Det finns bara två borgerliga partier

 Nyamko Sabuni skulle ha stannat i januariavtalet. Då skulle de i alla fall ha funnits möjlighet till en borgerlig regering. I Novus senaste mätning nu i januari, får liberalerna bara 2,2 procent. Adjö Nyamko.

Återstår ett borgerligt parti, centern. De har målat in sig i ett hörn och kan inte tänka sig att samarbeta vare sig åt höger eller vänster. 

Övriga partier på högersidan går inte att kalla borgerliga längre. De är högerkonservativa med dragning åt det extrema. 

På vänstersidan finns S och V. Med 3,4 procent är miljöpartiet borta ur leken. I dagsläget ser det ut som att det är helt omöjligt att bilda en regering åt något håll. Och det är centern med sin breda, obefintliga mitt som är bromsklossen. 

Valåret börjar verkligen som en rysare. Ny talman kanske också ska väljas efter valet. Det får bli en som är bra på kaffekokning.

Tiden rinner ut för Löfven

Det är bra att det nu börjar mullra i leden i socialdemokratin. Fler och fler börjar inse att Löfven inte kan sitta kvar som partiledare i nästa valrörelse. Han har tappat all trovärdighet. Han kan ju inte heller skylla tillståndet i nationen på de borgerliga, eftersom han själv drivit denna borgerliga politik.
Inte heller går det att säga att det är januariavtalets fel, för det visar ju bara vilken usel förhandlare han varit som sålt ut de egna idéerna extrema nyliberala förslag. Fast det kanske är så illa att det inte finns några egna idéer. Ja, då har socialdemokratin gjort sig helt omöjlig.
Jag tillhörde också dem som tyckte att januariavtalet var bättre än att låta Kristersson ta över. Det tycker jag inte längre. Det hade varit bättre att låta borgarna själva fått driva sin marknadsliberala politik. Nu har sossarna målat in sig i ett hörn. Pinsamt att inte Löfven inser det.
Men vänsterpartiet växer, så alltid något positivt. Men tyvärr gör SD också det, allt för att sossarna numera står för samma marknadsliberalism som den gamla alliansen.

Det är hyresrätter som efterfrågas på marknaden

Plötsligt är tidningarna fyllda av ojanden över att det inte verkar gå att öka priserna på bostadsrätter längre. Marknaden har mattats och tacka fan för det. Nu är priserna uppe på en sådan nivå att endast de som spekulerar i bostadsrätter för att göra vinst har möjlighet (dvs vara rik nog att köpa upp bostadsrätter för att sälja, inte bo). Till slut har ingen vanlig människa råd ens om de har en egen bostadsrätt i potten.
Några börjar då genast ropa: Bygg färre bostäder!. Men det ropet får inte politikerna lyssna till. Bygg gärna färre bostadsrätter om det nu är ett problem, fast bättre om priserna faktiskt sänks. Men framför allt: Bygg fler hyresrätter. Det är där den stora efterfrågan på bostäder finns idag. Dvs hos människor som faktiskt är bostadslösa och behöver en lägenhet med rimlig hyra (ungdomar, nyanlända och nyinflyttade).
Och surprise, surprise, alla vill inte ens ha en bostadsrätt även om de skulle ha råd, dvs få ett lån. Det visar alla de grannar som gick samman när det borgerliga styret ville tvinga på alla en bostadsrätt genom ombildning av hyresrätter, för att behålla sina hyresrätter.
Trots skrupulösa mäklares löften om att allt skulle bli billigare och grannsämjan spira med bostadsrätt, så talades det aldrig om att man måste bekosta allt själv i lägenheten (till skillnad från framför allt allmännyttan), reparera allt själv och att huset måste skötas av bostadsägarna själva oavsett kunskaper. Eller så måste man ta in konsulter. Mäklarna var mer än villiga att ställa upp i alla möjliga administrativa sammanhang, t ex att inkassera avgifterna för bostadsrätten, så kunde de göra sig ännu en hacka. Jag hoppas vi aldrig behöver bedriva den kampen igen.

Borgerlig politik med S-L-C-regering

Moderaterna krisar, vilket betyder att alliansen krisar. Det kan man ju bara glädja sig åt. AKB har trampat rejält i klaveret med sin invit till SD.

Men det sorgliga är socialdemokraterna. Nu har Jan Björklund och även Birgitta Ohlsson om hon skulle bli aktuell, sagt att L kan tänka sig en blocköverskridande regering. Löfven studsar förmodligen av glädje. Han vill inget hellre än att sälla socialdemokraterna till det borgerliga blocket. 

Det betyder borgerlig politik i fortsättningen och S kan med gott samvete lämna samarbetet med V, som tycks ha besvärat dem sen det startade. Ändå är det vänsterpartiet som stått för merparten av de sociala reformer regeringen trots allt genomfört, t ex de tio miljarderna till kommunerna. De har genomfört reformer som gynnar ensamstående föräldrar och de med låg pension.

