som värnar välfärd för alla och som är berett att avsätta pengar för denna välfärd också. Som vill bekämpa klyftorna i samhället istället för att öka dem, vilket kommer att ske med den politik som nu ska genomföras med socialdemokraterna i spetsen. Man blir gråtfärdig.

Klargörande om centerns politik

Partiledarutfrågningarna gav i alla fall en lite klarare bild av partierna. Men utfrågarna kunde ha gått hårdare åt Jimmie Åkesson. Han kom undan alla frågor utanför migration och integration med att han inte kunde siffrorna. Inte för att sifferexcercis är något att stå efter, men han verkade ha dålig koll på det egna valmanifestet. Och inte ett ord om "essens"-frågan från utfrågarna. SD menar ju att det finns en "essens" i varje människa som gör att hon alltid står för en viss kultur. Det är det nya ordet för ras.
En person vars politik verkligen förtydligades var Annie Lööf. Det blev mycket tydligt att för centern är arbetsgivarna och ägarna alltid viktigast. Miljöpolitiken får inte störa skogs- och markägare och arbetslivet ska helt skötas på arbetsgivarnas villkor. För Annie Lööf finns inte verkligheten för en anställd som mist jobbet och är 58 år. Det ska bara gå att bli återanställd på något märkligt sätt.
Hon vill få bort turordningsreglerna i LAS. Här finns bara arbetsgivarperspektivet. Hur detta ska gå ihop med Löfvens önskan om samarbete med centern är en gåta. Det borde i alla fall vara så att för S är en sådan politik helt omöjlig. Men man vet aldrig. Därför är det säkrast att rösta på det enda vänsteralternativet i svensk politik om man vill ha kvar ett låginkomstperspektiv. Så rösta på vänsterpartiet i så fall.

Ta pengar från rut till tandvårdsreform

För första gången kommer jag att använda mig av ett rut-avdrag (det är väl utföraren som får bidraget). Jag har anlitat en firma för att få mina fönster putsade.
Jag blev faktiskt chockad när jag såg att avdraget var på halva beloppet. Den andra halvan av min fönsterputsarkostnad betalas alltså av skattebetalarna. Det bär mig verkligen emot att mina skattepengar används för att städa framför allt högavlönades hem på olika sätt.
Vänsterpartiet föreslog idag en maxtaxa för tandvård. Det ska aldrig kosta mer än 2000 kr att få sina tänder lagade. Det tycker jag är en bra reform som skattepengar kan användas till. Ta gärna kostnaden för detta från rut. Jag har hellre dåligt tvättade fönster.

Vallöften i elfte timmen

"Om Stefan Löfven skulle vinna höstens val tänker han sätta stopp för SMS-anställningar och andra omotiverade tillfälliga anställningar. Han vill dessutom ändra lagstiftningen om hyvling, alltså att arbetsgivare från en dag till en annan kan minska personalens arbetstid och lön.

Statsministern tänker reglera arbetskraftsinvandringen hårdare, ställa större krav på arbetsgivare som tar emot bidrag från Arbetsförmedlingen och sätta åt företag som fuskar med löner, skatter och arbetsmiljö. Villkoren i offentlig upphandling ska bli mer rättvisa, lönedumpning förhindras och skyddet mot trakasserier av personalen i till exempel affärer eller på restauranger bli bättre. Deltidsarbetandes villkor ska förbättras, arbetsmiljö bli bättre och nya möjligheter till vuxenutbildning öppnas."

Detta skriver Aftonbladet på ledarplats att Stefan Löfven och socialdemokraterna vill göra om de vinner valet. 

Men de har ju haft makten i fyra år. Varför är det inte gjort? För att oppositionen inte vill något av detta och det inte skulle gå att få igenom det, skulle Löfven svara.

Men finns det då någon trovärdighet kvar efter en mandatperiod där inte mycket hänt. Små steg har tagits, varav de flesta är initierade av vänsterpartiet. Men det känns trögt när sossarna i elfte timmen talar om sånt som man hoppades skulle genomföras denna mandatperiod, men som inte ens lades fram som förslag. Och om han tror att dessa förslag skulle förverkligas i ett samarbete med L eller C, som Löfven önskar är han mer än blåögd.

Det är bara att se den bittra sanningen. Vi har just nu sex borgerliga partier, MP som saknar riktning och ett vänsterparti. 

Om ovanstående vallöften ska kunna uppfyllas är det vänstern som måste stärkas.

Borgerlig politik med S-L-C-regering

Moderaterna krisar, vilket betyder att alliansen krisar. Det kan man ju bara glädja sig åt. AKB har trampat rejält i klaveret med sin invit till SD.

