Moderaterna har tappat det

Det är nästan komiskt att se hur desperat Ulf Kristersson och moderaterna är. I utspel efter utspel gör de allt för att matcha sverigedemokraternas politik. Ut med flyktingarna och fram med batongen är ungefär det budskap lite hårddraget som nu hamras fram från moderaterna. Här ska tas i med hårdhandskarna. Skatterna ska sänkas och bidragen ska i största möjliga mån bort (om det inte gäller stöd till rika i form av rut och rot förstås).
Men varför ska man rösta på moderaterna när det finns ett parti som är så mycket tydligare när det gäller att driva den här sortens politik? Och det är ju vad opinionsmätningarna visar. SD tar hem spelet när det gäller att ta i med hårdhandskarna. Så går det när man inte har något eget att komma med.
Också socialdemokraterna är dessvärre på väg åt det här hållet. Stefan Lövfen står under Annies och Nyamkos klackar. Men det kanske är bättre än att stå under trampande stövlar.

Kristersson har redan gått in i kaklet

Det börjar bli pinsamt att se Ulf Kristerssons desperata försök att skapa en alliansregering. Trots att Stefan Löfven sa från dag ett att socialdemokraterna inte tänker stödja en alliansregering har Kristersson slösat bort en vecka av sin sonderingstid på att få till just detta. Dumma socialdemokraterna som inte vill stödja oss, verkar han tänka.
T o m Carl Bildt tycker att detta spel för gallerierna är ovärdigt. Han uppmanar indirekt Kristersson att söka läkare om han inte förstår att han redan gått in i kaklet.
För att inte tala om Ebba Busch Thor. Hon sa senast idag att alliansen "har fått ett större mandat från väljarna". Men det är ju det de inte har. Endast om hon räknar in SD kan man tala om större mandat. Men det är inte gratis säger Jimmie Åkesson.
Den enda möjligheten om SD ska hållas utanför är en S+C+L+MP-regering. Såvida övriga lägger ner sina röster.

Heder åt Ulf Kristersson

Moderaterna har lagt sin skuggbudget. Den som de vill gå till val på.
Jag säger bara heder åt Ulf Kristersson. Han hymlar inte med vad moderaterna vill. Det är skattesänkningar och hårdare tag. Avdrag istället för bidrag.
Moderaterna föreslår nytt jobbskatteavdrag. Det ska betalas med minskade eller avskaffade bidrag. Ingen tvekan om vilka man vill gynna. Utökat Rut och Rot. Lägre ingångslöner för nyanlända och marknadshyror (få ihop det den som kan).
Säga vad man vill, men Kristersson & co är tydliga. Inget nyspråk att linda in försämringarna för mindre bemedlade i, som på Reinfeldts tid. Kristersson är en ny Bo Lundgren.
Ingen behöver tveka om vad moderaterna står för. Minns det till valet.

Här finns pengar till försvaret

Nu är Folk o Försvar i full gång. Alla tycks vara eniga om att försvaret bör få mer pengar. Och mycket är bra med det, t ex att återinföra den allmänna värnplikten. Men var ska alla miljarder tas som det ropas så mycket om?
Värst är Moderaterna och KD. De vill höja mer än alla andra. Och Ulf Kristersson har redan antytt var han vill skära i dagens utgifter. I sjukförsäkringssystemen förstås. Här finns uppenbarligen oändliga resurser för moderaterna att ösa ur. Det enda som är viktigare för moderaterna än Försvaret och polisen är skattesänkningar. Det kommer alltid först.
Ett tips: Rut och rot är dyra reformer som drar resurser från viktigare angelägenheter i ett samhälle. Det kan inte vara samhällets uppgift att subventionera hushållstjänster för medborgarna (eller att stötta just de företag som sysslar med sånt). Här finns pengar att hämta.
Skola, vård och omsorg är uppgifter för ett samhälle. Men inte att betala aktiebolag för att bedriva verksamheten, där vinster är huvudmålet (försök inte påstå något annat). Våga äntligen få bort vinsterna ur välfärden.
Sedan. för att inte belasta arbetstagarna med stora skattehöjningar, finns kapitalet. Det är orimligt att Sverige, som ett av få länder, inte har varken arvsskatt eller fastighetsskatt.
Det finns m a o källor att ösa ur för att ge ytterligare pengar till Försvaret.