De svagaste i samhället kommer inte att ha någon glädje av en S-L-C-regering. Men det verkar svårt att få människor att förstå detta, det visar inte minst SCB-mätningen för maj. Där får V bara 6,3 procent.

Men med den genuint borgerliga pressen i Sverige, samt framför allt Björklunds förmåga att alltid nämna SD och V samtidigt som "extremistpartier", är det svårt att få genomslag hos människor som inte aktivt deltar i politiken. 

Vi som vill ha mer vänsterpolitik i en kommande regering får en tuff valrörelse.

Låt minimilönen bestå

Hur moderata kan sossarna bli egentligen? Och LO dessutom. Idag läser man att i något som kallas "utbildningsjobb" (vad nu det är) kan man tänka sig lägre löner (och med det måste väl menas lägre än minimilönen då eller?) Dessa jobb är framför allt tänkta för nyanlända och tanken kanske är fin att dessa människor ska komma in på arbetsmarknaden. Men det underlättar knappast för de arbetslösa som redan finns här och inte är aktuella för dessa jobb. Och vad är det för jobb?
Det man riskerar här är en nedåtgående spiral för lönerna. Man talar om att dessa s k jobb är en fot in på arbetsmarknaden. Risken är dock att det inte kommer längre än en fot. Väldigt många blir kvar i låglönejobb när de väl hamnat där. Och det enda man gör är att sänka golvet för hur låg lön man kan ha. Därför är det viktigt att hålla kvar minimilönerna på nuvarande nivå.
Om sossarna sviker också här har de förverkat sin plats i politiken. Vi har redan tillräckligt med borgerliga partier.

Rösta borgerligt för borgerlig politik

De gamla surkarten Kjell-Olof Feldt och Stig Malm ondgör sig nu över Stefan Löfvens regering. Om man inte bryter blockpolitiken bör nyval utlysas enligt dem. Nu är ju inte borgarna intresserade av att bryta blockpolitiken för det första, hur många gånger Löfven än har inviterat dem till samarbete.
Men än viktigare är valresultatet. Är det något valresultatet indikerat så är det att man inte vill ha en borgerlig regering. Men med dessa åldermän är det väl så att "när fan blir gammal blir han religiös". I detta fall borgerlig.
Men Stig och Kjell-Olof, vill man ha en borgerlig politik får man rösta på borgarna.

Vi har fått ännu ett borgerligt parti

Nu har det blivit riktigt tydligt. Sverige har fått ännu ett borgerligt parti. Socialdemokraterna vill inte regera med vänstern och med Löfven finns bara några korn av vänsterretorik kvar. Hans dröm och vision är en blocköverskridande regering.
Nu verkar de övriga borgerliga partierna måttligt intresserade, för att uttrycka sig milt. Men det kanske bara är en tidsfråga. Rätt vad det är står vi där igen, om inte med en borgerlig regering, så med borgerlig politik. Det är det sista Sverige behöver.

M vill sluka småpartierna

"Gör alliansen till riksdagsparti" utropar Maria Abrahamsson och Krister Thelin, båda moderater, på Brännpunkt idag. Essensen i artikeln är denna: "Vi vill göra taktikröstandet obehövligt, lösa de små partierna från behovet av i och för sig förståeliga men för alliansen skadliga utspel, och befria M från tvånget att anpassa sig till de mindre partiernas hotande opinionssiffror."
Man talar om respekt för borgerliga väljare. Men det man är rädd för är egentligen att moderaterna ska tappa mark. Det ska bli lättare att köra över de övriga partiernas idéer. Så skönt att vara herre på täppan och slippa oroa sig för att något litet parti ska försvinna.
I och för sig har allianspartierna blivit alltmer lika och framför allt centern verkar ju totalt överflödig, utan en enda egen idé. Men likheten beror ju också på att de har moderaterna som en stor våt filt över sig och trots att de är i regeringsställning får de mycket lite utrymme för att få igenom egna idéer (utom folkpartiets skadliga skolpolitik, men den delas väl av M).
Och politiken skulle bli än tråkigare förstås.

Farväl KD

Mats Odell är den kandidat som KD för fram som utmanare till Hägglund. Om nu någon faktiskt fört fram honom. Ett avdankat statsråd som petades ur förra alliansregeringen för sin inkompetens inom finans- och bostadsområdet.
Om Göran Hägglund inte är en valvinnare med KD-politiken är det svårt att se vem som skulle kunna vara det. Han är en humoristisk person som ändå försökt anpassa KD till dagens verklighet. Det har inte gått så bra. De inbitna KD-väljarna vill tillbaka till 50-talet. För dem är Hägglund alldeles för radikal. De som har en allmänt konservativ inställning kan ju lika gärna rösta på något annat borgerligt parti. Och gör det.
Med Mats Odell går KD ut ur riksdagen.