Men det sorgliga är socialdemokraterna. Nu har Jan Björklund och även Birgitta Ohlsson om hon skulle bli aktuell, sagt att L kan tänka sig en blocköverskridande regering. Löfven studsar förmodligen av glädje. Han vill inget hellre än att sälla socialdemokraterna till det borgerliga blocket. 

Det betyder borgerlig politik i fortsättningen och S kan med gott samvete lämna samarbetet med V, som tycks ha besvärat dem sen det startade. Ändå är det vänsterpartiet som stått för merparten av de sociala reformer regeringen trots allt genomfört, t ex de tio miljarderna till kommunerna. De har genomfört reformer som gynnar ensamstående föräldrar och de med låg pension.

De svagaste i samhället kommer inte att ha någon glädje av en S-L-C-regering. Men det verkar svårt att få människor att förstå detta, det visar inte minst SCB-mätningen för maj. Där får V bara 6,3 procent.

Men med den genuint borgerliga pressen i Sverige, samt framför allt Björklunds förmåga att alltid nämna SD och V samtidigt som "extremistpartier", är det svårt att få genomslag hos människor som inte aktivt deltar i politiken. 

Vi som vill ha mer vänsterpolitik i en kommande regering får en tuff valrörelse.

Positiv trend i vårbudgeten

Äntligen en budget som drar åt vänster. Det är förmodligen vänsterpartiets förtjänst. Men nu kommer en del orättvisor att minska. När Aftonbladet räknar upp vinnare och förlorare i vårbudgeten kan man glädja sig åt att pensionärer och sjuka är vinnare (av hur mycket är en annan fråga) liksom polisen och klimatet.
Förlorarna är mest de som vunnit extremt mycket under alliansåren. Jag sörjer inte över att det blir dyrare med tjänstebil och för dem med privata sjukförsäkringar. Höjd skatt för dem som tjänar över 38 200 är ett sätt att öka progressiviteten i skatteskalorna. Många (borgerliga) har invänt att 38 000 inte är någon hög lön. Men då ska man komma ihåg att medellönen för svenskarna ligger runt 24 000.
Den enda smolken är väl att man höjer skatten för småföretagare. De har det redan tufft ändå (ja utom de som lever på rut och rot, de får ju bidrag från oss andra). Vore bättre att beskatta de stora bolagen mer.
Nu får vi hoppas att denna trend i budgeten förstärks till höstens budget som ju blir budgeten för valåret. Vänsterpartiet levererar till välfärden. Det är dags att sossarna också gör det. Vårbudgeten är ett bra första steg.

Fungerande välfärd är inget valfläsk

Vad har borgarna, denna gång i form av liberalen Starbrink, att säga om att regeringen+vänsterpartiet skjuter till 500 miljoner extra till förlossningsvården? Jo, det är valfläsk.
Själva är de inte beredda att lägga ett öre extra på välfärden.
Centern uttryckte häromdagen att de vill stoppa "skadliga skattehöjningar" och istället sänka skatterna och genomföra besparingar. På vad då kan man fråga sig. Svaret är förmodligen just välfärden. Den satt ju i kläm under hela alliansperioden och fortfarande i de kommuner och landsting som har borgerlig majoritet.
Valfläsket för borgarna heter skattesänkningar. Det är faktiskt det enda de talar om, förutom mer försvar och poliser. Kommer svenska folket att återigen köpa att skattesänkningar är det Sverige behöver mest? Eller att allt är invandrarnas fel som ett annat parti tjatar om?
Det är drygt ett år till nästa val. Det är bara att hålla tummarna för att vänsterpartiet kan driva på om en välfärd för alla. Ingen annan gör det.

