Låg lön leder till bidragsberoende

Nu är Björklund m fl igång igen och talar om att vi måste sänka lönerna. Inte för överbetalda direktörer gubevars, utan för dem som redan har låg lön.
Hans perspektiv är arbetsgivarens eller hur han tror arbetsgivare tänker. Här kan vi få billig arbetskraft och då kanske vi anställer någon eller några. Men svenska arbetsgivare är oftast intresserade av kompetent arbetskraft, dvs med allra minst gymnasieutbildning.
Sen visar han, och övriga allianspartners, att de inte har en aning om hur det är att ha låg lön. När pengarna är slut i slutet av månaden. Han verkar ha samma inställning som den förra folkpartistiska finansministern Ann Wibble, som tyckte alla skulle ha en årslön på banken.
Att få, som Björklund & co t o m kan tänka sig lagstifta om, en lön på 14-16 000 i månaden, är ju ett hån utan like. Kommer de någonsin att få någonstans att bo till att börja med. Inga hyresvärdar kommer att godkänna någon med så låg lön (och de ensamkommande har inga föräldrar att bo hos). Dessutom har ju alliansen sett till att man numera kan ta ut hur mycket som helst i andrahandshyra.
Och skulle man till nöds få ihop några stycken personer att tränga ihop sig någonstans, vad räcker denna lön i övrigt till? El? Mat? Kläder? Jobbresor? I själva verket är ju detta det bästa sättet att få personer att bli beroende av bidrag.
Hur verklighetsfrämmande får man bli som politiker?

"Naturreservat blockerar bostäder"

Rubriken är titeln på en rapport från Stockholms handelskammare där man ifrågasätter naturreservaten i Stockholm. Det är viktigare att prioritera bostäder än natur tycker handelskammaren. Det kan ju låta plausibelt, men finns det verkligen en motsättning?
Innan vi börjar titta på naturreservaten kan vi titta på ett annat reservat som är huvudprioritet för handelskammaren, nämligen Bromma flygplats.
Denna flygplats är livsviktig för svenskt näringsliv anser handelskammaren. Visserligen tar det bara 20 minuter med tåg från Arlanda in till city (och i rusning betydligt längre med taxi från Bromma), men när direktörerna ropar svarar handelskammaren. Här skulle minst 40 000 bostäder kunna byggas, samtidigt som man får bort oerhört miljöstörande faktorer som flygfotogen och buller för närliggande områden (i söder närförort hör man inflygande plan mycket bra).
Naturreservaten är inte till för människor i första hand. De är till för att bevara den biologiska mångfalden vilket ingår i alla de miljöplaner riksdag och regering ställt upp. Därutöver finns s k ekosystemtjänster, som t ex att träden renar luften och binder skadliga ämnen, ger oss möjlighet att plocka bär och svamp och också står för rekreation och avkoppling.
Så lägg ner, handelskammarn. Och lägg ner Bromma också.

Saudi dissar Margot - dissa Saudi

Nu finns ännu färre argument för att Sverige ska fortsätta sälja vapen till Saudiarabien. Igår fick utrikesminister Margot Wallström beskedet att hon inte får tala på Arabförbundets möte i Kairo trots att hon är inbjuden som hedersgäst. Det är Saudiarabien som satt stopp för detta i och med att Sverige uttalat sig om mänskliga rättigheter och kvinnors situation i Saudiarabien. Inte heller kommer de att stödja Sveriges kandidatur till Säkerhetsrådet i FN.
M a o finns inte ett enda skäl att förlänga det pinsamma avtalet med Saudi. Ja, förutom pengar då. Det hade varit ärligare av de direktörer som skrev ett inlägg på DN Debatt om vikten av att fortsätta handla med Saudiarabien, att hålla sig till det argumentet och inte svamla om att påverka Saudiarabien om demokrati och mänskliga rättigheter. Där krävs nog andra incitament än handel. Framför allt krävs en intern bas för förändring.
Om inte vår regering nu säger upp avtalet hoppas jag den löses upp. Vi tål inte hur mycket hyckleri som helst.

Svenskt Näringsliv vid förra sekelskiftet

Så sorgligt att Svenskt Näringsliv har en ordförande från förrförra seklet. Inte underligt att svenskt näringsliv i mångt och mycket står och stampar när ordföranden, Jens Spendrup, bara har gammal skåpmat att komma med, inte minst när det gäller synen på kvinnor.
Svenskt näringsliv vågar inte satsa på innovationer. De förväntar sig statligt stöd i alla sammanhang där något nytt ska till. Riskkapitalisterna håvar in skattemiljoner från skattebetalarna i välfärdsföretag av varierande kvalitet, men betalar knappt någon skatt själva. Det blir till slut till ormen som äter upp sig själv.
Kvinnor är ofta beredda till mer uppoffringar. Jag säger inte att alla kvinnor är det, men det är ingen tillfällighet att fler kvinnor är aktiva i ideella föreningar för att de vill arbeta för något de tror på. Det borde gälla även i företagsvärlden. Men när män som Jens Spendrup, som bara förvaltar sitt arv utan att ha lyft ett finger för att skapa något från början, har huvuddelen av makten i företagens styrelser är det kvartalsrapporten som gäller, snarare än nytänkandet.
Kanske skulle det bli annorlunda med fler kvinnor i styrelserummen och på direktörsstolarna. Varför inte pröva?

Sossar som kapitalets megafoner

I en krönika i SvD beskriver Olle Zachrisson hur ett antal toppsossar hämningslöst bytt jobb och blivit kapitalets megafoner som presschefer och PR-direktörer inom storbankerna.
Det bekräftar bara mitt tidigare inlägg idag om att sossarna "förnyade" sig på 90-talet. Det är nämligen den gruppen som nu gladeligt gått till Nordea, SEB och Swedbank. Att vara andraplansfigurer i ett parti de kört i botten ligger inte för dem.
Nu återstår att se om Juholt kan få ihop ett lag som talar om den verklighet som de grupper socialdemokratin traditionellt vänt sig till. Eller tycker han det är viktigare att nå folk som känner sig mer hemma på banken än i t ex vård, skola och omsorg?
Då återstår bara Vänsterpartiet.