Moderaterna har tappat det

Det är nästan komiskt att se hur desperat Ulf Kristersson och moderaterna är. I utspel efter utspel gör de allt för att matcha sverigedemokraternas politik. Ut med flyktingarna och fram med batongen är ungefär det budskap lite hårddraget som nu hamras fram från moderaterna. Här ska tas i med hårdhandskarna. Skatterna ska sänkas och bidragen ska i största möjliga mån bort (om det inte gäller stöd till rika i form av rut och rot förstås).
Men varför ska man rösta på moderaterna när det finns ett parti som är så mycket tydligare när det gäller att driva den här sortens politik? Och det är ju vad opinionsmätningarna visar. SD tar hem spelet när det gäller att ta i med hårdhandskarna. Så går det när man inte har något eget att komma med.
Också socialdemokraterna är dessvärre på väg åt det här hållet. Stefan Lövfen står under Annies och Nyamkos klackar. Men det kanske är bättre än att stå under trampande stövlar.

Det handlar alltid om pengar

Hanne Kjöller skrev i DN den 19 oktober att det inte bara är pengar som gör att människor "i förorten" lever kortare liv än de på Östermalm och Danderyd. Om man bytte plats med dessa människor, skulle östermalmsdamerna då sluta med yoga och börja äta frityrmat + läsk, resonerar hon. Nej naturligtvis inte,är hennes slutsats. Enligt samma tes skulle då skärholmenborna, som hon tar som exempel, inte sluta med frityrmat. De skulle ändå ha dålig tandhälsa, röka mer, vara överviktiga etc.
För Hanne Kjöller ser inte att just pengar är problemet. Om man har ett dåligt betalt jobb, har man kanske inte råd att gå på yoga eller äta ångad torskrygg, som de på Östermalm. Dålig ekonomi är själva grunden till fattigdom. Med brist på pengar följer att man köper billig mat, att röka kanske är den guldkant på tillvaron man kostar på sig (och man blir dessutom beroende så småningom). Allt det som Kjöller räknar upp som effekter av att bo i förorten, kommer sig främst av just dålig ekonomi. Dvs det handlar om pengar. Alltid.

Media ignorerar ofta V

I dagens "Agenda" i SVT tog man för ovanlighetens skull upp vänsterpartiet. Men självklart hittar man då en person, Rosanna Dinamarca, som lämnat politiken och hoppas att hon ska göra några kritiska uttalanden om partiet. De frågor som nämns i samband med intervjun med henne är som vanligt antirasism, feminism och mångkultur. Och visst, partiet är antirasistiskt och feministiskt.
Men som jag ser det, är det inte på dessa frågor man vinner nya väljare. Nu var ju också Jonas Sjöstedt intervjuad och han fick lyfta vissa andra av partiets viktiga frågor. Men det viktigaste var, tyckte SVT, att prata om ifall han kommer att avgå vid kongressen i vår.
I media vill man aldrig lyfta fram att vänsterpartiet är det parti som värnar mest om välfärden och har den tydligaste klimatpolitiken. V är sällan tillfrågat när man lyfter dessa frågor. Däremot har man börjat lyfta fram att SD minsann tycker att sjukvården är viktig. Det har V alltid tyckt och försökt agera därefter. Men i Stockholm är det svårt med moderaterna vid styret i snart 15 år. Men så ser det ju ut därefter.
Jag läser om borgerliga utspel varje dag. V hörs bara när de själva skriver något. Ändå är V fjärde största parti i opinionsmätningarna. När ska V få uppmärksamhet därefter?