De välbeställda har sagt upp välfärdskontraktet

När hörde ni någon representant för borgarna tala om välfärden sist? Länge sen skulle jag vilja säga. För det de säger handlar nästan enbart om att få bort "skadliga skatter". Vilka skatter är det?
För utan skatter ingen välfärd. Istället vill man ha bidrag, dvs skatteavdrag, t ex för rut och rot, för det gynnar de välbeställda.
De har föga intresse av en allmän välfärd, för nu kan man välja sig fram; skaffa privat sjukförsäkring och få förtur hos läkaren, välja skola utan problembarn och betala ett riktigt privat vårdhem (dvs inte skattefinansierat) för gamla föräldrar.
Klart att borgarna älskar dessa system, som främst gynnar folk med pengar. Annars står skattesänkningar på programmet och det enda den lilla skatt som tas ut ska användas till är försvaret och polisen.
Det enda parti som faktiskt är intresserat av välfärden är vänsterpartiet. Sossarna nämner välfärd ibland, men mest som en formsak. Man vågar ju inte röra någonting som faktiskt skulle göra skillnad. Enda anledningen att kommunerna fått en liten hacka till är vänsterpartiets tio miljarder, att pensionärerna fått en skattesänkning (sic) m fl välfärdsreformer som ändå ägt rum. V har legat på för att få mer pengar till förlossningsvården, som nu verkar bli verklighet.
En gång var den generella välfärden det som höll Sverige samman. Vi var alla med och betalade för vård, skola och omsorg m m. Men alliansen sänkte skatten med 140 miljarder och sossarna har sagt att "lagt kort ligger".
Därför får inte personer med funktionsnedsättning personlig assistans, lärare och sjuksköterskor högre löner, järnvägsnätet är fortsatt eftersatt etc. Det generella välfärdskontraktet verkar vara uppsagt.

Otrygga politiker vågar inte satsa

Visst behövs fler poliser (och en bättre polisorganisation), men otryggheten i Sverige handlar inte främst om våld. Den handlar om en upplevelse av att samhällsinstitutionerna inte levererar. Skolan, vården och omsorgen går i många fall på knäna. Och institutioner som inte fungerar vill inte folk jobba i. Därför har vi idag brist på lärare, vårdpersonal och även poliser.
Ett av skälen till att de två första inte fungerar är att vinsten är viktigare än verksamheten i de privatiserade delarna av vård, skola och omsorg. Visst finns det bra vård och skola i privat regi också, men låt den då vara privat. Det har alltid funnits privata skolor och sjukhus. Men de har finansierat sig själva med avgifter. Skatter ska gå till verksamheten, inte till aktieägare. Vill man ha privata lösningar får man betala för dem.
Men vinsterna är inte hela problemet med välfärden. Det är också politikernas brist på satsningar. Den livräddhet för att höja skatten när det faktiskt behövs, så att det offentliga kan höja lönerna och göra verksamheten mer attraktiv är ett politiskt problem. Vad ska vi med socialdemokraterna till om de inte levererar välfärd och investeringar (och i förlängningen jobb) som har varit partiets signum. Vänsterpartiet gör vad det kan, men med dem törs ju S knappt samarbeta och gör det högst motvilligt.
Vårt samhälle idag har slitits isär och det är klyftorna som skapar otrygghet och därmed våld och kriminalitet. Sverige ser inte ut som USA eller Storbritannien, men vi är på väg.
Ta tillbaka greppet om välfärden så ökar förtroendet igen.

V blir slagträ för att legitimera SD

Borgerligheten krattar nu manegen för samarbete med SD. Moderaterna har redan träffat dem. C och L håller emot än så länge.
DN gör vad den kan för att hjälpa till att kratta. Idag skriver Erik Helmersson på DN:s ledarsida att det minsann finns ytterligare ett extremistparti i riksdagen, nämligen Vänsterpartiet. Återigen tjatet om att inte ha gjort upp med sin historia. Men V idag motsvarar vad socialdemokraterna en gång stod för. När S drar högerut finns en rädsla hos borgerligheten att fler kommer att upptäcka att V faktiskt är det enda parti som till fullo försvarar välfärden. Alltså måste man åter försöka demonisera V, samtidigt som det kan legitimera att man också accepterar SD.
Gamla VPK har ingen vacker historiebakgrund när det gäller internationella kontakter. Det gamla högerpartiet var nazianstucket under 30-talet, för att inte tala om att det gått emot alla välfärdsreformer som föreslagits; allt ifrån allmän rösträtt till ATP, dvs allt som inte enbart gynnar de redan gynnade.
Den som vill ha allmän välfärd kan rösta på V i nästa val. De som vill ha Trumppolitik kan rösta på SD.

Finansministern: Se men inte röra

Vänsterpartiet gör idag ett inlägg på DN Debatt med en korrekt beskrivning av de ökande klyftorna i det svenska samhället. På annan plats intervjuas Magdalena Andersson, vår finansminister och s k sosse. Hon ser också klyftorna och säger sig oroas av dem. Men tänker hon göra något åt dem?
Inte då. Några generella momssänkningar och momshöjningar är vad hon vågar göra åt skatterna. Och några fler miljarder till kommunerna än de tio som vänsterpartiet drivit igenom tänker hon inte gå med på.
Att åter införa arvs- eller förmögenhetsskatt är inte aktuellt. Istället vill man ge ytterligare skattesubventioner till hushållstjänster. Vi alla ska vara med och betala enskilda personers barnflickor, fönsterputsning och städning m m.
Samtidigt skryter hon om de reformer som faktiskt vänsterpartiet fått igenom, som gratis glasögon till barn och fria besök på vårdcentralen för dem över 85.
Men det är ju ändå droppar i havet mot det som faktiskt behövs. Men lagt kort ligger och lär ligga kvar nästa mandatperiod om inte något radikalt görs.