Nya Moderaterna är tillbaka

Moderaterna hoppas på en nystart med Ulf Kristersson som partiledare. Men någon mer gammal skåpmat efter att M presenterat sin skuggbudget är det svårt att finna. Allt låter som gamla dvs Nya Moderaterna. Kristersson låter precis som när han sjukförsäkringsminister. De som jobbar ska belönas med skattesänkningar, de som är sjuka och arbetslösa ska ha minsta möjliga bidrag. Det låter mycket bekant.
Kommer svenska folket att åter köpa detta budskap, när Reinfeldt- och Borgeffekten nu lämnat moderaterna? Vi vet ju resultatet. Försäkringskassan, som redan jagar sjuka, ska göra det ännu mer.
Det är förskräckande att höra politiker i hela borgerligheten stå och prata om att de som redan har det tuffast i vårt högkostnadssamhälle, dessutom ska ha lägre löner. Många, som inte har kollektivavtal, har redan extremt låga löner och det enda som sker är att de behöver bidrag för att klara sig. Men det ska de inte helst inte ha enligt M. Som också, tillsammans med övrig borgerlighet, vill ha marknadshyror.
Tanken är kanske att alla de som får de stora skattesänkningarna ska ha råd att betala för alla bidrag som de minst bemedlade behöver för att överleva. Eller hur har ni tänkt?

Moderat politik med SD-profil

Hörde just på Aktuellt hur Jimmie Åkesson fick breda ut sig om att personer som kommit till Sverige som vuxna inte ska ha rätt till samma sociala förmåner som svenskar. Det låter ju som en typisk SD-åsikt.
Intressant nog var det moderaterna som la fram den först. Moderaten Ulf Kristersson framförde samma budskap för några dagar sedan.
Det passar bra till vad Jimmie Åkesson sa i en intervju i dagens Aftonblad, där han ser det som naturligt att samarbeta med moderaterna inför nästa val (och KD).
Frågan är om Jimmie passade på att torgföra moderaternas förslag som ett SD-förslag för att understryka deras gemensamma syn på invandring. Å andra sidan är detta ett förslag som självklart passar in i SDs profil.
Hur ska Kinberg Batra kunna bortförklara att moderaternas migrations- och invandringspolitik är densamma som SDs? Nu finns ingen Schlingman som kan tala nyspråk om det som händer. M kanske hoppas att genom att ha samma politik som SD återvinner de SDs väljare. Men köper C och L detta?
Alliansen verkar mer splittrad än någonsin.

När ska moderaterna genomskådas?

Idag skriver Jonas Bergström på Aftonbladet Kultur om de moderata manifestet "Land för hoppfulla - manifest för ett nytt sekel" från 1997. I det skriver Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson (f d sjukförsäkringsminister i alliansregeringen) om hur de ser på välfärden i det nya seklet. Ja, dvs någon officiell välfärd vill de inte se överhuvudtaget. Tanken är att alla själva ska betala för sjukvård, utbildning, äldreomsorg m m. Med försäkringar då förstås.
Inget att förvånas över, det är samma tongångar som i Reinfeldts "Det sovande folket". Och det var det här som alliansen försökte att delvis genomföra, fast de kallade det något annat. Dock fick de tack och lov inte fullt gehör för det då, men skam den som ger sig.
Nu försöker Kinberg Batra åter att ta upp den här diskussionen, nu utifrån den stora asylinvandringen. Det är bara svenska medborgare som ska få del av svensk välfärd enligt henne. Som ett första steg.
Varför är det så få som genomskådar moderaterna? De vill inte ha den svenska modellen och den svenska välfärden. Var och en sin egen lyckas smed. Och jag tror inte att alla de som nu säger att de skulle rösta på moderaterna i nästa val, verkligen håller med om detta.
Nu när moderaterna i stort sett låter som sverigedemokrater, har ju också en del som tidigare sagt sig vilja rösta på SD, nu återgått till moderpartiet M.
Om moderaterna får råda är vi snart ett land i hopplöshet.

