Tiden rinner ut för Löfven

Det är bra att det nu börjar mullra i leden i socialdemokratin. Fler och fler börjar inse att Löfven inte kan sitta kvar som partiledare i nästa valrörelse. Han har tappat all trovärdighet. Han kan ju inte heller skylla tillståndet i nationen på de borgerliga, eftersom han själv drivit denna borgerliga politik.
Inte heller går det att säga att det är januariavtalets fel, för det visar ju bara vilken usel förhandlare han varit som sålt ut de egna idéerna extrema nyliberala förslag. Fast det kanske är så illa att det inte finns några egna idéer. Ja, då har socialdemokratin gjort sig helt omöjlig.
Jag tillhörde också dem som tyckte att januariavtalet var bättre än att låta Kristersson ta över. Det tycker jag inte längre. Det hade varit bättre att låta borgarna själva fått driva sin marknadsliberala politik. Nu har sossarna målat in sig i ett hörn. Pinsamt att inte Löfven inser det.
Men vänsterpartiet växer, så alltid något positivt. Men tyvärr gör SD också det, allt för att sossarna numera står för samma marknadsliberalism som den gamla alliansen.

Använd de förlorade åren

Nu kan världen se fram emot fyra förlorade år. Trump har visserligen inte utsett sin regering ännu, men om spekulationerna håller kommer ett antal män i hans egen ålder (70+) att inta viktiga poster. Bl a spås den ärkekonservative Newt Gingrich bli utrikesminister.
Men för att inte dessa år av ökande nationalistiska och populistiska strömningar ska vara helt bortkastade borde framför allt socialdemokratin, ta sig samman och sluta flirta med borgarna. Vi ser ju nu med önskvärd tydlighet vad djupa klyftor gör med ett samhälle. Vi har motsvarande gäng i Sverige; de som stöder SD. De är uppåt 20 procent av svenskarna. Socialdemokraterna borde förstå vad som gjort också S till ett 20 procent-parti, nämligen sveket mot alla som vill ha ett jämställt och jämlikt samhälle. Då måste man våga mera. Många socialdemokrater kan tyvärr inte tänka sig att rösta på V, då de demoniserats i årtionden med associationer till Sovjet (och Lars Ohlys hopplösa tjat om att han är kommunist, som stoppade V:s utveckling i ett decennium). Då vänder de sig istället till SD, åtminstone för att "sända en signal". Risken är att en mistlur á la Trump svarar.

Medierna erkänner inte sin påverkan

I ett ledarstick i DN idag skriver Erik Helmerson att "det blir bättre dag för dag", men att svenska folket i undersökningar tror att allting blir sämre, t ex att koldioxidutsläppen ökat sedan 1980 medan de faktiskt minskat och att undernäringen i världen ökat sen 1980 fast den faktiskt minskat ganska rejält.
Han gör dock ingen analys av varför det är på detta sätt. Medierna är ju så lustiga, för de vill ju inte erkänna sin egen roll och påverkan i sådana här frågor. Skrivs det om utsläpp så har de alltid ökat, åtminstone i förhållande till något annat. Från utvecklingsländer kommer mest eländesskildringar.
Han kan ju t ex bara se på rubriken i dagens huvudledare i DN, "Det kan bli värre" (finns det inte ett litet hopp också i dessa ord). Det handlar förstås om socialdemokratins kris och Håkan Juholt. Vart man vänt sig ända sedan Håkan Juholt blev vald och framför allt sedan i höstas, har vi inte kunnat läsa något annat än att Håkan Juholt är ett totalt sänke för socialdemokratin och att partiet nu inte är regeringsfähigt, moderaterna har övertagit dess roll, etc etc.
Tror han inte människor påverkas av detta. Alla undersökningar visar dessutom att media, främst TV och dagstidningar, är människors huvudkälla till att dagligen orientera sig i omvärlden.
På motsvarande sätt har vi också sett att alliansen ständigt höjs till skyarna, framför allt Reinfeldt, och hur statsmannamässig han är. Och Borg är världens duktigaste finansminister påminns vi hela tiden om.
Visst har vi haft Caremaskandaler m m, men det är sällan vi ges en helhetsbild av hur Sverige förändrats till det sämre sedan alliansen tog över. ABs ledarsida ibland, annars är det mest i bloggar man kan få en sammanfattning av vad alliansen gör med vårt land.
Medierna försöker ständigt underskatta sin egen roll i samhällsutvecklingen. Numera är ju inte bara ledarsidor megafoner för alliansen, man ser det ju överallt i tidningarna och även i SVTs kommentarer.
Ska bli intressant att se hur nästa S-ledare kommer att behandlas (för det lär väl bli en sån). En blek högersosse kanske inte kommer att malträteras på samma sätt som Juholt. I alla fall inte så länge vederbörande inte hotar Reinfeldt på popularitetstronen.

Sossar som kapitalets megafoner

I en krönika i SvD beskriver Olle Zachrisson hur ett antal toppsossar hämningslöst bytt jobb och blivit kapitalets megafoner som presschefer och PR-direktörer inom storbankerna.
Det bekräftar bara mitt tidigare inlägg idag om att sossarna "förnyade" sig på 90-talet. Det är nämligen den gruppen som nu gladeligt gått till Nordea, SEB och Swedbank. Att vara andraplansfigurer i ett parti de kört i botten ligger inte för dem.
Nu återstår att se om Juholt kan få ihop ett lag som talar om den verklighet som de grupper socialdemokratin traditionellt vänt sig till. Eller tycker han det är viktigare att nå folk som känner sig mer hemma på banken än i t ex vård, skola och omsorg?
Då återstår bara Vänsterpartiet.

Bodströms bok - surkarts bekännelser?

Lena Mellins politiska omdöme verkar helt ha gått i stå. I sin krönika skriver hon att Tomas Bodström borde blivit partiledare för han har driv och vill ju något, enligt henne.
Ja, t ex vill han att jantelagen ska utrotas. Och att partiet ska byta namn. Skatten ska inte höjas, privatiseringar är bra, i övrigt gäller s k traditionella värderingar inom socialdemokratin. Jaha och? Vilken sosse kan inte instämma i olika delar av detta, det gör ju t ex Håkan Juholt.
Lustigt nog drar Martin Aagård, som recenserar Bodströms bok, precis motsatt slutsats. Han ser en velpelle som inte verkar ha någon som helst ideologisk övertygelse, utan plockar lite ytligt här och där.
En slutsats man kan dra är i alla fall att Bodström vill sälja sin bok. Behållningen i de böcker han tidigare skrivit, i deckargenren, är ju att han har en viss humor. Om man ska tro skriverierna om den nya boken verkar den mera vara en surkarts bekännelser. Men det kanske görs på ett kul sätt.