Allt åt alla eller åt några

Susanne Nyström, ledarskribent på DN, skriver idag att det är dyrt att regera med stöd av vänsterpartiet. Hon ondgör sig över att V fått igenom glasögonbidrag till barn och avgiftsfri tandvård för alla under 23 år. Nu vill V att alla över 80+ ska få avgiftsfri medicin.
Detta blir dyrt, suckar Nyström och vi skattebetalare får stå för notan. Ska alla, även de som har råd, få avgiftsfri medicin frågar hon och menar att V vill ge allt åt alla.
Just det Susanne Nyström. Välfärd är till för alla. Jag inser att det är svårt för en nyliberal att förstå detta. På hennes kant vill man ju ge allt åt några, gärna de som ändå kunnat betala. Vad är alla jobbskatteavdrag, rut och rot, om inte skattesubventioner till dem som oftast ändå har råd. Man vet ju att rut och rot utnyttjas främst av människor i välbeställda områden.
V:s välfärdsreformer gynnar också människor i små ekonomiska omständigheter. Men välfärden är för alla. Egentligen behövs ju mycket större ingrepp i vårt överprivatiserade samhälle. Men det lär vi inte få se så länge sossar och MP hukar under devisen "lagt kort ligger". Då får vi vara glada för de små framstegen.

Det finns inga enkla jobb i staten

Nu har sossarna gått på det där med enkla jobb. Man vill skapa beredskapsjobb i statliga myndigheter och de ska vara "enkla".
Det märks att beslutsfattarna aldrig jobbat i någon myndighet, åtminstone inte på handläggarnivå. Det finns inga "enkla jobb" kvar, hur man nu definierar det. De har bortrationaliserats för länge sen. Numera ska handläggarna sköta all service själva. Inte undra på att allt tar sådan tid.
 Hur många statliga myndigheter har råd att hålla sig med vaktmästare i dessa dagar. Alla assistentjobb kräver datorvana och kunskap i svenska språket.
Det kanske finns myndigheter med mer praktiska jobb, det vet jag inte. Men alla myndigheter är hårt nedskurna, så när ska dessa nybörjare handledas?
Jag vet att den förra regeringen gjorde en sådan här satsning i regeringskansliet för att få in personer med funktionshinder. Det blev inte många jobb av det.
Men kommunerna har väl större möjlighet att anställa personer för sådant som man skulle önska görs mer av, t ex parkarbete och städning, sådant som inte kräver så stora svenskkunskaper. Men de tio miljarderna Vänsterpartiet lyckades få in i budgeten till kommunerna behövs ju till så mycket.
Jag säger bara lycka till.

Det finns bara ett vänsteralternativ

Idag skriver Eva Franchell på ledarplats i Aftonbladet att snart är feministiskt initiativ lika stora som KD. Det är sorgligt.
Ja, inte att KD är små, fortsätter det så här åker de ur riksdagen nästa gång. Ingen förlust. Däremot är det sorgligt att vänsterpartiet har så svårt att nå ut med sin politik. Den är minst lika feministisk som FI:s och och minst lika miljöpolitiskt radikal (eller mer) som miljöpartiets.
Det är ju faktiskt V som idag driver gammal socialdemokratisk välfärdspolitik. Som vågar stå emot marknadskrafterna som gjort välfärden till en handelsplats.
De tio miljarder om året till kommunerna som regeringen lade i vårbudgeten, är i princip helt vänsterpartiets förtjänst. De kommer omedelbart att försvinna om alliansen får makten igen. Socialdemokraterna skulle verkligen vinna på ett samarbete med V. Men de är för rädda för oppositionens reaktion.
I verkligheten har vi sju borgerliga partier i riksdagen och ett vänsteralternativ. Det är på tiden att fler får upp ögonen för Vs politik. Men med nästan enbart borgerlig press (inkl en hel del s-märkta tidningar) är det väldigt svårt. Hoppas det bli många V-demonstrationer på Första maj.

