Tiden rinner ut för Löfven

Det är bra att det nu börjar mullra i leden i socialdemokratin. Fler och fler börjar inse att Löfven inte kan sitta kvar som partiledare i nästa valrörelse. Han har tappat all trovärdighet. Han kan ju inte heller skylla tillståndet i nationen på de borgerliga, eftersom han själv drivit denna borgerliga politik.
Inte heller går det att säga att det är januariavtalets fel, för det visar ju bara vilken usel förhandlare han varit som sålt ut de egna idéerna extrema nyliberala förslag. Fast det kanske är så illa att det inte finns några egna idéer. Ja, då har socialdemokratin gjort sig helt omöjlig.
Jag tillhörde också dem som tyckte att januariavtalet var bättre än att låta Kristersson ta över. Det tycker jag inte längre. Det hade varit bättre att låta borgarna själva fått driva sin marknadsliberala politik. Nu har sossarna målat in sig i ett hörn. Pinsamt att inte Löfven inser det.
Men vänsterpartiet växer, så alltid något positivt. Men tyvärr gör SD också det, allt för att sossarna numera står för samma marknadsliberalism som den gamla alliansen.

Hysteri på högerns tidningar

Det är intressant att se vilken hysteri nomineringen av Håkan Juholt skapat på DNs (och Svenskans) ledarredaktion. Man skulle kunna tro att det är Lars Ohly de talar om, så vänsterinriktad beskrivs denna försvars- och kärnkraftsvän.
Men det han faktiskt sagt om välfärden sätter skräck i högerkrafterna. Människor har nämligen börjat upptäcka sanningen bakom moderaternas retorik. De har förstått att arbetslinje betyder sänkt skatt för redan välbeställda, piska och ekonomisk ruin för sjuka och arbetslösa. Valfrihet betyder privatisering och att oseriösa företag försnillar skattepengar medan kvaliteten sjunker. De ser hur vårt samhälle faller isär, när klyftorna ökar. Det innebär ökad brottslighet och att olika grupper ställs mot varandra.
Det är klart att högern vill ha en marknadsliberal som Östros, som kan tala med Borg på Borgs villkor. Om Juholt vet man intet, utom att han i sitt första tal talade om solidaritet och jämlikhet, ord som inte med bästa vilja låtit trovärdiga Reinfeldts mun.
Som jag tidigare skrivit, sossarna förnyade sig på 90-talet. De blev marknadsliberaler. Sen dess har det gått utför. Det finns redan fyra partier att rösta på om man vill ha ett sånt samhälle.
Kanske kan man hoppas att Juholt värnar om andra värden, men det vet vi inget om.
Men man kan ju alltid hoppas.

Sossarna förnyade sig redan på 90-talet

DN redovisar den senaste Synovateundersökningen om hur svenskarna skulle rösta idag om det vore val. Socialdemokraterna skulle få 26,7 procent.
I Aftonbladet fick vi förklaringen. Svenskt Näringsliv har köpt upp sossarna på PR-byrån Prime för att de ska lobba för mer s k tillväxtvänlig politik från socialdemokraternas sida. I detta ligger mer näringslivsvänlighet, mindre miljö, lägre skatter och mindre offentlig sektor.
Och sossarna verkar ju göra precis som lobbarna vill. Ledande sossar har ju t o m gjort avbön från sin egen politik. Ett parti helt utan styrsel uppenbarligen. Ingen vill rösta på ett sånt här velgäng.
Men denna linje började långt tidigare. Kanske var Prime i farten redan då, eller någon annan PR-byrå. Redan på 80-talet började sossarnas högersväng. Valutaavregleringen var en av de första spikarna i kistan. Men efter 90-talskrisen var den dåvarande sosseregeringen beredd att köpa många av Bildtregeringens påfund, typ friskolor och avregleringar av posten, el- och telemarknaden. Man tjatar om att socialdemokraterna måste förnyas. Den förnyelse man önskar av dem genomförde de ju redan på 90-talet. Total marknadsanpassning.
Det är därför de går kräftgång. Många gamla socialdemokrater kan inte tänka sig att rösta på V (byt partiledare i V snälla), men de önskar ett starkt vänsteralternativ. Vi har redan nog med marknadsliberaler bland partierna.

Jobbpolitik med skattemedel

På Ekot imorse berättade man om ett företag i jobbcoach-branschen som håvade hem storkovan av skattemedel genom att plocka in fler arbetssökande än de kunde hantera, så det mesta av det s k coachandet gick ut på seminarier med stora grupper, där måmga knappt kunde svenska. Direktören för detta charlatanföretag (Milroy eller något liknande namn) talade hela tiden om de leveranser han gjorde. Det visar bara vilken otroligt mekanisk och ekonomistisk syn man har på människor, när man talar om verksamheten i den typen av företagstermer. Och den jargongen verkar gå igen i bara alltför många av de företag som nu ersätter den offentliga sektorn (dock med skattemedel).
Och i en debatt häromdagen talades om att Arbetsförmedlingen inte förmedlar tillräckligt med jobb och därför måste de få konkurrens av privata aktörer. Tala om att blunda för det verkliga problemet; det finns inte tillräckligt med jobb att förmedla. Regeringens jobbpolitik går helt enkelt ut på att det mesta av den offentliga verksamheten ska tas över av privata företag. Dock ska de, intressant nog, hållas under armarna med skattemedel. Hur stämmer det in i marknadsliberalernas värld?