På klassresa med Ulf Kristersson

Någon Schlingmankopia måste ha skrivit socialförsäkringsministerns debattinlägg på DN Debatt idag. Här finns alla honnörsord om vikten av jämlikhet och ” Fördelningspolitik är både viktigt och svårt och alla har inte alltid insett dess värde. Även vi i borgerligheten har skäl att vara ödmjuka och självkritiska. Gammalt onyanserat tal om ”närande och tärande” är ett exempel. Överdriven tro på att marknaden automatiskt fördelar rättvist är ett annat. Rättvis fördelning är också ett gemensamt ansvar.”

Men den verklighet han beskriver känns inte verklig för väldigt många: ” Men dagens Sverige är inte längre som Sverige var för 30 eller 40 år sedan och de flesta förändringar har varit positiva. Förr hade vi den fria världens högsta skatter och rent absurda marginalskatter. Den svarta ekonomin var utbredd. I dag är det mer lönsamt att arbeta och allt fler väljer att utbilda sig.

Förr levde farligt många på sociala ersättningar, i dag är andelen lägst sedan 1990. Från regleringar och monopol är Sverige nu en del av globaliseringen, vilket betyder mycket för ett exportberoende land som Sverige. Och våra gränser är mycket öppnare, både för flyktingar som söker en fristad och för arbetskrafts¬invandrare som vill jobba här. Men många som kommer hit tjänar i början mindre än svenskar som alltid bott här, och i den meningen ”ökar ojämlikheten”. Men det vore en förfärlig slutsats att av den anledningen stänga våra gränser för dem som nu söker sig hit.”

Om han tror på detta är han mer än lovligt naiv. Vilket han förstås inte är, cynisk är snarare ordet. En sista skälvning från moderaterna att få oss att tro att verkligheten har fel. Några länder lär oss just nu att stark ekonomisk tillväxt inte alls blir rättvist fördelad, skriver han också. Är det USA han syftar på? För det är väl inget annat land som kan lära en moderat något.

Sanningen är ju att Ulf Kristersson mer än de flesta i alliansen bidragit till den vittrande välfärden i vårt land. Men sina sjuka sjukförsäkringsregler har han fått fler att hamna på bar backe än någon annan minister (tätt följd av arbetsmarknadsministern). Ska man åka på klassresa med Ulf Kristersson är det precis där man hamnar om man blir sjuk.

2,9 procent ett bra betyg för KD

Man ska inte ta opinionsmätningar på alltför stort allvar, resultaten beror ofta på dagsformen hos partierna. Och om man såg partiledardebatten häromveckan kan man verkligen fundera över Göran Hägglunds dagsform. 2,9 procent är ett bra betyg för den insatsen.
Han kom inte med något eget inspel utan jamsade bara med i vad övriga allianspartier sa. Och det är ju inte så konstigt, vad ska han säga. Det är ju hans fögderi, de sociala frågorna och välfärden, som tagit mest stryk under alliansregeringens tid. Och socialförsäkringsfrågorna vågade inte moderaterna överlåta åt honom, utan där sitter moderata Ulf Kristersson.
Och bostadspolitiken ska vi inte tala om. KDs Odell och Attefall har ju sett till att det knappt finns några bostäder för vanligt folk.
I bästa fall håller den här trenden i sig för KD och vi kan säga adjö till dem för gott. Det ser jag fram emot.