Omöjlig borgerlig ekvation

Så trött jag blir på det eviga tjatet om att sänka ingångslönerna. Nu är MUF ute och försöker peppa M att köra vidare i detta spår, vilket inte lär vara svårt. Men inte nog med det; de vill också nu återigen slå ett slag för marknadshyror.
Hör de inte själva hur det låter? Hur ska dessa två åtgärder gå ihop? Med sänkta löner har ju ännu färre möjlighet att få en bostad om marknadshyror införs. Det kommer ju att ytterligare försvåra inträdet på bostadsmarknaden om en ännu lägre lön än dagens minimilön (som ändå är beräknad för att räcka till mat och hyra) införs.
Då kommer Stockholms borgarråd för bostadsfrågor, Ann-Margrethe Livh, vänsterpartiet, med ett positivt initiativ. Hon har noterat att nu är andrahandshyrorna de högsta i stan (efter förre bostadsministern Attefalls (KD) idiotiska förslag att bostadsrättsinnehavare får hyra ut till vilken hyra som helst och den får dessutom inte överklagas). Livh vill att bostadsminister Kaplan ska se över hela lagen och åtminstone återinföra rätten till att överklaga. Helst bör hela lagen bort, den snedvrider bostadsmarknaden ytterligare, liksom alla åtgärder alliansen införde i Stockholm (med bl a utförsäljning av drygt 40 % av stadens hyresrätter).
Det kommer att ta tid att få stan att hämta sig från alliansens experimentverkstad, men vi håller tummarna.

Tillfälliga uppehållstillstånd fel svar på problemen

Det gläder mig att vänsterpartiet inte ställde sig bakom de övriga partiernas överenskommelse om hur flyktingfrågan ska hanteras, där tillfälliga uppehållstillstånd var ett av huvudnumren. Tillfälliga uppehållstillstånd är ju så kontraproduktivt. Hur ska människor som inte vet om de får stanna här, vara intresserade av att lära sig svenska, rota sig här. Det blir ju en fortsatt väntan på besked i åratal. För att inte tala om den ökade byråkrati som detta kommer att medföra i form av nya bedömningar.
Dessutom är det ju inte uppehållstillstånden som är den kritiska frågan. Det är ju hanteringen av dem som kommer nu, var de ska bo i väntan på besked, hur snabbt myndigheterna kan arbeta med asylansökningar etc, Det är logistiska och arbetsmarknadsproblem och handlar inte om ifall människor ska få stanna permanent eller inte.
Det är detta vi måste klara och jag är rädd att vi inte gör det om inte ovanstående problem löses.

V agerar kontraproduktivt

Hörde imorse på nyheterna att regeringen kommer att föreslå en tredje pappamånad och att folkpartiet kommer att rösta ja. Men att vänsterpartiet tvekar.
Nu blir jag besviken. V driver ju linjen att föräldraförsäkringen ska delas lika mellan föräldrarna. Det kommer aldrig regeringen att föreslå, och om de mot förmodan skulle göra det, blir förslaget nedröstat.
Därför är det kontraproduktivt av V att plötsligt få för sig att inte stödja förslaget om en tredje pappamånad. Här finns ju en chans att ta ett steg framåt och något är bättre än inget. Dessutom tappar man i trovärdighet om att komma framåt i jämställdhetsfrågorna.
Kasta prestigen och rösta ja!

Med S+M är det ute med Sverige

Det är oroande signaler när det på både ledarplats och i debattartiklar föreslås att S och M ska regera tillsammans. Då blir Sverige stabilt tror man. T o m Aftonbladet antyder på ledarplats att Kinberg Batra skulle kunna bli ett mittenalternativ.
C har ju de senaste åren, särskilt med Annie Lööf som partiledare blivit ett ytterkantsparti till höger. Men att tro att moderaterna skulle kunna bli något annat än ett högerparti så länge som Batra säger att hon ska följa i Reinfelts fotspår är önsketänkande.
Kom ihåg, att oavsett moderaternas retorik, har de förstört trygghetssystemen för sjuka och arbetslösa, de har sålt ut välfärden till riskkapitalister, privatiserat apotek och järnväg, trots att det var uppenbart att det skulle bli kaos och försämringar, tömt statskassan med sina skattesänkningar, trots sitt tal om god ekonomi och istället för att satsa på investeringar som kunnat ge jobb, istället har finansierat välbeställda familjers livspussel.
Om socialdemokraterna kan tänka sig att samregera med detta parti är det ute med Sverige. Vill man vara säker på att få en vänsterpolitik måste man rösta vänster. Det säkraste kortet för det är vänsterpartiet.