De gamla surkarten Kjell-Olof Feldt och Stig Malm ondgör sig nu över Stefan Löfvens regering. Om man inte bryter blockpolitiken bör nyval utlysas enligt dem. Nu är ju inte borgarna intresserade av att bryta blockpolitiken för det första, hur många gånger Löfven än har inviterat dem till samarbete.
Men än viktigare är valresultatet. Är det något valresultatet indikerat så är det att man inte vill ha en borgerlig regering. Men med dessa åldermän är det väl så att "när fan blir gammal blir han religiös". I detta fall borgerlig.
Men Stig och Kjell-Olof, vill man ha en borgerlig politik får man rösta på borgarna.
Visar inlägg med etikett surkart. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett surkart. Visa alla inlägg
lördag 1 november 2014
tisdag 24 maj 2011
Bodströms bok - surkarts bekännelser?
Lena Mellins politiska omdöme verkar helt ha gått i stå. I sin krönika skriver hon att Tomas Bodström borde blivit partiledare för han har driv och vill ju något, enligt henne.
Ja, t ex vill han att jantelagen ska utrotas. Och att partiet ska byta namn. Skatten ska inte höjas, privatiseringar är bra, i övrigt gäller s k traditionella värderingar inom socialdemokratin. Jaha och? Vilken sosse kan inte instämma i olika delar av detta, det gör ju t ex Håkan Juholt.
Lustigt nog drar Martin Aagård, som recenserar Bodströms bok, precis motsatt slutsats. Han ser en velpelle som inte verkar ha någon som helst ideologisk övertygelse, utan plockar lite ytligt här och där.
En slutsats man kan dra är i alla fall att Bodström vill sälja sin bok. Behållningen i de böcker han tidigare skrivit, i deckargenren, är ju att han har en viss humor. Om man ska tro skriverierna om den nya boken verkar den mera vara en surkarts bekännelser. Men det kanske görs på ett kul sätt.
Ja, t ex vill han att jantelagen ska utrotas. Och att partiet ska byta namn. Skatten ska inte höjas, privatiseringar är bra, i övrigt gäller s k traditionella värderingar inom socialdemokratin. Jaha och? Vilken sosse kan inte instämma i olika delar av detta, det gör ju t ex Håkan Juholt.
Lustigt nog drar Martin Aagård, som recenserar Bodströms bok, precis motsatt slutsats. Han ser en velpelle som inte verkar ha någon som helst ideologisk övertygelse, utan plockar lite ytligt här och där.
En slutsats man kan dra är i alla fall att Bodström vill sälja sin bok. Behållningen i de böcker han tidigare skrivit, i deckargenren, är ju att han har en viss humor. Om man ska tro skriverierna om den nya boken verkar den mera vara en surkarts bekännelser. Men det kanske görs på ett kul sätt.
Etiketter:
bekännelse,
deckare,
Håkan Juholt,
jantelagen,
Lena Mellin,
Martin Aagård,
omdöme,
partiledare,
socialdemokratin,
surkart,
Thomas Bodström
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)