Jobbpolitiken gäller de sjuka

Försäkringskassan har fått ett nytt instrument för att avgöra hur en sjuk person står sig mot vissa kriterier som "instrumentet" ställer upp. Ulf Kristersson jublar förstås. Det viktiga är ju inte att sjuka personer blir friska, utan att de ska ut i arbetslivet så snart som möjligt. Är du inte frisk efter ditt halvår som sjukskriven gives ingen pardon. Du ska prövas mot tänkta jobb, vare sig de finns eller inte.
Vi kommer m a o att ha kvar samma orimliga bedömning av sjuka som vi haft sen alliansen tillträdde. Det paradoxala är ju att arbetsgivarna ofta har orimliga krav på de redan arbetsföra. Du ska vara ung, men ha lång arbetserfarenhet. Urvalet av friska, välutbildade, redan anställda som söker ett nytt jobb bland de jobb som finns, är väldigt stort. Hur troligt är det då att man väljer t ex Per Sköld som endast kan arbeta liggande och knappt kan tala?
I ljuset av detta blir Anders Borgs kommentar om alliansens jobbpolitik oerhört cynisk. Han säger:
"Vi har en väldigt offensiv jobbpolitik, det är därför utanförskapet, sysselsättningen och alla de variablerna utvecklats på ett starkt sätt under de här åren"
Ja utanförskapet har sannerligen utvecklats. I alliansens jobbpolitik är det de sjuka man lägger mest krut på.

Kristersson i hetluften

Nu börjar näsknäpparna mot alliansen äntligen vina lite oftare. Just nu är det Ulf Kristersson som har det hett om öronen. Helt självförvållat från den dag han tillträdde. Alliansens paradnummer, dödsstöten mot trygghetssystemen, börjar nu visa sina effekter alltmer. Igår skrev AB om en handikappad man som lider av Downs syndrom och nästan inte kan göra någonting själv utan sin personliga assistent. Den har Försäkringskassan nu dragit in, för han kunde äta själv (dock inte gå på toa, sköta sin hygien, lägga sig etc). Reglerna är sådana, hävdar man.
Det är det senaste absurda fallet i alliansens utsugarpolitik mot sjuka, handikappade och gamla. Den politik som Ulf Kristersson nu är ansvarig för. Hans företrädare, Husmark Persson, fick gå pga de orimliga sjukförsäkringsreglerna. Dem har dock alliansen vägrat ändra på trots två riksdagsbeslut där oppositionen körde över regeringen. Ulf Kristersson hävdade högmodigt att det inte vore ansvarigt att ändra på dessa regler och att följa riksdagens beslut.
Nu har han dock fått krypa till korset och be om ursäkt med hot om en misstroendeomröstning hängande över sig. En avbön under galgen.
Men räkna inte med att Fredrik Reinfeldt står bakom dig när det blåser, Ulf Kristersson. Fege Reinfeldt ställer aldrig upp när hans ministrar har det svårt. Det är åtminstone en konsekvent männioskosyn han står för. Var och en får klara sig själv, från gamla och sjuka, till de närmaste medarbetarna.

Den sjuka sjukförsäkringen

"Finns ingen arbetsförmåga alls kommer man efter tre månader tillbaka till sjukförsäkringen," säger socialförsäkringsminister Kristersson som svar på ett upprop från 108 läkare om att stoppa utförsäkringarna från Försäkringskassan. Ja, med Kristerssons lön är det säkert inga problem. Men vi har läst om alltför många som just under dessa tre månader kliver ner i fattigdom (ett okänt begrepp i Kristerssons och alliansens värld). Som långtidssjuk har man redan en låg ersättning, men måste förstås ändå betala de månatliga kostnaderna i form av hyra, el, mat etc. Därför har många inga marginaler alls när de kommer till de tre månaderna utan ersättning. De kanske måste uppsöka socialen. Som i sin tur säger att de först måste göra sig av med tillgångar som kan generera pengar, som t ex bil, dator eller andra produkter. Finns ingen arbetsförmåga alls bör man inte lämna försäkringen överhuvudtaget, det säger sig självt. Och att sjukas läkarintyg överprövas av försäkringsläkare som inte ens träffat patienten är ju direkt oetiskt. Och att vi kan ha en regering som stiftar denna typ av lagar är det mest oetiska av allt.