Vi behöver inte ännu ett borgerligt parti

Vad håller sossarna och framför allt Juholt och Waidelich på med? De verkar vara ett totalt omaka par och vad vill de egentligen? Inte samma sak som delar av riksdagsgruppen uppenbarligen. Och Carin Jämtin kan inte svara på några frågor.
"Cirkus Juholt" kallade DN det häromdagen. Och de och övriga borgerliga skribenter har ju bara en önskan: att socialdemokraterna ska "förnya" sig till ett borgerligt parti. Men den förnyelsen genomförde socialdemokraterna på 90-talet och sedan dess har det gått utför med väljarstödet. Den förnyelse som behövs nu handlar om att försöka rädda vad som räddas kan av ett solidariskt samhälle, där inte var och en är sig själv närmast.
Men kanske är Waidelich och kompani rädda att bli av med sina rut-avdrag. Vad Sverige behöver är dock inte ännu ett borgerligt parti. Kanske är det dags för partisplittring?

Uttjatat spöke klistrar vid Ohly

Det gamla kommunistspöket jagas fram med jämna mellanrum. Idag är det Annika Ström Melin som i ett ledarstick i DN plockar fram denna uttjatade bild, allt för att skapa rädsla för det parti som verkar ha flest svar på hur man kommer tillrätta med samtidens ökande klyftor.
Hon hänvisar till en interpellation av Jonas Sjöstedt (v) som vill ha en sanningskommission om den gamla Enbomaffären på 50-talet, där Enbom pekade ut ett antal personer som dömdes till fängelse som landsförrädare enbart pga av hans utpekanden. Samtliga var kommunister eller komunistsympatisörer.
Sjöstedt skriver att det är "viktigt för varje land att självkritiskt granska sin egen historia och de missgrepp som kan ha begåtts".
Detta föranleder Ström Melin att skriva: "Så sant. Det gäller också för partier som aldrig på allvar har gjort upp med sin kommunistiska historia".
Underförstått att V ännu inte har nått dit. Man blir så trött. Men detta ger oss som vill se en annan ledare än Lars Ohly vatten på vår kvarn. En person som tror att han kan ha en egen tolkning av begreppet kommunist när resten av världen ser Gulagläger, DDR- förföljelse m m, blir inte trovärdig och har öppet mål för kommentarer som ovanstående (trots att Lars är en mycket duktig debattör och har många goda egenskaper utöver det).
Det är klart att borgerligheten är livrädd att få en seriös person som Jonas Sjöstedt som motståndare, en som aldrig pratat om kommunism i Lars Ohlys termer. Det är därför ytterst olyckligt att Ohly klamrar sig kvar och att Sjöstedt då i kollegial anda inte kandiderar. V behöver ett ledarbyte för att bli mer relevant och göra sådana uttalanden som Ström Melins helt obsoleta.

Jantelagens parti

Vad ska hända med socialdemokraterna? Efter Mona Sahlins tal på förtroenderådet undrar allt fler vart partiet är på väg. Det lät som om Mona ville komma med i alliansen.
Men det som nu kännetecknar partiet är jantelagen. Ingen ska kliva fram och visa att den vill något mer än någon annan. Eller också såg Göran Persson så grundligt till att det inte fanns några i närheten som kunde hota hans överlägsenhet, att det nu inte finns några ledartalanger kvar. Den senaste som talade med något slags patos i detta parti var Anna Lindh. Om hon inte mördats så bestialiskt kunde vi kanske haft ett annat Sverige nu.
Men vad är det för parti där man inte kan uttala att man vill vara ledare, att visa sin kandidatur. Att visa intresse betyder att man automatiskt stämplas ut. Folk skulle bli betydligt mer intresserade av politiken om några klev fram och sa: Jag vill det här! Ett parti som inte vill något har inget i politiken att göra. Och vill man bli ännu ett borgerligt parti så finns det redan en uppsjö att välja mellan.
Det är nu socialdemokraterna måste bestämma sig för om de vill vara relevanta eller ej. Just nu är de inte det, vilket opinionen tydligt visar.

Persson - en sann folkpartist

Göran Persson kastar sig nu in i valrörelsen, vilket inte lär göra det lättare för socialdemokraterna. Hade han haft vett att avgå innan förra valet kanske läget hade sett helt annorlunda ut i detta val. Väldigt många röster i förra valet var missnöjesröster för att få bort just Persson.
Göran Persson är nämligen i grunden folkpartist. Han låter som en sådan och hela hans regim var sådan. Det som var minst folkpartistiskt hos honom var kommunaliseringen av skolan, det enda område där man som vänster kan hålla med folkpartiet (utom när det gäller friskolor och skolpeng).
Stackars Mona, hon är inte tillräckligt borgerlig enligt Persson. Han vill gå i koalition med folkpartiet. Kanske röstar han på dem också. För inte hjälper han socialdemokraterna med sitt utspel.